Kultur

Det var nog den vackraste begravning jag varit med om när Anita Linde jordfästes i Maryhills trädgård i Lund i lördags. Inte bara det att vänkretsar flätades i varandra, att den bortgångna i sin blåmålade kista med sand, snäckor och halmhatt på locket var påtagligt närvarande och att ceremonin genomfördes i det fria under träd, i lätt bris, med musik och dikter.

Nej, inte bara det, utan också att det där och då för att hedra Anitas minne instiftades ett stipendium till ”den som i en bokhandel gör ett betydelsefullt arbete i Anitas anda”.

Anita Linde föddes i Ängelholm, arbetade där på Killbergs och senare under många år på Gleerups och i andra bokhandlar i Lund. Hon var en som likt få förmådde förmedla läsandets glädje med otröttlig entusiasm.

Sätt in ett bidrag på postgiro 161 09 23-3 och märk talongen med Anita Linde-priset.

Svenborg Mellström ställer ut på Galleri Moment i Ängelholm. Hon visar målningar men också i glasmontrar föremål som hon sparat när hon röjde i en källare full av ”bra att ha”-saker, som hennes döda mamma livslångt tagit vara på. Och mamman finns också på målningarna, eller kanske snarare minnet av mamman. På väggarna hänger lappar med citat om tiden.

”Tid: En allmän form för verkligheten som icke kan med tillhjälp af några andra begrepp definieras.” (Nordisk familjebok 1919)

”Livet er den tid der gis/att leve livet i./Når man kan den kunst præcis –/så er det forbi.” (Piet Hein)

Från dag till dag, från födelse till död, lever vi i den lineära tiden. Men i släktenas gång upprepas allt i den cirkulära tiden. Den lineära tiden är kvantitetens bråttomtid, den cirkulära tiden är eftertankens kvalitativa tid.

Svenborgs glasmontrar innehåller saker som blivit över, som förlorat sitt bruksvärde. De har haft sin tid, som trämojängen för stoppning av strumpor, en gång lika nödvändig i varje hem som i dag en fjärrkontroll, nu en pryl som dagens unga knappast kan identifiera. Och inte vet jag vad den heter. Men jag googlar och finner ett ord, strumpstoppssvamp.

”Ting tar tid”, sa Piet Hein. Att ta rätt på alla saker vi omger oss med tar tid. Att gå igenom en mammas kvarlämnade saker tar tid och aktiverar minnen. Vi lever baklänges och framlänges. ”Det frusna ögonblickets lust smakar också död” (Walter Benjamin).

Regeringens kulturproposition slår hårt mot de lokala föreläsningsföreningar, som på många orter är kärnan i det lokala kulturlivet.Tidigare har statliga kulturbidrag förmedlats till föreningarna av Region Skåne via Skånes Bildningsförbund. Nu skapas nya kriterier där föreningarna ska söka bidrag till varje evenemang. De ska helst också höja medlemsavgifterna och söka bidrag från sponsorer. Risken är att föreläsningsföreningarna tvingas ge upp. I nordvästra Skåne gäller det särskilt föreningarna i Kvidinge, Torekov, Viken, Billinge, Konga, Munka-Ljungby & Tåstarp.Den 6 februari skrev HD om att Vikens föreläsningsförening var nära nedläggning.

Det finns ett cirka 25 föreläsningsföreningar i Skåne, som 2008 arrangerade 288 föreläsningar öppna för alla, med 18 000 åhörare. Varje förening fick i genomsnitt 13 000 kronor per år. Men nu ska det bli andra bullar. För att föreningar ska få bidrag ska de ”fokusera på lokal kulturutveckling med fokus på det lokala kulturlivet och kultur för unga mellan 13 och 25 år”.

Region Skåne övertar ju ansvaret för tidigare statliga kultursatsningar. Enligt handlingsplanen ”Öppna landskap – konst och kultur i Skåne” ska kulturpolitiken ”stödja lokal verksamhet och främja utveckling”. Det är Region Skåne som ställt upp kriterierna ovan, Under en övergångsperiod gäller speciella byråkratiska regler med nytryckta blanketter:

”Om totalkostnaderna för arrangemanget överstiger 3 000 kr utgår ersättning med 1 000 kr per arrangemang under 2010. Ersättning utbetalas efter redovisning. I ansökan skall totalkostnaden för arrangemanget specificeras. Ersättning kan endast sökas för ett arrangemang åt gången.

Ansökan ska göras på särskild blankett. Blanketterna kan skickas in tre gånger per år den 30 april, 31 augusti och 31 december 2010.”

Jag får ett bekymrat brev från Inge Lindfors i Munka-Ljungby föreläsningsförening. Han är djupt bedrövad över ”den njugghet politikerna visar alla de idéellt kämpande föreningsmänniskor som gör en enastående kulturgärning”.

På torsdag kl 19 ska jag själv på Inges initiativ hålla ett föredrag på just Munka-Ljungby föreläsningsförening, i folkhögskolans bibliotek. Jag inser att jag inte passar in i Region Skånes kulturpolitik eftersom jag inte förväntar mig att publiken kommer att vara mellan 13 och 25 och inte heller kommer jag att prata om kulturlivet i Munka-Ljungby utan om ”Hemma i Ingenstans. Resor till städer”. Det kommer att handla om urbaniseringen, om människors livsvillkor i olika delar av världen och om resor med personliga förtecken till olika städer, utifrån den bok jag skrivit med titeln ovan.

Ballongteatern ger ”Tuppens minut med Pettson & Findus” i Hembygdsparken i Ängelholm. Barnbarnen och jag är där liksom förra sommaren. Det är teater för de allra minsta barnen, ingen krånglig intrig, lite kittlande farligt men aldrig skrämmande, med figurer från Sven Nordqvists bilderböcker med sina innehållsrika härliga teckningar. Teatern blir fortsättningen på högläsningen.

Pettson spelas av Ballongteaterns Peter Lindholm, en trygg typ, som gör det bästa av krångliga situationer och tycker att rävar ska man lura inte skjuta. Han är en påhittig gubbe på landet som finner bra lösningar på vardagliga konflikter. Just det där snälla går ju hem, det som hänger ihop med småbrukarsamhällets värderingar, ännu levande i minnet hos någon generation till, förknippade också med det svenska folkhem som fanns för inte så länge sedan.

Sådana som Pettson finns ju inte i verkligheten i dag, bara i vår fantasi och i det kollektiva minnet. Just därför är det härligt att Hembygdsparken håller traditionen med Ballongteatern sommarspel levande, vad jag kan se är det för fjortonde året.

Föreställningen ges tre dagar i veckan till mitten av augusti.

Metropolitanoperans föreställningar visas på många platser över hela landet och har ofta blivit stora publikframgångar. Men i Helsingborg bjuds ingen opera, därför att det inte finns någon engagerad biografägare i stan och kulturnämnden är förstås inte intresserad. Det är annorlunda i filmmetropolerna Båstad och Ängelholm.

Pia Zachrison, ordförande i Helsingborgs filmstudio, var på lördagen i Ängelholm och såg Puccinis ”Madame Butterfly” på en fullsatt Röda Kvarn-biograf där.

– Tänk om man i Helsingborg satsat på liknande visningar, hoppades hon.

Här finns en biograf som är ytterst lämplig, här finns en stor publik. Men … vem bryr sig?

I Helsingborg utreds för närvarande Röda Kvarn-biografens fortsatta existens och filmens förutsättningar. Det skulle förvåna mig om inte kulturnämnden vid kontraktstidens utgång beslutar om Röda Kvarns nedläggning. Man kan knappast fortsätta att subventionera SF, som driver biografen på sparlåga torsdagar till söndagar. Frågan är om man kan hitta andra aktörer som återupprättar den anrika biografen, vilken i sig är ett kulturhus värd att bevara. Förmodligen inte.

Risken är också att SF när kontraktstiden går ut ”klipper kablarna”, som det heter, genom att överföra utrustning till andra av kedjans biografer och därmed omöjliggöra framtida visningar på Röda Kvarn. Det finns inom SF en dålig tradition i det avseendet.

Då står helsingborgarna snart med en enda biograf, Filmstaden, vars förutsättningar är en kommersiell reportoar. Vad händer då med Helsingborgs filmstudio, som i dag med tre visningar av varje film, både är en av landets största och äldsta filmstudios? Filmstudion driver framgångsrikt också Cinematica, ungdomsfilmstudion. Och vad händer med de Nordiska Filmdagarna som med hängivet arbete av många inblandade håller på att bli en etablerad företeelse i Kultursverige?

Kulturnämndens hittillsvarande politik har inte varit inriktad på att skapa visningsmöjligheter för kvalitetsfilm, till skillnad från de flesta andra städer i samma storlek, i synnerhet städer med växande universitet och högskolor.

Det är en för mig obegriplig hållning i en stad där det pratas vitt och brett om att satsa på en ungdomlig kultur.