”Könsapartheid på Prime Time” var temat för en debatt arrangerad av Publicistklubben Väst kvällen före öppnandet av bokmässan i Göteborg. Det handlade om grundläggande jämställdhetsfrågor  i allmänhet och om varför det finns så få kvinnliga programledare för televisionens underhållningsprogram på bästa sändningstid.

Beror det månne på att kvinnor är tråkigare än män och inte kan skoja loss på det sätt som definieras som humor i televisionen? Eller beror det på att den här kategorin tevepersonligheter är de som syns mest och tjänar mest – och därför är män? Det senare menade Stina Dabrowski, med lång egen erfarenhet i sammanhanget, numera verksam vid Stockholms Dramatiska högskola. Hon suckade över att de två nya kvinnor som lanseras i rollen i höst är ”två 25-åriga pinglor”.

Annie Wegelius, programdirektör vid SVT och en av de som ansvarar för att det förhåller sig så här illa hade svårt att bemöta kritiken och tycktes inte ha många egna åsikter överhuvud.

Ann-Charlotta Gunnarsson, frilansjournalist och programledare, fräste ifrån med rätta. Tjejer och killar bedöms olika och cheferna saknar grundläggande kunskaper i genusproblematik. TV bidrar också till att förmedla självbilder och föreställningar om manligt kvinnligt, vad män och kvinnor kan göra.

Det blev en bra debatt med hetta. Jag själv har i stort slutat se på SVT:s underhållningsprogram, därför att jag upplever dem som banala, ytligt flamsiga. Och fördomsfulla, kan jag tillägga efter den här lärorika debatten.

På SVT trycks man tro att bara grabbar kan vara roliga medan tjejer på sin höjd – om de har ett manus att följa – kan vara seriösa och pålästa. Suck. Grabbvälde – också med kvinnliga chefer.

På bilden från vänster: debattledaren Natanel Derwinger, Stina Dabrowski, Maria Edström, Annie Wegelius, Anna-Charlotta Gunnarsson och Belinda Olsson.