Kultur

Knappt har dagisbarnen tumlat in på Vikingsberg förrän nästa kulturbyggnad i Helsingborg hamnar i skottlinjen för de lokala politikernas bisarra destruktivitet. Nu gäller det kommunalt ägda Thalassa, som efter femtio år som vandrarhem ska säljas.

I HD säger det kommunala fastighetsbolaget Kärnfastigheters chef Lars O Petersson att intressenter hört av sig och vill göra om Thalassa till en konferensanläggning med spa. Spa – jaha. Vandrarhem tror jag inte på, säger Petersson. Och kommunstyrelseordförande Peter Danielsson fyller på med sin speciella affärsmässiga retorik.

– Vi vill att det ska bli en publik verksamhet som stärker besöksnäringen i Helsingborg. Thalassa har ett fantastiskt läge och jag tror att det här kan bli en magnet.

Vandrarhemsgäster räknas tydligen inte till ”besöksnäringen”. Ut med dem. De kan dra dit pepparn växer – eller till andra platser i Sverige med vackra vandrarhem. In med affärsmännen och kongressgästerna i skogen, låt dem ligga där och plaska i Spa-et.

Thalassa har ibland kallats Europas vackraste vandrarhem. Självklart borde anläggningen få förbli vandrarhem, till gagn för alla turister och inte minst barnfamiljer från när och fjärran som vill besöka Helsingborg.

Vandrarhemmen är de fasta punkterna för många, många som reser i Sverige. Alla har inte råd eller lust att bo på hotell. Om Helsingborg vill förbli en attraktiv turiststad fyller unika Thalassa en viktig roll.

Varför inte försöka få till stånd ett avtal med Svenska Turistföreningen, som garant för vandrarhemmets framtid?

Nu inför allt fler svenska dagstidningar nya regler för läsarkommentarer på nätet. Aftonbladet.se kommer inte längre att acceptera anonyma kommentarer utan kommer att kräva att skribenter loggar in med sin facebookidentitet. Man har inspirerats av den norska tidningen Verdens Gang som skapade en annan samtalston i kommentarerna med den metoden.

Frågan är om det räcker. HD använder programmet Disqus, som kräver inloggning med mejladress, twitter- eller facebookkonton för omodererad publicering av kommentarer. Men många av dessa konton har skapats just för ändamålet. Och många epostadresser är fullständigt uppenbart fejkade.

Många tidningar har efter händelserna i Oslo börjat ompröva sin policy. DN har tillfälligt stängt ner sin kommentarsfunktion. Svenska Dagbladet kräver inloggning med verifierad epostadress. Expressen har tillfälligt gått över till en resurskrävande total förhandsmoderering. Värmlands Folkblad stängde kommentarsfunktionerna några dagar efter massmorden i Norge.

På dagstidningarnas insändarsidor finns en lång tradition att redaktionen känner till skribentens namn och adress, även om publiceringen kan vara anonym. Något liknande måste tillämpas på nätet. Vill man uttrycka sin åsikt måste man också som person kunna stå för den, åtminstone gentemot redaktionen.

Medievärldens redaktör Axel Andén diskuterar i en artikel ingående förutsättningarna för nätkommentarerna och skriver bland annat:

”Börja behandla kommentarsfälten mer som insändarsidor, genom att ställa samma krav på inläggen, och verifiera avsändarnas identitet på samma sätt.”

Nätkommentarerna är ett viktigt nytillskott i det offentliga samtalet. Men nya regelverk är nödvändiga om inte små extrema grupper av näthatare ska ta över och skrämma bort de många andra som bara blir obehagligt berörda av den grova debattonens alla invektiv.

Saknar ett dödsbo pengar till begravning och gravsten ska kommunen hjälpa till, skriver Efter Arbetet i senaste numret. Enligt nationella riktlinjer handlar det om ett halvt basbelopp eller 21 400 kronor. Men till slut är det kommunerna som avgör hur mycket man vill ge i stöd. Och sämst i Skåne har Vellinge och Höganäs varit.

Osby och Svedala är anständiga och ger 8 000 kronor mer per avliden än Höganäs, som med 17 120 kr ligger tjugo procent under den nationella rekommendationen. Vellinge har dock bättrat sig och höjde i år beloppet från 12 840 till just 21 400 kr.

Är det pengar eller politisk vilja som saknas?

Enligt Fonus kostar en enkel begravning 20 000 kronor och en gravsten 10 000 till 15 000 kronor. Den som dör fattig i Höganäs får nog inte en anständig begravning och en gravsten är väl inte att tänka på. Klassamhället sträcker sig till andra sidan och Joe Hill har åtminstone i Höganäs fel när han sjunger ”du får smör ovanför när du dör” i ”Prästen och slaven” (lyssna ovan).

Vid infarten till Höganäs står det att Höganäs är ”Sveriges mest ekonomiskt välskötta kommun”. Nu förstår vi vad det beror på.

Den 28 augusti 1963 höll Martin Luther King sitt stora tal ”I have a dream” i Washington, talet som skakade och förändrade USA. King drömde om att slavarnas barn en dag skulle få sitta vid samma bord som slavägarnas barn. Fem år senare mördades han i Memphis och med mordet gick också Medborgarrättsrörelsen under.

Samma dag 2008 nominerades Barack Obama till demokraternas presidentkandidat för att några månader senare segra i presidentvalet.

Tiderna förändras. Den 28 augusti 2010 intogs Washington av den högerextrema Teapartyrörelsen som på årsdagen av Kings tal arrangerade ett möte på exakt samma plats, för att ”återta USA”. För några veckor sedan framträdde en av teapartyrörelsens medlemmar Michele Bachmann, som republikanernas ledande kandidat inför valet 2012. Den rörelse som först uppfattades som udda har blivit en faktor som man inte kan bortse från i amerikansk politik.

I dag skulle ett nytt stort Martin Luther King Jr. National Memorial (bilden) ha invigts i Washington, på årsdagen av Kings tal. Men orkanen Irene kom emellan och invigningen är uppskjuten.

På filmen nedan klipps Kings tal 1963 samman med bilder från teapartyrörelsens demonstration 47 år senare, två världar ställs mot varandra.

På Dunkers kulturhus står i foajén en modell av Saltkristallerna, så att allmänheten ska kunna beskåda härligheten och inse att utan detta bygge hamnar Helsingborg utanför kartan och drabbas av allt möjligt annat elände. Det är förstås sällsynt dålig timing att visa modellen just när hela projektet rasat samman som ett korthus. Men inte bara det.

Varför visar Dunkers modellen? Har kulturhuset med turistbyrån blivit ett skyltfönster för minoriteten i kommunfullmäktige? Ska inte ett kulturhus problematisera och visa på komplexa sammanhang? Hur har modellen kommit dit? Vem har fattat det beslutet? Är Dunkers – fortfarande – toppstyrt av maktfullkomliga politiker? Här används kulturhuset som en förlängning av stadsbyggnadskontoret. Är det rimligt? Nej, det är fullständigt orimligt.

Modellen i foajén blir för mig ännu ett exempel på hur odemokratiskt kulturens institutioner behandlas i Helsingborg.

Konstmuseet Vikingsberg är som bekant dagis sedan några veckor. Många har undrat vem som fattat det grönköpingsmässiga beslutet, årets viktigaste kulturpolitiska beslut i Helsingborg, för övrigt stick i stäv med kulturnämndsordförande Mats Sanders åsikt.

Från trovärdigt håll får jag höra att det är det kommunala fastighetsbolaget Kärnfastigheter som fattat beslutet att göra Vikingsberg till dagis, eller snarare att någon på bolaget gjort det. Förtroendevalda politiker har efterlyst protokoll, men det finns inga protokoll. Stämmer detta har väl grabbarna suttit i bastun och snackat eller hur de nu beter sig. Och ingen vet heller vilka grabbar det rör sig om. Också detta är ett exempel på en politisk kultur som håller på att urarta. I en demokrati fattas beslut av väldefinierade beslutsfattare, på ett sätt så att medborgarna vet vem de ska ställa till svars.

Härmed efterlyser jag en beslutsfattare. Vem gjorde Vikingsberg till dagis – och varför?

Kommer Danmark att få en ny regering efter valet som idag utsatts till den 15 september? Information publicerar i sin nätupplaga en opinionsundersökning gjord av Voxmeter för nyhetsbyrån Ritzau. I den leder socialdemokraterna och vänsterblocket stort med 54,1 procent mot ”det blå blockets” (regeringspartierna) 43,9 procent. Men i den senaste Gallupundersökningen som Berlingske publicerar är det nästan dött lopp mellan blocken. Samma tidnings Berlingske Barometer, som väger samman många gallupundersökningar ger dock de röda en ledning över de blå med 52,8 mot 47,2 procent.

Men Politiken visar att ”de röda” som länge haft stort försprång gått tillbaka och bara leder med 4 procent, den lägsta ledningen sedan januari. Det kommer att bli ett jämnt och dramatiskt val. På bilden socialdemokraternas Helle Thorning-Schmid, tippad ny statsminister.

De senaste årens politiska utveckling i Danmark med det inflytande Dansk Folkeparti fått har varit bedrövlig. Känslomässigt har Danmark för mig blivit ungefär som Sjöbo var på Svin-Olles, Sven-Olle Olssons tid, han som på 1980-talet för första gången i modern tid visade fram den svenska främlingsfientlighetens fula tryne.

Nå, Danmark är mer än vad Sjöbo var den gången, jag vet. Men den danska regeringens politik är sju gånger värre än Sjöbo och även danskar förfäras. Gång på gång har regeringen med DF som stödparti haft en öppet främlingsfientlig framtoning, som så starkt framgår av Lena Sundströms ”Världens lyckligaste folk”.

Låt oss hoppas att valet i september innebär ett slut för dansk folkepartis inflytande i regeringspolitiken och att nya vindar kan blåsa genom landet. Det skulle kännas som en stor lättnad också på den svenska sidan av Sundet.

Jag minns när Suzanne Brögger var i Helsingborg på Nordiska bokdagarna för snart ett år sedan, bekymrad över sitt Danmark. Hon berättade att hon blivit ombedd av en dansk tidning att ge ett lästips och då hade hon nämnt just ”Världens lyckligaste folk”.

”Lin & Blåklint” slår an temat när Belarus har kommit till Helsingborg för en vitrysk veckolång kulturfestival (25.8 – 3.9), som pågår på flera ställen runtom i stan och visar ett sjuttiotal olika verk, särskilt av kvinnliga studenter från konstgymnasiet i Minsk. Ett tiotal av studenterna har följt med utställningarna och medverkar under veckan som kulturambassadörer i workshops, seminarier och en filmkväll.

I RumEtt på Dunkers var det på torsdagskvällen vernissage på en utställning med teckningar och fantasifulla pappersklipp till vitryska folksagor. Höjdpunkten blev en konsert med vitrysk folkmusik av den oförlikneliga sånggruppen Akana-NHS (bilden), med tre sångerskor som i vackra folkdräkter framförde smittande sånger a capella.

Vitryssland är ett nära grannland med tio miljoner invånare som ligger i total medieskugga. Det enda västmedierna rapporterar om är diktatorn Lukasjenkas förehavanden, manipulerade val och en demokratirörelse med oändliga svårigheter. Därför är det förstås en stor händelse att ett fönster till Belarus’ eller Vitrysslands kultur öppnas i Helsingborg med Lin och Blåklint. Tänk om det kunde leda till bestående kontakter, varför inte en vänort till Helsingborg i grannlandet!

Under den gångna helgen firade man i de baltiska staterna tjugoårsminnet av befrielsen från den långvariga sovjetockupationen, en period då nästan inga nyheter om livet där nådde oss och alltför få svenskar engagerade sig. I dag gäller något liknande för Vitryssland, där kulturen skulle kunna fungera brobyggande mellan folken.

Fotnot, ett urval ur programmet: Fredag kl 21 i Mariakyrkan: Vitrysk folkmusik a capella med gruppen Akana-NHS. På Röda Kvarn visas fotografier om vitryskt byliv av Liudmila Hancharova. Onsdag 31.8 kl 17 seminarium om Kvinnligt kreativt skapande, initiativ och företagande. Torsdag 1.9 tre filmer från och om Vitryssland. Hela programmet här.

Peter Danielsson är arg, läser jag i onsdagens HD. Kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg ogillar socialdemokraternas nya hållning i frågan om Saltkristallerna, som innebär att mångmiljonbygget inte kan genomföras och att Ångfärjestationen bevaras. Danielsson är djupt orolig för hur omvärlden ser på Helsingborg efter detta.

– Det är jätteviktigt att ha bra relationer med exploatörer …

Men bäste herr ordförande, det är ju inte ”omvärlden” som har valt dej och inte heller ”exploatörerna”. Det där har du fått om bakfoten. Det är ju faktiskt väljarna här i Helsingborg som du ska bekymra dej om och inga andra.

Jo, kanske ska du också bry dig om Länsstyrelsen, som ser till att lagarna i landet följs och med stor skärpa gång på gång har understrukit att Saltkristallerna bryter mot lagarna och inte är förenligt med det noga definierade riksintresset.

Hur vore det med en grundkurs i demokrati? Bättre sent än aldrig.

Första budet är ju inte så svårt: En demokrati utgår från väljarna, inte från exploatörerna.

Andra budet är inte heller krångligt: Demokrati är mer än enbart en röstsedel vart fjärde år.

På presskonferensen i rådhuset på tisdagseftermiddagen klargjorde socialdemokraterna Jan Andersson och Mikael Skoog tydligt varför man nu kräver ”omtag” då det gäller Saltkristallerna och tar initiativ till ett nytt planarbete. Helsingborgarna har tydligt sagt ”vi vill inte” och länsstyrelsen ”vi får inte”. ”Vi är inte oberörda av folkopinionen som varit”, medgav Mikael Skoog och Jan Andersson fyllde i med att klargöra att politiker ska driva saker men inte köra huvudet i väggen. Sakfrågan har hamnat i en återvändsgränd och de 14.800 namnunderskrifterna är många.

– Ångfärjestationen ska vara kvar på nuvarande plats, sa Jan Andersson. Länsstyrelsen är väldigt tydlig på den punkten och vi måste rätta oss efter det.

Två rationellt resonerande politiker väcker min respekt. Låt oss hoppas att diskussionen nu kan växla inpå nya spår.

Återstår bara att se hur treklöverns politiker reagerar i det nya läget.

Efter mötet i rådhuset traskade jag ner till Hamntorget för att prata lite med den gamla Ångfärjestationen. Det var inte länge sedan visarna på stationen stod på fem i tolv. Nu var klockan halv tre och stationsklockan stod på 12.10, vilket jag såg som ett gott tecken. Det rör på sig.

Jag frågade huset hur hon gillade det nya läget och fick ett muttrande svar. Kanske hade hon hoppats på att få flytta fram till Inre hamnen för att slippa att månad efter månad bara titta på den fula f d sundsbussen Simara Ace. Men då hade jag väl lobotomerats, suckade hon sen och syftade på att det mest var byggnadens yttre som Midroc skulle tvingas bevara.

Nu ser det ut som om Ångfärjestationen slipper att stå i skuggan av något pråligt lyxhotell och att hon kan se fram mot ett nytt liv, kanske snart som k-märkt vördnadsvärd dam med rock.

– Men jag tål inte alla bilarna här ropade hon efter mig. På Hamntorget finns ju nästan inte en katt och än mindre än människa. Gör en park här, sa hon och sätt ut lite bänkar och plantera blommor.

Socialdemokraternas helomvändning om Saltkristallerna innebär att skrytbygget inte blir av. Det klubbades i maj i kommunfullmäktige med 50 röster mot 15. Nu är det augusti, snart höst och det parlamentariska läget har blivit det omvända. Nu finns en majoritet också i kommunfullmäktige mot bygget som skulle ”satt Helsingborg på kartan”, enligt somliga, med 35 mandat mot jämfört med 30 för. Så bra.

För alla oss som ogillat bygget från början känns det här förstås bra. Men det är ännu viktigare ur demokratisk synpunkt. Demokrati är mer än en valsedel vart fjärde år, det fordrar öppenhet och dialog mellan politiker och makthavare.

Socialdemokraternas nya hållning kan förstås betraktas som opportunistisk, men ändå, det krävs politisk mod att frångå fastlåsta uppfattningar, lyssna på medborgarna, rannsaka argument och egna hållningar och tänka om. Dessutom är det krass politisk realism. Och i djupare mening demokratiskt.

På köpet blir Helsingborg en vackrare och roligare stad!