69 procent

Dela denna artikel

4 juni, 2014 klockan 13:00

Unders_kningen_1019051v530x800

Ett kongressbygge på paradplats i Helsingborg har under de senaste åren mycket besynnerligt varit den stora frågan då det gäller Helsingborgs stadsutveckling. Hur gick det till? De mycket mera angelägna och originella tankarna på H+ och Södertunneln som skulle knyta ihop Söder med en ny spännande stadsdel vid havet, vart tog de vägen?

Helsingborgarna vill inte ha något kongresshus på den föreslagna platsen. En ny undersökning av trovärdiga Demoskop som publiceras i dagens HD visar att 69% av helsingborgarna är mot projektet och bara 20% är för.

De tre borgerliga partierna står tillsammans med socialdemokraterna bakom halvmiljardbygget. Men motståndet bland moderata väljare ligger nu på 57% och 70% av socialdemokraternas väljare är mot. Politikerna går totalt i otakt med väljarna. Och de är ointresserade av att förhålla sig till opinionen. Två gånger har stora namninsamlingar med krav på folkomröstningar avvisats. Nu väntar sannolikt en tredje.

Projektet med kongressanläggning och lyxhotell på Ångfärjetomten har utvecklats till ett demokratiskt haveri – och ett illavarslande tecken på urban utveckling i baklås. Helsingborgna ställer själva frågan vad är viktigast för Helsingborg i dag. Och 69 procent är övertygade om att det inte är kongressanläggningen.

I Höganäs lyssnade de borgerliga politikerna på opinionen, då det gällde ett liknande projekt med hotell och höghus i hamnen. Efter en namninsamling genomfördes en folkomröstning som ledde till att politikerna tog sitt ansvar och backade.

Sådana är de demokratiska spelreglerna – utom i Helsingborg.

Fotnot: Efter en välbehövlig paus i skrivandet är Kultur-Sören tillbaka – och beredd till fajt, inte minst för ett mänskligare Helsingborg.

Inga kommunistiska fantasier

Dela denna artikel

14 oktober, 2013 klockan 22:07

1393822_4964406567567_1725371191_n

Magnus Alkarp, visiting professor vid UCLA, har fått ovanstående tänkvärda mejl ”från en borgerlig politiker i Uppsala” och lagt ut det på Facebook, dock utan att avslöja avsändarens namn. Det säger en del om historiesyn och människosyn.

Vem byggde folkhemmet? Hur mycket skola behöver den som matar åldringar och bakar pizza? Det tål att tänka på. Själv blir jag mörkrädd.

Vad kan vi göra? Lära av Malmö!

Dela denna artikel

15 maj, 2013 klockan 07:45

Helsingborgs stagnation är till stor del politiskt vållad. Politiker utan visioner, utan förståelse för kulturens betydelse för en stads utveckling, har satsat på kortsiktiga ekonomistiska lösningar.

Borgerliga idealister byggde stora delar av stadens kulturliv. Borgerliga nyliberala icke-humanister håller på att snabbt förstöra det. En stad utan kultur saknar själ, den blir ointressant. Helsingborg har sitt specifika geografiska läge, skönheten med havet och naturen. Men det räcker inte för att skapa en levande och livfull stad.

När de stora partiernas politiker ville bygga Saltkristallerna protesterade många helsingborgare genom att skriva på namnlistor och debattera på insändarsidorna. Det var ett demokratiskt hälsotecken. Men politikerna lyssnade inte.

När politiker inte är lyhörda för att politik utvecklas i ett fingertoppskänsligt samspel med medborgare och väljare är det illavarslande. Många väljare mister tron på demokratin som ett medel till förändring.

Vad kan vi göra? Till att börja med vore det en god idé att studera och lära av hur Malmö lyckades vända en negativ utveckling till det staden står för i dag. Helsingborg borde kunna vara en (nästan) lika levande stad som Malmö!

Dagens Helsingborg är en stad på jakt efter en identitet. Ett kongresshus ger ingen identitet, inte heller ett lyxhotell.

Häromdagen skrev jag om ”Kunskap, kultur och mångkultur”. Vore inte det ett koncept värt att realisera!

Fotnot: Detta är den sjätte och avslutande bloggen i Kultur-Sörens serie Helsingborg på dekis?.

Cecilia Bodström lägger ner P1:s Publicerat

Dela denna artikel

15 november, 2012 klockan 13:15

P1:s mediegranskande magasin Publicerat, läggs ner vid årsskiftet, skriver tidningen Journalisten. Den ansvariga chefen Cecilia Bodström förklarar förändringen med maktspråk och Goddag yxskaft-retorik:

-  Varje år gör vi om tablån. Nästa år satsar vi mer på Kulturnytt. Vi minskar inte mediebevakningen, men lägger ut den på flera olika program.

Medieforskaren Torbjörn von Krogh, föreståndare på Simo,  Institutet för mediestudier, är bekymrad över nedläggningen:

- Det finns ett behov av specialkompetens för granskning av medier, inte bara speglingar och debatt. Publicerat har släppt fram ett mer reflekterande perspektiv.

Publicerats programledare Åke Pettersson kommenterar nedläggningen i Journalisten.

- Det har varit beställare Cecilia Bodströms mål länge. Det var hon som också lade ner Vår gundade mening. SR-ledningen var förbannad, framförallt för att vi släppte fram kritik mot dab-satsningen men även mot produktionsbolag och centraliseringen mot Stockholm.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet i söndags hoppades von Krogh på att SVT efter sju år skulle återlansera ett mediegranskande program som tillsammans med radions två medieprogram skulle ge bredd och variation i ”granskningen av granskarna”. I stället följde beskedet om att Publicerat ska läggas ner, liksom programmets föregångare Vår grundade mening, som under många år med skärpa och variation granskade svenska och internationella mediers roll i samhället.

Beslutet är klåfingrigt, oklokt och destruktivt. Om ingen med kompetens och erfarenhet granskar granskarna blir förutsättningarna för en relevant diskussion om mediernas roll i demokratin oändligt mycket sämre, hur många inslag i Kulturnytt Cecilia Bodström än tänkt sig. Bodström ger maktfullkomligt ordet medieskugga en ny innebörd.

På Facebook har startats ett upprop ”Lägg inte ner Publicerat i P1″.

CNN: ”Världens mest antika valsystem” i USA

Dela denna artikel

11 november, 2012 klockan 17:06

Internationella oberoende valobservatörer blev utkastade från vallokalerna i tiotalet delstater och hotades med fängelse. Hur kunde detta ske, undrade CNN:s Fareed Zakaria i ett eftervalsprogram. Och hur är det möjligt att olika delstater tillämpar helt olika valsystem?

Zakaria nämnde Florida som ett nedslående exempel, med en tolvsidig valsedel och oacceptabelt långa köer vid vallokalerna både under förhandsröstningen och på valdagen. Han menade att USA har världens mest antika valsystem och nämnde en rad länder med bättre fungerande valrutiner, inte bara de europeiska länderna utan också Venezuela, Ryssland och Indien.

USA måste förnya sitt valsystem för att garantera grundläggande demokratiska värden. Inbyggda spärrar i beslutsprocesserna gör det i det närmaste omöjligt. Men debatten har börjat.

Bilden från St Petersburg i Florida, där röstningen fungerade på valdagens morgon.

 

 

Demokratin och helsingborgspolitikerna

Dela denna artikel

16 juni, 2012 klockan 21:56

Två beslut som går emot grundläggande demokratiska principer fattades på kommunfullmäktigesammanträdet i Helsingborg i torsdags. Jag skrev i går om avslaget på motionen om fristadsförfattare och uppmärksammade särskilt folkpartisten Maria Winberg Nordströms bisarra motivering, som visar på en häpnadsväckande nedlåtenhet mot yttrandefriheten som hörnsten i en demokrati.

Det andra än mer beklagliga beslutet gäller avslaget på det krav på en folkomröstning som framförts i en namninsamling med 11 000 namnunderskrifter angående ångfärjestationens framtid. Samma Maria Winberg Nordström talar sig varm för den tysta majoriteten. På namnlistorna finns ”11 000 namn, men det finns också 85 000 helsingborgare som inte skrivit på”, sa hon i ännu ett häpnadsväckande omoget uttalande från en avlönad ledande politiker i kommunen.

Med den sortens argumentering kan vad som helst bevisas.

Man kan ha åsikter för och emot rimligheten av en folkomröstning i det här fallet. Men om man saknar respekt för demokratisk opinionsbildning är det illa ställt.

De nya Saltkristallerna eller ”omtaget”, med en förskönande omskrivning, är samma historia i kejsarens nya kläder, menar jag själv och säkert många helsingborgare. Deras engagemang i en central stadsplaneringsfråga borde vara något positivt i varje stad där demokratiska grundprinciper genomsyrar det politiska livet.

Så tycks inte fallet vara i Helsingborg.

Miljöpartisten Erik Persson sammanfattar väl i HD, ”man ska ha respekt för den representativa demokratin, men en folkomröstning är ett sätt att bredda den.”

 

Ångfärjestationen, folkomröstningen, demokratin

Dela denna artikel

30 maj, 2012 klockan 22:59

Kommunstyrelsen i Helsingborg sa på onsdagen nej till kraven på en folkomröstning om Ångfärjestationen. Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson menar att man ”gått folkopinionen till mötes” genom att man gjort ett ”omtag” med Saltkristallerna.

De 11 000 som skrev under namninsamlingens krav på folkomröstning håller knappast med honom. Många menar antagligen att kommunstyrelsens majoritet visar bristande respekt för demokratins spelregler.

I debatten om Saltkristallerna var frågan om Ångfärjestationen central. Att flytta byggnaden över torget är att rycka loss den ur sitt historiska sammanhang, vilket också Länsstyrelsen påpekade. Dessutom finns The Tivoli i stationsbyggnaden, ett väl fungerande kultur- och musikhus, med många unga besökare. Varför är Helsingborgs unga mindre viktiga än tillfälliga kongress- och lyxhotellgäster, frågar många sig också nu.

I centrala Helsingborg finns få byggnader som knyter an till Helsingborgs historia lika starkt som Ångfärjestationen. Också därför bör den ligga kvar där den finns.

Till det kommer som sagt det här med demokratin, som ledande politiker ur båda blocken inte tycks ge värst mycket för.

 

Huvudnyheter