Kultur

De senaste dagarna har några av mina bloggar om sverigedemokraternas främlingsfientliga utfall mot muslimer i Helsingborg diskuterats livligt i många kommentarer. Jag har tyvärr varit tvungen att ta bort eller spamma många inlägg. Några har varit generellt hatiska. En del har innehållit grova personpåhopp på mig, inte intressant i sammanhanget. Många debattörer har börjat diskutera helt andra saker än det som bloggen ville belysa, alltså inte varit ett dugg relevanta för sammanhanget.

Om jag inte tagit bort sådana inlägg hade bloggen blivit en reklampelare för sverigedemokraterna och det är inte jag intresserad av.

Däremot tycker jag att frågor om källor (bloggen om Metapedia) eller hur man känner sig som  muslim i Helsingborg är otroligt viktiga.

Alltså: Håll dej till ämnet, för fram åsikter som är relevanta i sammanhanget i en hyfsad debatton. Då kan vi tycka väldigt olika och ändå föra ett meningsfullt samtal om svåra och komplicerade frågor.

Marianne Westholm, den från Skara rekryterade verksamhetschefen på Dunkers, har fått nytt jobb, som kulturchef i Kungsbacka. Det var Westholm som slog sönder musikskolan och skapade turbulens på Dunkers, där majoriteten (86 procent) av personalen uttryckt missnöje med sin arbetssituation och med Westholms chefsskap.

Mycket tyder på att omorganiseringen av huset lett till en chefstung organisation och att pengar överförts från kulturverksamhet till administrationen. Ideologiskt har kommersiella influenser från Bert Karlssons Skara lagt sig som dimma över huset. Det har varit en bedrövlig soppa. Dunkers har hamnat i vanrykte.

När nu Westholm slutar måste Dunkers återfå en organisation med en enda chef, Elisabeth Alsheimer. Det har inte fungerat med flera chefer över huset. Det har varit en bedrövlig tid, för både de anställda och publiken, en period präglad av dåligt chefsskap och eländig personalpolitik. Många har gett sig av. Nu finns chansen till nystart. Fortfarande finns kreativa krafter i huset.

Sverigedemokraternas hotfulla antimuslimska och främlingsfientliga budskap får mig att tänka på hets mot folkgrupp. Muslimer i Helsingborg har fullt förståeligt reagerat med oro efter ungdomsförbundet SDU:s demonstration här.

Hur många helsingborgare ställer sig bakom SDU:s hatiska budskap?

I veckan kunde man läsa i Sydsvenskan att en 15-årig pojke i ökända Vellinge misshandlat en 12-åring för att denne vägrat säga att ”alla invandrare ska utrotas”. Skulle det kunna ha hänt i Helsingborg?

I debatten hörs från främlingsfientliga kretsar ideliga påståenden om vad som står i Koranen, kopplat till generella och nedsättande påståenden om islam och om muslimer.

Mycket är hämtat från icke-rumsrena källor. En av de värsta är den Wikipedia-liknande högerextrema nätuppslagsboken Metapedia, vars svenska version ingår i ett uppenbarligen välfinansierat internationellt nätverk.

På Metapedia prisas Adolf Hitler. Han omnämns som ”filosof, konstnär, politiker och författare”. Hitlers Mein Kampf är en ”av världens mest sålda böcker” och Führern en av 1900-talets ”mest framstående personligheter”.

Sverigedemokraterna har rötter i Bevara Sverige Svenskt och rotsystem som också är sammanflätat med mer eller mindre nazistiska tankesmedjor.

65 kommentarer har dundrat in på min blogg om ”Nazister och sverigedemokrater i Helsingborg”. Många av debattörerna har deltagit i SDU:s, Sverigedemokraternas ungdomsförbunds, demonstration i Helsingborg förra lördagen, att döma av vittnesmål och filmlänkar från begivenheten. Jag var själv inte där. Nu kan jag se att det var riktigt vidrigt, med alla grova slagord mot ”islamiseringen” och mot påstådda ”moskébyggen i Helsingborg”. Tidningen Expo skrev att nazister deltagit i demonstrationen. Kommentarerna styrker påståendet.

Hetsen mot muslimer i Helsingborg påminner om antisemitismen i Hitlertyskland, det är bara den bespottade gruppen som är utbytt, judar den gången, muslimer här och nu. I förra valet röstade bortåt var tionde helsingborgare på sverigedemokraterna. Jag ser mig omkring och förfäras över allt detta osynliga hat som förpestar staden.

De främlingsfientliga extremisterna lägger ner mycket engagemang på internet. En av dem är helsingborgaren Bengt Lindahl, som lägger ut filmer från ”SD television” på sin hemsida, där det också finns en länk till skriften ”Sveriges islamisering”, utgiven av Skånepartiet 2007, med förord av Carl P Herslow. I skriften försöker man bland mycket annat bevisa att halva Sveriges befolkning kommer att vara muslimsk om tjugo år.

Den 94-sidiga skriften har en hätsk ton och är full av ovederhäftiga och felaktiga påståenden, ofta med hänvisningar till koranen. Den anonyma skriften (ingen angiven författare) tycks vara den ideologiska grunden för SDU. Att tala om hets mot folkgrupp i sammanhanget är ett understatement.

En muslimsk tjej, Nadia Z, skriver i Helsingborgs Dagblad torsdag på Min Mening (som inte ligger ute på nätet) ett inlägg, där hon berättar hur hon gick förbi demonstrationen och stannade och talade med en av deltagarna. Hon skriver:

Jag står i stället och ler mot denna unga ganska trevliga man och undrar vad som egentligen gick fel? I min förtegenhet vet han inte längre varför han står och snackar, jag kan se det i hans ögon. Han vet inte längre om han försöker övertyga mig eller försvara sig själv. Det blir konstigt, alldeles för konstigt.

Nadia Z undrar vad sverigedemokraterna strider mot, inte är det hennes islam, utan …

… en talibansk tolkning. En islam jag inte känner till och inte någon annan muslim jag känner för den delen heller. Det känns främmande och väldigt fördomsfullt.

Sverigedemokraternas propaganda är minst sagt bristfällig och baserad på en rädsla för det främmande, skriver Nadia Z och det är lätt att hålla med.

Om du som läser det här själv vore muslim i Helsingborg, kanske flykting från förtrycket i Iran eller från krigen i länder som Irak, Somalia och Bosnien, hur skulle du uppleva SDU:s grova angrepp? Tänkt efter!

Det är så här samhälleligt sönderfall och krig börjar. Man utser ”den andre”, ”den onde” till vi ”de godas” fiende. Sedan börjar dumskallarna och våldsverkarna marschera i hatets tecken. I lördags var de i Helsingborg.

Ikeas varuhus utanför badorten Netanya i Israel levererar möbler till israeler på ockuperat område men inte till palestinier på Västbanken, avslöjade SR:s P1-morgon på onsdagen. Därmed bryter Ikea mot andan i de mänskliga rättigheterna, konstaterar folkrättsprofessor Ove Bring.

Stora företag som Ikea har ett stort ansvar i sådana här sammanhang. Det kommer blod på bokhyllan Billy om Ikea blir en del av den israeliska statens apartheidpolitik.

Radions mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén fick undanglidande svar på raka frågor till Ikeachefer. Det präktiga svenska företaget som möblerat inte bara folkhemmet kan bli rejält kantstött om man inte ser över sin policy.

SDU, Sverigedemokraternas ungdomsförbund, demonstrerade i Helsingborg på måndagen under parollen ”Värna friheten – stoppa islamiseringen”. På Konsul Olssons plats anslöt ett 20-tal personer från ”Fria Nationalister Skåne”. I SDU:s tåg fanns personer som tidigare deltog i den nazistiska förstamajdemonstrationen i Helsingborg, skriver tidningen Expo på sin hemsida, där SDU:s ordförande Erik Almqvist finns på bild.

Nätverket ”Fria nationalister” finns på flera platser i landet och omnämns ofta som ett nazistiskt nätverk, som deltagit i flera nynazistiska manifestationer.

Nazister och SDU-are protesterade tillsammans mot det ”planerade moskébygget i Helsingborg” och mot ”mångkultur”.

Sverigedemokraterna sitter med i kommunfullmäktige i Helsingborg. De tänker försöka ta plats i riksdagen. Med hjälp av nynazister bygger man nu politiska plattformar med främlingsfientlighet och grovt rasistiska utfall mot i synnerhet muslimer. Med tanke på Sverigedemokraternas historiska bakgrund i BSS, Bevara Sverige Svenskt, är det logiskt. Maskerna krackelerar.

För den som vet något om historien är det lätt att bli illamående och att instämma i motdemonstranternas paroll:

Jalla, jalla – Sverige åt alla!

Lilla Helsingborg förvandlas till stora världen när sommaren öppnar staden mot vattnet. Strandpromenaden från Pålsjöbaden till Inre Hamnen var den här solvarma småblåsiga måndagskvällen en levande ström av människor. Några joggade, somliga cyklade, skejtare for fram som torpeder och barnen tultade lyckliga, men de flest bara flanerade – fram och tillbaka, jag med. Sen finns ju grillarna, solbadarna och de modiga badarna, lekplatslekarna och andra.

Restaurangernas uteserveringar var fulla med människor som tog för sig av sommaren och åt och drack av hjärtans lust – ja alla matställen utom Dunkers, vars båda restauranger var dystert igenbommade utan så mycket som en skylt om öppettider. Kulturhusets organisatoriska haveri tycks ha lett till pannkaka också i köket.

Men den här texten ska inte gnälla på Dunkers utan prisa det kosmopolitiska Helsingborg. För de många stadsbor med utländsk bakgrund som lever här tycks det vara självklart  att fina sommarkvällar strosa fram och tillbaka längs ströget utmed havet. Många helsingborgare vars familjer bott här i generationer verkar vara lite trögare i det avseendet, då det gäller att slita sig från teven och hemmasoffan. På strandpromenaden och Kajpromenaden den här måndagskvällen hörde jag all världens språk, turkiska, arabiska, persiska, serbokroatiska, albanska, ja och så danska förstås.

Under över tre år har importen till Gaza varit begränsad till 114 tillåtna produkter, upptagna på en lista, som alltsomoftast förändrats. Sådant som leksaker och olika sorter kryddor har inte stått på listan och därför varit förbjudna produkter. Cement och byggnadsmaterial ska vi inte tala om. Nu kan till slut Gazaborna få importera koriander – och cement.

Den långvariga blockaden har inte handlat om att förhindra Hamas från att få vapen utan om att kollektivt bestraffa 1.5 miljoner palestinier i Gaza, därför att de i demokratiska val röstat Hamas till makten. Det är därför som koriander och leksaker klassats som vapen, i strid med folkrätten och på ett sätt som nyligen fick vanligen neutrala Internationella Röda Korset att gå ut med en ovanligt skarp protest.

Nu svänger Israel delvis och lindrar blockaden. På måndagen blev de nya villkoren offentliga. Alla produkter får importeras (landvägen), så länge de inte finns upptagna på en lista över förbjudna produkter. Det är en stor framgång, uppnådd tack vare Ship to Gazas konvoj.

Premiärminister Netanyahu vägrade att låta sig intervjuas. Antagligen uppfattar han omsvängningen som ett nederlag. Men förhoppningsvis är den något annat, åtminstone ett litet steg i rätt riktning, också för det israeliska folket.

Ännu återstår en lång väg innan Gazas invånare får grundläggande mänskliga rättigheter, med mjuka gränser och rätt för människor, idéer och varor att röra sig fritt. Därför kommer protesterna mot Israels politik att fortsätta, närmast genom Svenska Hamnarbetarförbundets blockad mot all sjötrafik med Israel. Den inleds på onsdag.

Bilden ovan från Gaza 1918, då man kapitulerade gentemot brittiska trupper. Förtryckets historia är lång.

Signaturen Johan skriver i en kommentar till ett av mina inlägg på bloggen att jag är ”dåligt påläst” och har ”dåligt underbyggda åsikter”. Det har han gjort ofta, som när jag kritiserat Nationaldemokraterna. Han hör till de flitigare kommentatorerna här på bloggen. När jag skrev om Ådalen menade han att de skjutna arbetarna var kriminella som ”gjort sig skyldiga till flera fall och grov misshandel och mordförsök”. Och så vidare.

Johans krypskytte är anonymt. Genom att studera hans (för naturligtvis rör det sig om en ”han”) dators ip-nummer ser jag nu att ”Johan” är en kråkflock som kraxar under en svärm av signaturer. På det viset försöker han skapa uppfattningen att hans åsikter delas av många, vilket knappast är fallet.

”Johans” val av skiftande signaturer säger antagligen en del om hans personlighet:

”Panzer Kampf”, ”hate”, ”Leila”, ”HAHAHA”, ”the doppelganger”, ”cockie monster” och så vidare.

Så kan det se ut i bloggosfären, där den här sortens fultyckande extremister anstränger sig allt de orkar för att ta över det offentliga samtalet.

Israel beslöt på torsdagen att lätta på den mångåriga blockaden mot Gaza, som sedan 2006 drabbat de inneslutna 1,5 miljoner palestinierna svårt under en följd av år. Man har bara i begränsad utsträckning kunnat bygga upp det som förstördes under kriget i början av 2009, till följd av att byggnadsmaterial inte kunnat importeras. Följden har blivit misär och arbetslöshet, en utslagen ekonomi.

Tillkännagivandet följdes inte av någon lista på vad som skulle tillåtas, rapporterar al-Jazira. Men TV-sändarens nätutgåva antar att beslutet innebär att organisationer som FN ska få föra in tidigare förbjudna byggmaterial till Gaza.

Om förändringarna av blockaden innebär reella lättnader är det en stor delframgång för Ship to Gazas konvoj. Det som skett är i så fall också ett skolexempel på hur ickevåldsmotstånd kan vara verkningsfullt. De internationella fördömandena av Israels attack har sannolikt lett till att också USA och Barack Obamas regim utövat påtryckningar på Netanyahus regering, som till slut tycks ha backat.

Men priset var högt, skriver al-Jazira och påminner om att obduktioner visat att de dödade nio propalestinska turkiska aktivisterna sköts med trettio kulor.

På bilden ovan, från CNN och tagen den 31 maj i hamnen i israeliska Ashdod, vaktar israeliska soldater rullstolar och annan beslagtagen humanitär hjälp från Ship to Gaza.