Yxmannen Vilks som Raskolnikov
Dostojevskijs yxmördare Raskolnikov slår ihjäl en ensam gammal kvinna för att bevisa sin intellektuella 
kapacitet att begå det perfekta brottet. Nu poserar konstnären Lars Vilks med en yxa i högsta hugg sedan han blivit hotat och fått ny massmedial uppmärksamhet.
Vilks angriper en redan utsatt minoritetsgrupp, de svenska muslimerna. I torsdagens Svenska Dagbladet skriver Nalin Pekgul, ordförande för Socialdemokratiska kvinnoförbundet, och det är lätt att hålla med:
Jag tycker att Vilks skisser är avskyvärda. För muslimer är hunden oren. Att framställa profeten Mohammed som en hund är därför mycket sårande. Karikatyrer som driver med makten eller förlöjligar våldsverkare kan man begripa, men detta? Varför kränka vanliga muslimer?
Många debattörer försvarar Vilks och talar om yttrandefrihet, rätten att kritisera en religion, och naturligtvis är en sådan rätt viktig. Men om Vilks hade angripit judendomen med teckningar som innehöll antisemitiska schabloner i syfte att kränka judar har jag svårt att tänka mig att någon skulle försvara honom. Är det så illa att muslimer blivit legitima mål för förnedring i Sverige? Det verkar så och det är på de barrikaderna Nimisbyggaren ställt sig.
Liksom då det gäller yxmördaren Raskolnikov präglas yxmannen Vilks handling av meningslöshet. Han är inte ute efter att säga något om Mohammed eller islam. Mohammedteckningen är bara öppningsdraget. Det handlar mycket mer om bilden på Vilks med yxan och hela det förutsägbara massmediala pådraget.
Jag känner medkänsla med Lars Vilks utsatthet efter hoten, men bara avsmak inför hela hans projekt.
