Kultur

”Tre lidelser, enkla men övertygande starka, har styrt mitt liv: längtan efter kärlek, sökandet efter kunskap och en outhärdlig medkänsla med människors lidanden. Likt stormbyar har dessa lidelser slungat mig hit och dit på en irrande kosa, över en djup ocean av smärta, som nått ända till förtvivlans brant.”

Jan Eliasson (härunder) besökte på onsdagen Helsingborg i Föreningen Nordens ”Samtal på Dunkers”. Jag hade förmånen att få samtala inför publik med den svenske diplomaten, som med sin klokskap, kompetens och charm vunnit svenskarnas hjärtan. Det var givande, inte minst att lyssna till när Jan E till allra sist utantill läste ur filosofen och fredsaktivisten Bertrand Russells ”Memoarer I”, de allra första raderna ur prologen, som jag vidarebefordrar ovan.

Tomas Tranströmer (bilden) berättar i sin tunna och täta självbiografi ”Minnena ser mig” (som jag hittade på årets bokrea) bland annat om sin skoltid på Södra Latin i Stockholm under 40-talets krigsår. Skolan var enkönad som ett munkkloster eller en kasern, eleverna var gossar, lärarna enbart maskulinum. Stämningen var som i Alf Sjöbergs film ”Hets”, som för övrigt spelades in i skolan vid den här tiden, med en del elever som statister.

Författaren har fyllt sextio när han skriver ner sina tankar om barn- och ungdomsåren. Palle, hans bästa vän i skolan, är död sedan länge:

”Palle som dog för 45 år sen utan att ha blivit vuxen, med honom känner jag mig jämnårig. Men mina gamla lärare, ”gubbarna” som de kallades allihop, de förblir gubbar i minnet, trots att de äldre av dem var i den ålder jag är just nu när jag skriver det här. Man känner sig alltid yngre än man är. Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ”jag”. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”

‘

Den 6 april 1951 skrev Olof Lagercrantz på Dagens Nyheters kultursida en artikel om ”Kulturdebattens villkor”. Den finns återgiven i ”Vårt sekel är reserverat åt lögnen. Artiklar 1938 – 1993 med några anslutande dagboksanteckningar”, utgiven av Karneval förlag i urval av Niklas Nåsander.

”Kulturdebattens främsta uppgift ligger i en prövning av de värderingar och normer som behärskar samtiden och bestämmer dess tankar och handlingar. Det är självklart att denna prövning måste ske i frihet och att inga värden a priori får betraktas som ”heliga” och undantagna kritik och analys. Politiken sägs vara det möjligas konst, men för kulturdebatten gäller att den ej får snegla alltför ivrigt mot det som är praktiskt genomförbart. Politikerna går fram med karta i hand. Kulturkritikerna bör använda kompass och gå tvärsöver fält som handlingens män kringgår. Det är de kortfristiga målsättningarna som förlamar kulturdebatten, det praktiska snusförnuftet som står hindrande i vägen för en förutsättningslös prövning, utan vilken vi alla till sist skulle stelna i schabloner och konventioner.”