Kultur

Israel förstör biståndsprojekt på Västbanken finansierade av EU, rapporterar Sveriges Radio utifrån en sammanställning gjord av bland annat kristna Diakonia.

– För oss som arbetar med bistånd är det oacceptabelt när en stridande part förstör bistånd till civila. Enligt Genèvekonventionen är det jämförbart med krigshandlingar mot civilbefolkning och måste fördömas, säger Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg.

Sedan början av 2011 har över 60 EU-finansierade byggprojekt i det så kallade Område C på Västbanken förstörts, särskilt infrastruktur i palestinska byar: vattencisterner, solpaneler, brunnar och jordbruksbyggnader. Den israeliska ockupationsmyndigheten har utfärdat rivningsorder för ytterligare 110 EU-finansierade projekt, med motiveringen att projekten är olagliga och saknar bygglov.

Enligt den israeliska fredsrörelsen Peace now beviljades endast 91 byggnadstillstånd för palestinier i område C mellan 2001 och 2007. Under samma period byggdes 10 000 bostäder i israeliska bosättningar. Bosättningarna är kopplade till Israels elnät medan många näraliggande palestinska byar helt saknar el.

EU har gett bistånd till sol- och vindenergiprojekt på Västbanken till palestinska byar. Nu förstörs detta av israeliska myndigheter.

Bilden ovan visar Jamil al Najadahs barnbarn som står på resterna av det som finns kvar av deras bostad sedan israeliska myndigheter rivit det. Huset var en enkel byggnad som den brittiska biståndsorganisationen Oxfam försett dem med och som finansierats med EU-bistånd. Rivningen skedde 2011 i Dkeika, Hebron, på Västbanken i Area C som helt och hållet kontrolleras av Israel. Foto: Oxfam

Grekland går till val i morgon efter en sorglig period i landets historia, med dramatiska sociala nedskärningar främst föratt rädda Europas storbanker. I morgon håller många inom EU andan. Kommer det grekiska folket att ”rösta rätt”, eller kan en nyvald regering tänkas riva upp avtalen?

I Aftonbladet skriver Mikael Nyberg om hur många fortfarande tror att den grekiska krisen beror på ”lata sydeuropéer som lever i sus och dus”. Det är helt fel. Grekers årsarbetstid är längre än svenskars och deras genomsnittliga pensionsålder är ungefär lika hög som i Tyskland.

Samtidigt som grekerna tvingas skära ner löner och sociala system är landet en av världens största vapenimportörer. 15 procent av Tysklands vapenexport och 10 procent av Frankrikes går till Grekland. Försvarsbudgeten i Grekland är – som andel av BNP – dubbelt så stor som i övriga euroländer. Nyberg skriver:

”Grekland har betalat över 2 miljarder euro för tyska ubåtar som visat sig vara defekta. 1 miljard återstår att erlägga. Det är tre gånger så mycket som nedskärningarna av pensionerna i den senaste låneuppgörelsen. Tyska politiker förfasar sig över korruptionen söderöver – medan tyska storföretag med mutor säkrar sig kontrakt.”

EU:s behandling av Grekland är oacceptabel och osolidarisk, skriver William Wall i brittiska The Guardian. Redan i dag har skolorna inte råd att köpa läroböcker, sjukvårdsbudgeten skars ner  med 40 procent 2010. EU kräver att minimilönerna ska sänkas med 32 procent för de som är under 25 och med 22 procent för övriga. Offentliganställda i hundratusentals avskedas. Löner och pensioner sänks.

Det hela kalls för ett räddningspaket, skriver Wall. Men inte ett enda grekiskt liv räddas. Det som räddas är bankerna, hedgefonderna och det globala finanssystemet. Det kallas för ”åtstramning”, fortsätter Wall, men i själva verket är det en förolämpning mot det grekiska folket.

Kommer ”åtstramningarna” att hjälpa Grekland? Knappast. Nedskärningarna kommer inte att kunna sätta fart på hjulen i Grekland, de kommer tvärtom att skapa en djupnande kris.

Två motstridiga synsätt ställs i krisen mot varandra. Är nationalstatens främsta uppgift medborgarnas välfärd – eller är staten bara en ekonomi och inte ett samhälle?

Det här en triumferande kapitalism, menar Wall. Den grekiska polisen går loss på det grekiska folket för att få igenom bankernas och hedgefondernas vilja.

Vad kan vi göra? Kanske tillbringa semestern i Grekland, som en solidaritetsyttring och för att själva se vad som sker. Mediernas bevakning har accepterat bankernas kategorier och ger dåligt en bild av krisens sociala katastrof.

Och vad kommer att ske i Grekland? Finns det risk för att en militärjunta tar makten? I radions Studioett uttryckte författaren Theodor Kallifatides häromdagen oro för en sådan utveckling.

”Grekisk kollaps guld för gamarna” är rubriken i söndagens Svenska Dagbladets näringsliv, där Jonas Fröberg skriver informativt om hur hedgefonder tjänar miljarder på Greklands kris.

Hedgefonder arbetar med ”friare regler” än vanliga fonder. Genom att bland annat sälja lånade aktier och spekulera i förluster kan man göra stora förtjänster också på ekonomiska kriser, som den grekiska. Hedgefonderna kan ses som finansbranschens asgamar, skriver Jonas Fröberg, ”de spekulerar ofta i svaga, skadade bolag och stater”.

Grekland riskerar att gå i konkurs om man inte kan få ner statsskulden till 120 procent av BNP. Men mer än en tredjedel av de privata långivarnas fordringar på Grekland ligger hos hedgefonder, som har noll intresse av att lösa Greklands kris, men som sitter med i förhandlingarna om landets framtid.

”En konkurs för Grekland kan bli snudd på oöverskådlig för samhället, men en glimmande guldgruva för amerikanska hedgefonder, som kan … planera för nästa steg: Spekulationsattacker mot andra krisländer i Greklands spår.”

Hedgefonderna har blivit en allt större del av den internationella ekonomin. 1996 förvaltade hedgefonderna 135 miljarder dollar, i dag ofattbara 2 000 miljarder dollar. För de här fonderna är den grekiska krisen rena guldgruvan.

I den kommande veckan avgör trojkan (EU, ECB och IMF) om Grekland ska få ett nytt nödlån. Landets fattiga kommer att få betala. Redan lever var fjärde grek under fattigdomsgränsen, arbetslösheten är 20 procent, ungdomsarbetslösheten 50 procent. Närmast väntar massuppsägningar från statliga företag.

Den grekiska regeringens försök att hindra fartygen i Ship to Gazas konvoj att lämna grekiska hamnar är beklämmande. Grekland vill göra upp med Israel om att hjälpen ombord på Ship to Gazas fartyg ska kunna transporteras till Gaza ombord på grekiska fartyg, skriver israeliska Haaretz. EU tycks stillatigande spela med i detta smutsiga spel och från den svenska regeringen har jag inte hört några invändningar.

EU:s och för den delen den svenska regeringens hållning gör oss medskyldiga i den folkrättsstridiga kollektiva betraffningen av Gazas befolkning. Varför ska ”vi” ställa oss på den israeliska ultrakonservativa regeringens sida mot det palestinska folket? Jag känner mig beklämd.

Ship to Gaza Sweden skrev på måndagen brev till den grekiske premiärministern Giorgios Papandreou:

”Hur är det möjligt att Din regering kan nedlåta sig till att vidta åtgärder mot oss och vår fredliga solidaritetskonvoj som om det var vi som bröt mot lagen och kränkte människors rättigheter?”

I fredags hejdades det amerikanska fartyget The Audacity of Hope och på måndagen stoppades kanadensiska Tahrir (bilden) av den grekiska kustbevakningen på väg ut ur en hamn på Kreta.

Två av konvojens fartyg har i grekiska hamnar utsatts för sabotage, av allt att döma iscensatta av Israels ökända säkerhetstjänst Mossad, med ett långt register av internationella kriminella handlingar till stöd för Israels nationella intressen, skriver Richard Falk, FN:s specielle rapportör om palstiniernas mänskliga rättigheter.

Trots alla dramatiska omständigheter kring Ship to Gaza är min uppfattning att många internationella medier tonat ner sin bevakning av konvojen, som om den här unika internationella solidaritetsaktionen mot Israels mångåriga extrema övergrepp mot den palestinska befolkningen i Gaza inte vore värd att rapportera om.

Två stater, Israel och Grekland, saboterar en internationell ickevåldsaktion mot grova människorättskränkningar, med moraliskt stöd från både USA och EU. Hur är detta möjligt?

Schengenavtalet tycks vara i gungning, grundbulten i EU ifrågasätts, efter påtryckningar från populistiska krafter i synnerhet i Italien och Frankrike. Ska Europa böja sig för Lega Nord och Le Pens Nationella Fronten? I Radions Studio ett intervjuades på onsdagen EU:s kommissarie Cecilia Malmström med ansvar för flyktingfrågor, och aviserade ett toppmöte i juni mellan EU:s migrationsministrar.

På sin blogg förtydligar Cecilia Malmström:

I mycket speciella fall kan det därför behöva finnas en möjlighet att temporärt kunna införa gränskontroller. Det ska i sådana fall vara ett gemensamt beslut av EU-länderna, under kommissionens överinseende.

Till sådana ”speciella fall” ska inte räknas ”20 000 flyktingar från Tunisien” förklarar Malmström och det låter betryggande. Men om Schengen i juni ifrågasätts och rörligheten inom EU blir relativiserad vore det förödande för tilltron för EU. Sverige lär ju med en migrationsminister som Tobias Billström knappast stå på barrikaderna, med tanke på Billströms ljumma attityd mot den obehagliga behandlingen av romer i Sverige, i uppenbar strid mot Schengen.

Under det kalla kriget delades Europa av järnridån. Med EU blev Europa åter en kontinent med starka band mellan folken och öppna gränser mellan alla länder. De högerextrema ytterlighetspartier som inte accepterar det kan inte få skjuta sönder en tolerant migrationspolitik.