hd.se
Demokratin och helsingborgspolitikerna
Två beslut som går emot grundläggande demokratiska principer fattades på 
kommunfullmäktigesammanträdet i Helsingborg i torsdags. Jag skrev i går om avslaget på motionen om fristadsförfattare och uppmärksammade särskilt folkpartisten Maria Winberg Nordströms bisarra motivering, som visar på en häpnadsväckande nedlåtenhet mot yttrandefriheten som hörnsten i en demokrati.
Det andra än mer beklagliga beslutet gäller avslaget på det krav på en folkomröstning som framförts i en namninsamling med 11 000 namnunderskrifter angående ångfärjestationens framtid. Samma Maria Winberg Nordström talar sig varm för den tysta majoriteten. På namnlistorna finns ”11 000 namn, men det finns också 85 000 helsingborgare som inte skrivit på”, sa hon i ännu ett häpnadsväckande omoget uttalande från en avlönad ledande politiker i kommunen.
Med den sortens argumentering kan vad som helst bevisas.
Man kan ha åsikter för och emot rimligheten av en folkomröstning i det här fallet. Men om man saknar respekt för demokratisk opinionsbildning är det illa ställt.
De nya Saltkristallerna eller ”omtaget”, med en förskönande omskrivning, är samma historia i kejsarens nya kläder, menar jag själv och säkert många helsingborgare. Deras engagemang i en central stadsplaneringsfråga borde vara något positivt i varje stad där demokratiska grundprinciper genomsyrar det politiska livet.
Så tycks inte fallet vara i Helsingborg.
Miljöpartisten Erik Persson sammanfattar väl i HD, ”man ska ha respekt för den representativa demokratin, men en folkomröstning är ett sätt att bredda den.”
