Fotografen Tomas Montelius lägger på Facebook ut en bild av rivningen av den gamla stadsteatern 1976, beordrad av lokala politiker utan känsla för byggnadens historia och egenart. Bilden väcker fantomsmärtor. Läs mer
Länsöverdirektören Göran Enander kör överraskande över länsstyrelsens egna experter om Helsingborgs Ångfärjestation – med riktigt dåliga argument. Läs mer
Det politiskt motiverade avslaget på bidrag till ABF för driften av Folkets hus upprör 
många. Beslutet fattades i onsdags på kommunstyrelsen. Annika Román är kommunalråd för miljöpartiet och ledamot av kommunstyrelsen. Hon var skakad efter mötet och upplevde debatten där på sandlådenivå och som ett hån mot alla ”aktiva, värdeskapande helsingborgare som vill göra saker tillsammans med andra människor i föreningar och studiecirklar, det visar en arrogans som jag definitivt inte trodde fanns bakom de borgerligas trevliga och välmenande fasad”, som hon skrev i en kommentar på min tidigare blogg.
De politiker som styr Helsingborg i dag är kulturfientliga, utan känsla för stadens historia och för de byggnader som är historiska markörer i stadsbilden.
Sveket mot Folkets Hus är ur det perspektivet bara en länk i en lång kedja. Vikingsbergs konstmuseum blev dagis, mot donationsbestämmelserna. I det gamla k-märkta museet vid Storgatan huserar ett riskkapitalägt dagis. Thalassas unika vandrarhem ska göras om för ”besöksnäringen”, ut med vandrarhemsgästerna. Ångfärjestationens The Tivoli som blivit en oerhörd framgång som musikhus för särskilt yngre är ingenting värt jämfört med det kongresshus och lyxhotell som ska byggas på platsen. Och så vidare.
Genomgående för alla dessa beslut är en nyliberal syn, där medborgarnas intressen och det som karakteriserar ”den goda staden” är likgiltigt.Teaterregissören och skådspelaren Hans Polster, ordförande i Stumpen, de hemlösas teater, som haft sin scen i Folkets hus uttryckte sig på kornet på HD:s kultursida:
Kom och gråt med knutna nävar!
Bilden ovan från Folkets hus i november, då skolelever samlade in pengar till ett barnhem i Sarajevo genom en konsert i A-salen. Läs här.
Omtaget med tre eller två nya arkitektförslag till bebyggelse på Ångfärjetomten presenteras till 
och med i morgon på Dunkers. Både Jais och Wingårdhs förslag är glädjande nog överlägset bättre än de gamla Saltkristallerna. De har en annan skala. Kongressanläggningen är lägre. Det verkar som om havskontakten från Stortorget räddas. Perongtaken får stå kvar som en symbolisk påminnelse om platsens historia. I Wingårdhs förslag finns därtill markeringar i marken som visar järnvägsspår och färjelägen.
Förslaget från Jais låter kongressanläggningen börja en trappa upp och skapar i samma byggnads bottenplan vad som skulle kunna bli helsingborgarnas nya vardagsrum (bilden överst). Det ger liv åt byggnaden och platsen (Jais förslag mindre bilden) – också då det inte pågår kongresser i huset. Och det är avgörande positivt. Alltså: Fördel Jais!
Wingårdhs förslag har också stora kvaliteter och djärv arkitektur, se interiörbilden från kongressanläggningen nertill. Och presentationen på Dunkers är i det här skedet övergripande och på idéstadiet.
Vad som gör mig bedrövad är att ingenting nämns om Ångfärjestationen, som ju är en angelägen del av projektet och en hjärtefråga för många, vilket framgick av folkomröstningen. Det handlar om en byggnad med för staden viktig historia och om The Tivolis verksamhet som musikhus som borde få garantier om att kunna överleva. Inte heller har stadens politiker hanterat Länsstyrelsens synpunkter på ett rimligt vis.
På lördag kl 12.30 presenteras Jais och Wingårdhs förslag till bebyggelse på Ångfärjetomten av stadsarkitekt Konrad Ek och av Bengt Larsen (S) från stadsbyggnadsnämnden.
Två beslut som går emot grundläggande demokratiska principer fattades på 
kommunfullmäktigesammanträdet i Helsingborg i torsdags. Jag skrev i går om avslaget på motionen om fristadsförfattare och uppmärksammade särskilt folkpartisten Maria Winberg Nordströms bisarra motivering, som visar på en häpnadsväckande nedlåtenhet mot yttrandefriheten som hörnsten i en demokrati.
Det andra än mer beklagliga beslutet gäller avslaget på det krav på en folkomröstning som framförts i en namninsamling med 11 000 namnunderskrifter angående ångfärjestationens framtid. Samma Maria Winberg Nordström talar sig varm för den tysta majoriteten. På namnlistorna finns ”11 000 namn, men det finns också 85 000 helsingborgare som inte skrivit på”, sa hon i ännu ett häpnadsväckande omoget uttalande från en avlönad ledande politiker i kommunen.
Med den sortens argumentering kan vad som helst bevisas.
Man kan ha åsikter för och emot rimligheten av en folkomröstning i det här fallet. Men om man saknar respekt för demokratisk opinionsbildning är det illa ställt.
De nya Saltkristallerna eller ”omtaget”, med en förskönande omskrivning, är samma historia i kejsarens nya kläder, menar jag själv och säkert många helsingborgare. Deras engagemang i en central stadsplaneringsfråga borde vara något positivt i varje stad där demokratiska grundprinciper genomsyrar det politiska livet.
Så tycks inte fallet vara i Helsingborg.
Miljöpartisten Erik Persson sammanfattar väl i HD, ”man ska ha respekt för den representativa demokratin, men en folkomröstning är ett sätt att bredda den.”
Kommunstyrelsen i Helsingborg sa på onsdagen nej till kraven på en folkomröstning om Ångfärjestationen. Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson menar att man ”gått folkopinionen till mötes” genom att man gjort ett ”omtag” med Saltkristallerna.
De 11 000 som skrev under namninsamlingens krav på folkomröstning håller knappast med honom. Många menar antagligen att kommunstyrelsens majoritet visar bristande respekt för demokratins spelregler.
I debatten om Saltkristallerna var frågan om Ångfärjestationen central. Att flytta byggnaden över torget är att rycka loss den ur sitt historiska sammanhang, vilket också Länsstyrelsen påpekade. Dessutom finns The Tivoli i stationsbyggnaden, ett väl fungerande kultur- och musikhus, med många unga besökare. Varför är Helsingborgs unga mindre viktiga än tillfälliga kongress- och lyxhotellgäster, frågar många sig också nu.
I centrala Helsingborg finns få byggnader som knyter an till Helsingborgs historia lika starkt som Ångfärjestationen. Också därför bör den ligga kvar där den finns.
Till det kommer som sagt det här med demokratin, som ledande politiker ur båda blocken inte tycks ge värst mycket för.
Länsstyrelsen ansåg som bekant att Saltkristallerna stred mot ”riksintresset” i Helsingborgs
centrum. Riksantikvarieämbetet gick på samma linje. Flera olika argument framfördes.
Den riksintressanta stadsbilden skadades av Saltkristallerna påtagligt, på ett sätt som försämrade ”förståelsen av stadens uppkomst och tillbyggnad”, hette det.
Ångfärjestationen och perrongtaken intill ger nycklar till Helsingborgs framväxt och hamnens gamla användning skrev Riksantikvarieämbetet, som tydligt motsatte sig flytt eller rivning av stationen:
”Med beaktande av tidigare förändringar i området skulle en flyttning eller rivning innebära att denna koppling helt skulle försvinna och förståelsen för platsens historia gå förlorad.”
Boverket instämde i Riksantikvarieämbetets och Länsstyrelsens bedömning, som också delas av den upprörda opinion i Helsingborg, som skrev på namnlistor i protest.
I veckan la en politisk majoritet fram ett nytt förslag. Så nytt var det inte. Kongresshuset och hotellet var lägre, men innehåller vad jag förstår samma ytor och funktioner, det som är det viktiga för exploatören Midroc. Antalet bostäder är oförändrat. Kajpromenaden är nerskuren eller avskuren.
Politikerna struntar tjurskalligt i det nya förslaget i Länsstyrelsens, Riksantikvarieämbetets, Boverkets och helsingborgarnas mycket tydligt manifesterade åsikter att Ångfärjestationen inte ska flyttas.
Jag tvivlar på att det kommer att lyckas. Att bygga upp något som liknar stationen på andra sidan torget är fusk och fejk – och innebär att förståelsen för platsens historia går helt förlorad. I Helsingborg är nästan allt fusk: Kärnan är ett 1800-talstorn byggt för att se gammalt ut, Rådhuset försöker se ut som en tysk riddarborg, o s v.
För övrigt är The Tivoli, som fungerande musik- och kulturhus för helsingborgarna mycket viktigare än kongresshuset och lyxhotellet.
”Det finns bred politisk enighet om att Ångfärjetomten ska användas för att utveckla Helsingborg till en ännu attraktivare stad för helsingborgarna”, sa kommunstyrelseordförande Peter Danielsson, när ”omtaget” för Ångfärjetomten presenterades.
Hur helsingborgarna vill använda tomten och vad de inte vill använda den till är ovanligt väl dokumenterat efter den långa kampen mot halvmiljardbygget Saltkristallerna. Ändå hade Danielsson mage att fortsätta med att som en papegoja upprepa sitt gamla Midroc-mantra, ”omtaget möjliggör en centralt placerad hotell- och kongressanläggning som skapar välbehövliga nya jobb och nya bostäder”. Det vill säga exakt samma planer som väckte så våldsamma protester.
Det goda med det nya förslaget är att höjden är anpassad till kringliggande bebyggelse. Men Ångfärjestationen flyttas över torget, precis som i det ursprungliga förslaget. Det är en tydlig markering av att ett välbesökt musik- och kulturhus är ett pepparkorn jämfört med affärsmännens och besöksnäringens salta lyxhotell och kongressalar.
Dessutom verkar det som om Kajpromenaden kommer i kläm när de nya lyxbyggnaderna dras ända fram till vattnet. Överlever helsingborgarnas unika ”strög” längs hamnens kajer?
På bilden ovan höjer sig Helsingborgs silhuett med Kärnan och Rådhustornet över nya Saltkristallerna. Men stämmer bilden? De båda tornen verkar ritade på en höft.
I flera av kommentarerna till min blogg i går påpekar man att kongresshus blivit en trend i många svenska städer och att det inte alls kommer att vara enkelt att fylla den nya byggnaden med evenemang. Och vilka ska ha råd att bo i det nya lyxhotellet? Vems stad är egentligen Helsingborg?
Danielsson öppnar med sin presentation av projektet för andra halvlek av folkligt motstånd mot ett skrytprojekt.
Nya planer för ”Sveriges mest attraktiva tomt”, heter det i ett pressmeddelande på kommunens hemsida, utlagt efter en presskonferens på onsdagsförmiddagen. Saltkristallerna, höghuset som skulle kasta sina skugga över Hamntorget och Stortorget, är tack och lov inte längre aktuellt.
Efter alla bisarra turer läser jag det korta meddelandet med skepsis. Bland annat citeras Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande:
– Det finns bred politisk enighet om att Ångfärjetomten ska användas för att utveckla Helsingborg till en ännu attraktivare stad för helsingborgarna. Omtaget möjliggör en centralt placerad hotell- och kongressanläggning som skapar välbehövliga nya jobb och nya bostäder. Dessutom blir Ångfärjetomten en tryggare och mer levande plats.
Jag förstår att Peter Danielsson känt sig otrygg med Ångfärjetomten efter alla opinionsstormar mot Saltkristallerna. Kommer omtaget att göra honom tryggare??
”Omtaget” har som första prioritet att snabbt bygga en hotell och konferensanläggning på samma plats som tidigare, efter en utredning som man låtit göra. Midroc är kvar på banan, det tycks vara det viktigaste. Ångfärjestationen och The Tivolis verksamhet är inget prioriterat, ingen grundförutsättning. ”Ångfärjestationen ska prövas i befintligt och flyttat läge”, heter det. Suck.
Är det kontentan av den långa debatten att en hotell- och kongressanläggning gör ”Helsingborg till en ännu attraktivare stad för helsingborgarna”? Nejh, verkligen inte. Det var ju just det som helsingborgarna reagerade mot, att platsen gentrifierades på ett sätt som skadade ”stadens själ” och störde kontakten med havet, att politikerna sålde ut staden och det man floskulöst kallar ”Sveriges mest attraktiva tomt”.
Det ser ut som om man gör ett nytt försök att råna medborgarna på Helsingborgs mest oskattbara urbana värden för ”besöksnäringens” och Midrocs skull. Jag hoppas att jag har fel.
Stadsbyggnadsförvaltningen har tagit fram en kultur- och volymstudie samt idéskisser för Ångfärjetomten där hänsyn tagits till kommuninvånares och länsstyrelsens synpunkter. Det låter ju bra, liksom resonemangen att den nya bebyggelsen ska anpassas till den befintliga och med hänsyn tagen till ”riksintresset”.
Nu är det bråttom, bråttom. Stadsbyggnadsnämnden ska ta fram nytt planprogram för samråd redan i vår. Kommer det att ge andrum åt eftertanke och nytänkande?
Två underliga och olika skisser av förslaget presenteras. Med pressmeddelandet på hemsidan finns en skiss där Ångfärjestationen ligger onaturligt inklämd kvar på nuvarande plats. Inne i materialet finns en nästan likadan skiss, där Ångfärjestationen flyttats till andra sidan Hamntorget, precis så som man planerade i de ursprungliga Saltkrikstallerna. Jag antar att det är den varianten som kommer att gälla till slut (se bilden här under).
Därför känner jag mest skepsis, tills jag övertygas om motsatsen.
Ångfärjestationen bör byggnadsminnesförklaras, skriver HD, sedan Länsstyrelsen följt Regionmuseets linje. Det är lätt att instämma.
– Vi har kommit fram till att stationen håller som byggnadsminne. Den uppfyller kraven på att vara synnerligen märklig och håller även i ett nationellt perspektiv, förklarar länsantikvarie Thomas Romberg.
Miljön vid Hamntorget har spelat en avgörande roll i Helsingborgs historia. Stadens tillväxt kring förra sekelskiftet hängde samman med utbyggnaden av järnvägar och färjetrafik. Under andra världskrigets svarta år passerade de tyska transittågen här. På Hamntorget framför stationen firades fredsslutet 1945.
Träbyggnaden är ett udda inslag i Helsingborgs stadsbild, gjord av SJ:s dåvarande chefsarkitekt Folke Zettervall som ett provisorium 1898. Tåg och färjor passerade här tills för tjugo år sedan, när Knutpunkten stod färdig.
En stad kan ses som ett träd där nya årsringar organiskt kompletterar de gamla. Men i Helsingborg har krassa rivningar i centrum slagit sönder många av de urbana markörer i stadsbilden som påminner om stadens historia som järnvägs- och färjestad. I dag är den gamla stationen viktig för Helsingborgs identitet.
hd.se
