EU:s, Billström & co:s antiziganism

11 december, 2012 klockan 17:29

EU är nära att återinföra visumkrav för medborgare från västra Balkan, läs Serbien, Bosnien-Hercegovina, Albanien och Makedonien. En av de pådrivande är den svenske migrationsministern Tobias Billström. Till Sveriges Radio säger han att 20 procent av de asylsökande är människor som …

… har uppenbart ogrundade ansökningar, det är inte acceptabelt.

Romerna på Balkan är en utsatt, utfattig och diskriminerad grupp. När romerna flyr till länder som Sverige är de inte välkomna. EU och Billström knyter an till en lång tradition av antiziganism och hets mot romer. Det känns förbannat olustigt.

Om förslaget går igenom slår det mot alla medborgare i de utpekade länderna. Medan några balkanländers medborgare är välkomna in i värmen, som Kroatiens och Montenegros, slänger EU igen dörren i ansiktet på alla serber, bosnier, albaner och makedonier. Det skulle i så fall bli en  kollektiv bestraffning som strider mot alla rättsprinciper. Ett visumkrav skulle förvandla de nämnda ländernas medborgare till Europas paria.

De senaste tolv månaderna har det kommit nära 3 000 asylsökande från Serbien och drygt 1 900 från Bosnien-Hercegovina. Många är romer, som sannolikt inte varit utsatta för individuell förföljelse. 98 procent av deras asylansökningar har avslagits av Invandrarverket.

Detta är förstås ett problem. Det kan hanteras på olika vis. Billströms & Co:s visumstvång är utan tvekan det allra sämsta och allra mest diskriminerande. När man försöker stänga ute en folkgrupp från Sverige väcker det kusliga historiska minnen till liv.

Det är en grym ironi att det antizigenska utspelet sker dagen efter det att EU fått Nobels fredspris i Oslo.

Bilden från Kusturicas magiska film ”Zigenarnas tid”.

Dela

Klockan tickar för Khaled Maana

12 september, 2012 klockan 10:16

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Artonårige Khaled Maana sitter på Migrationsverkets fängelseliknande förvar i Åstorp i väntan på att mot sin vilja skickas till Libanon, varifrån han för sex år sedan kom som flykting till Sverige. Resan är beställd resehandlingarna klara. Möjligheterna för honom att få stanna i Helsingborg är minimala.

Intervjun med honom ovan gjordes i förvaret i förrgår. Samma dag demonstrerade ett par hundra människor till stöd för att Khaled Maana ska få stanna i Sverige (bilden nedan) och på Facebooksidan Låt Khaled Maana stanna har närmare 4 000 skrivit på. Många är ungdomar, Khaleds kompisar och skolkamrater.

I City intervjuas i Helsingborg migrationsminister Tobias Billström, den svenska migrationspolitikens kallhamrade ansikte. Billström hänvisar till principer och regelverk, liksom Kristina Hallander Språngberg, i en intervju i tisdagens City.

Varken Billström eller Hallander Språngberg vågar närma sig den verkliga frågan. För dem är Khaled Maana ett fall, ingen människa. De ser inte den förtvivlade artonåringen som under sitt personlighetsdanande skede i livet, åren mellan tolv och arton, levt i Helsingborg och här format drömmar om livet och framtiden.

När de båda fängslade svenska journalisterna fått lämna det etiopiska fängelset gläder vi oss alla. De återfår sitt liv – samtidigt som en ung artonårings framtid deformeras av den svenska migrationspolitikens brutalitet.

Khaled Maana är en människa, en medmänniska. Bara i polisstater behandlar man folk så som man gjort med honom. Men det händer nu och det händer här, i Helsingborg i september 2012.

Dela

Låt Khaled Maana stanna i Helsingborg!

7 september, 2012 klockan 10:33

Khaled Maana, den nu 18-årige flyktingpojken från Libanon, gjorde på torsdagen vad han trodde var ett rutinbesök hos polisen i Helsingborg. Där greps han och fördes till Migrationsverkets förvar i Åstorp, i väntan på att utvisas till Libanon.

I behandlingen av flyktingar och särskilt flyktingbarn har Sverige ibland kommit att likna en polisstat. Hur är det möjligt att en 18-årig flyktingpojke som levt sex år i Sverige och som nyligen tagit studenten och rotat sig här kan behandlas på det här viset? Vem ger order om att en 18-årig pojkes liv ska förstöras genom en utvisning som rycker upp hans rötter och riskerar att traumatisera honom för livet?

Våren 2011 deltog jag själv tillsammans med 200 andra, många skolkamrater till Khaled, i en demonstration i protest mot det hot om utvisning som fanns redan då. En liknande manifestation kommer att genomföras i Helsingborg i kväll.

I HD uttalar sig Annika Román, miljöpartiets kommunalråd, upprörd över att Sverige iscensätter en fullständigt meningslös tragedi. På Facebook skriver hon:

”Vill vi svenskar detta? Är detta värdigt ett land som påstår sig verka för mänskliga rättigheter?”

På Facebook skriver också konstnären Peter Arnesson:

”Vi fina svenskar bedriver störst vapenexport per capita i världen. När vi deporterar ungdomar på det här sättet får det mej att tänka på hur vi vägrade ta emot judiska flyktingar under andra världskriget. Är det så att vi helt enkelt inte gjort upp med vårt förflutna som gör oss så här inhumana?

Khaled är en vän till vår dotter och hennes vänkrets. Nynazister förföljde honom varefter vi hade en liten hemlig kedja för skydd. Det här är Sverige! Vad gör våra politiker åt det?”

P S. En manifestation till stöd för Khaled Maana kommer att genomföras på måndag 16.30 – 17.30, med samling vid Terrasstrapporna på Stortorget i Helsingborg.

PPS En namninsamling inleddes under fredagen och hade redan första dagen fått bortåt tusen underskrifter, med kravet att Khaled Maana ska få stanna i Sverige. Listan kommer att skickas till Migrationsverket. Se listan här.

 

 

 

 

Dela

Högerextremistens leende oberördhet

24 augusti, 2012 klockan 23:10

Anders Behring Breivik dömdes på fredagen till lagens strängaste straff efter en rättegång som pågått sedan april och som grundligt bearbetat massmördarens gärningar och ideologiska utgångspunkter. Medan domen lästes upp satt Breivik med ett outgrundligt leende, till synes belåten med det han gjort och utan all ånger.

I slutet av rättegången tog terroristen Breivik själv till orda:

— Jag önskar att avsluta med att be om ursäkt till alla militanta nationalister i Europa och Norge, började Breivik.

Den utmärkta domaren drog snabbt ned ljudet på hans mikrofon och gav honom en skarp tillsägelse.

De som satt närmast i rättssalen hörde att Breivik beklagade att ”han inte dödade fler”. Breivik är nöjd med det han gjort. Därför ler han. Men han kunde dödat fler och ber ”alla militanta nationalister” om ursäkt för det. Han ser sig som en fotsoldat i kriget mot ”mångkulturalismen” och mot ”islamiseringen av Europa”. Och det är just vad han är, en högerextremist eller nynazist.

Domslutet har förklarligt nog fått enormt genomslag i internationella medier. Klicka på linken här under och se arabiska al-Jazira Englishs inslag.

Domen väcker genomgående djup respekt för den norska rättsstaten och för det sätt Breiviks terroristhandlingar behandlats juridiskt.

I småländska Forserum har under två års tid somaliska flyktingar trakasserats av lokala rasister. Sverigedemokraten Sven-Erik Karlsson från Högsby vill se fler som ”rör om i grytorna” i alla Sveriges kommuner.

Karlsson har tidigare föreslagit att Anders Behring Breivik ska få asyl i Sverige.

Hur långt är det egentligen från Breiviks Norge till Karlssons Forserum?

Norway killer will not appeal sentence – Europe – Al Jazeera English.

 

 

Dela

Mladic-rättegången bra, men försoning viktigare

9 juli, 2012 klockan 13:41

Rättegången mot Ratko Mladic återupptas i dag i Haag. Till sluts ställs generalen som ansvarade för massakern i Srebrenica 1995 inför rätta. Fausta Marianović, själv född i Bosnien 1956, kom till Sverige som flykting 1992 och debuterade som författare 2008 med den uppmärksammade Sista kulan sparar jag åt grannen. Hon skriver i Svenska Dagbladet insiktsfullt om Mladic, om kriget och dess konsekvenser:

”Han hade delat in bosnierna i de som skulle mörda och de som skulle mördas. Avrättningen av bosnierna utvalda att dö, rubricerade ”generalen” som ”en gåva” till de bosnier som hade valts ut att stå för dödandet och förvalta den morbida presenten. De skulle därmed forma landet Bosniens hela framtid.”

De jugoslaviska sönderfallskrigen, och särskilt det grymmaste av dem i Bosnien, är tjugo år gammal historia. Konsekvenserna av krigen påverkar fortfarande människors villkor. Daytonavtalet 1995 ledde till eldupphör, men Bosnien blev en monsterstat, uppdelad i två enheter efter mera etniska än demokratiska grundprinciper. Den ekonomiska utvecklingen har dåligt kommit i gång. Sveriges Radio rapporterar på måndagen om 700 bosnier som i sommar kommit till Sverige i hopp om jobb. Men asylskäl fattigdom gälls inte. Alla kommer förmodligen att skickas tilbaka.

Krigsförbrytartribunalen i Haag har varit nödvändig för att ställa de ytterst ansvariga inför rätta. Någon form av rättvisa har skipats men det har inte lett till att försoningsprocesser i djupare mening kommit igång. Tänk om man också i f d Jugoslavien hade arbetat men en Sanningskommission, som i Sydafrika, där sanningen och en gemensam historieskrivning var viktigare än bestraffning.

Det övriga Europa borde ta ett större ansvar för byggande av både demokrati och ekonomiskt välfärd än nu. EU-medlemskap för alla de tidigare jugoslaviska republikerna är en långsiktig väg. Men också andra vägar borde kunna prövas. Det är bra men otillräckligt att döma Mladic. En väg vore att möjliggöra någon form av arbetskraftsinvandring från ex-Jugoslavien. Minns hur många jugoslavier som på sextio- och sjuttiotalen kom hit och byggde det svenska folkhemmet med oss.

 

Dela

Bristande respekt för mänskliga rättigheter

17 juni, 2012 klockan 11:14

Svensk migrationspolitik har med Tobias Billström som minister fått ett omänskligt ansikte. För två år sedan avgjorde Europadomstolen ett fall som gällde hantering av flyktingar som uppger sig ha varit utsatta för tortyr. När domen i Europadomstolen vann laga kraft i juni 2010 blev den direkt svensk rätt. Det betyder ”att Sverige inte har tillämpat gällande svensk lag på torterade asylsökande under de här två åren”, säger advokat Sten de Geer, till Sveriges Radio.

Europakonventionens skydd för de mänskliga rättigheterna är lag i Sverige. Europadomstolen har till uppgift att se till att Sverige och andra länder i Europarådet följer Europakonventionen.

Nu utmärker sig Sverige och Migrationsverket för att under två år ha brutit mot svensk lag, då det gäller verkligt utsatta asylsökande, som uppgett att de torterats. Den bristande respekten för mänskliga rättigheter och svensk lag på den nivån är upprörande.

Enligt Europadomstolens dom är det Migrationsverket och inte den asylsökande som ska bevisa om uppgifter om tortyr stämmer eller inte.

Dela

”Ankarbarn” allvarlig vanföreställning

28 maj, 2012 klockan 21:05

Ännu en myt om flyktingar punkterades i dag av Sveriges Radios Karin Runblom och Randi Mossige-Norheim. Det gäller ensamkommande flyktingbarn. Många kommunalpolitiker har hävdat att barnen tagit sig till Sverige för att de anhöriga skulle komma efter och med det resonemanget har termen ”ankarbarn” myntats.

”Av de knappt 4200 ungdomar som fick uppehållstillstånd mellan 2007 och 2010 är det 10 procent som har föräldrar och syskon som kommit efter på det som kallas anknytning. Sammanlagt är det 1130 anhöriga som har kommit till Sverige till de ensamkommande barnen. Då har man också räknat in personer från utlandet som gift sig med ett ensamkommande barn som hunnit bli över 18 år.”

Uppgifterna har tagits fram till Ekot av Migrationsverket. Före detta rikspolischefen och landshövdingen Björn Eriksson utredde 2010  kommunernas mottagande på uppdrag av regeringen. I en slutrapport skrev han att det florerar vissa vanföreställningar och att han bedömde den om så kallade ankarbarn vara allvarligast. Det hela påminner om den bisarra debatten om apatiska flyktingbarn för några år sedan, där symptomen också av myndighetspersoner avfärdades som simulering.

I år väntar man att 3 000 ensamkommande flyktingbarn ska ta sig till Sverige. Långt ifrån alla får stanna. Hittills i år har 75 av dessa flyktingbarn under 18 år avvikit för att slippa utvisas och lever under ofta extremt utsatta förhållanden.

 

 

Dela

Danjins flykt från kriget till nytt liv i Helsingborg

4 april, 2012 klockan 00:36

Danjin Malinovic, skådespelare vid Helsingborgs stadsteater, trollband sin publik under dryga två timmars enmansteater på Helsingborgs stadsteaters Foajéscen på tisdagskvällen. Danjin berättade med stor inlevelse om sitt liv i föreställningen ”Var är mitt hem”. När han bara var sju år kom kriget till hans hemstad Derventa i norra Bosnien. Under dramatiska omständigheter flydde hans familj, först till Zagreb i Kroatien och sedan till Moskva, för att i maj 1994 komma till Sverige som flyktingar. Först i maj 1997 kunde de andas ut och börja ett nytt liv, som bland annat innebar att den då tolvårige Danjin till slut kunde börja svensk skola.

Danjin använder sig i sin dramatiserade berättelse inte av etniska eller nationalistiska termer. Det som hände i Jugoslavien var inte hans krig. Hans föreställning ger också en skakande bild av godtyckligt bemötande av flyktingar i Sverige. Som bosnier hamnar familjen i kroatiska Zagreb. När Jugoslavien upphör att existera (och verkligen inte utfärdar jugoslaviska pass) lyckas de få kroatiska pass,  en förutsättning för att kunna komma till Sverige. Väl här vill Invandrarverket skicka tillbaka familjen eftersom ”det inte är krig i Kroatien”, men väl i Bosnien, ett ohyggligt krig som svenska byråkrater inte tycktes ha en aning om.

I Sverige följde några år av upprepade utvisningsbesked och underjordiskt liv som gömd illegal flyktingfamilj, ständigt jagad av polis. Det blir happy end till slut, annars hade inte Danjin suttit på Helsingborgs stadsteater den här oförglömliga kvällen med sina likaså i Helsingborg bosatta föräldrar och sin syster i publiken, alla försedda med PUT, permanent uppehållstillstånd, inträdesbiljetten till det raserade folkhemmet.

Ett hundratal personer hade hittat till foajéscenen, trots stadsteaterns numera havererade marknadsföring. Det var gratis entré och en kväll som ingen lär glömma, där Danjin med inlevelse, värme och stor humor gestaltade sitt eget öde, som är nog så typiskt för de senaste decenniernas europeiska historia.

Nästa tisdag kl 19 kommer till Foajéscenen  Behrang Kianzad, som bl a arbetat för televisionens Uppdrag granskning, att föreläsa om det delade Sverige och de nya svenskarnas undantagstillstånd, om mångfaldens många nyanser och den svenska medierapporteringen, satt i relation till mediebilder i andra länder. Några frågeställningar som Behrang utgår från är varför länder som Holland, Storbritannien, Kanada och USA är så mycket bättre än Sverige på att integrera nya medborgare? Vilken roll spelar massmedierna i dessa länder för att forma den nya nationella identiteten? Tänker de annorlunda än journalisterna i Sverige och är metoderna överförbara till svenska förhållanden? Det är några viktiga frågor som ska försöka besvaras i föreläsningen som delvis tar sin utgångspunkt i boken ”Sanningens Många Nyanser”, en handbok i mångfaldsjournalistik.

 

Dela

Riskkapitalister och ensamkommande flyktingbarn

1 april, 2012 klockan 22:49


 

Folkhemmet Integration kallar sig ett företag som lönsamt tar hand om ensamkommande flyktingbarn. Som Rapport visade på söndagskvällen har vården av de unga flyktingarna stora brister, med upprepade anmärkningar från Socialstyrelsen. De lokaler där de ensamkommande flyktingbarnen lever är ofta nedgångna med eftersatt underhåll.

Samtidigt tjänar Företaget Folkhemmet Integration stora pengar på verksamheten. En tredjedel av de skattebidrag man får i Uppsala kommun går direkt till vinst. Och som om det inte var nog har nu företagets ägare, s-politikern Jan Emanuel Johansson, känd också från TV:s Robinson, i december 2010 sålt  verksamheten vidare till riskkapitalbolaget Frösunda för en vinst på över 200 miljoner – av insatta skattemedel.

Frösunda är ett jättekonglomorat inom vården  som bland annat arbetar med den luckrativa missbruksvården för ungdomar. Frösunda ägs i sin tur enligt de uppgifter jag får fram av HG Capital, ett brittiskt investmentbolag.

SVT:s granskning visar att en tredjedel av de företag som driver hem för ensamkommande flyktingbarn 2010 hade mycket höga vinstmarginaler, över 15 procent. För många av Johanssons hem var vinstmarginalen över 30 procent.

Hur har det gått till att ensamkommande flyktingbarn och ungdomar med missbruksproblem blivit föremål för riskkapitalbolags lukrativa mångmiljonsnatteri av skattepengar?

 

Dela

Ett historiskt misstag

17 mars, 2012 klockan 18:46

”EU-ländernas ovilja att ge fristad åt flyktingar under den arabiska våren utgör ett historiskt misstag”, sa EU-kommissionären Cecilia Malmström i radions lördagsintervju. Den folkpartistiska politikern är som kommissionär ansvarig för flyktingfrågor inom EU.

UNHCR, FN:s flyktingkommissariat, gjorde efter den arabiska våren upp listor på 8 000 nordafrikaner i akut behov av skydd. De 27 EU-länderna erbjöd tillsammans 400 – 500 platser. Många EU-länder tog inte emot några flyktingar alls –  medan enbart Norge tog emot 250 asylsökande.

– Jag tycker inte att vi har hanterat de fantastiska händelserna i vår nära omvärld som vi borde, sa Malmström och det är lätt att hålla med henne.

Den arabiska vårens demokratiska omvälvningar kan jämföras med det kalla krigets slut och Berlinmurens fall, som ett unikt och avgörande historiskt skeende.

Många västländer har haft nära kontakter med de arabiska diktaturerna och inte minst gjort lönsamma vapenaffärer med regimerna. På alla vis borde EU och EU:s alla medlemsländer ha ett speciellt ansvar gentemot den arabiska vårens flyktingar, liksom när det gäller stöd till demokratibyggandet.

Sveriges smutsiga vapenaffärer med Saudiarabien måste ses i det sammanhanget, inte minst sedan Saudiarabien militärt krossat den arabiska våren i Bahrein.

Ledande politiker i olika EU-länder hetsar i främlingsfientliga termer mot flyktingar. Värst är Frankrikes populistiske president Nikolas Sarkozy, som inför presidentvalet sagt att det finns för många flyktingar i Frankrike och vill sänka antalet från 180 000 till 100 000.

Cecilia Malmström försöker att i år arbeta fram en gemensam flyktingpolitik för EU, ett svårt och enormt viktigt uppdrag.

 

 

Dela