Ljuset från Örkelljunga
Många av skådespelarna från Gabriela Pichlers (bilden) Äta sova dö satt
upprymda i Röda Kvarns snudd på fullsatta salong när filmen på fredagskvällen hade Sverigepremiär bland annat där men också på Filmstaden. Vilken begivenhet!
Filmen skildrar tjugoåriga Raša (Nermina Luka) och hennes pappa (spelad av Milan Dragišić) Hon har levt i Sverige sen hon var ett, men har rötter i Montenegro. Pappan har värk i rygg och knän och är mest arbetslös. Hon försörjer de båda genom sitt arbete på fabriken där hon under tempoarbete förpackar grönsaker – tills hon får sparken.
Gabriela Pichler kommer från Örkelljunga och filmen är inspelade i olika nordvästskånska miljöer. Hon visar fram ett Sverige som finns här och nu, fastän de som inte lever i det knappast ser det eller anar dess existens.
Lågavlönade och socialt utsatta människor utan skyddsnät men med en stark social gemenskap som vi andra kan avundas, kämpar för jobb och överlevnad, för att livet ska vara mera än Äta sova dö. Jag känner igen mig, men ändå inte, eftersom det inte är min värld filmen rör sig i.
Sällan har en svensk långfilmsdebuterande filmare fått så mycket välförtjänta
lovord för sin film som Gabriela Pichler. I HD hyllas hon och hennes film av Gunnar Bergdahl, som också är entusiastisk över huvudrollsinnehavaren Nermina Luka (bilden, till vardags fritidsledare i Kvidinge) och över filmens många suveräna amatörer. Filmen får också översvallande kritik och högsta betyg i Svenska Dagbladet, ”Sensationell debut”,” och i Dagens Nyheter, ”Dödsbra debut om skånsk fixare” (en knepig rubrik).
Gabriella Pichler synliggör med värme och humor de allra mest utsatta i ett svenskt och nordvästskånskt klassamhälle, vars villkor bara blivit allt kärvare under senare år. Med henne har svensk film fått ny kreativ energi, genom nytt ljus från Örkelljunga över samtiden.


