Sverige avslutar de svenska krigsinsatserna i Afghanistan redan till sommaren. Från juni 2013 blir den svenska basen Mazar-e-Sharif en lednings- och underhållsbas för kraftigt reducerade enheter från Sverige, Finland, Norge och Lettland, skriver Svenska Dagbladet. De fyra länderna har i dag 1400 soldater i fem provinser. Till sommaren 2013 återstår 460, varav 202 svenska soldater. Inga av de svenska soldaterna ingår då i stridande förband.

Innan Sverige gick i krig i Afghanistan, under Nato-befäl med ett svagt FN-mandat, levt i fred sedan 1809, med politiska ledare som i internationella sammanhang verkat mot krig och för fredliga lösningar på konflikter.

Vad har de svenska trupperna åstadkommit i Afghanistan? Inte mycket som blir bestående. Hur mycket mera meningsfullt hade det inte varit om Sverige i linje med landets långa fredstradition hade satsat allt på samhällsbyggande med fredliga medel, med Afghanistankommittén som administratör och inte Nato.

Som fredsbevarande trupper hade svenska soldater kunnat spela en viktig roll. Men som ”fredsframtvingande” har de svenska soldaterna blivit en skamlig del av Natos krig.

Afghanistankommittén utbildar bland annat barnmorskor i provinsen Samangang. Den första kullen, 18 elever tog sin examen i juni. Den 29 september inledde en andra kull en tvåårig utbildning.

Rozama Alizada på bilden härunder tog sin examen i somras. Hon har nu arbetat i två månader i en liten och provisorisk klinik i ett lerhus i byn Shirikyar, Samangang. Under den perioden har hon förlöst tolv barn.