Vilse i Valparaiso

Återigen fylls Valparaisos gator av stora demonstrationer. Flaggor vajar i vinden, banderoller kräver rättvisa, trumslagare understryker det som framförs. Soptunnorna är överfyllda. Renhållningsarbetarna strejkar
och dagispersonalen strejkar och folk från sjukhusen kräver bättre arbetsvillkor.
Demonstrationerna har ett stänk av karneval över sig, folk skanderar sina krav och dansar och gungar på gatorna, som en grundkurs i vital demokrati, något som chilenarna fått kämpa för.
Taxichauffören diskuterar det politiska läget och minns de svåra juntaåren. ”Många chilenare flydde till Sverige”, minns han och så var det ju. På den tiden hade Sverige en mera generös flyktingpolitik än nu. Det var på folkhemmets tid. Vem längtar inte tillbaka?
Nere i hamnen går livet vidare. Hamnen i Valparaiso är full av aktivitet.
De stora skeppen kommer in från oceanerna, alla de andra surrar omkring med viktig uppsyn. Jag rantar från hamnen längs gränderna och Taubes vals surrar i huvudet tills jag upptäcker att jag gått vilse i Valparaiso, men det är ju en annan visa.


