Hotade Metro demokratin?

Dela denna artikel

20 september, 2014 klockan 13:10

3415217_664_675

Opinionsundersökningarna inför valet för en vecka sedan var fler, vidlyftigare och svårare att tolka än i något tidigare val. Allt tyder på att opinionsundersökningarna påverkade väljarna och valutgången. På vilket sätt går inte att svara enkelt på. P1:s Medierna tog upp den angelägna frågan i veckans program.

Fram till i år har det varit en oskriven etisk kod att inte publicera valundersökningar på själva valdagen. I år bröt den krisdrabbade gratistidningen Metro mot principen och publicerade kl 16 och kl 19.30 två exit polls av Yougov, staplarna ovan återger utfallet av de siffror man visade klockan 16. Yougov är ett multinationellt internetbaserat opinionsinstitut grundat av den brittiske konservative parlamentsledamoten Stephan Shakespeare.

Metros chefredaktör hänvisar i programmet aningslöst till ”läsarintresset”. De flesta håller nog inte med honom. ”Ruggigt oseriöst och skandalöst”, twittrade Göran Hägglunds presschef Johan Ingerö. Metros undersökning var ett hot mot demokratin och kunde påverka valutgången. I Norge och Frankrike har man uttryckliga förbud mot opinionsundersökningar på valdagen. Sverige borde följa efter.

De många undersökningar vi matades med under veckorna fram till valet var generellt dåliga och sämre än något i samband med något annat val i modern tid än 2002, uppger Medierna. Nära valet gick någon undersökning ut med den helt missvisande uppgiften att avståndet mellan blocken minskat till en procent, vilket ekade i medierna under valdagen, då valet presenterades om ”en rysare”. När valet blir en ”rysare” kommer sakfrågorna i bakgrunden.

Den verkliga rysaren missade de flesta opinionsundersökningar, sverigedemokraternas framgång. Det berodde troligen på att många som tänkte rösta på SD ogärna berättade det för opinionsundersökarna.

69 procent

Dela denna artikel

4 juni, 2014 klockan 13:00

Unders_kningen_1019051v530x800

Ett kongressbygge på paradplats i Helsingborg har under de senaste åren mycket besynnerligt varit den stora frågan då det gäller Helsingborgs stadsutveckling. Hur gick det till? De mycket mera angelägna och originella tankarna på H+ och Södertunneln som skulle knyta ihop Söder med en ny spännande stadsdel vid havet, vart tog de vägen?

Helsingborgarna vill inte ha något kongresshus på den föreslagna platsen. En ny undersökning av trovärdiga Demoskop som publiceras i dagens HD visar att 69% av helsingborgarna är mot projektet och bara 20% är för.

De tre borgerliga partierna står tillsammans med socialdemokraterna bakom halvmiljardbygget. Men motståndet bland moderata väljare ligger nu på 57% och 70% av socialdemokraternas väljare är mot. Politikerna går totalt i otakt med väljarna. Och de är ointresserade av att förhålla sig till opinionen. Två gånger har stora namninsamlingar med krav på folkomröstningar avvisats. Nu väntar sannolikt en tredje.

Projektet med kongressanläggning och lyxhotell på Ångfärjetomten har utvecklats till ett demokratiskt haveri – och ett illavarslande tecken på urban utveckling i baklås. Helsingborgna ställer själva frågan vad är viktigast för Helsingborg i dag. Och 69 procent är övertygade om att det inte är kongressanläggningen.

I Höganäs lyssnade de borgerliga politikerna på opinionen, då det gällde ett liknande projekt med hotell och höghus i hamnen. Efter en namninsamling genomfördes en folkomröstning som ledde till att politikerna tog sitt ansvar och backade.

Sådana är de demokratiska spelreglerna – utom i Helsingborg.

Fotnot: Efter en välbehövlig paus i skrivandet är Kultur-Sören tillbaka – och beredd till fajt, inte minst för ett mänskligare Helsingborg.

Inga kommunistiska fantasier

Dela denna artikel

14 oktober, 2013 klockan 22:07

1393822_4964406567567_1725371191_n

Magnus Alkarp, visiting professor vid UCLA, har fått ovanstående tänkvärda mejl ”från en borgerlig politiker i Uppsala” och lagt ut det på Facebook, dock utan att avslöja avsändarens namn. Det säger en del om historiesyn och människosyn.

Vem byggde folkhemmet? Hur mycket skola behöver den som matar åldringar och bakar pizza? Det tål att tänka på. Själv blir jag mörkrädd.

Vad kan vi göra? Lära av Malmö!

Dela denna artikel

15 maj, 2013 klockan 07:45

Helsingborgs stagnation är till stor del politiskt vållad. Politiker utan visioner, utan förståelse för kulturens betydelse för en stads utveckling, har satsat på kortsiktiga ekonomistiska lösningar.

Borgerliga idealister byggde stora delar av stadens kulturliv. Borgerliga nyliberala icke-humanister håller på att snabbt förstöra det. En stad utan kultur saknar själ, den blir ointressant. Helsingborg har sitt specifika geografiska läge, skönheten med havet och naturen. Men det räcker inte för att skapa en levande och livfull stad.

När de stora partiernas politiker ville bygga Saltkristallerna protesterade många helsingborgare genom att skriva på namnlistor och debattera på insändarsidorna. Det var ett demokratiskt hälsotecken. Men politikerna lyssnade inte.

När politiker inte är lyhörda för att politik utvecklas i ett fingertoppskänsligt samspel med medborgare och väljare är det illavarslande. Många väljare mister tron på demokratin som ett medel till förändring.

Vad kan vi göra? Till att börja med vore det en god idé att studera och lära av hur Malmö lyckades vända en negativ utveckling till det staden står för i dag. Helsingborg borde kunna vara en (nästan) lika levande stad som Malmö!

Dagens Helsingborg är en stad på jakt efter en identitet. Ett kongresshus ger ingen identitet, inte heller ett lyxhotell.

Häromdagen skrev jag om ”Kunskap, kultur och mångkultur”. Vore inte det ett koncept värt att realisera!

Fotnot: Detta är den sjätte och avslutande bloggen i Kultur-Sörens serie Helsingborg på dekis?.

Huvudnyheter