Färjestationen hotas återigen, den här gången av borgerliga politiker, som vill bygga ett monument över sig själva, sist var det socialdemokraterna. De planer som nu presenterats visar en kongressanläggning och ett storhotell. Vad politikerna kallar stadens bästa läge används till ett prestigeprojekt, som inte är till för oss som bor här, ”böljande huskroppar” i tolv våningar, som bryter sönder öppningen mot havet, det som alltid har varit Helsingborgs egenart.

Liksom för fyra år sedan går det ut över den mer än hundraåriga färjestationen och Tivoli, det musikhus för ungdomar som är ett av Helsingborgs mest vitala och levande kulturställen. Kongressbesökare och hotellgäster som inte betalar själv (det lär bli dyra hotellrum) prioriteras framför stadens egna ungdomar. Det är beklämmande. Det här är gentrifiering av värsta slag, alltså att kapitalstarka gruppers behov går före mindre kapitalstarka gruppers. Vem stad är det här egentligen?

Den här gången ska Färjestationen inte rivas helt, bara stympas, delar av den flyttas till andra sidan Sundstorget, ett (pyttelitet) köttben åt den lokala opinion som knappast kan gilla det här miljardprojektet. Byggnadsnämndens vice ordförande (s) tycker att bygget ”sätter Helsingborg på världskartan”. Vad jag vet finns stan redan där. Flosklerna haglar.

Helsingborg har redan gjort sig av med det mesta av sin äldre bebyggelse. Det här projektet slår också sönder en av de mest känsliga stadsmiljöerna. En gång i tiden måste Helsingör och Helsingborg ha sett ungefär likadana ut. Efter kriget fanns det mer pengar på den svenska sidan. Man rev råbarkat och kallade det modernisering. Mycket var nog ok, städer måste visst få nya kläder. Men annat var skövling, senast silomagasinet i Norra hamnen och nu förvandlas också Färjestationen till en avatar av sig själv. Helsingborg har blivit en stad utan rötter, en stad av falska historiska kulisser, med en tysk riddarborg till rådhus och ett fästningstorn som är restaurerat för att se gammalt ut.Men havet har funnits i cnetrum. Nu blir det böljande arkitektur men inga riktiga böljor, som i Malmö typ.

Den allra första frågan man måste ställa sig, vad ska det vara bra till? Varför är en kongressanläggning och ett lyxhotell viktigare än ett musikhus och en gammal station som också är en vital del av Helsingborgs historia?

För fyra år sedan ville stadsantikvarie Karin Gustavsson slå vakt om Färjestationen som kom till som ett provisorium 1898. För henne står byggnaden för ”Helsingborg i ett koncentrat”. Hon menar att det är en väldigt speciell byggnad med ett avvikande formspråk. ”Utgångspunkten ska vara att tomten är upptagen”, sa hon. Det är lätt att instämma.

Bilderna är tagna till debatten år 2005.