Kultur

Den norske fredsforskaren Johan Galtung har länge siat om att USA:s militära världsimperium kommer att falla sönder, liksom tidigare imperier, senast Sovjetunionen.

I filmen ovan, en intervju gjord av den ryska engelskspråkiga Russian Television, tror han att USA:s imperium faller senast 2020 – och att USA har allt att vinna på det.

Galtung utvecklar sina tankar i sin ”The Fall of the US Empire – and then what?”. I filmen nedan intervjuas han av ”The Real News” om boken, tillsammans med den amerikanske kongressmannen Dennis Kucinich, som i somras föreslog att man i USA skulle inrätta ett fredsdepartement, som arbetade med konfliktlösning genom icke-våld. I intervjun påminner Kucinich om att över hundra miljoner människor dödades i krig under 1900-talet och säger att mänskligheten måste finna andra vägar för konfliktlösning.

Johan Galtung är knuten till TFF i Lund, Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, som på det nya årets första dag fyller 25 år. Mera om det i morgon.

”Let’s Move” har Michelle Obama kallat sin kampanj under året för att hjälpa överviktiga barn att äta bättre mat och röra sig mer. Fetma är en folksjukdom i USA och under de senaste 30 åren har andelen vuxna amerikaner som är sjukligt överviktiga ökat från 15 till 34 procent. Till det kommer de som bara är överviktiga, ytterligare 34 procent. Var sjätte amerikansk tonåring är sjukligt överviktig.

Kan försiktiga förslag om att uppmuntra amerikanska föräldrar till att ge sina barn mindre skräpmat och kanske inte dessert varje dag, kan det vara kontroversiellt? Ja, i det polariserade USA.

Sarah Palin, som strävar efter att bli republikanernas presidentkandidat i valet 2012 har gått till fräna angrepp mot vad hon menar är förmyndarmentalitet hos USA:s första dam. Bara föräldrar ska avgöra vad barnen äter, staten ska inte lägga sig i, tycker Palin, som skyndat sig att dela ut kakor till barn på sina skolbesök.

Men kanske sätter Palin kakorna i halsen. Två tredjedelar av USA:s republikaner ville 2008 ha henne som presidentkandidat. I dag stöds hon av 49 procent av republikanerna, en nedgång med 18 procent. Bland demokraterna vill 78 procent nominera Barack Obama till en andra period som president, en ökning med fem procent sedan oktober. På bilden talar presidenten till barn i ”Let’s Move”-rörelsen.

Radions Lasse Olsson sammanfattade i Radio Malmöhus häromdagen Länsstyrelsens förödande kritik mot Saltkristallernaprojektet. Lyssna här: Lasse Olsson om Saltkristallerna.

Konferensanläggning och hotell skulle bli dominerande i stadsbilden, skriver Länsstyrelsen,  och påtagligt negativt påverka de symbolskapande landmärkena Rådhuset och Kärnan. Därtill pekade Länsstyrelsen på en alternativ placering av kongresscentrat till Oceanpiren, i H+-området, Helsingborgs stora satsning under det kommande decenniet.

Till saken hör att Oceanpiren var ett av två huvudalternativ för projektet i Stadsbyggnadsstyrelsens inledande lokaliseringsstudie 2008 för placeringen av lyxhotellet och kongressanläggningen. Bilden ovan av de två alternativen är hämtad ur den studien.

Häromdagen avfärdades Oceanpiren-alternativet kategoriskt onyanserat av Per Fladvad, kommunens koordinator för projektet. Han menade att läget inte var tillräckligt bra för att kongressanläggningen skulle lyckas ekonomiskt. Men kanske är det precis tvärtom. En placering vid Oceanpiren i ett helt nytt område, men otroligt centralt och med total anknytning till havet, möjlighet att planera kommunikationer och parkeringsmöjligheter låter för min del som idealiskt för projektet ifråga.

Där skulle kongressanläggningen och hotellet bli en naturlig del i ett framväxande nytt centrum. Den nuvarande placeringen är däremot katastrofal för det som varit och är Helsingborgs egenart, centrums kontakt med Öresund.

Miljöpartiet i Helsingborg aviserade under Min Mening häromdagen en ny folkomröstning om Saltkristallerna, då en ny lag om folkomröstningar träder i kraft. Om tio procent av de i staden mantalsskrivna kräver en folkomröstning kan kommunfullmäktige inte längre hindra det.

Saltkristallernas vara eller inte vara har många dimensioner. En viktig aspekt är den demokratiska beslutsgången. Det är olyckligt om ett så här stort projekt drivs igenom av prestigefyllda politiker som utan förmåga att på allvar lyssna på starka folkliga opinioner.

Receptfria värktabletter som Alvedon har blivit det vanligaste självmordspillret bland unga svenska tjejer, skriver Svenska Dagbladet. Stora mängder av giftet i värktabletterna kan skapa dödlig leversvikt, som kräver snabba motgifter eller akut levertransplantation.

Vi har hört den ena ledande politikern efter den andra prisa apoteksreformen som ökat tillgängligheten till receptfria läkemedel. Det var i november 2009 som apoteksmarknaden avreglerades.

Hade den svenska regeringen studerat vad som hänt i Danmark kunde man agerat annorlunda. 2007 och 2008 registrerades över 300 självmordsförsök med värktabletter bland flickor mellan 12 och 20 år. Nu diskuterar man i Danmark en åldersgräns för köp på 18 år.

I Sverige verkar situationen redan ha blivit ännu värre än i Danmark. En enda klinik, BUP:s akutklinik i Stockholm, har i år tagit emot 200 fall av självmordsförsök, främst genom tablettförgiftning av receptfria läkemedel, en kraftig ökning. Den typiska patienten är en 15-årig flicka. I Stockholm har flickor så unga som tolv år tagits in på sjukhus efter att ha försökt ta sitt liv med värktabletter. Därtill kommer en överkonsumtion av samma läkemedel.

Privatiseringen av apoteken och avregleringen av läkemedelsförsäljningen har fått många oönskade konsekvenser och inneburit få förbättringar för de flesta.

Artikeln om de unga flickornas självmord med receptfria värktabletter borde föranleda snabba åtgärder från ansvariga politiker. En 18-årsgräns finns i den allmänna handeln men det borde vara ett minimikrav att införa en sådan gräns också på apoteken.

Socialminister Göran Hägglund tycker dock inte det.  Han menar att man ”bör gå till botten med vad som faktiskt är problemet”. Han fortsätter:

”Jag tror att det handlar väldigt mycket om att man inte känner att man duger, att man inte lever upp till alla skönhetsideal, äger inte alla prylar som man skulle önska.”

Men tabletterna då, minister Hägglund, har du inget hjärta i kroppen?? Är de privatiserade apotekens avreglerade försäljning viktigare än allt annat?

”Kanske är det så att vuxenvärlden ägnar för lite tid åt våra barn och ungdomar.”

Kommunala Entek i Helsingborg privatiserades och delades upp i nio privata bolag. Det hette att det skulle bli billigare och bättre och att de anställda skulle kunna ta över. En granskning i dagens HD visar att det var tomma löften eller för att tala klarspråk direkt missvisande. Ingen anställd kunde ta över, villkoren var formulerade så att bara storföretag kunde komma ifråga. Varken kvaliteten eller priset går att kontrollera. Uppenbara missförhållanden följde, som när Nätverket Hungriga elever med stor skärpa i våras protesterade mot Sodexos mat på Skolstadens skolbespisning.

Just Sodexo är ett multinationellt serviceföretag med 380 000 anställda verksamhet i åttio länder och huvudkontor i Frankrike. Företaget har varit inblandat i rader av kontroverser. Delstaten New York inledde exempelvis tidigare i år en rättslig process mot företaget för överpriser för maten på offentliga skolor. När multinationella Sodexo tar över en kommunal verksamhet är det för övrigt missvisande att använda ett ord som ”privatisering”.

”De anställda ska kunna ta över” hette det också när de svenska apoteken privatiserades. I själva verket blev privatiseringen riskkapitalbolagens julafton, med kraftigt höjda priser på många av de vanligaste receptfria läkemedeln.

Privatisering och fragmentisering är gissar jag en grundorsak till vinterns järnvägskaos i Sverige. På måndagen gick SJ:s ordförande Ulf Adelsohn ut med frän kritik mot att SJ delats upp i åtta eller nio bolag med snäva och sinsemellan konkurrerande intressen. Ett har hand om godstrafiken, ett om persontrafiken, ett annat sköter stationerna, ett fjärde ska fixa spåren. Vad är vitsen med det, kan man fråga sig?

Konsekvensen har blivit eftersatt underhåll, dålig samordning och veritabelt kaos vissa perioder, påverkat också av att tåg från olika privata bolag ska samsas särskilt på de mest trafikerade sträckorna. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd slår förstås ifrån sig utan att övertyga, ”nu har vi ju en avreglerad tågmarknad”.

Samhällets infrastruktur måste fungera lokalt och nationellt, ekonomiskt men också kvalitetsmässigt. Det är riktigt illa när tågen slutar gå som de ska, när skolelever inte kan äta sig mätta och det dåligt finns demokratiska instrument för att påverka de privatiserade företagens verksamheter.

Tillbaka till den lokala utgångspunkten: Varför privatiserades Entek? Och varför har politikerna inte instrument för att kunna kontrollera att den privatiserade verksamheten blivit billigare och bättre? Har ideologin gått före rationellt tänkande?

Den israeliska armén attackerade den 27 december Gazaremsan med en överraskningsattack. Syftet var att få ett slut på raketangreppen mot mål i Israel, att hejda importen av vapen till Gaza och att slå sönder Hamas militära strukturer.

Det som följde under det 22 dagar långa kriget var något annat och innebar en serie kränkningar av mänskliga rättigheter, med grovt övervåld mot civila och en ovilja att ta ansvar för eller ens utreda påstådda övergrepp. I mångas ögon, också mina, etablerade sig Israel med Gazakriget som en gangsterstat, som – med USA:s stöd – satte sig över alla internationella rättsprinciper, också genom den långvariga blockaden mot Gaza och attackerna mot Ship to Gazas aktivister på internationellt vatten.

En av många spektakulära och grymma incidenter under kriget var attacken på den palestinske läkaren Ezzeldeen Abu al-Aishs hem. Abu al-Aish var bosatt i Gaza men arbetade som gynekolog i Israel och for varje dag över gränsen till sitt arbete. Han intervjuades av den israelisk TV-kanalen Channel 10 (där han återkommande rapporterade) och fick i direktsändning beskedet att hans hus blivit utsatt för granatbeskjutning och att tre av hans döttrar hade dött (se filmen ovan, från den arabiska TV-kanalen al-Jazira).

På söndagen, dagen innan tvåårsdagen av krigets början, väckte Ezzeldeen Abu al-Aish ett åtal mot staten Israel för mordet på hans tre döttrar. Läkaren har tills nu förgäves försökt få till stånd en uppgörelse om skadestånd. Men från IDF har man avvisat hans krav med att ”det var krig” och att ”misstänkta figurer” hade observerats på läkarens hus.

Abu al-Aish var en av få röster som i Israel rapporterade inifrån Gaza. Var attacken ett medvetet sätt att tysta honom??

Krigets sår blöder fortfarande efter två år. Några försök till försonande åtgärder från Israels sida finns inte, lika lite som någon fredsprocess.

Förre ärkebiskopen K G Hammar hyllade för en vecka sedan i Göteborg Ship to Gaza och sa bland annat:

På tvåårsdagen av krigets inledning finns all anledning att följa K G Hammars uppmaning och tända ljus för Gaza.

- Ikväll tänder vi ett ljus för Gaza därför att Gaza är vår planets största fängelse. 1,5 miljon människor bor på en yta stor som en fjärdedels Öland. Instängda, utan möjlighet att ta sig därifrån.

Ålderstrappan skildrar människans liv från vaggan till graven. När vi fyller 50 har vi nått livets höjdpunkt. Sedan går det bara utför.

Nyare forskning visar att ålderstrappan är felaktig, skriver brittiska The Economist i årets sista nummer. Livet är inte en lång utförsbacke ner i dödsskuggans dal – snarare handlar det om en u-sväng, där människor är mera tillfreds och lyckligare under senare hälften av livet.

Åldrande innebär förlust av vitalitet, hälsa, mental skärpa och utseende – men ofta ökat välbefinnande eller lycka. Livsloppet är inte en ålderstrappa utan en ”u-sväng”. Sämst mår människor i 40-50-årsåldern, menar ekonomiprofessorn David Blanchflower. Livsloppets ”lägsta punkt” nås vid olika åldrar i olika länder, i Ukraina vid 62 men i Schweiz redan vid 35 års ålder. Det globala genomsnittet är 46. Livet börjar vid 46, slår The Economist fast redan på omslaget.

I Bhutan använder man begreppet ”Gross National Happiness” i sin planering, ungefär som andra länder tar hänsyn till miljökonsekvenser i alla beslut. Men GNH är ingen bhutansk exklusivitet. Länder som Storbritannien och Frankrike har börjat ta hänsyn till statistik om människors välbefinnande.

Vad beror sambandet mellan åldrande och ökad lycka på? En amerikansk psykologiprofessor menar i tidskriften att åldrande ofta ger människor bättre förmåga att leva i nuet. Tiden är utmätt, men de vet vad de vill och vad som är viktigast.

Den rika världens åldrande befolkning brukar uppfattas som ett problem. Men kanske är det tvärtom, konkluderar tidskriften, att ju gråare världen blir, desto gladare.

Julian Assange, Wikileaks talesperson, befinner sig dessa juldagar med fotboja och anmälningsplikt på ett brittiskt gods, sedan mediepersonligheter som Michael Moore, John Pilger och många andra samlat ihop en stor summa till borgen. Lösensumman betalades i kontanter, Visa och Mastercard bojkottar som bekant. Den 22 december intervjuades han av TV-kanalen MSNBC, se filmen ovan.

Är du journalist? Är du en högteknologisk terrorist? Frågorna ger Assange tillfälle att berätta om vem han är och om vad han vill. Den senare utgår från ett yttrande av USA:s vicepresident Joe Biden. Andra politiker i USA har varit än värre, han bör kidnappas eller mördas illegalt, har det hetat i den tongivande tevekanalen Fox. Sarah Palin, som förväntas ställa upp som presidentkandidat 2012, tycker att Assange kan jämföras med al-Qaida.

Hetsen mot Assange och inte bara amerikanska utan också svenska myndigheters sätt att bemöta honom har varit upprörande. Kanske börjar det svänga nu, åtminstone i Europa?

Den internationella journalistorganisationen Reportrar utan Gränser stödjer nu Wikileaks och står som värd för en speglad webbsida, där dokumenten om USAs diplomatiska korrespondens kommer att visas, wikileaks.rsf.org.

Assange är åtminstone tillfälligt fri, men den 23-årige soldaten whistleblower-aktivisten Bradley Manning som anklagas för att ha lämnat ut dokument till Wikileaks sitter i isoleringscell sedan ett halvår. Det här är en form av tortyr, menar Joshua Holland. Och i intervjun ovan säger Assange att Manning är en politisk fånge utsatt för grova rättsövergrepp, eftersom ingen rättegång genomförts mot honom. Dags för Amnesty att agera!

Holland citerar Dostojevskij, som skrev att frågan om ett samhälle är civiliserat eller inte bäst kan avgöras genom att besöka dess fängelser. Någon borde besöka Bradley Manning!

Saltkristallerna får ett rejält nej av Länsstyrelsen i ett nytt yttrande som presenteras i dagens HD. ”Förslaget att flytta Färjestationen och bygga det omfattande Saltkristallerna kan påtagligt skada kulturmiljön och hamnens verksamhet”, heter det i artikeln. Eftersom det då handlar om riksintressen väger Länsstyrelsens ord tyngre än kommunens.

Länsstyrelsen tycker, liksom väldigt många helsingborgare, att kongressanläggningen hellre bör placeras i H+-området. Vilken julklapp till projektets alla kritiker, tänker jag.

Kommunens koordinator för projektet, Per Fladvad, slår ifrån sig. Han tycker att det ”bör diskuteras vad som är av riksintresse”. Han viftar också bort länsstyrelsens kritik av att det blir för mycket trafik, Järnvägsgatan och Drottninggatan ska ha enkla filer senast 2012.

Va? Ska man proppa igen centrum, slå sönder centrum kommersiellt – utan en genomgripande nysatsning på kollektiv trafik?? Absurt. Minskar det antalet transporter till anläggningen?

Ska hela centrum bli som vägslingan utanför Knutpunkten?

Fladvad tycks inte ha den minsta känsla för vad platsen kring Inre hamnen och Ångfärjestationen betyder för Helsingborgs identitet, inte heller verkar han ha en susning om att Helsingborgs hotade egenart handlar om kontakten med havet, den kontakt som 14-våningarsbygget slår sönder. Han pratar om kongressanläggningen som business, inte om medborgarnas intresse av en levande stad:

”För att en kongressanläggning ska lyckas ekonomiskt måste den ligga i ett bra läge.”

Länsstyrelsen har ett annat perspektiv, tack och lov, där helsingborgarnas intressen som medborgare går före kongressanläggningens och hotellets affärsmöjligheter. När motsättningarna skärps blottas de nakna argumenten, det handlar om att några ska tjäna på projektet på andras bekostnad. När reglerna (riksintresset) går emot, ändra på reglerna. Förlorarna, det är vi, medborgarna.

Komikern John Cleese skulle ha fått en miljon kronor för en timmes föredrag på ett skolkonferens på Dunkers förra året. Konferensen ställdes in och Cleese fick ”bara” en halv miljon – motsvarande en lärartjänst för ett år.

HD rapporterade om de uppseendeväckande turerna på tisdagen och i SR P1 ägnade programmet Skolministeriet på tisdagskvällen bortåt en halvtimme åt metoderna att ”bygga varumärke” genom spektakulära konferenser och dyra inhyrda konsulter (24 miljoner de senaste fyra åren, varav bara en femtedel haft pedagogisk anknytning). Lyssna här: Skolministeriet om Helsingborg.

Många lärare har förlorat förtroendet för skolledningen. Att satsa på varumärket Kunskapsstaden Helsingborg genom saftiga reklampengar i stället för att att ge ökade resurser åt undervisningen verkar minst sagt underligt. Enligt uppgift i programmet råder anställningsstopp. Undervisningen har inte fått ökade resurser. Och 15 procent av niondeklassarna i Helsingborg är inte behöriga för gymnasiestudier, jämfört med riksgenomsnittet 12 procent.

Dagen efter radioprogrammet, i dag onsdag, går den helsingborgska skol- och fritidsförvaltningens chef Thorbjörn Jordansson (bilden) i ett nyhetsbrev ut till försvar av sina egna insatser. Utan att nämna kritiken i Skolministeriet försöker han motivera engagemanget av John Cleese. Konferensen skulle ha gått med vinst, men så kom ju finanskrisen. Ack, ack.

Hur många kompetenta konferensföreläsare kunde inte Jordansson fått för en miljon? Hur många konferenser kunde inte lärarna ha besökt för summan?

Det är svårt att ha förtroende för en fartblind skola som prioriterar vinst och att sälja sig själv i stället för att satsa på pedagogikens innehåll.

Skolstaden i Helsingborg, gymnasieskolorna, verkar också ha problem. Men, i en jul- och nyårshälsning, skriver Hans-Jörgen Roth:

”Genom övergången till En-till-en, dvs bärbara datorer till samtliga elever inom Skolstaden har vi sett till att eleverna har utrustats med ett modernt utbildningshjälpmedel som öppnar för helt nya pedagogiska möjligheter.”

Skriver man så där numera i gymnasiet??