Kultur

För ett sekel sedan arresterades i New York kvinnorättsaktivisten och feministen Emma Goldman (bilden), för att hon distribuerat ”obscena och osedliga” skrifter, alltså delat ut pamfletter som informerade om preventivmedel och födelsekontroll. Under republikanernas presidentkampanj tycks tiden ha vridits tillbaka till Goldmans tid, skriver i New Statesman Laurie Penny i en artikel med rubriken ”Rick Santorum och den sexuella kontrarevolutionen”.

Under de senaste veckorna har de republikanska presidentkandidaterna inte bara attackerat samkönade äktenskap och rätten till abort (även efter incest och våldtäkt) utan också preventivmedel. Rätten att använda preventivmedel har blivit en het fråga i presidentkampanjen och ifrågasätts i synnerhet av Rick Santorum, en av de två ledande kandidaterna.

Nu samlas i televisionen paneler bestående av gamla män med förfärliga åsikter och debatterar hur mycket kvinnor ska straffas för sex utanför äktenskapet, skriver Laurie Penny. Det hela har utvecklats till ett kulturkrig och en sexuell kontrarevolution.

När konservativa politiker som Santorum påstår att preventivmedel uppmuntrar kvinnor att ha sex utanför äktenskapet, måste svaret bli ”javisst, och?”, fortsätter Laurie Perry: ”Så klart vill vi ha sex utanför äktenskapet utan att behöva frukta för att straffas socialt eller ekonomiskt. Självfallet vill vi själva bestämma över vår fruktbarhet och därigenom över vår egen framtid.”

Helsingborgs kulturliv har inte råd med fler skandaler efter de senaste årens turbulens. Men när HD på måndagen avslöjar turerna kring upphandlingen av ett databassystem visar det sig att kulturförvaltningen låtit tre miljoner av kulturanslagen gå upp i rök genom inkompetens och dilettanteri.

Man förkastade systemet Carlotta, som används av åtta svenska museer och formellt ägs av Statens museer för världskultur.  När man gjorde en ny upphandling fick Carlottas uppgraderade version inte vara med ”eftersom Carlotta inte drivs kommersiellt”. I stället valde man ett australiskt system med närmsta kontor i London och ingen annan svensk kulturinstitution bland användarna.

Av kostnaderna för det havererade databassystemet beräknas kulturförvaltningens interna arbete ha kostat 400 000 kronor. För en tid sedan fick jag uppgifter från en person som arbetat inom kulturförvaltningen för inte alltför länge sedan, då det där fanns 7 – 8 personer. Han/hon menade att det i dag på samma förvaltnings kansli finns tjugotalet tjänster. Hela kulturförvaltningens personal uppgår till 270 anställda.

Om man hanterar en utredning av en ny databas så här klantigt kan man fråga sig hur organisationen som helhet fungerar. Till saken hör då det gäller upphandlingen av ny databas bristande diarieföring av dokument och otillräcklig kontroll från kulturnämndens sida. Helsingborgs revisorer borde detaljgranska kulturens affärer i Helsingborg!

Kulturnämndens ordförande Mats Sander slår ifrån sig på sin blogg. ”Jag kan inte påverka baktiden utan ser framåt”, skriver han, men bortser då från att de tre bortslarvade pengarna för det han kallar ”datasystem” motsvarar hälften av sparkravet på Helsingborgs kulturliv, sju miljoner.

Mats Sander kan inte bara bortförklara det som hänt så lättviktigt i en tid när Helsingborgs kulturliv befinner sig i en djup ekonomisk kris. Det kan inte heller kulturchefen Kerstin Hassner, som undertecknat de dyra avtalen.

Tillgången på prinsesstårta i Ockelbo var kvällstidningarnas huvudnyhet för några dagar sedan. I dag har man på redaktionsmöten tänkt till så det knakar. Aftonbladet skriker ut BRÅKET OM NAMNET och Expressen braskar på med HERMAN UTFRYST AV HOVET.

Lilla Kvällsposten har en sensationell nyhet (visserligen har den redan publicerats som notis i HD för några dagar sedan men, ja) att SÅ BYGGER SOFIERO LEKPLATS ÅT ESTELLE. Men KvP har missuppfattat det hela.

Blaskorna bara ljuger och hittar på. Det är inget nytt. Det här handlar inte om journalistik utan om obeskrivligt obegåvade och helt påhittade löpsedelsrubriker med minimal verklighetsanknytning.

Anna Otto hoppas att Europadomstolen tar upp fallet med hennes utvisningshotade 91-åriga mormor och tvingar Sverige att ta ansvar för de ”många brott mot mänskligheten som Migrationsverket gör varje dag”, rapporterar Sveriges Radio.

Ganna Chyzevska skulle ha utvisats till Ukraina i höstas trots att hon inte har någon familj som som bor där. Utvisningen stoppades i sista stund efter Europadomstolens uppmaning till Migrationsverket. Ganna Chyzevska är dement och kan inte ta vara på sig själv och hennes läkare menar att hon befinner sig i slutskedet av sitt liv där också små förändringar kan orsaka stort lidande.

Nu har Ganna Chyzevskas juridiska ombud Ignacio Vita lämnat in ett yttrande till Europadomstolen, där han menar att menat att sättet på vilket Migrationsverket har hanterat hennes ärende har det inneburit att hennes rätt till skydd mot omänsklig behandling, enligt artikel 3 i europakonventionen, har kränkts.

Denna 91-åriga ukrainska mormor har ett svenskt barnbarn som tar hand om henne och kämpar för att hon ska få stanna här. De svenska myndigheternas behandling av Ganna Chyzevska är tecken på en migrationspolitik där beslutsfattarna har tappat respekten för grundläggande humanistiska värderingar.

”Ett brev betyder så mycket”, hette det förr i tiden i postens reklam. För posten i dag betyder breven mindre, de blir också allt färre. För posten är vinsten det viktigaste och att staten snabbt säljer ut och börsnoterar företaget. Eller med vd Lars Idermarks formulering.

– Mitt uppdrag är att se till att vi blir börsmässiga.

Posten står på tur att säljas ut. Men Finansdepartementet avvaktar. Postnord heter företaget som svarar för postverksamheten i Sverige och Danmark sedan 2009, eller som det heter på businessvenska, ”verksamheten bedrivs i affärsområdena Breve Danmark, Meddelande Sverige och Logistik, samt i Strålfors. Moderbolaget är ett svenskt publikt bolag och huvudkontoret ligger i Solna”.

Postnords omsättning 2011 var 40 miljarder och vinsten ökade och från 1,4 miljarder till 1,6 miljarder. Man skär när på personalen. Idermark aviserar att Posten kommer att minska antalet anställda med mellan 1500 och 3000 under året.

Men Postens personal vantrivs. Förtroendet för ledningen är katastrofalt dåligt. ”Posten har en jävla utmaning i att försöka förbättra det här”, säger fackförbundet Seko Postens ordförande Alf Mellström.

Som postkund är jag själv extremt missbelåten. Jag gillar min brevbärare. Men posten delas ut allt senare och oftast efter lunch. Genom nedläggning av en fungerande närpost berövade posten mig på en timme i veckan eller mer då jag gör postärenden.

I det goda samhället svarar posten för fungerande service till medborgarna. I dagens Sverige är posten något annat, ett vinstgirigt storföretag med stor badwill bland anställda och kunder.

Ett litet barn föddes i natt, en flicka, som inte har en chans att bestämma över sitt eget liv. Kanske blir hon Sveriges drottning någon gång på 2070-talet, om nu monarkin mot förmodan överlever som statsskick till dess.

Hur är det möjligt i ett demokratiskt samhälle som Sverige att en stackars nyfödd flickas livsvillkor ska vara bestämda vid födseln, att det stackars barnet buras in i ett livslångt fängelse, fjärran från det vanliga livets glädje- och sorgeämnen? Och hur kan svenskarna fortsätta att som nickedockor bejaka den odemokratiska monarkin?

Hyenorna samlas runt det nyfödda barnet. Här finns pengar att tjäna. Svensk Damtidning utlovar på sin hemsida redan på torsdagsförmiddagen att läsarna ska kunna läsa ”allt om Victorias och Daniels babylycka”. Har tidningen buggat sjukhusets BB-avdelning?

Stadsteaterns nya chef är utnämnd, Anna Novovic, som har arbetat i huset och på alla vis verkar vara ett bra val. Med en konstnärlig chef och en vd borde teatern ha återfått den organisation som är nödvändig för kreativt teaterarbete, efter en lång period av politikerskapat kaos.

Så återstår bara att Konserthuset och Symfoniorkestern ska få sin nya chef, efter en onödigt utdragen process.

Men, för det finns några men. Bekymmersamma ”men”.

För några veckor sedan aviserade den moderate kulturnämndsordföranden Mats Sander ”en minskad personalram” för Helsingborgs kulturinstitutioner och ”gemensamma chefer inom ekonomi, personal, marknad och kommunikation” för kulturförvaltningen, Stadsteatern och symfoniorkestern. På så vis ska man spara 4,4 miljoner, hette det.

Det här kan ”ställa till det” för både teatern och symfoniorkestern. Gemensam marknadsföring för de båda institutionerna är ingen bra idé. teaterns publikarbete är annorlunda än orkesterns. Om man däremot skär ner på kulturförvaltningens personal och frigör medel för konstärlig verksamhet är det en annan sak.

Redan på torsdagen behandlar kulturnämnden Stadsteaterns och Konserthusets bokslut för förra året. På mötet kommer man också att informera om vad man menar med den förskönande omskrivningen ”kultursamordning”, som står som punkt elva på dagordningen.

EU:s behandling av Grekland är oacceptabel och osolidarisk, skriver William Wall i brittiska The Guardian. Redan i dag har skolorna inte råd att köpa läroböcker, sjukvårdsbudgeten skars ner  med 40 procent 2010. EU kräver att minimilönerna ska sänkas med 32 procent för de som är under 25 och med 22 procent för övriga. Offentliganställda i hundratusentals avskedas. Löner och pensioner sänks.

Det hela kalls för ett räddningspaket, skriver Wall. Men inte ett enda grekiskt liv räddas. Det som räddas är bankerna, hedgefonderna och det globala finanssystemet. Det kallas för ”åtstramning”, fortsätter Wall, men i själva verket är det en förolämpning mot det grekiska folket.

Kommer ”åtstramningarna” att hjälpa Grekland? Knappast. Nedskärningarna kommer inte att kunna sätta fart på hjulen i Grekland, de kommer tvärtom att skapa en djupnande kris.

Två motstridiga synsätt ställs i krisen mot varandra. Är nationalstatens främsta uppgift medborgarnas välfärd – eller är staten bara en ekonomi och inte ett samhälle?

Det här en triumferande kapitalism, menar Wall. Den grekiska polisen går loss på det grekiska folket för att få igenom bankernas och hedgefondernas vilja.

Vad kan vi göra? Kanske tillbringa semestern i Grekland, som en solidaritetsyttring och för att själva se vad som sker. Mediernas bevakning har accepterat bankernas kategorier och ger dåligt en bild av krisens sociala katastrof.

Och vad kommer att ske i Grekland? Finns det risk för att en militärjunta tar makten? I radions Studioett uttryckte författaren Theodor Kallifatides häromdagen oro för en sådan utveckling.

SJ slutar trafikera Västkustbanan, från Malmö till Göteborg och lämnar över sträckan till Öresundstågen. I ett uttalande i Sydsvenskan klagar Jan Olsson, chef för SJ:s affärsutveckling över att sträckan aldrig gått med vinst. Det beror på att Öresundstågen fått stöd med skattepengar från kommunerna medan SJ har kravet på sig att gå med vinst. I dag kör SJ fyra snabbtåg och ett Intercitytåg om dagen, medan Öresundstågen konkurrerar med 18 tågförbindelser.

Olsson säger att tanken ju var att Öresundstågen ska köra pendlare inom regionerna och SJ de längre sträckorna. Men så har det inte blivit och nu finns det större kapacitet på sträckan än det finns resenärer till.

Öresundstågen från Helsingborg till Göteborg är pendlartåg vad gäller komforten och dessutom långsamma förbindelser, som stannar på de flesta stationer. Sträckan tar 2 timmar och 24 minuter. SJ:s snabbtåg har sedan länge inte passerat Helsingborg. Från Helsingborg går det som bekant inte heller några direkttåg till Stockholm.

Att SJ lägger ner trafiken mellan Sveriges andra och tredje största städer är en rejäl försämring av infrastrukturen. Det innebär att tågresan mellan Malmö och Göteborg tar 30 minuter längre tid.

Hur var det nu, varför skulle man bygga tunneln genom Hallandsåsen? Var det inte för att få snabbare tågförbindelser??

Bra tågförbindelser är en given förutsättning för ett fungerande samhälle, inte minst miljömässigt. Men i dagens Sverige styrs allt efter bisarra regelverk och kortsiktiga lönsamhetsprinciper.

I tidskriften Turist, som ges ut av Svenska Turistföreningen, läser jag en spännande artikel av Dan Hallemar om att hitta själen i den svenska staden, ”Spaning på stan”. Professorn i kulturgeografi Lars Aronsson, reflekterar över turismen.

– Turismen handlar om att konstruera, marknadsföra och sälja en viss bild av en plats, att skapa en efterfrågan och en förväntan, säger han. Och det har medfört att alla städer marknadsför sig ungefär likadant.

Men var finns stadens själ då, undrar Hallemar? Han kliver av tåget i Lund och kommer till något som ser ut som en förort  från 1973. Mörkt , murrigt, en bankomat och ett litet torg. Malmö är annorlunda, här hamnar han nästan direkt på storslagna Stortorget och känner wow.

Helsingborg finns inte nämnt i texten och det kanske är tur. Att stiga av tåget eller än värre långfärdsbussen i Helsingborg på Knutpunkten är en näradödenupplevelse, att komma till formidabel ickeplats, med sällan fungerande rulltrappor och ingenting som har med Helsingborgs egenart att göra.

Har Helsingborg någon själ? Ja kanske, ungefär där Färjestationen finns och staden möter havet och längtan ut i världen, just där politikerna ville skära halsen av själen med Saltkristallerna.