Franciskanerklostret i den döende bosniska byn

Plehan i norra Bosnien var före kriget ett samhälle med 8 000 invånare, känt särskilt för sitt franciskanerkloster, byggt som en borg. Under kriget förstördes klostret, liksom så många andra religiösa byggnader.

I dag har återuppbyggnaden av klostret kommit långt. Klostrets kyrka och själva klosterbyggnaden är häpnadsväckande modernistiska och skulle kunna vara ritade av Le Corbusier, men har gjorts av en arkitekturprofessor i Sarajevo.

– Vi är sex munkar här nu, berättar en munk. Han visar oss runt och berättar att bygget delvis finansierats av Unesco. ”Men det fattas 50.000 euro för att sätta in glas i klostrets tak och göra byggnaden tät”, suckar han och fortsätter, ”det kommer nog att ta hundra år innan allt är färdigt”.

I dag lever bara 100 människor i byn. De flesta hus är sotiga ruiner, också skolan (bilden nederst), där det tidigare gick 700 barn.

I ett av husen mitt emot en liten sjukdispensär bor en man. Just före kriget, 1990, for han turligt nog till Österrike och stannade där i 17 år innan han återvände. Nu är han 59 år och yngst i byn.

– Här finns ingen framtid. Jag fick ekonomiskt stöd till att bygga upp mitt hus, av Japan, Kroatien och Republika Srpska. Nu finns inga sådana pengar längre. För att bo här måste man ha en bra pension och egen bil, här finns ingen service och inga bussar. Till närmsta stad är det 12 kilometer.

Inga nya personer kommer till Plehan och de gamla dör ut.

– Om fem år bor här kanske 50 personer och sedan? Det finns ingen framtid här. Det här är en döende by.

 

 

Sören Sommelius
sosommelius@hd.se