Neel Mukherjee om exilens villkor
Neel Muhkerjee föddes i Calcutta och har studerat vid Cambridge och Oxford. Han bor nu i London
och skriver för bland annat New York Times och The Observer. Hans i Indien prisbelönta ”A life apart” kom i våras i en brittisk utgåva. Två perspektiv korsar varandra i romanen. En indisk student läser i Oxford. I en annan berättelse lyfter Mukherjee fram en biperson ur en roman av Rabindranath Tagore, en brittisk kvinna i Indien kring år 1900, miss Gilby.
– Hon förekommer hos Tagore bara i två stycken på sidan tio och återkommer inte, skrattar Neel Mukherjee, som i sin roman bygger ut hennes levnadsöde.
– I ”A Life apart” skriver jag om hemma kontra exil. Vad händer när man tvingas slå sig ner i ett annat land? Människan lever under bördan av historien och den version vi får av historien är alltid partisk.
Någon i publiken berättar om hur han och hennes syster med utomeuropeiska rötter ständigt trakasserats i Storbritannien som ”lille svarte Sambo” och än värre saker.
– Rasismen kommer inte att försvinna. Ändå tror jag att mycket blivit bättre fastän inte idealiskt. Salman Rushdies ”Midnattsbarnen” var en bok som gav floden en ny riktning, en viktig vändpunkt.
Klichéer om öst och väst skapas genom att kulturer missuppfattar varandra och förenklar, säger Mukherjee. Förr var Indien förknippat med tigrar och maharadjor, lite senare bara med fattigdom. Nu handlar det mest om terrorism. Det finns en lång tradition att vita manliga resenärer reser ut i välden och sedan skildrar det som de upplevt i exotismens endimensionella stereotyper.

världskrigets inledning 1940 av Sovjet till Sibirien och Kazakstan, ett öde som hon delade med en halv miljon andra polacker. Många av dessa ”klassfiender”, med sovjetiska ögon betraktade, kom 1947/48 som flyktingar via Indien till Storbritannien.
författaren Margret Drabble. Antonia besöker för första gången bokfestivalen i Edinburgh och talar om sin senaste roman ”The Childrens Book”, som utkom 2009 och fick Man Booker-priset samma år. Boken skildrar flera familjer och särskilt deras barn från tiden före 1900 till åren efter första världskriget.
På festivalen i Edinburgh presenterar historikern Nicholas Phillipson (bilden) sitt nya verk ”Adam Smith: An intellectual Biography”. Smith har återkommande använts av politiker långt ut på högerkanten som Reagan och Thatcher. Phillipson vill återerövra Smith och ge honom en rimlig plats som upplysningsfilsof, inte alls med neocom i tankebagaget, snarare center-vänster, en reformist som betonar regeringens ansvar och inte alls tror att allt kan privatiseras.
författare. Hon har skrivit rader av romaner, novellsamlingar och teaterpjäser. En av hennes romaner, den prisbelönta ”Day”, finns övesatt till svenska, utgiven av förlaget Bastion.
– När jag skriver sjunker jag ner i mig själv nästan som i trance. Koncentrationen avgör allt. Min tidsuppfattning blir underlig. En gång nämnde min fru att hon skulle gå ut. ”Några sekunder senare” frågade jag om hon inte skulle ge sig av. Då hade hon varit borta några timmar. Författarens koncentrerade sinne möter textens och objektets ovilja nästan sexuellt.
kom från Aberdeen. Bara ett halvår gammal följde hon med föräldrarna till Sierra Leone där hon växte upp. Efter studier i England bor hon nu i London. Hon har arbetat för BBC och fick ett genombrott som författare 2003 med debutboken ”The Devil that Danced on the Water”.
där hon med glimten i ögat presenterades som ”författare till mer än trettio romaner, som feminist och tillhörig det nationella brittiska kulturarvet”.
Den brittiska föfattarinnan Jeanette Winterson besöker bokfestivalen i Edinburgh med anledning av det är 25 år sedan hon 1985 publicerade sin debut- och genombrottsroman, som på svenska heter ”Det finns annan frukt än apelsiner”. Hon talar om sin inre värld och om läsandet och skrivandet. I läsandet saktas tiden ner, därför att fiktionen kan kan både pressa samman och utvidga tiden. Tiden rör sig på annat vis i den emotionella tiden än i vardagens lineära tid.
Soldaterna är inte en del av lösningen utan en del av problemet.”
