De arabiska kvinnorna, våren, vintern
Har den arabiska våren snabbt övergått i vinter, som många i väst tycks mena? Eller ska vi likna de arabiska omvälvningarna med den franska revolutionen som ledde till omvälvande samhällsförändringar, även om det skedde många bakslag och tog lång tid?
Metaforerna i väst är förenklande och missvisande. De arabiska folken reste sig mot diktaturer som hade nära band med västvärlden, betonade Mohammad Fazlhashemi, svensk professor i idéhistoria vid ett seminarium på bokmässan. Vi kan inte önska bort allt som har med politisk islam att göra. Och vi måste inse att det finns olika riktningar inom politisk islam och att det pågår en maktkamp dem emellan. Och som sagt också förstå att allt kommer att ta tid.
Om den demokratiskt sinnade delen får ett övertag kan det leda till en bra utveckling.
Radions Cecilia Uddén menade precis som Fazlhashemi att den västerländska diskussionen var beklämmande och full av fördomsfulla förenklingar. Hon menade att den viktigaste följden av den arabiska våren var att den västliga bilden av ”araben” förändrades för alltid.
Kanske krävs en ny revolution, trodde Hinda Talal, freds- och konfliktforskare och beteendevetare, en bröd- och hungerrevolution. Så många i arabvärlden lever i extrem fattigdom.
Cecilia Uddén instämde. Många som krävt frihet, rättvisa och bröd blev besvikna efter valet.
Särskilt kvinnorna drabbas av bakslagen efter den arabiska våren. Bara två procent av parlamentsledamöterna i Egypten är kvinnor. Och i det nya parlamentet finns de som talar om sänkt giftasålder för kvinnor och om könsstympning.


