Hur har romerna det i Helsingborg?

31 juli, 2010 klockan 22:40

Under Helsingborgsfestivalen har Antidiskrimineringsbyrån ett tält utanför biblioteket. Det är en politiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar för människors lika rättigheter och möjligheter. Den ger också stöd till alla som upplever sig utsatta för diskriminering. Föreningens hemsida är www.adbhelsingborg.se.  Man har också telefontid tisdagar till torsdagar 10 – 14. Telefonnumren är 042-28 48 45 och 070-441 85 447.

Jag talar med en man i tältet. Han är själv rom, en av tusen romer i Helsingborg. Tyvärr tar jag aldrig hans namn. Vi talar helt kort om hur svensk polis behandlat rumänska romer i Sverige, som utvisats bara därför att de tiggt, i strid mot EU:s regler om fri rörlighet.

När jag senare läser alla hatiska inlägg på min tidigare blogg ångrar jag att jag inte stannade längre och talade. Aldrig för har jag tvingats ta bort så många fördomsfulla nedlåtande kommentarer som när jag skrev om de rumänska romernas utsatta situation i Sverige. Den ännu viktigare frågan blir hängande i luften. Hur har romerna det i Sverige, i Helsingborg? Kan det vara det så illa att 2010-talets antiziganism påminner om 1930-talets antisemitism?

Dela

Rasism mot romer också i Sverige

30 juli, 2010 klockan 10:08

De nya uppgifterna om att också Sverige utvisat rumänska romer, trots att de haft rätt att enligt EU:s regler uppehålla sig här i tre månader är skrämmande. Det finns en lång kuslig tradition av antiziganism också i vårt land, även om det inte är lika illa som i det främlingsfientliga Danmark, där regeringsrepresentanter uttrycker kollektivt nedsättande åsikter om romer.

Maria Leissner, ordförande för regeringens delegation för romska frågor, krävde i en intervju i SR i morse att det upprättas en sanningskommission för att se vilka övergrepp som staten har utsatt romer för i Sverige. Det verkar vara ett mycket angeläget förslag.

Hur har romerna det i Helsingborg, undrar jag. Vad jag vet är Helsingborg en av de städer i Sverige där det finns flest romer.

Dela

Sverige på Pepsi-Colas sida i FN?

29 juli, 2010 klockan 17:47

I FNs generalförsamling röstades i går med stor majoritet igenom en resolution där tillgång till rent vatten klassificerades som en grundläggande mänsklig rättighet. 122 länder röstade för. 41 länder, däribland Sverige, la ner sina röster.

För de 900 miljoner människor i världen som i dag saknar tillgång till rent vatten är beslutet viktigt, även om det kommer att ta tid innan målet realiseras. Att leva utan rinnande vatten och utan toalett innebär utsatthet för sjukdomar och stora problem i det dagliga livet.

Ofta beror vattenfrågan mindre på brist på vatten än på storföretags girighet. I den indiska mångmiljonstaden Chennai (Madras) är det kommunala vattenledningsnätet så dåligt att dess vatten är odrickbart. Bilden från en folklig restaurang i staden. Därför säljs stora mängder buteljerat vatten, framförallt av Coca-Cola och Pepsi. Det globaliserade vattnets plastflaskor skapar sedan berg av sopor. Vid en av Pepsis vattenfabriker utanför staden tog det multinationella företaget ut så mycket vatten att man skapade ”vattensvält” i flera byar.

Bolivia är Latinamerikas fattigaste land, där det utspelats två vattenkrig. När landet bad om lån från Världsbanken för att bygga ut vatten och avlopp i huvudstaden La Paz i bergen krävde banken att vattenverket skulle privatiseras. Det franska bolaget Suez fick jobbet och höjde snabbt priserna på vatten. En anslutning kostade en halv årslön. 200 000 blev helt utan vatten. Ledningar till de fattigaste områdena var inte lönsamma.

I Cochabamba, Bolivias tredje stad, privatiserade amerikanska Bechtel vattnet och tredubblade priserna. Våldsamma demonstrationer följde i båda fallen och regeringen fick backa. Världsbanken var nedlåtande. Dess dåvarande chef James Wolfenstein, en av Bushs grabbar, menade att problemet var slöseri med vatten.

När nu FN tar upp frågan och alldeles självklart förklarar att rent vatten är en mänsklig rättighet, då ställer sig Sverige på Coca-Colas, Pepsis, Bechtels och de andra storföretagens sida – mot grundläggande villkor för jordens fattigaste och mest utsatta befolkningsgrupper.

PS: Jag har skrivit om vattenfrågan i Indien, Bolivia och Peru i min bok ”Hemma i Ingenstans. Resor till städer”, Carlssons 2008.

Dela

Mikis Theodorakis fyller 85

29 juli, 2010 klockan 12:53

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Mikis Theodorakis fyller 85 år i dag. Den grekiske sångaren, kompositören och motståndskämpen är en personlighet som drabbat mig i olika faser av livet. En gång redan 1966 hörde jag honom spela på en konsert en bit utanför Aten. När fascistjuntan tog makten 1967 blev Theodorakis sånger – också i Sven-Bertil Taubes svenska tolkningar – synonymt med kampen mot förtryck. Till samma kategori hörde hans tonsättning av den chilenske poeten Pablo Nerudas Canto General (ovan).

Några januariveckor 2007 satt jag och skrev i Ariane Wahlgrens hus i Aten, i samma kvarter där Theodorakis bodde. Mikis var nog inte hemma, men bara känslan av att han kunde vara det gjorde mig andäktig.

Livet igenom har Mikis Theodorakis kämpat mot förtryckarna. På hans hemsida finns ett uttalande från 2003 mot Irakkriget och amerikanernas förstörelse av Bagdad.

”Bland flammorna från martyrstaden ser jag hur bilden av USA som ett civiliserat land tillintetgörs inom mig.

Jag ser Bush där han står skuldra mot skuldra med Djingis Khan, Attila och Hitler.”

Nedan sjunger Theodorakis på en politisk konsert 1974.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Dela

Nato dödar civila i Afghanistan

28 juli, 2010 klockan 15:19


I fredags slog en raket eller en bomb ner i en liten stad i distriktet Helmand i Afghanistan. Enligt den afghanska regeringen dödades 52 civilpersoner, uppger brittiska The Guardian. Bybor är övertygade om att Natotrupper är skyldiga. En av de skadade, den 38-årige bonden Haji Abdul Ghafar (på bilden med sin skadade son och en sjuårig skadad släkting) säger till tidningens korrespondent i Kandahar, Ali Safi, att han tror att amerikanerna ”bombade oss med avsikt”. 17 släktingar till Ghafar omkom i attacken.

Området där attacken ägde rum har av afghanerna länge betraktats som ganska säkert, ett område dit flyktingar sökt sig från andra delar av landet. Av den anledningen blev antalet döda så högt.

Ghafar uttrycker sin avsky över de utländska soldaterna. När talibanerna går i strid blir vi varnade och kan skydda oss, säger han. Nato tycks se det annorlunda och verkar ha accepterat att den här sortens händelser är oundvikliga. Nato har inlett en undersökning av det skedda men hittills varken tagit på sig eller förnekat sitt ansvar.

Massakrer på civila verkar vara vanligare än vad omvärlden vetat, enligt de i veckan frisläppta ”krigsdagböckerna”, som Wikileaks förmedlat till bland annat The Guardian. Tidningen ger en guide till hur man ska läsa krigsdagböckerna och visar vägen in i de dokument som ger en bredare och fördjupad bild av vår tids värsta krig, där svenska soldater deltar.

FN har uttryckt djup oro över händelsen och krävt en grundlig utredning.

Dela

Afghanistankriget och sanningen x 90 000

26 juli, 2010 klockan 16:46


Vår tids krig utspelar sig bortom TV-kamerornas synfält. Det finns inga krigskorrespondenter vid fronten i Afghanistan eller Irak. Därför får vi sällan veta mer än bråkdelen av sanningen om krigets brutalitet och om hur civila gång efter gång utsätts för vidriga övergrepp.

Det enda vi kan vara säkra på är att enligt FN är 90 procent av de döda i dagens krig civila.

Wikileaks sensationella material, totalt 90 000 sidor om Afghanistankrigets vardag från 2004 till nu, så ofantligt viktiga. För första gången ges en bredare bild av det krig som länge neutrala och för alls inte länge sedan fredsfokuserade Sverige marscherat in i.

Bara genom whistleblowers som Julian Assange (bilden) och hans Wikileaks kan vi få något som helst djupare bild av det som skett och sker.

Redan har trovädigheten i det frisläppta mateialet ifrågasatts. Men ännu mer måste Pentagons trovärdighet ifrågasättas i skenet av det material som nu blivit offentligt. Pentagons trovärdighet – och de svenska krigsherrarna Reinfeldts och Bildts. De svenska trupperna förekommer på många ställen i de hemliga dokumenten, rapporterar Sveriges Radio. Med de här dokumenten blir det än mera uppenbart att svenska trupper måste lämna Afghanistan.

Wikileaks material innebär, vad jag förstår, ett genombrott för en ny form epokgörande ny och viktig jounalistik. Med den kan orättfärdiga krig bekämpas, med sanningens kraft.

Dela

Fredsforskaren Håkan Wiberg död

25 juli, 2010 klockan 12:23

Fredsforskaren Håkan Wiberg begravdes på lördagen i Brønshøj kirke i Köpenhamn. Vid gravölet hyllades han av vänner och kollegor, som en av Nordens främsta fredsforskare med stora internationella kontaktytor. Vid sin död var han engagerad i ett stort verk om krigen i Jugoslavien och om alla fel omvärlden gjorde i sin kris- och konflikthantering, ett arbete tillsammans med Johan Galtung och Jan Øberg.

Håkan växte upp i Ängelholm. Medan Kardemumma ”gick två år i varje klass” gick Håkan en termin per läsår och hoppade i snabb takt över klasserna. Han var nog den mest intelligente person jag träffat, med en otrolig mångspråkighet och en sällsynt förmåga att se och analysera komplexa sammanhang. Han var en stor man med ett stort grått skägg, en sarkastiskt träffsäker humor och ett varmt hjärta.

Håkan Wiberg blev 1981 professor i sociologi i Lund och senare chef för COPRI i Köpenhamn, Copenhagen Peace Reasearch Institute. Den danska borgerliga regeringen la ner COPRI 2003, fredsforskning hade blivit omodernt tyckte man. 1985 till 2006 satt han i styrelsen för TFF i Lund, Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning.

Att vara ”Einstein från Ängelholm” i unga år var antagligen inte enkelt. Håkan blev bohem i det akademiska Lund, med stort skägg, sandaler och kortbyxor när temperaturen översteg åtta grader. En gång skrev han i min gästbok – på ryska: ”Aporna säger att Tarzan super”. Livet igenom behöll han sin bohemiska hållning – samtidigt som han var en högproduktiv forskare.

Håkan Wiberg blev 68 år. Han dog utanför sitt hem i Köpenhamn, just då han stigit ur taxin från sjukhuset efter att ha varit inlagd en tid. Trots att han hade pass på sig identifierades han inte, varken av sjukhuset, av den danska polisen eller av den svenska som fått upplysningar. Vänner och anhöriga visste länge inte vad som hade inträffat. Han var bara försvunnen. Köpenhamns kommun förberedde en av kommunen betald begravning utan anhöriga. Antagligen hade hans bohemiska yttre fått dessa myndigheter att på ett skandalöst vis inte göra ens de mest elementära undersökningar. En enkel googling på internet på ”Håkan Wiberg” ger 136 000 träffar. Den danska polisen uppfattade förmodligen Håkan Wiberg som en svensk lodis. Det är lätt att tänka obehagliga tankar om det Danmark där något sådant kan inträffa.

Gravölet hölls på restaurang Baronen på Frederiksundsgade. Hans nära vän fredsforskaren och fotografen Jan Øberg hade på en jukebox vid restaurangens ingång satt upp en bild på Håkan med en hänvisning till rätt lokal. Där på borden stod flaskor från Håkans under decennier samlade alkoholarium, brännvin egenhändigt konstfullt kryddat.

Dela

Sverige ut ur Afghanistan – 2

25 juli, 2010 klockan 10:23

Pierre Schori, före detta FN-ambassadör och chef för FN:s fredsbevarande operationer i Elfenbenskusten, skriver i söndagens Svenska Dagbladet om Sveriges krigföring i Afghanistan. Schori förordar svenskt militärt uttåg och citerar  siffror från Svenska Afghanistankommittén, som verkat i landet över trettio år:

För de cirka 500 svenska soldater som riskerar liv och lem i Afghanistan skulle man kunna få 25000 välutbildade lärare eller stödja 720000 elever.

Om Sverige verkligen vill hjälpa det under decennier krigsplågade afghanska folket borde valet mellan dyra militära insatser och civilt bistånd vara enkelt.

Dela

Våldtäkt på Israels demokrati

23 juli, 2010 klockan 17:56

Sabbar Kashur, en arabisk israelisk ungkarl, hade ett ömsesidigt frivilligt sexuellt förhållande med en israelisk-judisk kvinna. Så långt var allt gott och väl. Men mannen hade för kvinnan utgett sig för att vara jude. När hon fick veta hur det förhöll sig, att Kashur var arab, polisanmälde hon honom.

Kashur har sedan dess suttit i husarrest i två år. Häromdagen föll domen. Fallet klassificerades som ”våldtäkt” och den 30-årige mannen dömdes till 18 månaders fängelse, skriver den israeliska tidningen Ha’aretz.

Jurister har med rätta kallat domen för rasistisk.

Har Israel blivit som apartheids Sydafrika? Det hela påminner också om förhållandena i den amerikanska södern så sent som på sextiotalet. Blotta misstanken om att en svart man skulle ha kastat blickar efter en vit kvinna ledde i otaliga fall under stora delar av 1900-talet till brutala lynchningsmord, som aldrig fördes till domstol.

Israels demokrati vittrar sönder till aska. Våldtäktsdomen visar att araber inte är likvärdiga medborgare i landet, om nu någon inbillat sig det. Häromdagen kom beskedet att en annan arabisk israel bosatt i utkanten av Jerusalem skulle utvisas från sitt hemland för att han var medlem av Hamas. Betongmurarna delar landet, mentala lika brutala murar delar befolkningen. Och apartheid påbjuds både av politiker och av rättsväsende.

Dela

Sverige ut ur Afghanistan!

22 juli, 2010 klockan 12:32

Sverige befinner sig i krig i Afghanistan sedan några år. Detta är ingenting riksdagen har beslutat, inget som väljarna fått ta ställning till. Svenska soldater strider under Nato-befäl samtidigt som Sverige inte längre har några trupper engagerade i FN:s fredsbevarande uppdrag.

Har Sverige blivit ett Nato-land? Tydligen. Tycker Sverige att FN är strunt? Tydligen. Åtminstone verkar det vara regeringens hållning i sina prioriteringar.

Sverige var länge ett land som hyllade FN:s principer om att bygga fred med fredliga medel. Så är det inte längre. Försvarsminister Tolgfors talar aldrig om fred – bara om helikoptrar.

I Afghanistan finns i den svenska insatsen i dag åtta säger åtta civilpersoner och 502 militärer, vilket är en fullständigt absurd fördelning. Kostnaden är en och en halv miljard kronor. De pengarna skulle ha kunnat användas till återuppbyggnad och demokratistärkande åtgärder. Tyngdpunkten borde ha varit på sådana civila insatser, det är där Sverige skulle kunna göra den bästa insatsen för det krigshärjade afghanska folket.

Turkiet har en mycket mera rimlig balans i sin afganska insats, med 60 civila och 90 militärer i två provinser, skriver Svenska Dagbladet.

Den svenska krigsinsatsen i Afghanistan borde bli en valfråga. Om regeringen fortsätter att inte prioritera civila fredsbyggande insatser måste kravet bli: Sverige ut ur Afghanistan.

Dela