Weekendfilm en sorgesång över Thalassa
Stadsteatern i Helsingborg bjöd på söndagseftermiddagen i samarbete med Röda Kvarn på svensk premiär på Robert Lillhongas ”weekendfilm” Villa Thalassa vecka 48. Stora salongen var så gott som fullsatt. Många som var där hade varit engagerade i produktionen både framför och bakom kameran.
Helsingborgsfilmaren slog igenom fär fem år sedan med guldbaggenominerade ”Hata Göteborg”. Men sedan har det varit hopplöst för honom att med gällande regelverk finansiera en ny film. I ett samtal före visningen (bilden) med HD:s kulturchef Gunnar Bergdahl berättade Robban att han under fem år producerat 27 olika manusversioner, avverkat fyra producenter, förgäves.
Efter visningen stod vi alla upp och applåderade och sen väntade en ny publik på andra föreställningen. Regissören trodde på tre premiärer efter detta, en på Röda Kvarn i Helsingborg, en på internet och en på filmfestivalen i Arjeplog.
Efter alla motigheter beslöt Lillhonga sig för något annat och lanserade begreppet ”weekendfilm”. En decemberhelg 2011 samlade han hundratalet kompisar och andra på och kring det före detta vandrarhemmet Thalassa och gjorde en film för 150 000 kronor. Summan kan jämföras med de 18 miljoner som en ny svensk film i dag kostar i snitt.
Filmen är en hårt skruvad satir över meningslöst konferensande, tomma PR-fraser och uppblåsta kulturpersoners plattityder, med ett och annat klokt ord på vägen från bland andra Jacques Werup. Det är också en film full av karakteristiska helsingborgsmiljöer, inte minst från det legendariska vandrarhemmet.
Själv ser jag filmen också som en sorgesång över Thalassa, det klassiska vandrarhem i skogen som aningslösa politiker lagt ner. Man vill inte ha vandrarhemsresenärer till stan utan ska satsa på ”besöksnäringen”. Thalassa kommer säkert att omvandlas till något tjusigt lill-Saltkristallen för businesspersoner tänker jag och blir bara bedrövad.










Pingback: Weekendfilm en sorgesång över Thalassa | MyPress.SE - Universal News Agency