Søren Kierkegaard firas i Danmark
Søren Kierkegaard fyller 200 år den 5 maj. Läs mer
Søren Kierkegaard fyller 200 år den 5 maj. Läs mer
Villy Søvndal, Danmarks utrikesminister har utan reservationer sagt att kriget i Afghanistan ”inte kan vinnas militärt”. Så är det ju. Kriget har
vållat död och lidande för miljoner människor, vars samhälle slagits sönder under decennier av krig. De utländska trupperna är en del av problemet inte av lösningen.
Krigshetsande Dansk folkepartis talesman i utrikesfrågor Sören Espersen (bilden nertill) menar att utrikesministern (bilden t h) ägnar sig åt ”pacifistiskt nonsens”.
I fredags ägnade sig Danmark, med Espersens orwellska språkbruk, åt ännu mer konkret ”pacifistiskt nonsens”, då man tillsammans med 49 andra länder trotsade USA på den viktiga konferensen om clusterbomber, skriver Politiken, som citerar utrikesministerns raka uttalande:
»Jeg har taget beslutning om en ny dansk kurs i forhandlingerne om klyngevåben. Det er afskyelige våben, og de humanitære hensyn må og skal være det afgørende. Det mener jeg ikke har været opfyldt ved den tidligere danske linje.«
Danmark har till skillnad från Sverige förra året ratificerat Oslokonventionen som helt förbjuder clusterbomber.
Med den nya regeringen har det tidigare så krigiska Danmark blivit ett fredligare land än Carl Bildts Sverige, som den senaste tiden i praktiken motarbetat förbudet av clusterbomber – i uppenbar strid mot Sveriges traditioner från sådant som förarbetet till FN-förbudet mot minor.
Nordiska bokens dag genomfördes för första gången på den danska sidan av Sundet, i Helsingørs ett år gamla Kulturværftet, vars stora sal var i det närmsta fullsatt. En stor del av publiken bestod av svenskar och det var en ovanlig syn att skåda en karavan av bokensdagsbesökare gåendes från färjan till det fräsiga kulturvarvet. Många var där för första gången.
Nordiskt samarbete har allt mer reducerats till tomma ord med få praktiska insatser. Därför är initiativet från Föreningen Norden i Helsingborg och dess drivande ordförande Arne Johansson extra välkommet. Planerna är att evenemanget framöver vartannat år ska genomföras i Helsingborg och vartannat i Helsingør.
Till vardags är det allt färre helsingborgare som i dessa dagar besöker tvillingstaden. Annat var det för 25-30 år sedan, då Helsingør bara låg fyra km bort och var den stad dit man for både för att köpa ost, kött och vin och för att roa sig. Numera går folk ut i Helsingborg och de nya växelkurserna har gjort Helsingør ointressant som alternativ till Väla.
På bilden några av de deltagande författarna, från vänster Jan Guillou, Hanne Örstavik (Norge), Christina Hesselholdt (Danmark) och Föreningen Nordens Per Johansson, som tillsammans med Lars Svenson ledde författarsamtalen. Därutöver deltog Einar Mar Gudmundsson (Island) och finlandssvenske Philip Teir.
Läs om evenemanget på måndagens kultursida, där Gunnar Bergdahl rapporterar.
Nordens förenta stater?? Kan man slå samman de fem nordiska länderna till en förbundsstat, där Sverige blir något som liknar en delstat i USA
eller Tyskland?
Gunnar Westerberg, samhällspolitisk chef på Saco, historiker och författare, pläderar entusiastiskt för tanken om en nordisk union i sin skrift Förbundsstaten Norden, Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets årsbok 2010. En nordisk förbundsstat skulle med 25 miljoner invånare bli en av världens tio – tolv största ekonomier. De nordiska ländernas historia och kultur är sammanflätad. Näringslivet agerar redan ofta nordiskt och ekonomiskt är de nordiska länderna i många avseenden sammanflätade.
Stormaktsintressen har historiskt förhindrat sådana tankar, skriver Wetterberg, som menar att situationen efter det kalla krigets slut är annorlunda. Nu finns möjligheten och första steget borde vara, skriver han, en förstudie av möjligheter och problem med målet att inom 15 till 20 år bilda just Förbundsstaten Norden.
Svårigheter finns. Kan de övervinnas? Danmark och Norge är med i Nato. Norge är inte med i EU. Går det att skapa en nordisk valuta? Vem ska vara statschef, ska Norden bli republik eller monarki? Och hur blir det med huvudstaden, Köpenhamn eller ett något slags nytt nordiskt Brasilia i Småland?
Dagens nordiska samarbete är obegripligt blekt. I festtalen omnämns Helsingborg och Helsingör som tvillingstäder, men i realiteten är det mycket längre än fyra km mellan Kärnan och Kronborg. Och hur många i nordvästskåne förstår egentligen danska?
Samtal på Dunkers lördag 22 oktober kl 14 med Gunnar Wetterberg och mig själv Sören Sommelius kommer inte minst att handla om nordiska frågor och om vi på allvar ska börja ställa in oss på Nordens förenta stater. Är det över huvud taget en bra idé? Varför inte!
Danmark har fått en minister med invandrarbakgrund för första eller möjligen andra gången. Manu Sareen (bilden), är nyutnämnd minister för jämställdhet, för kyrkan och för nordiskt samarbete. Den nye ministern är född i Indien 1967 men uppväxt på Amager i Köpenhamn. Han är barnboksförfattare och har också skrivit en bok om tvångsäktenskap. På sin facebooksida, där det också finns en länk till hans blogg, skriver han:
Jeg ønsker et nyt, mere tolerant og rummeligt Danmark. Et Danmark hvor alle tager ansvar for sig selv, hinanden og samfundet. Et Danmark, hvor vi både har mod til at kigge indad, udad og fremad.
Og jeg søger pragmatiske løsninger på tværs af kulturelle, religiøse og seksuelle tilhørsforhold. Fordi vi alle udgør Danmarks fremtid.
Manu Sareens framtoning bådar gott, den står för ett radikalt annat Danmark än det vi sett de senaste tio åren, ett tolerantare samhälle.
Danmarks nya regering presenterades på måndagen, 23 ministrar från socialdemokrater, radikale venstre och socialistisk folkeparti,
SF. Ministrarna presenterades av tidningen Information i en serie vältagna fotografier, som framhäver de nya ministrarnas personligheter. Titta på dem här.
”Vi vill öppna oss mot världen”, sa Helle Thorning-Schmidt, Danmarks första kvinnliga statsminister vid den nya regeringens första presskonferens.
Den nya regeringen satsar hårt på en ny grön politik och vill tvätta bort bilden utomlands av Danmark som ett invandrarfientligt land, skriver Sydsvenskan. De nyligen införda nationalistiska gränskontrollerna slopas liksom det absurda poängsystemet för familjesammanföring.
– Införandet av en Europaminister är också en symbol för Danmarks nya öppenhet, sa Helle Thorning-Schmidt.
Det har länge varit svårt att känna igen Danmark. Men den här dagen känns det som om ett annat och tolerant Danmark återföds!
På den lilla bilden, från vänster står den nya statsministern i mitten, med inrikesminister Margrethe Vestager (RV) till vänster och utrikesminister Villy Søvndal, SF, till höger.
Danmark får sin första kvinnliga statsminister, Helle Thorning-Schmidt (bilden från valvakan), och främlingsfientliga Dansk Folkeparti reduceras efter torsdagens val till ett
oppositionsparti vilket som helst. De partier som tydligt stått för en förändrad invandringspolitik går mest framåt. Torsdagens val gör förhoppningsvis slut på en tioårig dyster period då det danske hygge ersatts av en obehaglig och frånstötande politik.
Enhetslistans Johanne Schmidt-Nielsen sammanfattar i Politiken det som hänt: ”Slut på 10 år med Pia K.”
”Ett nytt Danmark” – sammanfattar Information och citerar utländska medier som talar om
paradigmskifte och om ”den danska högerpopulismens fall”. Världens största nyhetsbyrå Associated Press skriver att valet i Danmark kan komma att påverka Danmarks dåliga image i omvärlden genom att de negativa rubriker som Dansk Folkeparti skapat försvinner. Och brittiska The Guardian tror att maktskiftet i Danmark kan bli en inspirationskälla i andra länder.
Torsdag den 15 september är det val i Danmark. Efter ett årtionde kan Danmark få en socialdemokratisk statsminister. Men ännu viktigare är att allt talar för att Dansk Folkeparti kommer att marginaliseras.
I Svenskan skriver Karl Steinick i en krönika om hur man kan tala om länders image som ett slags varumärken eller national branding och om hur Kjaersgaard med stöd av de borgerliga partierna ”raserade ett av de mest positiva nationsvarumärkena och ersatte det med ett av den demokratiska världens mest negativa”. Borta är bilden av den hygglige öppne dansken, som ersatts av bilden av självgoda nationalister som bygger murar mot omvärlden.
De nya reglerna för invandring som nu gäller i Danmark har lett till att allt färre av de som söker uppehållstillstånd i landet får det, nu 18 procent mot 59 procent tidigare, enligt Svenska Dagbladet. Tidningen belyser reglerna genom intervju med ett dansk-ryskt par, där hon först efter sju år fått uppehållstillstånd och ännu inte kan bli dansk medborgare.
Enligt gällande regler ska en person för att beviljas danskt medborgarskap kunna uppvisa ”aktivt medborgarskap” genom att till exempel sitta i en styrelse, klara av ett medborgarskapsprov, ha varit heltidsanställd i fyra år eller ha fullföljt en utbildning.
Vi är många som hoppas på att valet leder till en förändring, så att Danmark återfår sitt gamla hygge. Men som Steinick skriver, det blir ett hårt arbete ”att revidera definitionen av danskheten och förbättra bilden av Danmark”.
Folketinget i Danmark har proklamerat den 5 september som veteranernas nationella flaggdag för att hedra de
danska soldater som medverkat i internationella insatser, som krigen i Irak och Afghanistan.
Författaren Klaus Rifbjerg ogillar den nya flaggdagen. Han uppmanar danskarna att i stället flagga på halv stång.
– De soldater som Danmark sänt till länder som Irak och Afghanistan har vållat mer elände än gott. Danmark borde i stället bidra med humanitära insatser utan vapen.
Fredsforskaren Jan Öberg i Lund håller med och skriver att krigen som Danmark deltagit i, senast också i Libyen, har kostat hundratusentals liv, förstört länder, kulturer och fredsmöjligheter. Bekämpa den danska nationalismen, manar han.
Organisationen ”Aldrig mera krig” protesterar också och skriver i en annons:
Det folketingsflertal, der står bag vort lands ulykkelige deltagelse i krigene i Irak og Afghanistan har vedtaget, at den 5. september skal være flagdag til ære for danske soldater.
Som modstander af alt militær er vi dybt bekymrede over, at vort land deltager i angrebskrige og besættelser og vi sørger over alle, civile såvel som soldater, som må lide og dø i dem.
Derfor opfordrer vi alle der er enige med os til at markere deres sorg ved at flage på halv stang den 5. september.
Filmen ovan, som hyllar de danska soldaterna i Afghanistan, är utlagd av De Blå Baretter, De blå baskrarna, som är huvudarrangör för ”World Peace For Danish Veterans Koncert 2011″ på Christiansborg slotsplads
Kommer Danmark att få en ny regering efter valet som idag utsatts till den 15 september? Information publicerar i sin nätupplaga en
opinionsundersökning gjord av Voxmeter för nyhetsbyrån Ritzau. I den leder socialdemokraterna och vänsterblocket stort med 54,1 procent mot ”det blå blockets” (regeringspartierna) 43,9 procent. Men i den senaste Gallupundersökningen som Berlingske publicerar är det nästan dött lopp mellan blocken. Samma tidnings Berlingske Barometer, som väger samman många gallupundersökningar ger dock de röda en ledning över de blå med 52,8 mot 47,2 procent.
Men Politiken visar att ”de röda” som länge haft stort försprång gått tillbaka och bara leder med 4 procent, den lägsta ledningen sedan januari. Det kommer att bli ett jämnt och dramatiskt val. På bilden socialdemokraternas Helle Thorning-Schmid, tippad ny statsminister.
De senaste årens politiska utveckling i Danmark med det inflytande Dansk Folkeparti fått har varit bedrövlig. Känslomässigt har Danmark för mig blivit ungefär som Sjöbo var på Svin-Olles, Sven-Olle Olssons tid, han som på 1980-talet för första gången i modern tid visade fram den svenska främlingsfientlighetens fula tryne.
Nå, Danmark är mer än vad Sjöbo var den gången, jag vet. Men den danska regeringens politik är sju gånger värre än Sjöbo och även danskar förfäras. Gång på gång har regeringen med DF som stödparti haft en öppet främlingsfientlig framtoning, som så starkt framgår av Lena Sundströms ”Världens lyckligaste folk”.
Låt oss hoppas att valet i september innebär ett slut för dansk folkepartis inflytande i regeringspolitiken och att nya vindar kan blåsa genom landet. Det skulle kännas som en stor lättnad också på den svenska sidan av Sundet.
Jag minns när Suzanne Brögger var i Helsingborg på Nordiska bokdagarna för snart ett år sedan, bekymrad över sitt Danmark. Hon berättade att hon blivit ombedd av en dansk tidning att ge ett lästips och då hade hon nämnt just ”Världens lyckligaste folk”.
Det är något ruttet i staten Danmark, tyckte redan William Shakespeare i Hamlet. Nu ruttnar också de svensk-danska relationerna efter en rad bisarra utspel från dansk sida.
Danmarks trafikminister Hans Christian Schmidt tycker att svenska resenärer ska byta tåg om de ska resa till Danmark. Hans motivering är att tågen i Sverige jämt är försenade och ministern tycks ogilla den svenska oron över att DSB First som driver Öresundstågen är konkurshotat. Hans ”lösning” är en separation mellan svenska och danska regionaltåg.
Skåneregionens ordförande moderata Pia Kinhult har liksom Helsingborg och Malmö sagt ett berättigat nej till att ge bidrag till Kastrups flygplats efter tågkrisen och det danska utspelet om skärpt gränskontroll. ”Danskarna måste nyktra till”, säger hon till TT.
Till det kommer att de svenska bidragen till Kastrup känns orimliga, sedan Politiken avslöjat att flygplatsens storägare australiska Macquarie slussat ut stora delar av flygplatsens miljardvinst till ett brevlådeföretag i Luxemburg för att undkomma skatt i Danmark.
I torsdags beskrev malmöpolitikern Leif Jakobsson (s) i riksdagen situationen i Öresundsregionen som ”något av ett svensk-danskt krigstillstånd med återkommande vapenskrammel mellan två stater”.
Öresundsbron invigdes 1 juli år 2000. I dag pendlar 20 000 dagligen mellan Malmö och Köpenhamn. Över tio miljoner passagerare färdas årligen med tåg över bron. Det är nu ovisst om många av arbetspendlarna kan fortsätta att ta tåget till jobbet.
Många drömde när bron byggdes om fördjupat regionalt samarbete i Nordens mest tättbefolkade och expansiva region. Elva år senare tycks mycket av Öresundssamarbetet fallit i spillror.