Nu avslutar jag min lilla bokmässanblogg. Det har varit bisarrt, hektiskt, roligt, konstigt att blogga såhär intensivt. Nu tänker jag på allt jag borde gjort och hunnit med på mässan, både utom och inom bloggen. Jag borde kanske refererat mer till andra bokmässanbloggar, typ Jonas Thentes, Björn Wimans, Andreas Ekströms eller Aftonbladet kulturs? Jag borde träffat Anna, hängt mer med Malena. Jag borde kanske varit mer intern: lagt ut bilder på mig själv, mina kläder, min mat, mina vänner. Eller borde jag kanske varit mindre intern: rapporterat som en riktig journalist? Nej, jag borde gått på Sigge Eklunds fest. Jag borde hängt mer på Park, jag borde lyssnat på Hertha Müller. Jag borde tagit ett foto från Björn af Kleens hotellrum, jag borde inte ha gjort det där blogginlägget om den moderate riksdagledamoten, alltså han var jättetrevlig, men inlägget saknade ju helt poäng. Det var inte du, det var jag!

Kanske blir detta mitt enda gästspel i bloggosfären ever, kanske är jag tillbaka med nya inlägg nästa år! Ha det så fint! / Marie

Herregud man kan ju inte göra en bokmässanblogg utan att skriva en enda LISTA. Här kommer min ultimate-sammanfattning-av-hela-den-här-galna-helgen:

Svårast: att överhuvudtaget få ro nog att handla böcker på det ständigt överfulla mässgolvet:

Bästa demokratiprojektet: att alla seminarier var öppna för allmänheten på söndagen.

Bästa utsikten: finns som vanligt på Heaven 23, högst upp i Gothia Tower. Svindyra drinkar, rikskända räckmackor och en svindlande vacker utsikt över g-t-b-r-g är konceptet för ett lyckat eftermiddagsmingel.

Vanligaste småförläggarlooken: verkar inte förändras över tid. I åratal har det varit brun manchesterkavaj (det finns kanske tidlösa kavajer trots allt?), svartbågade glasögon, tre dagars skäggstubb.

Roligast för barnen: det här gulliga rummet som plötsligt uppenbarade sig mitt på mässgolvet. Glitter, tyger och ett litet dansgolv för de små. Skönt att här inte verkade säljas något.

Snyggast: Redan för två år sedan konstaterade Björn af Kleen i sin bokmässanblogg att folket på ellerströms ÄR snyggast på mässan. Jag kan inte annat än hålla med.

Mest underground: alla som inte åt av bonniermaten eller snyltade vin på bonnierminglet eller gick på minst två seminarium sponsrade av bonnierpengar räcker upp en hand. Under mässan käns det som att vi alla är fångna i den stora koncernens finmaskiga nät. Alla utom möjligen tidningen etc som satt upp den här undergroundiga skylten i montern:

Mest förutsägbart: eh, att starta en mässblogg?

Största världskändisen: Susan Faludi

Roligaste nyheten: fredagens debattscen

Konstigaste montern: Kraft & Kultur. Eller är bilar det nya böcker?

Dyrast: herregud 68 kronor för en supertrist inplastad kycklingbagel minisize var bara början. All mat inne på mässområdet är löjligt dyr och ganska äcklig.

Mest schizo: att denna årliga vistelse i Göteborg alltid får en att tänka att man inte längtar till Stockholm…

Bästa torsdagsminglet: Aftonbladets monter

Bästa marknadsföringen: Maries mässblogg. Affischerna med min nuna på satt verkligen ÖVERALLT, på alla anslagstavlor, alla toaletter, alla pelare, alla dörrar. De gamla goda affischerartakterna från förr satt tydligen kvar i kulturchef Bergdahl.

Skönaste känslan: att sätta sig i bilen på söndagseftermiddagen och styra hem mot södern.

Den tillspetsade titeln kommer från ett jättespännande föredrag som jag var på i lördags. Fyra män pratade om hur de arbetar för jämställdhet, både i hemmet och i arbetslivet. Intressantast var Pontus Schultz, chefredaktör för Veckans affärer, som driver jämställdhetsfrågan hårt på VA men gör det utifrån ett helt annat perspektiv än t ex mitt, nämligen det marknadsliberala. ”Det irriterar mig som marknadsliberal att det inte är mer blandade grupper” säger Schultz. Han är inte primärt intressad av rättvisa, utan av vinstoptimering. Att bara använda sig av mäns potential är helt enkelt marknadsekonomiskt puckat. Go Pontus!

Min jakt på bokmässan-inslag med Helsingborgsanknytning gick väl sådär. Första dagens lyckoträff med bokförlaget Sekwa var helt enkelt lite svårt att följa upp. Bob Hansson-spåret spårade ur, och jag har visserligen hejat på den trevliga bibliotekarien på Helsingborgs stadsbibliotek Anneli Malmgren och småpratat med författaren/bibliotekarien Mikael Rudesjö, men sedan tog det liksom stopp.

Men så kollade jag mailen en natt när jag kom hem från Park och då låg där ett meddelande från den moderate riksdagsledamoten Mats Sander. Och det kändes ju som ett helt otippat inslag så jag bestämde mig för att haka på och dyka upp i hans monter. Vi pratade en liten stund, han ville helst snacka politik, jag böcker, så det klickade väl inte riktigt. Men jag fick iallafall reda på att hans senast köpta (inte lästa…) bok var Alaa al-Aswanys roman ”Yacoubians hus” (recenserad här av Sören Sommelius.).

En politiker bland bokmalarna.

Dagens lett blir den sista lett jag presenterar i den här lilla serien, och han är egentligen – svensk. Juris Kronbergs föddes i Stockholm 1946, i en exillettisk konstnärsfamilj. Hans föräldrar kom 1945 till Sverige som flyktingar från Lettland. Kronbergs har studerat nordiska och baltiska språk samt litteraturhistoria med poetik vid Stockholms universitet. På sextiotalet debuterade han som poet. Han är verksam som frilansjournalist och översättare och har tidigare varit kulturattaché på Lettlands ambassad i Stockholm.

Juris Kronbergs har fungerat som spindeln i nätet under hela den här bokmässan. Han har hållit i uppläsningar och seminarier, han har översatt och tolkat, han har förberett och undervisat. Man har sett honom halvrusa mellan salarna i sitt karakteristiska tomteskägg och man har tänkt att han måste vara trött nu. Och nöjd med detta lettiska tema som ju faktiskt blev riktigt bra!

Juris Kronbergs

Nu är det söndag kväll, jag har äntligen kommit hem, gett min dotter tusen pussar (och en katten-Findus-docka som faktiskt var det enda jag köpte med mig från mässan) och sjunkit ner i soffan framför Agenda. Jag skulle skrivit några grejer i bilen hem från Göteborg, men det var en massa tekniskt strul med uppkopplingen. Men jag känner att jag har fler grejer att berätta, så jag återkommer imorgon! Då blir det män och jämställdhet, roliga bilder från mässgolvet, en moderat från Helsingborg och lite annat. Godnatt!

I Rum för Poesi framträdde bland andra den allra yngsta inbjudna lettiska poeten: Agnese Krivade, född 1981. Novellist, journalist, översättare, debuterade 2007 med diktsamlingen ”Barndom”.

Uppläsningen präglades av den känsliga rösten som i kombination med dikternas spänstiga bildspråk gav en säregen effekt. ”Som en lettisk Johannes Anyuru”, sa någon ur publiken, och han syftade nog på att Krivade, likt Anyuru, lyckas para något av scenpoesins energi med ”papperspoesins” ofta mer komplexa metaforik.

Här kan du läsa en intressant intervju med Agnese Krivade.

Agnese Krivade

Om det nu var någon som var nyfiken på det där kärleksseminariet som jag missade så har en av bokhororna gjort en liten rapport.

Olivia Bergdahl har haft späckat schema på mässan med läsningar på Statsteatern, Sveriges Radio med mera. Idag är sista chansen att se henne. Klockan 14.00 läser hon i Rum för Poesi!

Kan inte låta bli att dela med mig av ett par Benedictsson-citat som jag snappade upp på seminariet, och som alla handlar om förhållandet mellan kön, skrivande och levande:

”I ditt arbete är du fri, lika fri som en man.”

”Jag är en kvinna. Men jag är författare. Är jag icke då också något av en man?”

”Jag vill vara varken kvinna eller man. Bara en levande varelse.”