Islamofobi, jihadskolan och ”gröna faran”

19 november, 2012 klockan 23:01

”Islamofobin återuppstod efter det kalla krigets slut, med muslimerna som ett nyupptäckt negativt laddat kollektiv, som blev den nya fienden. Innan hade vi i Sverige haft jugoslaver, turkar och kurder. Nu fick den gröna faran ersätta den röda faran, också i amerikanska hollywoodfilmer.”

Mattias Gardell, professor i religionsvetenskap i Uppsala, fyllde Dunkers teatersal till sista plats när han på måndagskvällen med slagfärdig humor, breda kunskaper och slipade argument diskuterade islamofobin, i Sverige och i världen, också utifrån sin egen bok i ämnet.

”Islamofobin bottnar i medeltida kristna beskrivningar av muslimer som monstruösa djävulsdyrkare som dödade kristna barn och drack deras blod. I dag består nio av tio nyheter om muslimer av negativa stereotypiseringar. Mera sällan tas upp sådant som att 70 procent av alla kvinnor som med civilkurage går med slöja har blivit utsatta för hatbrott.”

Egentligen ville Gardell byta ut termen islamofobi mot muslimfientlighet.

”Det handlar inte om kritik av en religion utan om rasism riktad mot en grupp människor, allra störst på de orter där det nästan inte finns några muslimer.”

Det finns positiva tecken på att antimuslimska föreställningar minskar, särskilt bland ungdomar och unga i större städer. Gardell hoppades att antimuslimska stämningar skulle försvinna, på samma sätt som tidigare negativa känslor mot katoliker

”Samtidigt diskrimineras personer med arabiska namn både när det gäller arbete och bostäder. En del muslimer i Sverige har därför bytt namn, vilket lett till bättre jobb, högre årslön och till att barnen inte blir trakasserade i skolan.”

Gardell oroade sig också för en framväxande fascism i södra Europa i spåren av eurokrisen.

Och så berättade han om jihadskolan i Malmö och påminde om att jihad betyder strävan och att skolans inriktning var strävan efter att eleverna skulle kunna ta körkort.

Arrangörer för mötet var Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Helsingborg, m fl organisationer. Martin Nihlgård, rektor för Sundsgårdens folkhögskola, ledde samtalet.

 

Dela

Provokatören Vilks och SION

7 augusti, 2012 klockan 16:06

Drömmaren Lars Vilks som snickrade ihop den allra härligaste drömmen om en pojkhydda med Nimis på Kullaberg har gått upp i rök och ersatts av provokatören Lars Vilks. Också Nimis var en visserligen provokation, inte bygga i naturreservat, men en listig och humoristisk sådan. Men hans konstnärliga projekt har efter det kantats av haverier.

Mohammed som rondellhund och de åtföljande uttalandena var bara plumpa. En konstnär som sparkar på redan utsatta grupper i det svenska samhället ger jag inte mycket för.

Vilks senaste utspel, att han enligt HD, ska delta i en antimuslimsk konferens i New York just den elfte september är värre än så. Den högerextrema organisationen SION, Stop Islamization of Nations, som står som arrangör, hör till de mest obehagliga fenomenen i samtiden. Två av dess ledare, Pamela Geller och Robert Spencer, porträtteras här av tidningen Expo.

Om Vilks hade gjort antisemitiska uttalanden hade ingen tagit honom på allvar. Det han håller på med nu är precis lika obehagligt. Att tala om yttrandefrihet i sammanhanget är en hädelse.

En grovt antimuslimsk organisation som kallar sig för Sion och knyter an till judiskt språkbruk är bara genom det något ytterst obehagligt.

Vad Vilks hoppas på är förstås att konferensen med tanke på datumet väcker uppmärksamhet i USA. I så fall hamnar han i en fålla där han lär få sällskap av de mest bisarra högerextrema och islamofobiska krafter som finns i USA. Jag vägrar tro att han är så enfaldig att han verkligen reser dit.

 

Dela

Tårtan, rasismen och ministern

22 april, 2012 klockan 16:09

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Konstnären Makode Lindes tårtperfomance på Moderna museet skulle vara en manifestation mot kvinnlig omskärelse, om jag förstått rätt. Linde använder sig av en rasistisk stereotyp.

Sådana var vanliga under kolonialismens tid, som i sagoboken om Lille svarte Sambo. Att rasistiska klichéer inte bara tillhör det förflutna demonstrerade motbjudande Malmöpolisen för bara tre år sedan när man vid en övning använde rasistiska namn vid en övning som Neger Niggersson och Oskar Neger.

Konstnären är knappast rasist, snarare är hans syfte det motsatta, att avslöja rasism. Men vad händer när kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth nervöst flinande sätter kniven i den svarta tårtan under den vita omgivningens flabbande?

Man kan möjligen förstå om kulturministern av osäkerhet spelade den roll som förväntades av henne vid kakceremonin även om de flesta reflekterande personer nog hade backat. Men hennes aningslösa kommentarer efteråt visar att hon ingenting förstått om den kusliga visuella kraft som film och bilder från evenemanget haft runt om i världen, som ett rasistiskt intermezzo, skakande i all sin visuella övertydlighet. Händelsen visar att okänslighet för rasistiska klichéer ligger naket under en tunn kulturfernissa på många håll.

Stefan Jonsson frågar sig i Dagens Nyheter under rubriken ”När de vita skär i tårtan” om kulturministern bör avgå och svarar med skärpa:

”En person som så aningslöst deltar i en ceremoni med sådan innebörd är knappast lämplig som kulturminister. Och innebörden är ju inte okänd.”

 

Dela

Ett historiskt misstag

17 mars, 2012 klockan 18:46

”EU-ländernas ovilja att ge fristad åt flyktingar under den arabiska våren utgör ett historiskt misstag”, sa EU-kommissionären Cecilia Malmström i radions lördagsintervju. Den folkpartistiska politikern är som kommissionär ansvarig för flyktingfrågor inom EU.

UNHCR, FN:s flyktingkommissariat, gjorde efter den arabiska våren upp listor på 8 000 nordafrikaner i akut behov av skydd. De 27 EU-länderna erbjöd tillsammans 400 – 500 platser. Många EU-länder tog inte emot några flyktingar alls –  medan enbart Norge tog emot 250 asylsökande.

– Jag tycker inte att vi har hanterat de fantastiska händelserna i vår nära omvärld som vi borde, sa Malmström och det är lätt att hålla med henne.

Den arabiska vårens demokratiska omvälvningar kan jämföras med det kalla krigets slut och Berlinmurens fall, som ett unikt och avgörande historiskt skeende.

Många västländer har haft nära kontakter med de arabiska diktaturerna och inte minst gjort lönsamma vapenaffärer med regimerna. På alla vis borde EU och EU:s alla medlemsländer ha ett speciellt ansvar gentemot den arabiska vårens flyktingar, liksom när det gäller stöd till demokratibyggandet.

Sveriges smutsiga vapenaffärer med Saudiarabien måste ses i det sammanhanget, inte minst sedan Saudiarabien militärt krossat den arabiska våren i Bahrein.

Ledande politiker i olika EU-länder hetsar i främlingsfientliga termer mot flyktingar. Värst är Frankrikes populistiske president Nikolas Sarkozy, som inför presidentvalet sagt att det finns för många flyktingar i Frankrike och vill sänka antalet från 180 000 till 100 000.

Cecilia Malmström försöker att i år arbeta fram en gemensam flyktingpolitik för EU, ett svårt och enormt viktigt uppdrag.

 

 

Dela

Går USA under liksom Sovjetunionen?

11 mars, 2012 klockan 18:07

Johan Galtung, norsk internationellt framstående fredsforskare, förutspådde redan 1980 Sovjetunionens upplösning, ett decennium innan den inträffade. I en intervju på Aftonbladets kultursida säger Galtung att han tror att USA, Amerikas Förenta Stater, kommer att gå samma väg, senast 2020, till följd av framförallt en djupnande ekonomisk kris.

Han utvecklar sina tankar i sin bok ”The Fall of the US Empire – and Then What?” (2009). USA:s statsskuld utgör svindlande 14 000 miljarder dollar. En viktig orsak är ”kriget mot terrorismen”, som kostat tusentals miljarder dollar efter elfteseptember.

– Processen är snabb. Jag tror det amerikanska imperiet de facto redan är dött. Jag fruktar dess efterdyningar i form av USA- fascism, evangelism, kärnkraft och en Tea Party-vriden arbetarklass.

I USA ökar antalet hatgrupper, däribland Ku Klux Klan (bilden från Oxford i Mississippi), rapporterar forskningsinstitutet Southern Poverty Law Center, SPLC, i Alabamas huvudstad Montgomery. En följd är de dåliga ekonomiska tiderna. Flest hatgrupper finns i Kalifornien, rapporterar Svenska Dagbladet..

Vad händer om dagens amerikanska imperium faller sönder, om USA delas upp i flera mindre stater? Kanske får vi en fredligare och mindre militariserad värld.

Galtung menar också att massmördaren Breivik är en del av en framväxande neofascism, med en lätt förändrad retorik, där ras ”ersatts med kultur, rasblandning med multikulturalism och antisemitism med anti-islamism”.

Breivik mördade utifrån sin ideologi på ett sätt som ”påminner om oss själva”, när Norge (och Sverige) har trupper i Afghanistan och använder demokrati som argument för att legitimera bomber och våld.

Våld är motsatsen till dialog och kommer aldrig att fungera oavsett om det utövas i demokratins eller religionens namn.

–  Demokrati och frihet måste komma underifrån. Titta på Gandhi: du deltar i en konflikt med den framtid du vill se. Med fakta, argument, dialog och öppenhet, du uppträder som en fri person.

Läs mer av Johan Galtung via hemsidan på fredsorganisationen Transcend.

Dela

Ett nytt Danmark – efter tio år med Pia K

16 september, 2011 klockan 08:34

Danmark får sin första kvinnliga statsminister, Helle Thorning-Schmidt (bilden från valvakan), och främlingsfientliga Dansk Folkeparti reduceras efter torsdagens val till ett oppositionsparti vilket som helst. De partier som tydligt stått för en förändrad invandringspolitik går mest framåt. Torsdagens val gör förhoppningsvis slut på en tioårig dyster period då det danske hygge ersatts av en obehaglig och frånstötande politik.

Enhetslistans Johanne Schmidt-Nielsen sammanfattar i Politiken det som hänt: ”Slut på 10 år med Pia K.”

”Ett nytt Danmark”sammanfattar Information och citerar utländska medier som talar om paradigmskifte och om ”den danska högerpopulismens fall”. Världens största nyhetsbyrå Associated Press skriver att valet i Danmark kan komma att påverka Danmarks dåliga image i omvärlden genom att de negativa rubriker som Dansk Folkeparti skapat försvinner. Och brittiska The Guardian tror att maktskiftet i Danmark kan bli en inspirationskälla i andra länder.

Dela

Kan bilden av ”danskheten” återerövras?

8 september, 2011 klockan 11:35

Torsdag den 15 september är det val i Danmark. Efter ett årtionde kan Danmark få en socialdemokratisk statsminister. Men ännu viktigare är att allt talar för att Dansk Folkeparti kommer att marginaliseras.

I Svenskan skriver Karl Steinick i en krönika om hur man kan tala om länders image som ett slags varumärken eller national branding och om hur Kjaersgaard med stöd av de borgerliga partierna ”raserade ett av de mest positiva nationsvarumärkena och ersatte det med ett av den demokratiska världens mest negativa”. Borta är bilden av den hygglige öppne dansken, som ersatts av bilden av självgoda nationalister som bygger murar mot omvärlden.

De nya reglerna för invandring som nu gäller i Danmark har lett till att allt färre av de som söker uppehållstillstånd i landet får det, nu 18 procent mot 59 procent tidigare, enligt Svenska Dagbladet. Tidningen belyser reglerna genom intervju med ett dansk-ryskt par, där hon först efter sju år fått uppehållstillstånd och ännu inte kan bli dansk medborgare.

Enligt gällande regler ska en person för att beviljas danskt medborgarskap kunna uppvisa ”aktivt medborgarskap” genom att till exempel sitta i en styrelse, klara av ett medborgarskapsprov, ha varit heltidsanställd i fyra år eller ha fullföljt en utbildning.

Vi är många som hoppas på att valet leder till en förändring, så att Danmark återfår sitt gamla hygge. Men som Steinick skriver, det blir ett hårt arbete ”att revidera definitionen av danskheten och förbättra bilden av Danmark”.

Dela

Nya vindar efter valet i Danmark?

26 augusti, 2011 klockan 22:03

Kommer Danmark att få en ny regering efter valet som idag utsatts till den 15 september? Information publicerar i sin nätupplaga en opinionsundersökning gjord av Voxmeter för nyhetsbyrån Ritzau. I den leder socialdemokraterna och vänsterblocket stort med 54,1 procent mot ”det blå blockets” (regeringspartierna) 43,9 procent. Men i den senaste Gallupundersökningen som Berlingske publicerar är det nästan dött lopp mellan blocken. Samma tidnings Berlingske Barometer, som väger samman många gallupundersökningar ger dock de röda en ledning över de blå med 52,8 mot 47,2 procent.

Men Politiken visar att ”de röda” som länge haft stort försprång gått tillbaka och bara leder med 4 procent, den lägsta ledningen sedan januari. Det kommer att bli ett jämnt och dramatiskt val. På bilden socialdemokraternas Helle Thorning-Schmid, tippad ny statsminister.

De senaste årens politiska utveckling i Danmark med det inflytande Dansk Folkeparti fått har varit bedrövlig. Känslomässigt har Danmark för mig blivit ungefär som Sjöbo var på Svin-Olles, Sven-Olle Olssons tid, han som på 1980-talet för första gången i modern tid visade fram den svenska främlingsfientlighetens fula tryne.

Nå, Danmark är mer än vad Sjöbo var den gången, jag vet. Men den danska regeringens politik är sju gånger värre än Sjöbo och även danskar förfäras. Gång på gång har regeringen med DF som stödparti haft en öppet främlingsfientlig framtoning, som så starkt framgår av Lena Sundströms ”Världens lyckligaste folk”.

Låt oss hoppas att valet i september innebär ett slut för dansk folkepartis inflytande i regeringspolitiken och att nya vindar kan blåsa genom landet. Det skulle kännas som en stor lättnad också på den svenska sidan av Sundet.

Jag minns när Suzanne Brögger var i Helsingborg på Nordiska bokdagarna för snart ett år sedan, bekymrad över sitt Danmark. Hon berättade att hon blivit ombedd av en dansk tidning att ge ett lästips och då hade hon nämnt just ”Världens lyckligaste folk”.

Dela

Nämndeman Hellborns främlingsfientlighet

30 juli, 2011 klockan 22:19

Erik Hellsborn, sverigedemokraternas politiker i Varberg, uppmärksammas av New York Times, efter sitt uttalande om att i ”ett norskt Norge hade tragedin aldrig inträffat”. NYT citerar Hallands Nyheter, som skrivit om det inträffade och om Hellsborns uppdrag som nämndeman i Migrationsdomstolen i Göteborg.

HN skriver också om hur samme Hellsborn uppträtt i Varbergs kommunfullmäktige i en tröja med texten ”ge oss Sverige tillbaka” och om hur han på sin blogg tipsat om en bok där en nazist skjuter ihjäl invandrare, judar och politiker, vilket Hellborn tyckte var ”bra underhållning”.

Den av Hellsborn hyllade boken är utgiven 2003 av ett förlag med vitmakt-anknytning. Dess ”hjälte” startar i ett då framtida 2011 ett personligt raskrig som kulminerar med en massaker på en judisk mediefamilj och en avrättning av statsministern ”Göran Påhlsson”. Innan dess har ”hjälten” skjutit ihjäl invandrare, som kallas ”stilettnegrer” och andra kränkande öknamn, i Göteborg.

– Jag tror inte att vanliga människor som inte är intresserade av politik skulle ha något utbyte av den. Det är ju framför allt människor med vissa politiska uppfattningar som kan finna något värde i den, sa Hellsborn till Expo.se.

New York Times gör europeiska kopplingar till attentatet i Norge. I Frankrike hyllade Jacques Coutela, en ledamot i Front National, massmördaren Breivik som ”en ikon” på sin blogg. I Italien instämde europaparlamentarikern för Lega Nord Mario Borghezio i Breiviks åsikter om det mångkulurella samhället. Både Borghezio och Coutela fick dock repressalier av respektive partiledningar.

Sverigedemokraternas försök att visa upp något slags demokratiskt ansikte krackelerar när figurer som Erik Hellsborn visar sitt sanna ansikte. Nu ska nämndemannen sluta blogga, sägs det. Och Migrationsdomstolen ska utreda om Hellsborn kan sitta kvar som nämndeman.

Dela

Skapar Sveriges krig islamofobi?

29 juli, 2011 klockan 12:22

De högerextrema utbrotten av hat på nätet har kopplats samman med den norske massmördaren Anders Behring Breiviks åsikter i hans så kallade manifest, genomsyrat av islamofobi och främlingsfientlighet och av antidemokratiskt hat mot socialdemokratin.

Men det finns ett annat perspektiv. Det så kallade kriget mot terrorismen definierar muslimska grupper och länder som motståndare.

Sverige deltar i kriget mot talibanerna i Afghanistan. Och i krigspropaganda demoniseras fienden, de andra, muslimerna. Därmed definierar både medier och makthavare muslimer som ett problem.

Minns regeringens dubiösa utredning om Rosengården, skriver Jan Fredriksson i ett mejl till mig.  Där utpekades delar av de svenska muslimerna som ett problem. Hela vårt samhälle genomsyras av en misstänksamhet mot muslimer som särskilt får näring ur västvärldens krig mot länder där motståndarna är muslimer.

Frågan är, skriver Jan, ”kan vi föra ett orättfärdigt krig mot islamister utan att vi mentalt påverkas?

Till det kommer också de etablerade partiernas agerande, i synnerhet sådant som folkpartiledaren Jan Björklunds populistiska och islamofobiska utspel om slöjförbud under valdebatten för ett år sedan.

Det här är viktiga frågor nu när islamofobin i vårt tiotal inte sällan påminner om antisemitismen i Europa under 30-talet.

Dela