Kultur

I tidskriften Turist, som ges ut av Svenska Turistföreningen, läser jag en spännande artikel av Dan Hallemar om att hitta själen i den svenska staden, ”Spaning på stan”. Professorn i kulturgeografi Lars Aronsson, reflekterar över turismen.

– Turismen handlar om att konstruera, marknadsföra och sälja en viss bild av en plats, att skapa en efterfrågan och en förväntan, säger han. Och det har medfört att alla städer marknadsför sig ungefär likadant.

Men var finns stadens själ då, undrar Hallemar? Han kliver av tåget i Lund och kommer till något som ser ut som en förort  från 1973. Mörkt , murrigt, en bankomat och ett litet torg. Malmö är annorlunda, här hamnar han nästan direkt på storslagna Stortorget och känner wow.

Helsingborg finns inte nämnt i texten och det kanske är tur. Att stiga av tåget eller än värre långfärdsbussen i Helsingborg på Knutpunkten är en näradödenupplevelse, att komma till formidabel ickeplats, med sällan fungerande rulltrappor och ingenting som har med Helsingborgs egenart att göra.

Har Helsingborg någon själ? Ja kanske, ungefär där Färjestationen finns och staden möter havet och längtan ut i världen, just där politikerna ville skära halsen av själen med Saltkristallerna.

Inlägget skrevs den 20 februari, 2012 klockan 17:42 och har etiketten Helsingborg, Städer. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.