En diktaturs dödsryckningar

Dela denna artikel

31 januari, 2011 klockan 12:44

Robert Fisk, The Independents legendariske mellanösternkorrespondent, rapporterar från Kairo om en diktaturs dödsryckningar. Han ser demonstranterna som sitter med soldaterna uppe på stridsvagnarna och kommer att tänka på diktaturens fall i Bukarest och befrielsen av Paris under andra världskriget. Det är en historisk händelse, skriver Fisk, att Mubaraks egna stridsvagnar befriar huvudstaden från hans diktatur.

På filmen ovan visas hur armén undviker en konfrontation mellan Mubaraks poliser och demonstranterna.

Sällan har politiskt omvälvande händelser kunnat skildras så här i dramatiska långa direktsändningar. Under helgen har jag följt den engagerade rapporteringen via de stora kanalerna, CNN, BBC och al-Jazira. SVT:s bevakning har som så ofta varit bedrövlig. Man lägger ju mer eller mindre ner nyhetsarbetet under helgerna och den kanal, SVT24, som en gång drogs i gång för att möjliggöra aktuella nyheter ägnas repriser. Sveriges radio är så mycket bättre än SVT.

”Det är armén och folket mot Mubarak och polisen”, sammanfattade Ekots utsända Agneta Ramberg på måndagsmiddagen.

På söndagen stängde Egyptens informationsministerium al-Jaziras redaktion i Kairo. Internet är så gott som utslaget liksom stora delar av mobilnätet, särskilt sms-funktionen. Informationskriget har blivit en avgörande del av denna egyptiska revolution.

Den egyptiska armén får tio miljarder kronor per år i stöd av USA. Med historiens ironi tycks armén nu vända sig mot diktaturen medan USA och Israel i praktiken stöder Mubarak.

Hesham Bahari, svensk bokförläggare på Alhambra med rötter i Egypten, följer skeendet i laddade nyhetsbrev:

”Långt borta lägger kinesernas Google spärr på sökordet ”Egypten”. Men den globala revolutionen har redan börjat. 19 privata flygplan lämnar Kairo med landets miljardärer och deras familjer ombord. Rykten säger att Mubaraks söner redan befinner sig i London. Och i Tunisien fortsätter demonstrationerna att slå vakt om folkets landvinningar. Minnet av Khaled Said, Mohammed Bouazizi och de tusentals oskyldiga offer för arabisk polisbrutalitet och korrumperade inhemska och utländska kapitalister har förevigats för kommande generationer, så att inga tyranner må tolereras igen bland dem, eller bland oss.”

Sören Sommelius

Kategorier och taggar

Egypten Medier
  • Pingback: Lasses blogg » Rätt eller fel demokrati — det är frågan

  • http://twitter.com/andreasolofsson Andréas Olofsson

    Följande länk är från det amerikanska utrikesdepartementet och kan knappast ses som stöd för president Mubarak eller hans regim: http://www.state.gov/secretary/rm/2011/01/155589.htm

    Det är sant att USA har stött Egyptens än länge sittande regim men det verkar som om det nu sänds signaler från Washington D.C. till Kairo att tiden rinner ut för regimen. Skulle USA kunna göra mer offentligt? Ja, så klart! Men om så utrikesminister Clinton, eller president Obama, står och skriker åt Kairo i telefonen eller från podiet 24 timmar om dygnet så hjälper det inte om president Mubarak sätter sig på tvären. De flesta människor skulle säkert känna sig bättre till mods eller till och med berömma amerikanerna för att tala klarspråk om så hade skett men utan någon garanti för att effekten hade varit den man önskade. Tyvärr är inte världen svart-vit.
    Amerikansk diplomati är troligtvis mer effektiv i sina påtryckningar genom just diplomatkåren.

    Vem vet? Den snokande, blonda snubben från ”down under” kanske helt plötsligt publicerar något på sin hemsida…

Huvudnyheter