”Just det, så här har jag skrivit den 28 mars ” [...] ett gediget arbete och analys [...]”. Det blir positiva ordalag några veckor sedan i en blogg.

Ja, jag tycker att man skall ta ungdomar på allvar. Ja, jag tycker skall man skall lyssna på vad ungdomar tycker och vill. Ja, jag blir inte rädd när de ifrågasätter begreppet kultur. Jag blir rädd när människor inte är förändringsbenägna och bara vill leva i det förgångna. Hur skall vi då få fram det nya, det otänkbara och det provocerande, om vi inte låter barn och unga utveckla och förbättra verksamheterna??

Om vi inte accpeterar att vi lever i en föränderlig värld, blir det svårt att utveckla verksamheterna.”

Anders Lundström, kulturnämndens ordförande i Helsingborg, skrev ovanstående i sin blogg den 19/4, ett slags svar till mina tidigare bloggar om Dist. För honom är Dist-utredningen ”ett gediget arbete”. Den som inte håller med honom är inte ”förändringsbenägen”. Att hävda att ”kultur” är ett fult ord blir för honom att ”ifrågasätta begreppet kultur”.

Vilken eländig tankegröt.

Lundström skrev i en blogg den 23 mars, påminner Christina om i en kommentar till Dist (3):

“Kanske läge att informera om DIST-utredningen som få tydligen har läst. Läs den och kom sedan tillbaka och försök argumentera om att vad ungdomarna i Helsingborg vill. Gör om, läs om och fundera en gång till innan man tvärsäkert uttalar sig. Okunskap är dagens ord.”

”Jag tycker att man ska lyssna på vad ungdomar tycker och vill”, skriver Lundström återigen i den senare bloggen.

Men de 18 högstadie- och gymnasieungdomar i åldrarna 14 – 18 år som Dist intervjuat är verkligen inte representativa för ungdomar i Helsingborg. Urvalet är för litet för att resultaten ska ha någon som helst relevans annat än som löst tyckande. Det här är en grovt manipulerad undersökning, utförd för bortåt 300 000 kronor av en marknadsföringsfirma i Stockholm utan att normala regler för kommunal upphandling följts.

Anders Lundströms sätt att reservationslöst försvara de plattityder som Dist presterat visar återigen att han inte är mogen den politiska roll han tilldelats. Det som hänt i Helsingborgs kulturliv de senaste två åren är fullständigt förödande och Lundström är politiskt ansvarig. Så mycket destruktiv inkompetens på så kort tid. Okunskap är dagens ord. Och så många som drabbats.

Ett gott råd: Avgå Anders Lundström! Och lägg Dists utredning till handlingarna utan åtgärd. Begrav den på tio fots djup!

“Kom och upplev en av Sveriges mest kända designers, Stig Lindberg. Kolla in utställningen om hur han startade sin karriär och vad han gjort sen dess. Plats: Dunkers kulturhus.”

Så där rekommenderar PR-firman Dist att kulturevenemang ska marknadsföras.

På Helsingborgs kommuns hemsida har man snabbt lärt sig skriva på ”dist”, det nya språket där man inte får använda ordet ”kultur” och där man tror att unga personer läser om det står ”kolla”:

”Världsbokdagen 23 april

Helsingborgs bibliotek firar Världsbokdagen torsdagen den 23 april. Kolla vad som händer på ett bibliotek nära dig. Det arrangeras bland annat tävlingar, bokförsäljning och boklotteri.”

Några dagar senare satsar man – helt i Dists anda – på TV-spel:

”TV-spelshelg på biblioteket

Stadsbiblioteket lördag 25 april och söndag 26 april på Rosengårdens bibliotek.”

Helsingborgs kulturliv har som synes redan en agenda satt av Dist. Som framgår av Annika Román Lundskogs kommentar till Dist (3) (nedan) har kommunen för utredningen betalat 277 000 kronor (enbart under 2007) till Dist – ett uppdrag utlagt utan annonsering eller upphandling. Kan detta verkligen vara förenligt med Lag (2007:1091) om offentlig upphandling? Jag har svårt att tro det, i all synnerhet som uppdraget sannolikt följts av fler kompletterande.

PS: Fausta Marianovic, svensk författare med rötter i Bosnien kommer till Helsingborgs stadsbibliotek på torsdag kl 18 på Världsbokdagen, för att berätta om sin nya roman ”Sista kulan sparar jag åt grannen”.

Dists utredning om kultur för målgruppen unga betonar att språket är viktigt när man kommunicerar med unga:

”För att inte verka avgränsande och bör man undvika att primärt kommunicera ordet kultur.”

Hoppsan, det hänger inte ihop språkligt, avgränsande och – vaddå?

Så här skulle utställningen med Stig Lindberg säljas, tycker Dist:

”Kom och upplev en av Sveriges mest kända designers, Stig Lindberg. Kolla in utställningen om hur han startade sin karriär och vad han gjort sen dess. Plats: Dunkers kulturhus.”

Dist vet nog inte att Lindberg dog 1982. Den som skrivit texten verkar överhuvud inte veta något om Stig Lindberg. Det är en riktigt illa formulerad ”annons”, som en professionell reklambyråskribent knappast skulle fått godkänd.

Dist tycks förutsätta att ungdomar är korkade, att man måste ”tala ned” till dem, sänka sig till ungdomars jargong, ”lura” dem att besöka kulturbegivenheter.

Dist sysslar med marknadsföring, inte med kultur. Man lämnar en fyllig prislista på en rad föga originella för att inte säga högst tveksamma satsningar:

Dist vill att en ”Stämpel och logotyp” tas fram, ”Studio Helsingborg”, för ung kultur. Pris 25 000 – 40 000 sek.

En person på kulturförvaltningen bör göra ett månadskalendarium för ung kultur, som ska finnas på en sajt. Pris 100 000 – 200 000 sek.

(Varför skriver Dist ”sek” och inte kronor? Dist är, som jag tidigare skrivit, ett helägt dotterföretag till ett av Europas femtio största transnationella företag.)

Skärmsläckare med kalendariet till alla bibliotek och skolor men också till privatpersoner. Pris 80 000 – 150 000 sek.

Annonser i lokaltidningar. pris 30 000 sek.

Affischskåp till skolor. Månadskostnad 20 – 30 000 sek. Tillkommer affischskåp och distribution.

Personligt utskick till unga. Pris 200 000 – 250 000 sek.

Information till skolor Pris 100 000 – 120 000 sek.

Kulturcheck (typ ta med din kompis två för en). Pris 100 000 sek.

Jag skulle vilja se Dists prislapp till kulturnämnden för att rada upp alla dessa trivialiteter som en normalbegåvad tjänsteman kunde skrivit ner på en halvtimme.

Kulturnämnden i händerna på Dist är verkligen ute på villovägar och skejtar fjärran från unga människors verkliga behov. Till råga på allt slösar man hejdlöst med skattemedel. Hur har upphandlingen gått till?

Återigen, är det Dist som ligger bakom omorganiseringen av musikskolan? I så fall är det en rejäl skandal.

Kultur är ett fult ord, enligt Hermann Göring och enligt konsultfirman Dist, som med sin utredning tycks lägga grunden för Helsingborgs nya kulturpolitik, vilket jag pekade på i en tidigare blogg.

Dist har synpunkter på kulturens innehåll, för ”målgruppen unga”:

”Förutom musik och film som är hygienfaktorer, har ämnen som rör sneakerskulturen, skatekulturen, design, mode och tv-spel nära och ständigt aktuellt för målgruppen.” (Citatet är illa formulerat men exakt återgivet)

Jaha, musik som hygien och tv-spel och skatekultur. Dunkers kulturhus blir Dunkers skatehus?

Dist kommer med ett radikalt förslag hämtat från Umeå. Där bloggade 400 gymnasieelver på Dragonskolans yrkesprogram tillsammans fram handlingen till en helt ny opera, ”Sjökor och stekare” (bilden).

Säkert en kul grej som Norrlandsoperan med professionella kulturarbetare kunde arbeta fram, men knappast ett generellt recept för att nå unga.

Verkligt epokgörande är Dists radikala och genomtänkta förslag:

”Använd webben och för målgruppen kända verktyg.”

Vilken fräsch och ny tanke!

Mera i en kommande blogg.

Konsultfirman Dist i Stockholm har på uppdrag av Helsingborgs kulturnämnd utrett hur man ska ”kunna öka ungdomars kulturkonsumtion i Helsingborg”. Man har också velat ”förbättra allmänhetens bild av kulturutbudet riktat till unga”.

Den trettiosidiga utredningen är daterad i oktober 2007, först nu har jag kunnat läsa den. Kärnan i utredningen är ”fokusgrupper med sammanlagt 18 högstadie- och gymnasieungdomar från Helsingborg. De 18 sägs vara representativa, såväl innerstad som ytterstad, teoretiskt inriktade respektive yrkesförberedande linjer. Någon sägs ha mångkulturell bakgrund.

Kan 18 utvalda vara representativa för ungdomar i kommunen i ett åldesspann mellan 14 och 19 år? Naturligtvis inte. Urvalet har inte heller gjorts utifrån social bakgrund, vilket förstås spelar roll. Däremot delar man in svaren i ”Kulturkonsumenter” och ”Ej kulturkonsumenter”.

Resultaten är häpnadsväckande:

”Kultur låter fint av sig” (Ej kulturkonsument, 16 år)

”Det finns en helsida i HD med utställningar och sånt. Men de vill ju inte att man ska gå dit för det står ju så tråkigt” (Ej kulturkonsument, 18 år)

Dist drar en originell och tungt vägande slutsats, som tycks ha varit grundläggande bland annat när det gäller den skandalösa omorganiseringen av musikskolan:

”Alla är inne på att begreppet ”kultur” är svårt om inte omöjligt att arbeta med rent kommunikativt mot denna målgrupp. Det är ett dåligt ord, unga vet inte vad det är och har svårt att relatera till det.”

”Kultur” är ett dåligt ord? Vad är det för trams.

Det låter som Hermann Görings (bilden) klassiska yttrande:

”När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver”.

Kulturnämndsordförande Anders Lundström har i positiva ordalag hänvisat till Dist-utredningen. Det är rikigt illavarslande.

Dist föreslår föga oväntat en rad åtgärder (med prislapp) för att marknadsföra kultur eller vad det nu är man ska marknadsföra. Man har också ytterst anmärkningsvärda  för att inte säga helt aparta synpunkter på ”kulturens” innehåll. Mera i en kommande blogg.