Bosniska, kroatiska, serbiska: Tre språk – eller ett?
Zeljko Malinovic är lärare på en grundskola i Sarajevo i bosniska, serbiska och kroatiska, de tre
språk, som föddes ur det serbokroatiska språket efter de jugoslaviska sönderfallskrigen på 1990-talet.
– Innan terminen börjar får föräldrarna en möjlighet att välja vilket språk de vill att deras barn ska ha betyg i, berättar Zeljko.
Sedan går alla i samma klass och på samma lektioner.
Språkfrågan blev laddad under och efter krigen, ett politiskt instrument.
– De tre olika språken härstammar från ett och samma språk. Skillnaderna är minimala och finns i enstaka ord och i grammatiska småsaker.
I Jugoslavien hälsade alla god dag med ett dobar dan. Hälsningsfrasen är fortfarande neutral. I dagens Sarajevo använder en del muslimer det turkiska merhaba och det gammelkroatiska bok är vanligt i stora delar av Kroatien. Italienska ciao har blivit en hälsningsfras som används av alla tre folkslagen.
– Sarajevo är inte som 1991, före kriget, suckar Zeljko.
Många katoliker och ortodoxa flyttade från Sarajevo både under och efter kriget.
– De valde att följa sina ledare. I min skola liksom i staden är runt tio procent nu icke-muslimer. Men det finns ingen folkräkning.
På ytan lever staden, men arbetslöshet och fattigdom är växande problem. Lönerna sjunker. De stora fabriker som före kriget gav arbete åt många finns inte mer.


