Kultur

Armadillo, den danska dokumentärfilmen om en grupp danska soldater i Afghanistan, har i dag svensk premiär på många platser (inte Helsingborg förstås). Den får genomgående mycket positiv kritik. Måtte filmen bli vida sedd, skriver Sveriges tidigare FN-ambassadör Pierre Schori på Aftonbladets kultursida.

Jag såg själv visningen av Armadillo på Lilla filmfestivalen i Båstad och blev djupt tagen både av dess antikrigsbudskap och av filmen som ett debattinlägg mot danska (och svenska) soldater i Afghanistan.

Varför befinner sig Sverige i krig mot afghanska bybor? Varför satsar inte Sverige på akuta hjälpinsatser genom Svenska Afghanistankommittén och/eller FN? Det finns få frågor som är viktigare de här sensommardagarna. ”Mitt Sverige” har stått utanför alla krig sedan 1809, tills nu, när vi blivit ”vapenbröder” (med Carl Bildts ord) med USA:s och Natos trupper i det krigshärjade landet.

Som av en händelse kommer samma dag som Armadillo har premiär ett utspel från den rödgröna oppositionen om att inleda hemtagningarna av svenska soldater redan nästa år. Och den beskäftige enmansutrikesministern Carl Bildt går naturligtvis emot utan andra argument än ”svenska soldaters säkerhet”. Till slut har kriget blivit en valfråga.

Inlägget skrevs den 27 augusti, 2010 klockan 13:10 och har etiketten Afghanistan, Film, Krig och fred. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.