Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson presenterade i en debattartikel i måndagens Aftonbladet partiets främlingsfientligt program, med vidriga utspel mot islam och muslimer. Svenska Dagbladet gör i tisdagens tidning en genomgång av hans faktaunderlag som visar sig sakna grund på punkt efter punkt. Åkesson ljuger för att mobilisera väljare på hat mot muslimer.

I trettiotalets Tyskland och i rader av andra länder vann nazismen röster på att utpeka judar som syndabockar för allt ont. Det började med verbala attacker som följdes av fysiska, med början i Kristallnatten och fortsättning i Förintelsens läger.

Åkessons antimuslimska hets byggd på lögner påminner till sin karaktär om antisemitismens tidigare faser. Det är vedervärdigt. Och det visar kristallklart sverigedemokraternas sanna karaktär.

I dagens Sverige är muslimer en utsatt grupp. Många har kommit hit i nöd som flyktingar från krigsområden. Muslimer som grupp har också i Sverige demoniserats av retoriken i Bushregimens ”krig mot terrorismen”. Och ovanpå detta nu Sverigedemokraternas hatiska utspel.

I Helsingborg och Nordvästskåne finns stora och väl etablerade muslimska grupper. Och här bor också flera av de ledande personerna inom Sverigedemokraterna, i Helsingborg partisekreteraren Björn Söder och revisorerna Kaarina Andersson och Liz Dahlin, i Landskrona andre vice ordföranden Carina Herrstedt,  i Åstorp Tony Wiklander och i Klippan Jens Leandersson. Är alla lika rabiata muslimhatare som Jimmy Åkesson, undrar jag.

Nästa år är det val. Om ett parti som SD vinner nya framgångar i vår del av Sverige urholkas demokratin. Politiker från de demokratiska partierna och de regionala medierna bär ett stort ansvar för hur debatten förs och för att punktera sådant som Åkessons lögner och sverigedemokraternas antimuslimska grovheter. Det är inte enkelt, men vad är alternativet?

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson publicerar i måndagens Aftonbladet en debattartikel, vars syfte är att presentera partiets värdegrund. Dennna ”värdegrund” visar sig förutom främlingsfientlighet i allmänhet bestå av islamofobi och ett oresonligt hat mot muslimer i allmänhet och särskilt de som befinner sig i Sverige. Den stora andelen muslimer i Sverige uppfattar Åkesson som ett krigshot:

”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”

Muslimerna invaderar Sverige, tror Åkesson, och bortser från att många av dem kommit hit i nöd som flyktingar från länder med brutala krig, Irak, Iran, Bosnien, Kosovo. Många av Europas städer kommer snart att ha muslimsk majoritet, siar han. Och huanemej, den islamska världen avvisar upplysningen och humanismen. Här i Sverige har vi Nya testamentet, predikar Åkesson och glömmer att det är skrivet i ungefär samma delar av världen som Koranen. Han glömmer vidare bort att i Bibeln finns också Gamla Testament, ofta våldsförhärligande och knappast humanistiskt. Han bortser från att människor i dag inte kan bedömas kollektivt efter flertusenåriga texter. Och att det inom kristendomen liksom inom islam, judendom och andra religioner finns obehagliga och fanatiska inriktningar, men att religionerna som helhet inte kan värderas efter dem.

Åkesson skriver om förnekelsen av ”svenskt” och ”europeiskt”. Han upprättar ett ”vi”, som är bättre än ”dom”, dom där farliga muslimerna, dom hotande invandrarna. Människor som håller på på det viset har alltid funnits. Vi-dom-tänkande leder till segregering, till rasism och våld och i värsta fall till krig. Vi-dom-tänkande skapar ett antihumanistiskt och omänskligt samhälle. Vi-dom-argumenten slår alltid mot svaga och utsatta grupper. De exkluderar, de hotar och skrämmer, de skapar rädsla och rädsla kan vara som ett gift i det dagliga livet.

Det är bra att Aftonbladet publicerar Åkessons artikel, som skingrar alla de snälla Bullerbydimridåer som partiet försökt lägga ut under partistämman i Ljungbyhed den gångna helgen. Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, hat mot muslimer och vad som på juristspråk kallas hets mot folkgrupp bör lyftas fram i ljuset.

Sverigedemokraterna har haft partistämma i Ljungbyhed. Invandrarfrågorna genomsyrade de flesta motionerna på landsdagarna. Främlingsfientligheten visade sitt obehagliga tryne gång på gång. Det här partiet är precis så obehagligt som man kan tänka sig.

Richard Jomshof i partistyrelsen orerade om att:

– Vi har en aldrig sinande ström av människor som vill ta sig hit. Visst kan man stå vid gränsen och skjuta dem …

Ställ tre k-pistbeväpnade vakter vid färjorna då, Jomshof. Och var beredd på att danskarna reagerar med liknande maktmedel, där har ju Jomshofs, Jimmie Åkessons och Björn Söders åsiktsfränder en mycket starkare ställning än här.

Maria Schottenius, Dagens Nyheters kulturchef, skrev på söndagens kultursida om hur Jimmie Åkesson, partiets ledare, tacksamt tagit upp Göran Hägglunds begrepp ”verklighetens folk”. Hägglund spelar fram, Åkesson skjuter i mål, skriver hon och påminner om att de båda politikerna rör sig på samma planhalva.