Skolstaden, mångfalden och kebaben
31 mars, 2010Förhållandena på Skolstaden i Helsingborg verkar vara riktigt bekymmersamma inser jag efter att ha varit i kontakt med än fler lärare och elever på skolan. Jag hoppas att diskussionen om skolans marknadsföring och om hur skolan förhåller sig till sin personal och till olika kategorier elever fortsätter efter påsklovet. Och att alla elever får äta sig mätta på matan!
Här på bloggen har det mest varit meningslös äggkastning på Kultur-Sören av skribenter som utan att argumentera gapar om att jag är en idiot. Men det vet jag ju redan.
Jag vet också att de som skriver sådana här saker inte är representativa, om någon skulle få för sig det. De flesta i vårt samhälle är för mångfald och samlevnad och inser att Sverige alltid har utvecklats genom att människor från andra kulturer kommit hit, på samma sätt som svenskar migrerade till USA för ett sekel sedan från fattigdom och nöd.
Jag minns vad jag skrev i min bok ”Sista resan till Jugoslavien” 1992, då många flyktingar från krigen sökte sig hit:
”Jugoslaviens mångkulturella samhälle är slaget i spillror. Sveriges mångkulturella är ifrågasatt.
Jag tror på kulturell växelverkan, på att det som ger livet djup uppstår i skärningspunkten mellan olika kulturer, när det inte bara finns en sanning utan flera, inte bara köttbullar utan också cevabcici, kebab och sukiyaki.
I möten mellan kulturer och värdesystem relativiseras sanningen, därför att varje sanning bara är sann i ett visst givet samhälleligt sammanhang.
Min stad Helsingborg lever i mötet mellan det svenska och det danska, liksom i mötet mellan hav och land. Det är en plats på vägen, dit människor kommer resande, där många passerar, en plats för möten. Här finns av tradition många invandrare, också från f d Jugoslavien. De har tillfört staden något som jag inte vill mista.
Jag går längs parapeten i Norra hamnen, där flyktingbåten symboliskt ligger förtöjd. De flesta flyktingarna här kommer från krigets Jugoslavien. Bränningarna från havet sköljer över pirens mur i salta kaskader.”

För två år sedan lanserade indiska Tata Motors sin nya minimbil Tata Nano (bilden), en av världens billigaste bilar (pris omkring 20 000 kronor), samtidigt med att företaget köpte upp anrika bilmärken av Ford, Jaguar och Land Rover. Och Storbritanniens rikaste man (med en förmögenhet på 19 miljarder pund) är en indier, Lakshmi Mittal, huvudägare till Mittal, världens största stålkoncern.
Moderaterna föreslog på torsdagen att ensamkommande flyktingbarn ”utan asylskäl” och utan anhöriga ska skickas tillbaka till sina hemländer, där speciella barnhem för de utkastade ska bekostas av Sverige. Förra året kom 2250 ensamma flyktingbarn till Sverige, många från krigshärjade länder som Afghanistan och Somalia.
flyktingpolitik till sin. De ensamkommande flyktingbarnen har varit den stora frågan i det främlingsfientliga Vellinge. Billströms förslag med barnhem i Somalia hellre än i Vellinge får mig att känna kalla kårar. Det har också omedelbart mötts av frän kritik från bland annat Rädda Barnen.
ett öppet brev till verksamhetsledningen och politikerna i Helsingborg. I dagens HD viftar den närmast ansvariga Marianne Westholm (bilden till vänster) bort kritiken utan att svara, brevet är inte ställt till henne. Ändå är det hon som är ansvarig för övergreppen mot de anställda och slöseriet med pengar. Men hon tiger, naturligtvis.
det fortsätta på det här viset så länge. Om Marianne Westholm under så lång tid inte förmått skapa en fungerande arbetsplats är det orimligt att hon tillåts fortsätta på sin tjänst. Det handlar både om personalen och om allmänhetens förtroende för kulturhusets verksamhet. Nu ska en konsult utreda och sen blir det sommar. Det är att sopa under mattan. Jag tvivlar på metoden. Problemen är helt akuta. Dunkers organisation med en turistbyrå och två chefer utan tydliga mandat är också helt orimlig.







