Bokcirkeln vår tids folkrörelse?

23 september, 2011 klockan 22:18

Bokcirklar eller läsecirklar engagerar allt fler i vår tid och har kallats vår tids folkrörelse. Ett av mässans seminarier ägnades bokcirkeln som fenomen. Jag själv är sedan tio år tillbaka med i en läsecirkel. Vi är sju män, träffas hemma hos varandra en gång i månaden, äter gott och diskuterar den bok vi alla har läst. Med blinkningar åt både Dostojevskij och Göran Tunström kallar vi oss De heliga idioterna. Därför spetsade jag öronen alldeles extra.

Läsecirklar skapar ofta intressanta samtal, sa Helena Jannert, bibliotekschef i Mariestad. Kanske är det så att många lever i floder av kallprat och att läsecirkeln kan ge möjlighet att tala allvarligt om centrala frågor. Det ger oss en möjlighet att dela gemensamma upplevelser i livsfrågorna. Läsupplevelser kan vara en viktig utgångspunktför bra samtal, tyckte också Nina Frid, som driver läsecirkeln bokcirklar.se på nätet.

Kerstin Rybeck, litteraturprofessor, forskar om bokcirklar. Medan läsandet i samhället går ner ökar antalet bokcirklar. Människor har ett grundläggande behov av att tala om sina upplevelser. Förr fanns det ofta högläsning, följd av samtal. I dag sitter många mest framför sin egen dator

Immi Lundin, forskare, har skrivit böcker om läsecirklar. Hon tycker att det kan vara bra med lite bråk, att möta andras läsupplevelser och få sina egna ifrågasatta. Och hon strök under att det är bra att klargöra förutsättningarna och kanske ibland ändra på dem.

Samtalet leddes av Marie Lundström som håller i P1:s bokcirkel, där nästa bok blir Selma Lagerlöfs ”Gösta Berlings testamente”.

Dela

Till den arabiska öknens heta sandhav

23 september, 2011 klockan 21:34

Småförlagen står ofta för den viktigaste bokutgivningen. En som med oförtröttlig entusiasm fortsätter med ett personligt utbud med både svenska böcker och många översatta verk från särskilt arabiska och franska är det skånska förlaget Alhamra och bokförläggaren Hesham Bahari.

På bokmässan presenterar han i Alhambras monter bland annat kubanskmalmöitiske René Vázquez Díaz’ ”krönika över en irrfärd”, Städer vid havet.

Tarafa ibn al-Abds ”Nomadens ode över livets flyktighet”, som Hesham Bahari tolkar och introducerar är något så ovanligt som en förislamisk arabisk text, aldrig tidigare översatt till svenska. Tiden är 400 e Kr och platsen är den arabiska öknens heta sandhav.

Dela

Bilder av Berlin

23 september, 2011 klockan 17:13

Berlin vässar blicken och öppnar ögonen för verkligheten, sa konstnären Gittan Jönsson under en diskussion på mässan om den svenska bilden av den tyska huvudstaden. Hon är själv en av många svenska kulturarbetare som det senaste decenniet tillbringar delar av året i Berlin.

- Berlin var efter kriget en fattig stad långt borta i Östeuropa, påminde Jens Christian Brandt om. All industri hade flyttats och staden levde länge på konstgjord andning. Här levde fem miljoner 1939. Staden har färre invånare i dag men är gigantisk till ytan. Jag gillar det Berlin där många lever i sina kvarter som de sällan lämnar.

- Här finns en fri livsstil inriktad på kultur, fortsatte Gittan Jönsson, en kreativ puls, där det är lätt att överallt se tecken på saker som folk hittar på, nya scener, caféer och annat. Jag smittas av att allt verkar vara möjligt – i kontrast till Sverige där det nedmonterade folkhemmet varit negativt för kreativiteten.

På bilden: Gittan Jönsson, Valle Wigers och Jens Christian Brandt.

Dela

Härliga slampoeten Nora Gomringer

23 september, 2011 klockan 00:52

På Internationella torget på bokmässan lyssnade jag på den suveräna unga tyska poetryslampoeten Nora Gomringer, som introducerades av Madeleine Grive från tidskriften 10-tal, som ger ut en svensk översättning av hennes dikter, ”Men säg något om natten då”.

Gomringer född 1980 i staden Bamburg har gett ut sex diktsamlingar på tyska. På mässan gav hon smaklprov både på tyska och på engelska. Några dikter handlade om hundar. En om en neurotisk och intelligent hundsom skulle tas om hand av en som inte var vardagshusse under några veckor, då en bruksanvisning medföljde. Annat handlade om hennes familj och hennes Tyskland, men också om elfteseptember 2001, då Nora Gomringer råkade befinna sig i New York.

Mycket på mässan handlar ”om” kultur. Att lyssna på Nora Gomringers onewomenshow var något annat, ett prov på ung vass tysk kultur av ett slag som sällan eller aldrig når över Östersjön till våra frostiga anglofierade breddgrader.

Till frukosten läste jag i GP:s kulturdel om antalet till svenska översatta titlar under 2010. Det var beklämmande siffror.

1) Från engelska 1889 titlar, 2) norska 157, 3) danska 136, 4) franska 115, 5) tyska 113, 6) nederländska 32, 7) japanska 31, 8) spanska 27, 9) ryska 27, 10) italienska 26.

Kulturellt är Sverige numera ungefär som en amerikansk delstat. Minus dödsstraffet dock.

PS: Läs mer om bokmässan på Bokmässebloggen, här.

Dela

Jan Myrdal och Charles Dickens

23 september, 2011 klockan 00:36

Oförtröttlige Jan Myrdal var i sitt esse när han på bokmässan presenterade sin senaste rejält tjocka bok, med ett unikt urval av de tidningstexter Charles Dickens publicerade under mitten av 1800-talet i tidskriften Household Words.

De engelska originaltexterna upptar 19 volymer, som Myrdal gått igenom för att på svenska publicera ungefär fem procent som genomsyras av Dickens ambition att ”lyfta upp dem som befinner sig där nere och därtill allmänt förbättra det samhälleliga tillståndet”.

Dickens började sin bana som journalist och som ung reporter stenograferade han parlamentsledamöternas tal.

– Hela livet fick det honom att förena en kärlek för Folket (med stort F) med ett förakt för folkets representanter.

Dickens var inte socialist utan snarare ”en medveten underklassradikal”.

– Men inte heller Marx var marxist till en början …

Viktiga texter i Dickensurvalet handlar om äktenskapslagarnas tyranni.

– Kvinnan var närmast ett husdjur i den tidens England.

Strindberg inspirerades av Charles Dickens.

– Det gäller särskilt byråkratikritiken i Röda Rummet. Det är viktigt att komma ihåg att Strindbergs radikalism inte var ”modern” utan inspirerades av i synnerhet Charels Dickens och Mark Twain.

Dela

Kultursidan som motståndsrörelse

23 september, 2011 klockan 00:09

Litteraturkritiken på dagstidningarnas kultursidor var ämnet på Författarförbundets kritikerhearing. Svenska Dagbladets kulturchef Kaj Schueler och HD:s egen Gunnar Bergdahl frågades ut av Inga-Lina Lindqvist. DN:s kulturchef Björn Wiman skulle också deltagit, men dök aldrig upp, vilken en del förstås tolkade som ett tecken på kulturens växande osynlighet i den tidningen.

Har litteraturkritikens roll förändrats?

Dagstidningen speglar den tid den verkar i, sa Gunnar Bergdahl, som tecknade en bild av kulturjournalistiken som en motståndsrörelse mot den urholkning av det klassiska kulturbegreppets imateriella värden, vad det innebär att vara människa, till att kulturen förvandlas till en vara på en marknad.

– Jag hoppas pendeln slår tillbaka så att kulturens värden återupprättas, att vi får en riktig kulturminister och en statsminister som inte bara svarar att han har en väckarklocka på nattduksbordet när han blir tillfrågad om sin kvällslektyr, dundrade Gunnar.

Kaj Schueler uttryckte sig kanske på liknande vis men i mera försiktiga ordalag.

– Det är svajigt för dagens tidningar. Jag hoppas att tidningsägarna också i framtiden ser värdet av kritik. Litteraturkritik är viktig för både mig och läsekretsen.

Förra året publicerades på HD:s kultursidor recensioner av 732 böcker, vilket gör litteraturkritiken till en grund för de dagliga kultursidorna. I förlängningen ger dagstidningskritiken också boken en given plats i det värdeskapande kulturlivet, bortom alla ekonomiska kalkyler och med plats för det udda inslaget.

Dela

Att bränna sitt biblioteket eller inte?

22 september, 2011 klockan 14:23

Har boken och biblioteken någon framtid i den digitala världen. Kommer förlagen att fortsätta att ge ut tryckta böcker? Vad är en bok egentligen?

Frågorna ställdes på sin spets på ett seminarium utifrån bloggaren (Copyriot) och historikern Rasmus Fleischers nya dubbelbok ”Bok och bibliotek”, utgiven av Ink bokförlag i fejkat inbunden skinbokspärm (bilden).

Expressens Nina Lekander raljerade och sa att hon som entusiastisk e-bokläsare egentligen hade bestämt sig för att bränna upp sitt bibliotek, men att Fleischers böcker fått henne att tänka om.

Fleischer själv trodde på pappersformatets framtid men menade att bokförlagen inte kommer att vara de enda som ger ut böcker i nya print-on-demand-tider.

– Vi har bländats av det nya. Men de digitala medierna slår inte ut boken. Problemet blir att definiera vad som är en bok.

Sedan trasslade han in sig i teoretiska resonemang om definitionsfrågor och momssatser, men det lämnar jag därhän.

Annina Rabe, kritiker på Svenskan, konstaterade att biblioteken länge legat i framkant av den tekniska utvecklingen men att man ibland kastat sig över nyheter lite väl snabbt.

Den frågan skulle jag velat höra mera om, om bokens, förlåt pappersformatets, marginalisering i dagens folkbibliotek.

Dela

Poeterna i Belarus får hållas

22 september, 2011 klockan 14:15

Belarus eller Vitryssland står i fokus under bokmässan och inte bara som ”Europas sista diktatur”.

Poeten Katarina Frostenson förmedlade intryck från en författarresa i landet. En av de poeter hon mött satt bredvid henne i Göteborg, Marya Martysjevich. Som poet upplevde Marya Martysjevich trots allt en relativt stor frihet.

– Regimen vet vad jag gör. Men man låter oss poeter hållas. De är för lata helt enkelt, håller bara på med politiker och har inte tid att ägna sig åt poeter. Och jag själv skriver i metaforer. Ingen har förföljts för sina metaforer.

Belarus har två officiella språk. Presidenten och hans folk talar ryska. Den som använder belarus riskerar att bli tagen för oppositionell. Det gäller att hålla tungan rätt.

Dela

Alfapet, sauerkraut och apfelstrudel

21 september, 2011 klockan 23:05

Pressnatta genomförs traditionsenligt kvällen innan bokmässan slår upp portarna på torsdagen för fyra innehållsrika och hektiska dagar. Det handlar om en stor fest med underhållning, i år blåsorkester i lederhosen och annat, buffet och mingel, oförutsedda möten och förväntansfulla miner.

Mångårige festivalgeneralen Bertil Falck, numera ex-general, gled omkring mellan borden, nickad och myste. Bokmässan håller stilen och lockar hundratusentals läsintresserade till Göteborg.

Tysk kultur och tyskspråkig bokutgivning är temat för årets bokmässa, som invigs på torsdagsförmiddagen av nobelpristagaren Herta Müller.

På pressnatta manifesterades det i en tyskinspirerad meny med maffiga korvar, sauerkraut, kallskuret och apfelstrudel, mums också för en semivegetarian som Kultur-Sören.

Och överallt fanns alfapetbokstäver, på det att vi inte skulle glömma varför vi är här och vad det egentligen handlar om, bokstäverna, bokstävlarna, som kan användas till det mesta.

Dela

Roliga grabbar och trista tjejer i SVT?

21 september, 2011 klockan 22:49

”Könsapartheid på Prime Time” var temat för en debatt arrangerad av Publicistklubben Väst kvällen före öppnandet av bokmässan i Göteborg. Det handlade om grundläggande jämställdhetsfrågor  i allmänhet och om varför det finns så få kvinnliga programledare för televisionens underhållningsprogram på bästa sändningstid.

Beror det månne på att kvinnor är tråkigare än män och inte kan skoja loss på det sätt som definieras som humor i televisionen? Eller beror det på att den här kategorin tevepersonligheter är de som syns mest och tjänar mest – och därför är män? Det senare menade Stina Dabrowski, med lång egen erfarenhet i sammanhanget, numera verksam vid Stockholms Dramatiska högskola. Hon suckade över att de två nya kvinnor som lanseras i rollen i höst är ”två 25-åriga pinglor”.

Annie Wegelius, programdirektör vid SVT och en av de som ansvarar för att det förhåller sig så här illa hade svårt att bemöta kritiken och tycktes inte ha många egna åsikter överhuvud.

Ann-Charlotta Gunnarsson, frilansjournalist och programledare, fräste ifrån med rätta. Tjejer och killar bedöms olika och cheferna saknar grundläggande kunskaper i genusproblematik. TV bidrar också till att förmedla självbilder och föreställningar om manligt kvinnligt, vad män och kvinnor kan göra.

Det blev en bra debatt med hetta. Jag själv har i stort slutat se på SVT:s underhållningsprogram, därför att jag upplever dem som banala, ytligt flamsiga. Och fördomsfulla, kan jag tillägga efter den här lärorika debatten.

På SVT trycks man tro att bara grabbar kan vara roliga medan tjejer på sin höjd – om de har ett manus att följa – kan vara seriösa och pålästa. Suck. Grabbvälde – också med kvinnliga chefer.

På bilden från vänster: debattledaren Natanel Derwinger, Stina Dabrowski, Maria Edström, Annie Wegelius, Anna-Charlotta Gunnarsson och Belinda Olsson.

Dela