Inga kommunistiska fantasier

14 oktober, 2013 klockan 22:07

1393822_4964406567567_1725371191_n

Magnus Alkarp, visiting professor vid UCLA, har fått ovanstående tänkvärda mejl ”från en borgerlig politiker i Uppsala” och lagt ut det på Facebook, dock utan att avslöja avsändarens namn. Det säger en del om historiesyn och människosyn.

Vem byggde folkhemmet? Hur mycket skola behöver den som matar åldringar och bakar pizza? Det tål att tänka på. Själv blir jag mörkrädd.

Vad kan vi göra? Lära av Malmö!

15 maj, 2013 klockan 07:45

Helsingborgs stagnation är till stor del politiskt vållad. Politiker utan visioner, utan förståelse för kulturens betydelse för en stads utveckling, har satsat på kortsiktiga ekonomistiska lösningar.

Borgerliga idealister byggde stora delar av stadens kulturliv. Borgerliga nyliberala icke-humanister håller på att snabbt förstöra det. En stad utan kultur saknar själ, den blir ointressant. Helsingborg har sitt specifika geografiska läge, skönheten med havet och naturen. Men det räcker inte för att skapa en levande och livfull stad.

När de stora partiernas politiker ville bygga Saltkristallerna protesterade många helsingborgare genom att skriva på namnlistor och debattera på insändarsidorna. Det var ett demokratiskt hälsotecken. Men politikerna lyssnade inte.

När politiker inte är lyhörda för att politik utvecklas i ett fingertoppskänsligt samspel med medborgare och väljare är det illavarslande. Många väljare mister tron på demokratin som ett medel till förändring.

Vad kan vi göra? Till att börja med vore det en god idé att studera och lära av hur Malmö lyckades vända en negativ utveckling till det staden står för i dag. Helsingborg borde kunna vara en (nästan) lika levande stad som Malmö!

Dagens Helsingborg är en stad på jakt efter en identitet. Ett kongresshus ger ingen identitet, inte heller ett lyxhotell.

Häromdagen skrev jag om ”Kunskap, kultur och mångkultur”. Vore inte det ett koncept värt att realisera!

Fotnot: Detta är den sjätte och avslutande bloggen i Kultur-Sörens serie Helsingborg på dekis?.

Cecilia Bodström lägger ner P1:s Publicerat

15 november, 2012 klockan 13:15

P1:s mediegranskande magasin Publicerat, läggs ner vid årsskiftet, skriver tidningen Journalisten. Den ansvariga chefen Cecilia Bodström förklarar förändringen med maktspråk och Goddag yxskaft-retorik:

-  Varje år gör vi om tablån. Nästa år satsar vi mer på Kulturnytt. Vi minskar inte mediebevakningen, men lägger ut den på flera olika program.

Medieforskaren Torbjörn von Krogh, föreståndare på Simo,  Institutet för mediestudier, är bekymrad över nedläggningen:

- Det finns ett behov av specialkompetens för granskning av medier, inte bara speglingar och debatt. Publicerat har släppt fram ett mer reflekterande perspektiv.

Publicerats programledare Åke Pettersson kommenterar nedläggningen i Journalisten.

- Det har varit beställare Cecilia Bodströms mål länge. Det var hon som också lade ner Vår gundade mening. SR-ledningen var förbannad, framförallt för att vi släppte fram kritik mot dab-satsningen men även mot produktionsbolag och centraliseringen mot Stockholm.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet i söndags hoppades von Krogh på att SVT efter sju år skulle återlansera ett mediegranskande program som tillsammans med radions två medieprogram skulle ge bredd och variation i ”granskningen av granskarna”. I stället följde beskedet om att Publicerat ska läggas ner, liksom programmets föregångare Vår grundade mening, som under många år med skärpa och variation granskade svenska och internationella mediers roll i samhället.

Beslutet är klåfingrigt, oklokt och destruktivt. Om ingen med kompetens och erfarenhet granskar granskarna blir förutsättningarna för en relevant diskussion om mediernas roll i demokratin oändligt mycket sämre, hur många inslag i Kulturnytt Cecilia Bodström än tänkt sig. Bodström ger maktfullkomligt ordet medieskugga en ny innebörd.

På Facebook har startats ett upprop ”Lägg inte ner Publicerat i P1″.

CNN: ”Världens mest antika valsystem” i USA

11 november, 2012 klockan 17:06

Internationella oberoende valobservatörer blev utkastade från vallokalerna i tiotalet delstater och hotades med fängelse. Hur kunde detta ske, undrade CNN:s Fareed Zakaria i ett eftervalsprogram. Och hur är det möjligt att olika delstater tillämpar helt olika valsystem?

Zakaria nämnde Florida som ett nedslående exempel, med en tolvsidig valsedel och oacceptabelt långa köer vid vallokalerna både under förhandsröstningen och på valdagen. Han menade att USA har världens mest antika valsystem och nämnde en rad länder med bättre fungerande valrutiner, inte bara de europeiska länderna utan också Venezuela, Ryssland och Indien.

USA måste förnya sitt valsystem för att garantera grundläggande demokratiska värden. Inbyggda spärrar i beslutsprocesserna gör det i det närmaste omöjligt. Men debatten har börjat.

Bilden från St Petersburg i Florida, där röstningen fungerade på valdagens morgon.

 

 

Demokratin och helsingborgspolitikerna

16 juni, 2012 klockan 21:56

Två beslut som går emot grundläggande demokratiska principer fattades på kommunfullmäktigesammanträdet i Helsingborg i torsdags. Jag skrev i går om avslaget på motionen om fristadsförfattare och uppmärksammade särskilt folkpartisten Maria Winberg Nordströms bisarra motivering, som visar på en häpnadsväckande nedlåtenhet mot yttrandefriheten som hörnsten i en demokrati.

Det andra än mer beklagliga beslutet gäller avslaget på det krav på en folkomröstning som framförts i en namninsamling med 11 000 namnunderskrifter angående ångfärjestationens framtid. Samma Maria Winberg Nordström talar sig varm för den tysta majoriteten. På namnlistorna finns ”11 000 namn, men det finns också 85 000 helsingborgare som inte skrivit på”, sa hon i ännu ett häpnadsväckande omoget uttalande från en avlönad ledande politiker i kommunen.

Med den sortens argumentering kan vad som helst bevisas.

Man kan ha åsikter för och emot rimligheten av en folkomröstning i det här fallet. Men om man saknar respekt för demokratisk opinionsbildning är det illa ställt.

De nya Saltkristallerna eller ”omtaget”, med en förskönande omskrivning, är samma historia i kejsarens nya kläder, menar jag själv och säkert många helsingborgare. Deras engagemang i en central stadsplaneringsfråga borde vara något positivt i varje stad där demokratiska grundprinciper genomsyrar det politiska livet.

Så tycks inte fallet vara i Helsingborg.

Miljöpartisten Erik Persson sammanfattar väl i HD, ”man ska ha respekt för den representativa demokratin, men en folkomröstning är ett sätt att bredda den.”

 

Ångfärjestationen, folkomröstningen, demokratin

30 maj, 2012 klockan 22:59

Kommunstyrelsen i Helsingborg sa på onsdagen nej till kraven på en folkomröstning om Ångfärjestationen. Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson menar att man ”gått folkopinionen till mötes” genom att man gjort ett ”omtag” med Saltkristallerna.

De 11 000 som skrev under namninsamlingens krav på folkomröstning håller knappast med honom. Många menar antagligen att kommunstyrelsens majoritet visar bristande respekt för demokratins spelregler.

I debatten om Saltkristallerna var frågan om Ångfärjestationen central. Att flytta byggnaden över torget är att rycka loss den ur sitt historiska sammanhang, vilket också Länsstyrelsen påpekade. Dessutom finns The Tivoli i stationsbyggnaden, ett väl fungerande kultur- och musikhus, med många unga besökare. Varför är Helsingborgs unga mindre viktiga än tillfälliga kongress- och lyxhotellgäster, frågar många sig också nu.

I centrala Helsingborg finns få byggnader som knyter an till Helsingborgs historia lika starkt som Ångfärjestationen. Också därför bör den ligga kvar där den finns.

Till det kommer som sagt det här med demokratin, som ledande politiker ur båda blocken inte tycks ge värst mycket för.

 

Regel-Sverige, elprisområdena och Kafka

3 maj, 2012 klockan 18:52

Sverige styrs numera av regler i stället för av förnuft. Börsnoterade företag utnyttjar skatteregler och tjänar miljarder genom vad som på leksaksspråk kallas räntesnurror men som är rent fiffel. Riskkapitalägda vårdbolag förskingrar åter andra miljarder av skattepengar som skulle använts till äldreomsorg eller dagis – helt enligt reglerna. När apoteken säljs ut får det statliga Apoteksbolaget inte fungera alltför bra, det är mot reglerna. Skånetrafiken lägger ut anbud på Färdtjänst till taxibolag som måste trafikera sin verksamhet med undermåliga fordon eftersom anbudsreglerna framtvingar det. Och så vidare, i alla oändlighet.

Regelverk av det här slaget är byråkrati och bestäms av byråkrater. Några tjänar på det, andra förlorar. I de allra flesta fall har vanligt folk blivit de stora förlorarna.

Det senaste bisarra exemplet gäller de så kallade elprisområdena som gör elen dyrare i södra Sverige efter godtyckligt dragna gränser. Nu visar det sig att varken EU, regering eller riksdag har varit inblandad i besluten om elprisområden som bl a förvrider konkurrensen mellan företag på olika sidor om gränserna och gör elen dyrare för många konsumenter.

Myndigheten Svenska kraftverk och dess vd, förre moderate försvarsministern Mikael Odenberg (bilden), har fattat beslutet om elprisområdena.

– Vi har systemansvaret för el och i det ingår att vi måste hantera de flaskhalsar som av och till uppstår i elnätsöverföringen. Elområdesindelningen är det administrativa sätt på vilket vi hanterar flaskhalsarna, säger Mikael Odenberg till Sveriges radio.

Vad menar han egentligen? Plötsligt har sådant som hur mycket det blåser i Danmark påverkat elpriserna i södra Sverige. Hela avregleringen av elnätet syftade väl till att göra elen billigare för brukarna, inte tvärtom. Odenberg skjuter sig själv i foten och i flaskhalsen.

Värnamo elnäts vd Mattias Bexelius har nu överklagat Svenska kraftnäts indelning och fått prövningstillstånd av Kammarrätten. Gränserna och reglerna blir föremål för komplicerade juridiska processer. Samtidigt granskar konstitutionsutskottet om det finns någon laglig grund för Svenska kraftnäts beslut.

– Skulle en domstol anse att det här beslutet är olagligt så har Svenska kraftnät ett väldigt stort problem, men det är ett problem som Svenska kraftnät har skapat, säger Mattias Bexelius.

Kommer myndigheten att se till att felaktiga elpriser återbetalas om gränserna visar sig ha varit olagliga, kan man fråga sig.

Franz Kafka skulle ha känt igen de här byråkratiska regelprocesserna.

 

Huvudnyheter