Nazister på marsch

14 mars, 2014 klockan 11:16

Nationel.nu

nrp1985

1985 (när bilden ovan togs) var den självklara motsatsen till en nazist alla vi andra. I dag verkar det fritt fram för nynazister att sprida hat och lögner. Läs mer

Etienne Glaser berättar om flykten

10 november, 2013 klockan 19:28

FlyktenöverSundet

 

För sjuttio år sedan flydde tusentals judar över Öresund till tryggheten i Sverige. En av dem var skådespelaren Etienne Glaser, som var sex år när han kom till räddningen i Höganäs. Bilden från Judiska museet. Läs mer

Ljus i oktobermörker

21 oktober, 2013 klockan 07:00

1393912_3452886136584_298934598_n

7 000 danska judar flydde hösten 1943 från det ockuperade Danmark över Sundet. De kom särskilt till Höganäs, Helsingborg och Landskrona och undkom Förintelsens koncentrationsläger. Aldrig var världskriget mera konkret i våra trakter. På den danska sidan har 70-årsminnet uppmärksammats stort, obegripligt nog mindre här, tyvärr.

Bland det viktigaste som gjorts för att påminna om den kusliga och avgörande hösten 1943 är Henrik Valentins nya pjäs Ljus i oktobermörker som spelats i Helsingborg och Höganäs under oktober, också som skolteater. Föreställningen är gjord som musikalisk berättarteater, speglar dramatiska livsöden och sätter in dem i sitt sammanhang. Den är lättsam till anslaget, men starkt berörande. Tre skådespelare medverkar, Valentin själv, Elin Kortesalmi, som också står för regin, och Johan Ohlsson, som med musik på piano och dragspel tråcklar samman scenerna.

Speltiden är nu slut. Sista föreställningen på Dunkers var slutsåld. Nya generationer har fått en aning om vad som hände här under kriget. I dag rapporterar medierna om båtflyktingar som försöker ta sig från Afrika till Italien. Tidigare sökte vietnamesiska båtflyktingar friheten.För 70 år sedan kom tusentals dansk-judiska båtflyktingar över Sundet och blev omhändertagna på den svenska sidan, fick ett nytt liv här.

Det tål att begrunda. I dag är krig och misär långt borta. Men den gången fanns nazismen och Förintelsen på andra sidan Öresund. Alla måste förhålla sig till den. Kan det hända igen? Kan vi tänka tanken? Få frågor är viktigare att reflektera över. Därför var den här föreställningen så viktig och nödvändig, ett ljus i oktobermörkret.

Resenärer till Ravensbrücks koncentrationsläger

14 december, 2011 klockan 20:02

Katja Olsson var femton år när hon fördes från sitt hem i södra Polen till tvångsarbete hos en österrikisk bonde. Hon längtade efter sin mamma, gick på fel tåg och fördes som 16-åring till Auschwitz. Efter tre år överfördes hon till kvinnolägret Ravensbrück, norr om Berlin. Några dagar innan krigsslutet kom hon med Folke Bernadottes vita bussar till räddningen i Malmö.

Jag har berättat om Katjas liv och hennes år mellan 15 och 20 i olika koncentrationsläger i boken ”Flickan som kom till Auschwitz” (Historiska Media, i pocket 2010).

Två klasser från Kunskapsskolan i Helsingborg har i dagarna gjort en skolresa till Ravensbrück, ökänt som ett läger där fångarna/slavarbetarna utsattes för medicinska experiment.

På tisdagen träffade Katja och jag själv skoleleverna, som är ungefär lika gamla som Katja var när hon sattes i koncentrationsläger. Det var starka känslor i klassrummet och de unga Ravensbrücksresenärerna kunde identifiera sig med Katjas utsatthet, inte minst när hon berättade att hon vägde under trettio kilo då hon utmärglad kom till Sverige .

32 brevkort från Förintelsens Tyskland

6 december, 2011 klockan 11:03

Den sjätte december 1941 skrev Gustav och Minna Wächter ett postkort till sin son Walther, judisk flykting i Sverige. Gustav och Minna har förts från sitt hem och väntar ett par dagar på Hannoversche Bahnhof i Hamburg på det tåg som just i dag för sjuttio år sedan förde dem och andra judar till koncentrationslägret Jungfernhof utanför Riga, där de en månad senare är döda/mördade. På kortet berättar Gustav att de just fått mat och att ”allt är bra”. Han lämnar det färdigskrivna kortet till en polis som lovar att posta det.

Minnas och Gustavs (bilden) barnbarn, författaren Torkel S Wächter, son till Walther, fann för tio år sedan några flyttlådor på en vind i Stockholm. Där fanns hans fars dagböcker, tillsammans med fotografier, tidningsklipp, brev och postkort.

Nu har Torkel Wächterinternet publicerat 32 postkort som skildrar tysk-judiskt liv under världskrigets första år. De flesta är från hans far Walthers föräldrar i Hamburg och har lagts ut ett efter ett på dagen 70 år efter det att de avsänts.

Jag läser korten som oftast mest innehåller till synes oskyldiga notiser om vardagen och säkert förskönande skildringar, kanske för att inte oroa – och förflyttas jag tillbaka i tiden, till en ond tid, vars skuggor faller långt in i våra dagar. Det är djupt berörande, dessa meddelanden från en tid så svår att konkret försöka leva sig in i.

På nätet kompletteras de översatta texterna på korten med författarens koncentrerat knapphändiga kommentarer som tecknar en bakgrund till situationen i familjen och i Nazityskland då korten skrevs.

Så här heter det i  brevkort 25 från augusti 1941:

För ert kortbrev tusen tack. Att ni går på bio så ofta gläder mig. Ser ni även tyska filmer där borta? Jag går själv på bio varannan lördag! Ibland ser jag något bra, men andra gånger bara smörja. För 14 dagar sedan var vi med firman på ”Flora”, där det gavs en god revy.

Walther Wächter, sonen som mottog korten, levde ett annat liv i Skåne, där han bland annat arbetade på en gård i Kattarp utanför Helsingborg.

Förintelsen – på franska

11 oktober, 2010 klockan 10:52

Röda Kvarn i Helsingborg visar nu franska ”Innan gryningen kommer”. Filmen bygger på verkliga händelser och skildrar deporteringen av 13 000 judar från Paris 1942. Regissören Roselyne Bosch påminner om hur de tyska ockupanterna gav order som fransk polis villigt verkställde, påhejade av antisemitiska kretsar. Malin Krutmeijers recension finns här.

De deporterade judarna fördes till Förintelsens krematorier i Östeuropa. Barnen skiljdes från sina föräldrar för att lite senare fraktas mot samma masslakt. Av 13 000 överlevde 125.

Det är i dag svårt att förstå att de franska kollaboratörerna ”lydde order”. Filmen är en påminnelse om hur främlingsfientlighet och antisemitism bäddar för bestialiteter. Den belyser  att antisemitism inte enbart var ett tyskt fenomen – men ger också utrymme åt fransmän som stod emot.

Jag hoppas att många ser filmen och att gymnasieskolor tar tillfället till fördjupning i samtidshistoria.

Danska ”Armadillo” visas också nu på Röda Kvarn. Filmen skildrar dokumentärt unga danska soldater i Afghanistan som inte kan skilja mellan vanliga afghaner och talibaner. Läs Johan Malmbergs recension här.

Båda filmerna har en minsta gemensam nämnare. De som delar in världen i vi och dom förvandlar ”de andra” till ickemänniskor, judarna i Paris 1942 eller afghanerna i det pågående kriget.

Vågor av solidaritet i Ramlösa

26 augusti, 2010 klockan 17:45

Ulla och Gustav Kraitz’ skulptur till minnet av flyktingmottagningen i Ramlösa under andra världskriget och de vita bussarna invigdes på torsdagen. Helsingborg har fått ett konstverk med stor uttrycksfullhet. Liksom konstnärsparets monument över Raoul Wallenberg utanför FN:s högkvarter i New York omges Vågorna i Ramlösa av gatstenar som en gång legat i Budapests judiska getto.

Gustav Kraitz kom som flykting till Sverige 1956 efter långa år i sovjetiska fångläger. Han berättar att idén med att göra en skulptur med vågor föddes ur ett minne från flykten den gången, att havet och vågorna stod för frihet, för ett nytt liv.

Skulpturen och invigningen genomfördes som ett led i Region Skånes pågående projekt ”Skåne i humanitetens tjänst”. Genom att påminna om flyktingmottagande i våra trakter vill man visa att Skåne inte är främlingsfientligt och att de flesta skåningar är öppna mot världen.

Evenemanget vid invigningen fokuserade på just detta i starka tal av Rolf Tufvesson, ordförande i Region Skånes kulturnämnd och en av de pådrivande för projektet, Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg, förre ordföranden i FN:s generalförsamling ambassadör Jan Eliasson och förre danske ministern Arne Melchior, som själv flydde över Öresund 1943. Kronprinsessan Victoria och norske kronprins Haakon var där. Det blev en känslofylld och engagerande eftermiddag.

Människor med minnen från den tiden var där, flera överlevare från koncentrationslägren. Det var också Katja Olsson eller Kazimiera Kurdziel, som 1945 i krigsslutet kom med de vita bussarna till Sverige från kvinnolägret Ravensbrück, där man utförde medicinska experiment på människor, efter långa år tidigare i Auschwitz, där hon var fånge 74111, vilket finns intatuerat på hennes arm. I dag bor hon på Fredriksdal i Helsingborg. På bilden intervjuas hon i Ramlösa av tysk television, Norddeutsche Rundfunk.

Min intervjubok med Katja har i sommar kommit ut i pocketutgåva, ”Flickan som kom till Auschwitz” (Historiska Media).

Huvudnyheter