H-städernas nordiska filmdagar

29 september, 2011 klockan 22:44

De nordiska filmdagarna, Helsingborg och H-städernas filmfestival, har återuppstått efter typ sju svåra år i biografkrisens tecken. Nu är det filmfest i fyra dagar till och med söndag, med ett generöst utbud av nordiska filmer, som ju till vardags bara undantagsvis når svenska biografer.

Invigningsfilmen Richard Hoberts En enkel till Antibes är en grovkornig komedi om livets mening, relationer mellan barn och föräldrar och kärlek på äldre dar, med Sven Bertil Taube (lilla bilden) i huvudrollen. Taubes ande svävade över Filmstadens nästintill fullsatta salong med en förväntansfull publik, som jag tror tog till sig den här roadmovien, som trots att den var på väg mot Rivièran mest höll till på avigvägar i trakterna kring Luleå.

Richard Hobert (i mitten på stora bilden) var på plats och klippte invigningssnöret, en lång  filmremsa, tillsammans med filmens andra huvudrollsaktör, Rebecca Ferguson (t h). Då hade de båda först samtalat med festivalgeneralen Lars Svenson (t v), som kommer att vara sammanhållande introduktör under filmdagarna.

Att Helsingborg återfått sin filmfestival är något att vara riktigt glad över, chansen att få se bra nordisk film likaså. Det är ju helsjukt att Öresund i filmsammanhang till vardags fungerar som en vallgrav.

I Helsingborg visas festivalens filmer på både Filmstaden och Röda Kvarn, där det också finns ett festivalcafé. Det är alldeles för få samnordiska kulturarrangemang. Därför så kul att också de andra H-städerna vid Sundet deltar: Humlebæk, Helsingør och Höganäs.

Dela

Inte bara Aftonbladet illa ute

29 september, 2011 klockan 10:27

Aftonbladet är illa ute. För två år sedan hade tidningen närmare 360 000 ex i upplaga. Upplagan 2010 var tio procent mindre. Och nu redovisar tidningen julisiffror på 280 000. Papperstidningen har förlorat 80 000 läsare på två år.

Nu är nättidningen online fokus – men tidningens inkomster kommer främst från papperstidningen.  Till nättidningen Medievärlden säger Aftonbladets Niklas Silow, chef för Aftonbladet mobil, att man ”försöker rädda det som räddas kan”. Han tror inte på att det går att vända utvecklingen för den tryckta tidningen.

Papperstidningen Aftonbladet är värre illa ute än de flesta svenska dagstidningar. Men situationen inom hela branschen i Sverige och internationellt är ändå densamma, att de tryckta tidningarnas upplagor minskar medan mobila nyheter och nätnyheter ökar.

Vem ska trösta Knyttet?, undrade Tove Jansson en gång. Vem ska trösta alla oss inbitna tidningsläsare som har svårt att tänka sig en morgon utan trycksvärta på fingarna? Och vad händer med demokratin om vi går mot ett tidningslöst samhälle, undrar jag. Sen lyfter jag blicken och tror ändå att den tryckta tidningen kommer att överleva, fast på nya villkor, liksom teatern överlevde filmen och filmen överlevde televisionen.

Dela

Finns inte på tåget

26 september, 2011 klockan 19:16

Färdas tre timmar med tåg längs västkusten. På avgångsstationen finns en skylt som upplyser att högtalarsystemet inte fungerar. En annan skylt visar tidtabellen för när tåg kommer och går, men hänvisar resenärerna till en internetadress för besked om eventuella förseningar.

Från Göteborg reser jag första klass. Trodde att jag skulle få internetuppkoppling, men inte. Några dagstidningar finns inte heller. Inget kaffe. Och ingen lokförare.

Tåget avgår till slut en kvart försenat. Tyvärr finns inte heller någon luftkonditionering. Vagnen är olidligt het. Septembersolen glöder som en kanonkula i väster.

Sitter kvar, svettas och surar och längtar efter kaffe, det finns en ambulerande kaffevagn som kommer genom tåget har det sagts. Men kaffevagnen kommer inte till den heta vagnen. Anej.

Förra gången jag reste tåg fanns ingen stabilisering, vagnen på X2000-tåget krängde yrselskapande hela vägen från Stockholm till Hässleholm, dörrarna öppnades och slog igen i varenda kurva. Som kompensation för en vidrig tågresa fick jag i efterhand kuponger värda 150 kronor som jag hade tänkt slå på stort med nu. Kanske rentav en påse lakrits. Men icke.

Dela

Något är ”bofors” med Saab

26 september, 2011 klockan 10:26

Efter Bofors skandalösa mutaffärer i Indien föddes ett nytt ord på hindi. ”There is something bofors with it” kom att betyda att det är något skumt med saken.

Nu hoppas Saab på att bli ny storleverantör till den indiska militärmakten, rapporterar SR:s ekonomieko. Den indiska försvarsbudgeten förväntas växa med 50 procent till 300 miljarder kronor 2015, vilket betecknas som ”ett gyllene tillfälle” för svensk försvarsindustri och särskilt för Saab.

Indien är i dag en snabbt växande ekonomi. Ändå lever en stor andel av befolkningen fortfarande under fattigdomsgränsen. Ska svensk industri verkligen medverka i militariseringen av Indien?? Och är Saab annorlunda än Bofors? Lars Ångström, tidigare miljöpartistisk ledamot i försvarsutskottet, påminner om att Saab är under utredning för anklagelser om mutor i samband med svensk vapenförsäljning till Sydafrika.

Oscar Arias Sánchez, tidigare president i Costa Rica, fick 1987 Nobels fredspris. Han har sagt att den internationella vapenhandeln …

”… underbygger krig, brottslig verksamhet och etniskt våld; destabiliserar nya demokratier, blåser upp militärbudgetar på bekostnad av vård, utbildning och grundläggande infrastruktur.”

Dela

Bokcirkeln vår tids folkrörelse?

23 september, 2011 klockan 22:18

Bokcirklar eller läsecirklar engagerar allt fler i vår tid och har kallats vår tids folkrörelse. Ett av mässans seminarier ägnades bokcirkeln som fenomen. Jag själv är sedan tio år tillbaka med i en läsecirkel. Vi är sju män, träffas hemma hos varandra en gång i månaden, äter gott och diskuterar den bok vi alla har läst. Med blinkningar åt både Dostojevskij och Göran Tunström kallar vi oss De heliga idioterna. Därför spetsade jag öronen alldeles extra.

Läsecirklar skapar ofta intressanta samtal, sa Helena Jannert, bibliotekschef i Mariestad. Kanske är det så att många lever i floder av kallprat och att läsecirkeln kan ge möjlighet att tala allvarligt om centrala frågor. Det ger oss en möjlighet att dela gemensamma upplevelser i livsfrågorna. Läsupplevelser kan vara en viktig utgångspunktför bra samtal, tyckte också Nina Frid, som driver läsecirkeln bokcirklar.se på nätet.

Kerstin Rybeck, litteraturprofessor, forskar om bokcirklar. Medan läsandet i samhället går ner ökar antalet bokcirklar. Människor har ett grundläggande behov av att tala om sina upplevelser. Förr fanns det ofta högläsning, följd av samtal. I dag sitter många mest framför sin egen dator

Immi Lundin, forskare, har skrivit böcker om läsecirklar. Hon tycker att det kan vara bra med lite bråk, att möta andras läsupplevelser och få sina egna ifrågasatta. Och hon strök under att det är bra att klargöra förutsättningarna och kanske ibland ändra på dem.

Samtalet leddes av Marie Lundström som håller i P1:s bokcirkel, där nästa bok blir Selma Lagerlöfs ”Gösta Berlings testamente”.

Dela

Till den arabiska öknens heta sandhav

23 september, 2011 klockan 21:34

Småförlagen står ofta för den viktigaste bokutgivningen. En som med oförtröttlig entusiasm fortsätter med ett personligt utbud med både svenska böcker och många översatta verk från särskilt arabiska och franska är det skånska förlaget Alhamra och bokförläggaren Hesham Bahari.

På bokmässan presenterar han i Alhambras monter bland annat kubanskmalmöitiske René Vázquez Díaz’ ”krönika över en irrfärd”, Städer vid havet.

Tarafa ibn al-Abds ”Nomadens ode över livets flyktighet”, som Hesham Bahari tolkar och introducerar är något så ovanligt som en förislamisk arabisk text, aldrig tidigare översatt till svenska. Tiden är 400 e Kr och platsen är den arabiska öknens heta sandhav.

Dela

Medicinsk thriller, samhällskritiskt drama

23 september, 2011 klockan 21:10

Helsingborgsläkaren och författaren Jan Lidbeck presenterar sin roman ”Shamanens sång om en oundviklig människa” på bokmässan i Göteborg. Boken är ett samhällsmedicinskt drama eller en medicinsk thriller med satiriska inslag, byggd på verkligt underlag.

Den är i synnerhet en kritik mot regelverken kring sjukförsäkringen som drabbar enskilda och strider mot principerna för ett humanistiskt samhälle. På romanens hemsida beskrivs den som en skildring av kriget mellan läkare, Försäkringskassan och de sjuka.

Jan Lidbeck har under tjugo år varit chef för Smärtrehab i Helsingborg och arbetar nu på Smärtsektionen i Lund. Hans debutroman handlar om en läkare som söker sig till biståndsarbete i Afrika för att finna livets mening, när hans hemmavarande dotter drabbas av en whiplashskada.

Dela

Bilder av Berlin

23 september, 2011 klockan 17:13

Berlin vässar blicken och öppnar ögonen för verkligheten, sa konstnären Gittan Jönsson under en diskussion på mässan om den svenska bilden av den tyska huvudstaden. Hon är själv en av många svenska kulturarbetare som det senaste decenniet tillbringar delar av året i Berlin.

- Berlin var efter kriget en fattig stad långt borta i Östeuropa, påminde Jens Christian Brandt om. All industri hade flyttats och staden levde länge på konstgjord andning. Här levde fem miljoner 1939. Staden har färre invånare i dag men är gigantisk till ytan. Jag gillar det Berlin där många lever i sina kvarter som de sällan lämnar.

- Här finns en fri livsstil inriktad på kultur, fortsatte Gittan Jönsson, en kreativ puls, där det är lätt att överallt se tecken på saker som folk hittar på, nya scener, caféer och annat. Jag smittas av att allt verkar vara möjligt – i kontrast till Sverige där det nedmonterade folkhemmet varit negativt för kreativiteten.

På bilden: Gittan Jönsson, Valle Wigers och Jens Christian Brandt.

Dela

Härliga slampoeten Nora Gomringer

23 september, 2011 klockan 00:52

På Internationella torget på bokmässan lyssnade jag på den suveräna unga tyska poetryslampoeten Nora Gomringer, som introducerades av Madeleine Grive från tidskriften 10-tal, som ger ut en svensk översättning av hennes dikter, ”Men säg något om natten då”.

Gomringer född 1980 i staden Bamburg har gett ut sex diktsamlingar på tyska. På mässan gav hon smaklprov både på tyska och på engelska. Några dikter handlade om hundar. En om en neurotisk och intelligent hundsom skulle tas om hand av en som inte var vardagshusse under några veckor, då en bruksanvisning medföljde. Annat handlade om hennes familj och hennes Tyskland, men också om elfteseptember 2001, då Nora Gomringer råkade befinna sig i New York.

Mycket på mässan handlar ”om” kultur. Att lyssna på Nora Gomringers onewomenshow var något annat, ett prov på ung vass tysk kultur av ett slag som sällan eller aldrig når över Östersjön till våra frostiga anglofierade breddgrader.

Till frukosten läste jag i GP:s kulturdel om antalet till svenska översatta titlar under 2010. Det var beklämmande siffror.

1) Från engelska 1889 titlar, 2) norska 157, 3) danska 136, 4) franska 115, 5) tyska 113, 6) nederländska 32, 7) japanska 31, 8) spanska 27, 9) ryska 27, 10) italienska 26.

Kulturellt är Sverige numera ungefär som en amerikansk delstat. Minus dödsstraffet dock.

PS: Läs mer om bokmässan på Bokmässebloggen, här.

Dela

Jan Myrdal och Charles Dickens

23 september, 2011 klockan 00:36

Oförtröttlige Jan Myrdal var i sitt esse när han på bokmässan presenterade sin senaste rejält tjocka bok, med ett unikt urval av de tidningstexter Charles Dickens publicerade under mitten av 1800-talet i tidskriften Household Words.

De engelska originaltexterna upptar 19 volymer, som Myrdal gått igenom för att på svenska publicera ungefär fem procent som genomsyras av Dickens ambition att ”lyfta upp dem som befinner sig där nere och därtill allmänt förbättra det samhälleliga tillståndet”.

Dickens började sin bana som journalist och som ung reporter stenograferade han parlamentsledamöternas tal.

– Hela livet fick det honom att förena en kärlek för Folket (med stort F) med ett förakt för folkets representanter.

Dickens var inte socialist utan snarare ”en medveten underklassradikal”.

– Men inte heller Marx var marxist till en början …

Viktiga texter i Dickensurvalet handlar om äktenskapslagarnas tyranni.

– Kvinnan var närmast ett husdjur i den tidens England.

Strindberg inspirerades av Charles Dickens.

– Det gäller särskilt byråkratikritiken i Röda Rummet. Det är viktigt att komma ihåg att Strindbergs radikalism inte var ”modern” utan inspirerades av i synnerhet Charels Dickens och Mark Twain.

Dela