Fredsforskaren Håkan Wiberg död
Fredsforskaren Håkan Wiberg begravdes på lördagen i Brønshøj kirke i Köpenhamn. Vid gravölet hyllades han av vänner och kollegor, som en av Nordens främsta fredsforskare med stora internationella kontaktytor. Vid sin död var han engagerad i ett stort verk om krigen i Jugoslavien och om alla fel omvärlden gjorde i sin kris- och konflikthantering, ett arbete tillsammans med Johan Galtung och Jan Øberg.
Håkan växte upp i Ängelholm. Medan Kardemumma ”gick två år i varje klass” gick Håkan en termin per läsår och hoppade i snabb takt över klasserna. Han var nog den mest intelligente person jag träffat, med en otrolig mångspråkighet och en sällsynt förmåga att se och analysera komplexa sammanhang. Han var en stor man med ett stort grått skägg, en sarkastiskt träffsäker humor och ett varmt hjärta.
Håkan Wiberg blev 1981 professor i sociologi i Lund och senare chef för COPRI i Köpenhamn, Copenhagen Peace Reasearch Institute. Den danska borgerliga regeringen la ner COPRI 2003, fredsforskning hade blivit omodernt tyckte man. 1985 till 2006 satt han i styrelsen för TFF i Lund, Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning.
Att vara ”Einstein från Ängelholm” i unga år var antagligen inte enkelt. Håkan blev bohem i det akademiska Lund, med stort skägg, sandaler och kortbyxor när temperaturen översteg åtta grader. En gång skrev han i min gästbok – på ryska: ”Aporna säger att Tarzan super”. Livet igenom behöll han sin bohemiska hållning – samtidigt som han var en högproduktiv forskare.
Håkan Wiberg blev 68 år. Han dog utanför sitt hem i Köpenhamn, just då han stigit ur taxin från sjukhuset efter att ha varit inlagd en tid. Trots att han hade pass på sig identifierades han inte, varken av sjukhuset, av den danska polisen eller av den svenska som fått upplysningar. Vänner och anhöriga visste länge inte vad som hade inträffat. Han var bara försvunnen. Köpenhamns kommun förberedde en av kommunen betald begravning utan anhöriga. Antagligen hade hans bohemiska yttre fått dessa myndigheter att på ett skandalöst vis inte göra ens de mest elementära undersökningar. En enkel googling på internet på ”Håkan Wiberg” ger 136 000 träffar. Den danska polisen uppfattade förmodligen Håkan Wiberg som en svensk lodis. Det är lätt att tänka obehagliga tankar om det Danmark där något sådant kan inträffa.
Gravölet hölls på restaurang Baronen på Frederiksundsgade. Hans nära vän fredsforskaren och fotografen Jan Øberg hade på en jukebox vid restaurangens ingång satt upp en bild på Håkan med en hänvisning till rätt lokal. Där på borden stod flaskor från Håkans under decennier samlade alkoholarium, brännvin egenhändigt konstfullt kryddat.
