Kultur

Två dagar efter fullmäktigebeslutet om lyxhotellet funderar jag över varför så stor majoritet av politikerna var för beslutet medan så många av oss andra är mot det.

Avgörande för Peter Danielsson och politikerna tycks ha varit att miljardsatsningen inte kostade några pengar. Här får man ett hotell, en konferensanläggning och lite till och inte en skattekrona kostar det. Det måste ju vara bra politik?

Allt beror på hur man räknar, hur man tänker.

De där stökiga ungdomarna som hänger på Tivoli ger ju inte mycket till skatteintäkter och så värst många av dem lär inte stanna i stan, som är genuint ungdomsfientlig, det visar både hanteringen av The Tivoli och Röda Kvarn.

Men hotellgästerna och kongressdeltagarna de kommer att köpa nya skor och slipsar här i stan och sätta fart på ekonomin. Med lyxkryssningskajen alldeles invid blir ju Helsingborg nästan som Monte Carlo. Ja vi hamnar på världskartan, sa ju en av grabbarna.

För så många av oss andra handlar om raka motsatsen, att politikerna säljer ut några av de bästa bitarna och immateriella värdena av den här stan till reapris eller för alls ingenting.

Nu är det namninsamlingen med krav på en folkomröstning som gäller. Låt oss ge politikerna en match! De behöver en lektion i demokrati, att det finns andra värden, att det inte bara är stålar som räknas.

Sidan för blankettnedladdning för namninsamlingen är
http://www.bevarathetivoli.se

Politikerna i Rådhuset beslöt som väntat på onsdagskvällen att sälja ut och slå sönder, sälja ut Hamntorget till en internationell hotellkedja, slå sönder Helsingborgs mest levande kultur- och musikhus The Tivoli, och för gott förstöra den här stadens kontakt med havet i centrum.

Tidigare på kvällen hölls utanför rådhuset ett välbesökt protestmöte mot miljardplanerna, med deltagare i alla åldrar. Arrangörerna hade förhört sig om möjligheten att få hjälp med elen från staden, men icke. Så långt sträcker sig inte demokratin, möjligen el till en julgran men inte till demonstrationstalare. Därför blev en generator en demokratimaskin. Vaddå mötesfrihet? Grundlagen, jaha. Skrik bäst ni gitter, tänkte väl avslagspersonen. Men tji.

Under mötet inleddes den namninsamling som kommer att pågå augusti ut och mynna ut i kravet på en folkomröstning, lagom till valet. Lyxhotellet, den flyttade färjestationen med The Tivoli och den förstörda havskontakten blir viktiga valfrågor och den politikermajoritet som säljer ut staden lär få det hett om öronen. Jag vet nu vilka partier jag inte kommer att rösta på i kommunalvalet.

Hade man gjort en film som satte ett tolvvåningars lyxhotell och en kongressanläggning mot ett levande musikhus – då hade ingen tyckt att det var trovärdigt. Men just så illa är det. Vem stad är det. Lyxhotellgästernas eller musikintresserade unga av alla generationer?

På sjuttiotalet skulle ivriga politiker riva de fula träkåkarna i Ramlösa Brunnspark för att bygga ett tolv våningars lyxhotell. Men tji fick de. Andra politiker ville fylla igen Inre Hamnen för att dra järnvägsspåren där. Men tji fick de. Frågan är om de senaste planerna verkligen kommer att realiseras, jag tvivlar på det och jag hoppas att det inte går så illa. Tolvvåningars hotell är inte vad helsingborgarna längtar allra mest efter.

Kommunfullmäktige fattar på onsdag den 24 februari beslut om kongressanläggning och lyxhotell på den plats där The Tivoli och Färjestationen ligger.

Det finns tre goda skäl mot skrytprojektet:

1. Vems är staden? Vilka är viktigast, de som besöker The Tivoli, i synnerhet yngre generationer, eller framtida kongressbesökare och de som har råd att bo ett stort lyxhotell? Svaret borde vara självklart.

2. Den öppna staden mot havet, det som har varit Helsingborgs egenart, förstörs av det nya höghuset, som kommer att skärma av centrum från havet, precis så som Knutpunkten, parkeringsdäcket och kontorshusen där har gjort. Det där är vandalisering av kulturvärden, av Helsingborgs urbana egenart.

3. Färjestationen från slutet av 1800-talet är en av mycket få äldre byggnader i centrala Helsingborg, ett hus som spelat en roll i stadens historia, särskilt under de mörka krigsåren. Att riva och bygga upp huset på annan plats är ingen bra idé, bara en halvdan eftergift.

Till dessa tre argument kommer ett fjärde, som handlar om demokrati. Miljardprojektet klubbas på onsdag. Det gäller att få tyst på protesterna, så att allt lugnar ner sig till valet. Det enda rimliga hade varit att bordlägga och lyssna mer. Det här är en hjärtefråga för många.

Vi ses på Rådhustorget på onsdag kl 17 inför fullmäktigemötet!

Malcolm X, den svarte amerikanske medborgarrättsledaren, mördades i dag för fyrtiofem år sedan på ett lyxhotell i New York. Han träffades av sexton kulor från tre attentatsmän, avlossade av rivaliserande medlemmar i Black Muslims.

Malcolm X (på bilden tagen 1964 tillsammans med Martin Luther King) föddes med efternamnet Little. Han tog efternamnet X för att symbolisera sitt egentliga men okända afrikanska familjenamn, i stället för det Little som någon ”blåögd djävul till slavägare vid namn Little” hade tilldelat hans förfäder under slavtiden. I själva namnet fanns en påminnelse om rötterna i slaveriet. Så är det fortfarande för de flesta av USA:s afroamerikaner.

När Malcolm var tretton år gammal mördades hans far och Malcolm växte upp i fosterhem. Som tjugoåring dömdes han till ett långt fängelsestraff. Han konerterade till islam i fängelset, gjorde senare en pilgrimsresa till Mekka och bekämpade under återstoden av sitt liv rasism i alla former. Tillsammans med författaren till Rötter, Alex Haley, skrev han Malcolm X självbiografi som publicerades först efter hans död.

Blir Helsingborg en fristad för förföljda författare? Frågan diskuterades på en konferens arrangerad av Region Skånes kulturnämnd i Malmö på fredagen. Åtta skånska kommuner har uttryckt intresse av att fungera som fristäder för författare, däribland Helsingborg och Sjöbo.

De senaste åren har Skåne som den svenska Södern återkommande figurerat i obehagliga sammanhang förknippade med främlingsfientlighet och bristande respekt för andra kulturer. Jag tänker på sådant som Sverigedemokraternas framgångar i städer som Landskrona och Helsingborg, attacker mot moskén i Malmö och alla obehagliga associationer som politikerna i Vita Vackra Vellinge väckte genom sin ovilja att ta emot ensamma flyktingbarn.

Därför behövs det initiativ som visar att Skåne inte står för den här sortens värderingar. Fristadsprojektet är ett stycke praktisk handling som inger respekt. Regionens kulturnämndsordförande Rolf Tufvesson sa att initiativet syftar till att visa fram ett Skåne som är inkluderande och står för öppenhet och tolerans i motsats till mörka exkluderande krafter.

I Sverige finns tre städer som ingår i fristadsprojektet, Stockholm, Göteborg och Uppsala, knutna till ICORN, International Cities of Refugee Network.

Kommunstyrelsen i Malmö förväntas den 3 mars fatta beslut om att Malmö blir Sveriges fjärde fristad, berättade Carina Nilsson, kommunalråd och ordförande i Malmö kulturnämnd. Hon underströk att fristadsprojektet ingår som en naturligt del i Malmös mångkulturella profil. I Malmö talas hundra språk av 172 nationaliteter.

Det finns 700 – 800 förföljda eller fängslade författare i världen enligt Svenska PEN. Fyrtio förföljda författare väntar på att få komma till en fristad, berättade norske Helge Lunde från ICORN.

Föreningen Inti Wawa, böcker åt aymaraindianerna i Bolivia, har årsmöte i Stenestad på Söderåsen den 14 mars. Intiwawa bildades på initiativ av konstnären Eusebio Topooco, själv boliviansk aymaraindian, som bott många år i Sverige. När vi i dagarna stöter på varandra nere vid Inre hamnen i Helsingborg har han just efter ett år kommit från La Paz eller rättare den bolivianska huvudstadens övre del på 4 000 meters höjd, El Alto (bilden ovan), som med en miljon invånare är Latinamerikas mest indianska stad. Vi talar en stund om läget i landet, sedan presidenten Evo Morales återvalts med stor majoritet. Topooco är hängiven Moralesanhängare och gick med sin stora trumma och indiansk flagga i en en triumferande procession genom Helsingborg när Morales segrat i första valet 2005.

Inti Wawa har samlat in pengar i Sverige som i Bolivia använts till en biblioteksrörelse för aymaraindianerna i Bolivia. Böcker ger kunskap och kunskap är makt är tanken.

Men Inti Wawas framtid är osäker. Ett generationsskifte förestår i styrelsen och några nya krafter som vill fortsätta arbetet finns ännu inte, berättar föreningens avgående ordförande konstnären Ingrid Hjärne i Inti Wawas nyhetsblad.

På årsmötet berättar Topocoo om året som gått i Bolivia, hantverk säljs – och så avgörs föreningens framtid. Den som vill deltaga kan anmäla sig till Ingrid Hjärne, mejladress blaahastar2000@yahoo.se.

Två av stadens viktigaste kulturhus hotas den här vargavintern i Helsingborgs kulturliv, The Tivoli, med störst antal besökare, och så Röda Kvarn, den 92-åriga biografen från stumfilmsepoken.

Kommunfullmäktige beslutar, sannolikt redan i nästa vecka, att riva/flytta The Tivoli. Och i tisdagens HD berättar Maria Jonsson på Kärnfastigheter att man jobbar för fullt med att utreda biograffrågan. På Kärnfastigheter tänker man inte på kulturella värden med en gammal biograf utan på hyror, det är ju ett fastighetsföretag. Därför heter det att det blir billigare med före detta Sandrews, därför att kommunen äger Konserthuset och slipper betala hyra till en privat fastighetsägare. Att man får betala dyrt för att köpa projektorer kringutrustning och duk och annat som redan finns på Röda Kvarn räknas inte in i den här kommunala bokföringen.

Birgitta Killander, strategisk utvecklare – eller avvecklare? – på kulturförvaltningen, svarar att ”lokalfrågan inte är i fokus” utan innehållet, ”ett digitalt hus som ska vara ett centrum för rörlig bild, visning av kvalitetsfilm och andra kulturarrangemang”.

Ett digitalt hus?? Vad Helsingborg behöver är en biograf och det finns en väl fungerande biograf! Politikerna i kulturnämnden har snärjt in sig i beslutsångest, bortförklaringar och digitala bubblor.

Filmstudion är en ideell förening med 450 medlemmar utan kommunalt stöd. För att kunna visa film behöver föreningen en biograf, inte ett digitalt hus. Övervägande delen av nya filmer visas fortfarande som ”film” och inte digitalt på dvd eller som e-film, därtill kommer hela filmhistoriens samlade verk, som inte kan betraktas utan en projektor. Kommer Filmstudion att bli hemlös till hösten?

The Tivoli är först ut på slaktbänken. Musikhuset ska rivas och sedan till viss del byggas upp på nytt ställe och se gammalt ut. 11 500 protesterar på Facebook mot projektet och när kommunfullmäktige ska besluta i ärendet på onsdag den 24 februari klockan 17 – 19 blir det manifestation utanför Rådhuset i protest mot projektet.

I båda fallen slår kommunen och kulturnämnden sönder kulturinstitutioner som särskilt vänder sig till unga människor.

Regeringens kulturproposition slår hårt mot de lokala föreläsningsföreningar, som på många orter är kärnan i det lokala kulturlivet.Tidigare har statliga kulturbidrag förmedlats till föreningarna av Region Skåne via Skånes Bildningsförbund. Nu skapas nya kriterier där föreningarna ska söka bidrag till varje evenemang. De ska helst också höja medlemsavgifterna och söka bidrag från sponsorer. Risken är att föreläsningsföreningarna tvingas ge upp. I nordvästra Skåne gäller det särskilt föreningarna i Kvidinge, Torekov, Viken, Billinge, Konga, Munka-Ljungby & Tåstarp.Den 6 februari skrev HD om att Vikens föreläsningsförening var nära nedläggning.

Det finns ett cirka 25 föreläsningsföreningar i Skåne, som 2008 arrangerade 288 föreläsningar öppna för alla, med 18 000 åhörare. Varje förening fick i genomsnitt 13 000 kronor per år. Men nu ska det bli andra bullar. För att föreningar ska få bidrag ska de ”fokusera på lokal kulturutveckling med fokus på det lokala kulturlivet och kultur för unga mellan 13 och 25 år”.

Region Skåne övertar ju ansvaret för tidigare statliga kultursatsningar. Enligt handlingsplanen ”Öppna landskap – konst och kultur i Skåne” ska kulturpolitiken ”stödja lokal verksamhet och främja utveckling”. Det är Region Skåne som ställt upp kriterierna ovan, Under en övergångsperiod gäller speciella byråkratiska regler med nytryckta blanketter:

”Om totalkostnaderna för arrangemanget överstiger 3 000 kr utgår ersättning med 1 000 kr per arrangemang under 2010. Ersättning utbetalas efter redovisning. I ansökan skall totalkostnaden för arrangemanget specificeras. Ersättning kan endast sökas för ett arrangemang åt gången.

Ansökan ska göras på särskild blankett. Blanketterna kan skickas in tre gånger per år den 30 april, 31 augusti och 31 december 2010.”

Jag får ett bekymrat brev från Inge Lindfors i Munka-Ljungby föreläsningsförening. Han är djupt bedrövad över ”den njugghet politikerna visar alla de idéellt kämpande föreningsmänniskor som gör en enastående kulturgärning”.

På torsdag kl 19 ska jag själv på Inges initiativ hålla ett föredrag på just Munka-Ljungby föreläsningsförening, i folkhögskolans bibliotek. Jag inser att jag inte passar in i Region Skånes kulturpolitik eftersom jag inte förväntar mig att publiken kommer att vara mellan 13 och 25 och inte heller kommer jag att prata om kulturlivet i Munka-Ljungby utan om ”Hemma i Ingenstans. Resor till städer”. Det kommer att handla om urbaniseringen, om människors livsvillkor i olika delar av världen och om resor med personliga förtecken till olika städer, utifrån den bok jag skrivit med titeln ovan.

Den tyske filmaren Fritz Langs Metropolis blev ingen succé när filmen hade premiär 1927, berättade Folke Schimanski i fredagens OBS Kulturkvarten, där han avslöjade att man för två år sedan i Buenos Aires funnit unika filmsekvenser, trettio minuter bortklippt material ur filmen. Metropolis visas nu i sin helhet, ett unikt ”Director’s Cut”, på nyöppnade festivalen i Berlin.

För alla oss som inte är i Berlin går det bra att titta på en bit ur filmen här ovan.

Ännu starkare är, menar jag, en annan film av Fritz Lang, M, där M står för mördare. Filmen från 1931 handlar om en barnamördare, som när han får syn på sitt offer börjar vissla, Solveigs sang av Grieg.

Helsingborgs filmstudio inledde vårens visningar på Röda Kvarn på måndagen, tre visningar med så där 450 besökare. Filmstudion är en av Sveriges största och äldsta. Men kommer den att finnas kvar till hösten? Knappast på Röda Kvarn i alla fall.

Om några månader går kulturnämndens kontrakt med SF ut. Utsikterna för att någon annan intressent ska gå in och fortsätta driften verkar näst intill obefintliga. Vid Astoria/Triangelfilms konkurs övertog SF äganderätten till sådant som projektor och filmduk, den utrustning som behövs för att visa film. SF har en riktigt obehaglig tradition att i sådana lägen snabbt ”klippa kablar” för att överföra utrusning till andra av monopolkedjans biografer eller brutalt bara förstöra för att förhindra konkurrens.

Därmed går Röda Kvarn under som biograf, främst till följd av kulturnämndens handlingsförlamning och ointresse för Helsingborg som biografstad. En epok går i graven.

Kulturnämnden antog i januari ett ”Program för film och rörliga media i Helsingborg”. Där heter det att mångfalden på biografmarknaden ska främjas och att filmstudios och filmfestivaler är viktiga. Nämnden värnar också om biografen som social mötesplats. Det är ju bra, men bara ord, om Röda Kvarn som väl fungerande biograf med lång tradition bara stängs.

I stället ska nämnden satsa på ett ”digitalt hus” i Helsingborg. Röda Kvarn bommas igen – inte genom ett öppet beslut utan genom att inte göra något. Sen ska det bli ett digitalt hus – vad nu det är – någon annanstans, någon gång i framtiden, om det nu finns pengar till det. Jag fattar inte poängen och jag förstår inte logiken i nämndens resonemang.

I stället för att bevara Röda Kvarn tycks nämnden mera vilja satsa på en heltidstjänst, vad man kallar en ”Cross Media-pedagog”, med uppgifter att följa utvecklingen i det ”digitala medielandskapet”. Flum är bara förnamnet.

Varför inte modernisera tekniken på Röda Kvarn? Här finns en vacker biograf med bra kringlokaler, en biograf för skolbio, visningar av kvalitetsfilm, för stadens två filmstudios och för den Nordiska filmfestivalen, som skulle genomförts i vår, om inte.