Kim Utzon vill ha fri entré på Dunkers

Dela denna artikel

27 april, 2012 klockan 20:38

För tio år sedan invigdes Dunkers kulturhus, ett av de största i sitt slag i Skandinavien. I tio dagar är det fest och fritt inträde. Arkitekten Kim Utzon vann arkitekttävlingen med sitt förslag ”Staden vid vattnet”, bland 143 tävlande. Byggnaden kan jämföras med operan eller Den svarta diamanten i Köpenhamn. Tyvärr kan detsamma inte sägas om innehållet efter alla omorganisationer och kriser.

– Kulturhuset måste kunna vara helsingborgarnas vardagsrum, sa Kim Utzon, när jag intervjuade honom inför publik i Dunkers fina konsertsal på fredagseftermiddagen.

– Slopa självklart inträdet, tyckte Kim Utzon. Och se till att restaurangen och caféet fungerar tillsammans med det konstnärliga. Det gäller alldeles särskilt en byggnad som Dunkers, helt finansierad av donationsmedel.

Utan entré skulle de mindre kulurvana lättare våga sig till utställningarna. Och inkomsterna av biljetter är i grunden en liten del av kulturhusets budget.

Kim Utzon bodde norr om Helsingör när han arbetade med Dunkers och hans arkitektkontor låg alldeles bakom Kronborg.

– Jag stegade upp Kronborgs yttermått och fick dem till 81 x 81 meter och jämförde det med Dunkers, som är större, 83 x 90 meter.

Dunkers är större än Kronborg, det tål att tänka på! Nu gäller det bara att åter blåsa liv i huset, som både uttrycker Helsingborgs identitet och är en markör för nordiska samband. Kan tioårsjubileet bli en nystart? Det beror ytterst på den politiska viljan hos de som har makten över huset. Det är deras förbannade skyldighet, dundrade Utzon, när nu stan har fått huset alldeles gratis, det kostade 330 miljoner som betalades ur Dunkers fonder.

Den här dagen var det härligt att se Katti Hofflin med alla sjungande barn från Internationella skolan. Och Marianne Lindberg de Geers kaniner utanför huset var extra glada i nya fina kläder.

 

 

 

 

 

Apoteken och den ofria konkurrensen

Dela denna artikel

25 april, 2012 klockan 17:55

Staten stoppar statliga apoteket från att öppna fler apotek, skriver DN. Apoteket AB har gått för bra, heter det. Förra året öppnade man tjugo nya apotek. Det ogillades av den multinationella  konsultfirman KPMG, som hävdar att Apoteket AB:s marknadsandel var 36,5 procent, medan företaget i sin årsredovisning skriver 33,3 procent. Men det är KPMG som bestämmer, så det så.

Apoteket AB får inte ha över 36 procent av marknaden, hur skulle det se ut. Då skulle man ju till och med kunna öppna nya apotek i glesbygden, där det inte är lönsamt för de övriga apoteken att satsa.

Det innebär att Apoteket AB inte får konkurrera på samma villkor som övriga aktörer. Leve den fria konkurrensen – för somliga.

Det här verkar ju rena snurren. Varför ska ett statligt ägt framgångsrikt företag få inskränkningar?

Ingen tycks heller bry sig om om läkemedelskundernas behov och den debatt som varit om negativa konsekvenser, när kommersiella apotek drar ner på lagerhållningen och sjuka får uppsöka apotek efter apotek för att hitta det som de fått recept på. För någon vecka sedan rapporterades att över 100 000 kunder tvingas gå tomhänta från sitt apoteksbesök varje månad, därför att den medicin man sökt inte funnits. Samtidigt har svenskarnas förtroende för apoteken minskat kraftigt.

Katarina Green från Finansdepartementet försöker motivera de inskränkande reglerna för Apoteket AB:

– Vad jag förstår har de privata aktörerna svårt med lönsamheten.

Det här är ju helt – sjukt! Men, ta en albyl!

Ahmed Agiza välkommen hit

Dela denna artikel

25 april, 2012 klockan 14:54

Två egyptier avvisades under brutala och kränkande former, med handfängsel och huvor, från Sverige av CIA den 18 december 2001. Ahmed Agiza (på bilden med sin hustru i Egypten) och Mohammed Alzery fördes till Egypten, där de utsattes för tortyr. Det var ett beslut som stred mot internationella konventioner och som fått stark kritik av bl a FN:s tortyrkommitté.

Avvisningen genomfördes av Göran Perssons regering. Anna Lindh utpekades först som huvudansvarig men senare framkom att både Persson och justitieminister Thomas Bodström varit informerade om beslutet, som senare kritiserats också av riksdagens konstitutionsutskott, Europarådet, Human Rights Watch och ett antal FN-kommittéer.

2007 upphävde alliansregeringen avvisningsbeslutet och hänvisade till att det inte gått rätt till. Därefter ansökte egyptierna på nytt om uppehållstillstånd i Sverige, men den ansökan avslogs med hänvisning till rikets säkerhet.

Båda egyptierna har fått tre miljoner i skadestånd av regeringen för den behandling de utsatts för.

Mohammed Alzery släpptes redan 2003 från det egyptiska fängelset, utan rättegång. Ahmed Agiza blev fri först efter den egyptiska revolutionen för ett år sedan. Nu söker Agiza tillstånd att återförenas med sin fru och sina barn som i alla år levt i Sverige. Säpo har i dagarna förhört honom och utlovar en skyndsam behandling av ärendet.

Till Sveriges radio säger Agizas advokat Bo Johansson:

– Jag kan inte se annat än att det saknas skäl för att vägra att ge honom  uppehållstillstånd. Sedan kan jag inte förutspå vilken bedömning säkerhetspolisen gör.

Om Agiza får komma till Sverige och sin familj kanske det går att sätta punkt för den mest skamliga kränkningen av mänskliga rättigheter som Sverige gjort sig skyldig till.

 

Andra AP-fonden, Lundin och Mörkrets Hjärta

Dela denna artikel

24 april, 2012 klockan 19:45

Andra AP-fonden som förvaltar svenska pensionsförsäkringar har investerat 160 miljoner av ”våra” pengar i Lundin Mining. Alla svenskar, som har del i fondens satsning tjänar nu pengar på Tenke-Fungurumegruvan i Kongo-Kinshasa, en av världens största koppargruvor.

Nästa år kommer 200 000 ton koppar att utvinnas här. Och börsnoterade Lundin Mining är storägare, rapporterar Sveriges Radio.

Men den vinstgivande gruvan har skapat fattigdom och misär för gruvarbetarna och för befolkningen i området, enligt en ny rapport, som kan laddas ner via Sveriges Radio. När gruvan växer tvingas bönder lämna sin mark. Löften om sjukvård och skolor har inte infriats. Arbetare utifrån bussas in och de som bor i området får inga jobb.

Redan 2008 kom en kritisk rapport. Sedan dess har ingenting blivit bättre, enligt Southern Africa Resource Watch.

Svenska pensionspengar används till att investera i projekt som påminner om kolonialismens värsta förbrytelser. Sverige var dessbättre ingen kolonialmakt. Men i den postkoloniala globaliserade världen deltar vi i huggsexan på utvecklingsländernas tillgångar, dessutom med svenska folkets sparade pengar.

Brotten mot Kongo går i repris, århundrade efter århundrade, skriver Carolina Jemsby i Ordfront Magasin 2/2012.

”Idag håller en korrupt regim och profit-hungriga storbolag landet i ett halvkaos för att utan hänsyn till människoliv kunna utvinna Kongos rika mineraler på billigaste sätt. Kolonialismens mörka hjärta bultar lika vidrigt idag som för 100 år sedan.”

Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta” skakade världen när romanen publicerades för 104 år sedan och beskrev plundringen av Kongos rikedomar.

Den gången hette den personifierade ondskan Kurtz. Är hans motsvarighet i dag Andra AP-fonden??

 

Fler vapenhandlarministrar

Dela denna artikel

23 april, 2012 klockan 23:04

Handelsminister Ewa Björling kände redan 2010 till bulvanföretaget SSTI, som skulle leda arbetet med vapenfabriken i Saudiarabien och att SSTI hade en koppling till FOI, som inte får bilda bolag. Sveriges Radios reportrar fortsätter granskningen av regeringens skumraskaffärer i vapenbranschen, i uppenbar strid med regelverken. Att ännu en minister visar sig vara inblandad tyder på en politisk kultur, där grundläggande etiska värderingar negligeras.

Det blir desto obehagligare eftersom de här vapenaffärerna med ett djupt odemokratiskt land strider flagrant mot vad merparten av svenska folket står för och mot svensk självsyn och svensk identitet.

Björling dyker upp i det här politiska träsket först nu, trots att hon var föredragande vid det regeringssammanträde den 16 juli 2009, då FOI fick klartecken att arbeta vidare med den saudiska vapenfabriken.

Det tyder inte på att man inom regeringen ansträngt sig för att reda ut de här solkiga affärerna och en gång för alla slå fast vad som hänt och vad som gäller.

Och i radions lördagsintervju uttalade sig centerns partiledare Annie Lööf på ett sätt som gav uppfattningen att hon kunde tänka sig att Sverige sålde vapen till Kina, tydligen utan vetskap om EU:s embargo för vapenförsäljning till landet ifråga. Lööf har i efterhand backat, men det hon sa var nog så obehagligt.

Det handlar både om Lööfs syn på vapenexport och hennes uppfattning om demokrati och mänskliga rättigheter. Hur tänker hon, vad står hon för??

Om varken Saudiarabien eller Kina utesluts som köpare av krigsmateriel, vad finns det då för värnande av mänskliga fri- och rättigheter kvar att göra, frågar sig Svenska Freds ordförande Anna Ek på sin blogg.

Det moderna kriget

Dela denna artikel

23 april, 2012 klockan 10:41

Det moderna kriget ser ut så här: Ett flygplan som kostat 700 miljoner dollar släpper en bomb tillverkad för 50 000 dollar på ett endollarstält någonstans i den fattiga världen.

Tårtan, rasismen och ministern

Dela denna artikel

22 april, 2012 klockan 16:09

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Konstnären Makode Lindes tårtperfomance på Moderna museet skulle vara en manifestation mot kvinnlig omskärelse, om jag förstått rätt. Linde använder sig av en rasistisk stereotyp.

Sådana var vanliga under kolonialismens tid, som i sagoboken om Lille svarte Sambo. Att rasistiska klichéer inte bara tillhör det förflutna demonstrerade motbjudande Malmöpolisen för bara tre år sedan när man vid en övning använde rasistiska namn vid en övning som Neger Niggersson och Oskar Neger.

Konstnären är knappast rasist, snarare är hans syfte det motsatta, att avslöja rasism. Men vad händer när kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth nervöst flinande sätter kniven i den svarta tårtan under den vita omgivningens flabbande?

Man kan möjligen förstå om kulturministern av osäkerhet spelade den roll som förväntades av henne vid kakceremonin även om de flesta reflekterande personer nog hade backat. Men hennes aningslösa kommentarer efteråt visar att hon ingenting förstått om den kusliga visuella kraft som film och bilder från evenemanget haft runt om i världen, som ett rasistiskt intermezzo, skakande i all sin visuella övertydlighet. Händelsen visar att okänslighet för rasistiska klichéer ligger naket under en tunn kulturfernissa på många håll.

Stefan Jonsson frågar sig i Dagens Nyheter under rubriken ”När de vita skär i tårtan” om kulturministern bör avgå och svarar med skärpa:

”En person som så aningslöst deltar i en ceremoni med sådan innebörd är knappast lämplig som kulturminister. Och innebörden är ju inte okänd.”

 

Fascisten Breiviks leende

Dela denna artikel

20 april, 2012 klockan 11:19

Anders Behring Breiviks leende under rättegången i Oslo har förfärat många. I en debattartikel i DN diskuterar vetenskapsjournalisten och författaren Henrik Arnstad hur Breivik som fascistisk aktivist är beredd att ta sitt straff och ser det som ett ädelt martyrskap, eftersom han har genomfört det vackraste en fascist kan göra, Handlingen.

Arnstad citerar en av världens främsta experter på fascism, Oxfordprofessorn Roger Griffin, som skrivit att Breivik anser Europa vara i händerna på …

”…fega, liberala och politiskt korrekta makthavare som har tillåtit Europa att invaderas av en främmande religiös kultur – islam. Det är Breiviks självuppfattade plikt, utifrån att han tagit på sig identiteten som ”sann norrman”, att starta korståget mot dessa människor. Därmed är hans attack mot den norska socialdemokratin – som inte är muslimer utan de förrädare som släppt in muslimerna i Norge – en modern form av fascism.”

Fascism är en politisk ideologi som går att förklara, inte en psykisk sjukdom, skriver Arnstad. Med kunskap om fascismens idévärld blir Anders Breiviks massmord logiska och begripliga. Det blir även hans beteende i rättssalen, som annars ter sig patologiskt.

Breiviks leende väcker fasa. Den fasan handlar både om en känslokall främlingsfientlig och islamofobisk massmördare och om den ideologi han representerar, 2010-talets militanta fascism.

Dari-tolkar till Sveriges krig i Afghanistan

Dela denna artikel

20 april, 2012 klockan 08:35

Under det kalla kriget var Tolkskolans utbildning av tolkar i ryska en del av totalförsvaret. I nya numret av Fib Kulturfront 4/2012 berättar Ingemar Folke, medlem i föreningen fibjuristerna, om hur han på sextiotalet gjorde lumpen på just Tolkskolan. Där utbildades han för att kunna förhöra ryska krigsfångar och för att signalspana. Men, skriver han, utbildningen bidrog också till kulturellt utbyte. En del av Tolkskolans elever blev översättare som arbetade med slaviska språk, andra reseledare i österled, åter andra diplomater.

Utbildningen av tolkar i ryska var relevant, skriver Ingemar Folke. Det är alltid legitimt att försvara sitt land mot en supermakt och relationen mellan Sverige och Ryssland har sedan medeltiden präglats av återkommande krig.

Nu råder som bekant andra tider. Läsåret 2011/12 utbildar tolkskolan tio tolkar i dari, ett av språken i Afghanistan.

Det är där Sverige numera deltar i ett imperialistiskt krig under Natobefäl. Förutsättningarna för det kriget borde granskas lika ingående som vapenförsäljningen till diktaturer och Saudiaffären.

 

 

 

 

Nätgetton göder terrorism

Dela denna artikel

19 april, 2012 klockan 23:00

Rättegången mot Anders Behring Breivik i Oslo väcker liv i diskussionen om hur medierna hanterar näthatet, särskilt på webbens kommentarer. Tidningen Journalisten #5 genomlyser över åtta sidor välbehövligt både debatten och olika redaktioners sätt att hantera den svåra och viktiga frågan.

Författaren Lena Sundström (som bl a skrivit Världens lyckligaste folk om främlingsfientlighetens Danmark) hör till de skribenter som blivit mest utsatt för näthat. Hon tycker, liksom jag själv, att det är märkligt hur många medier på nätet accepterar beteenden som de inte skulle tolerera på andra arenor. Hennes policy är att inte fastna i diskussioner med anonyma näthatare. Och hon slår fast att yttrandefrihet inte är detsamma som rätten att anonymt få säga eller skriva vad som helst.

Lars Dencik, professor i socialpsykologi i Roskilde, menar att mediernas tidigare syn på att nästan allt kunde släppas igenom var  naivit. Det hette att kommentarerna stod för demokrati. I stället skapade man meningsgetton. Dencik menar, liksom Kultur-Sören, att det inte borde vara tillåtet att kommentera anonymt, åtminstone så till vida att redaktionerna borde veta vem som skrev.

Han själv går ofta ut i offentliga debatter men tycker att det är meningslöst att debattera med anonyma. Bakom dem döljer sig inte ”Nisse i Hökarängen” utan personer som med kunskap om hur medierna fungerar driver hatkampanjer.

En främlingsfientlig högerextremist som Breivik vistades under lång tid i ett globalt nätgettot med likasinnade, med vilka han kunde få sina åsikter och sina mordplaner bekräftade och förstärkta.

 

 

Huvudnyheter