Kultur

”Fem år efter det att jag släpptes fri försöker jag lägga mina ohyggliga minnen bakom mig. Jag har gift om mig och är pappa till en liten flicka. Ändå fortsätter jag att ständigt tänka på Guantánamo och undrar hur det är möjligt att en demokratisk regering kan hålla människor inspärrade under vidriga förhållanden utan en rättvis rättegång.”

Murat Kurnaz, som nu lever i Tyskland, tillbringade fem år i Guantánamo, dit de första fångarna fördes den 11 januari 2002, för tio år sedan. Läs hans starka artikel i New York Times, publicerad i söndags, Notes From a Guantánamo Survivor.

Lakhdar Boumediene skriver i en annan artikel i NYT om sina mardrömsliknande sju år i lägret, då han inte fick veta varför han gripits och vad han var anklagad för.

I Guantánamo har under de gångna tio åren 779 fångar hållits inspärrade under tortyrliknande förhållanden, utan rättslig prövning eller tidsbegränsning, skriver Gösta Hultén, i en debattartikel i Svenska Dagbladet.  Två av lägrets offer finns nu i Sverige. Mehdi Ghezali satt i Guantánamo i två och ett halvt år, trots att inte ens det officiella USA (enligt Wikileaksdokument) trodde att han var terrorist.

I lägret finns fortfarande 171 fångar under omänskliga förhållanden. Men debatten om lägret har i det närmaste tystnat.

Hur kunde rättsstaten USA haverera på det här beklämmande viset, i strid mot alla juridiska grundregler och också mot de principer för behandling av krigsfångar som USA drev fram inför Nürnbergrättegångarna efter det andra världskriget? Och varför har lägret inte stängts, trots att president Obama lovade det redan under sin allra första dag i ämbetet?

”Guantánamo markerade ett sammanbrott för den humanitära folkrätt som har växt fram under mer än 50 år”, skriver Gösta Hultén. Han instämmer i krav från bland annat Human Rights Watch om att USA ska betala ut skadestånd till de drabbade, vilket ännu inte skett i ett enda fall.

Amnesty samlar in namnunderskrifter för en protestskrivelse om Guantánamo till president Obama. Skriv på den här.

Annika Thor skildrar i sin starka ”Om inte nu så när” Sverige strax före och i början av det andra världskriget. Hennes roman målar på dokumentär grund upp ett samhälle infekterat av främlingsfientlighet och av anpasslighet till det nazistiska Tyskland.

Många flyktingar från från Tyskland sökte sig hit, efter Kristallnatten i synnerhet judar, många med erfarenheter från de tyska lägren. De är inte välkomna. Många avvisas. Andra placeras i svenska läger. Svenska flyktinghandläggare använder antisemitisk jargong.

En stor del av berättelsen i Annika Thors roman utspelar sig på de rättslösa fängelser och arbetsläger för flyktingar som ofta kallats svenska koncentrationsläger, som Långmora (bilden) och Smedsbo i Dalarna.

Jag läser vidare i Tobias Berglunds och Niclas Sennertegs ”Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga” (2008). Författarna jämför de svenska lägren med Guantanamo, därför att de intagna inte hade möjlighet att inför domstol ifrågasätta sitt frihetsberövande och inte heller var anklagade för någonting konkret. Någon tortyr förekom förstås inte i de svenska lägren, dit också skånska Tjörnarp räknas.

Tre tusen personer, många antinazister och judiska flyktingar, internerades i dussintalet läger. Och blivande statsminister Tage Erlander spelade en skamlig roll, som högste ansvarige tjänsteman i lägeradministrationen.

En korvgubbe i Helsingborg diskuterade öppet politik med sina kunder. Den 43-årige mannen var tysk socialdemokrat som efter att ha misshandlats av SA-män efter nazisternas maktövertagande deltagit i det underjordiska motståndet mot Hitler innan han flydde till Sverige vid mitten av trettiotalet. Utan att vara anklagad för något greps han den 17 juni 1940 och placerades på obestämd tid i Långmora, utan möjlighet att överklaga. Efter tre år släpptes han, då den tyska krigslyckan vänt.

Berglund och Sennerteg jämför de svenska lägren med Guantanamo, fast förstås utan tortyr. Men också här hölls människor godtyckligt frihetsberövade under lång tid utan anklagelser. Många var judar eller aktiva antinazister. I 14 läger hölls mellan två och tre tusen utlänningar inspärrade. Undfallenheten för Nazityskland var sannerligen inte begränsad till Viken.

Musik på extremt hög volym under lång tid har använts som tortyr i Guantánamolägret och i CIA:s många hemliga fångläger världen över. Nu har framstående artister som R.E.M, Pearl Jam och Roots krävt att amerikanska myndigheter ska lämna ut dokument med listor på den musik som spelats som tortyr. Johnny Cashs dotter säger att hon känt djup avsky när hon fått veta hur musiken använts.

Ytterst ansvarig var USA:s dåvarande försvarsminister Donald Rumsfield. Det borde vara läge för en diskussion med den mannen om upphovsrätt och skadestånd till de musiker vars verk använts.

Här under en bra sammanfattning, gjord av engelskspråkiga Russia Today.

Bildförklaring: Svart: USA och misstänkta CIA “Black Sites”. Mörkblått: Länder där illegala fångutlämningar ägt rum. Ljusblått: Länder genom vilka fångar transporterats. Rött: Länder dit fångar förts. Källor: Amnesty International och Human Rights Watch.

I det kommande numret av New York Review of Books (9 april 2009) skriver Mark Danner om USA:s utbredda bruk av tortyr i den elfteseptemberkultur som skapades av Bushregimen i strid mot USA:s egna lagar och olika internationella konventioner som USA undertecknat. USA har förändrats med den nya regimen konstaterar Danner.

”Sedan november har George W Bush och hans administration försvunnit från oss med ökande hastighet, som en mörk komet på väg mot universums ände. Frasen ‘Kriget mot terrorismen’, administrationens signalslogan, så omhuldad av den man som med stolthet förklarade sig vara ‘en krigspresident’, uttalas nu med ett permanent par av citationstecken, som signalerar något ifrågasatt … något förflutet.”

Men det förflutnas brott kommer att förfölja USA om man inte gör upp med dem, skriver Danner. Hans artikel, som utskriven blir 20 A4, är en grundlig och fasansfull genomgång av USA:s tortyrpraktiker i The Black Sites, De svarta platserna, arkipelagen av fångläger på militärbaser runtom i världen i länder som Thailand, Afghanistan, Marocko, Polen och Rumänien. Guantánamo är bara ett av många tortyrläger i ett halvhemligt internationellt nätverk.

De redogörelser olika fångar har lämnat till Internationella Röda Korset om tortyr och förhörsmetoder liknar varandra in i minsta detalj. Eftersom fångarna aldrig hade någon kontakt med varandra, de hölls i total isolering, är påhittade uttalanden närmast omöjliga och fångarnas uppgifter ytterst trovärdiga.

USA använde storskaligt under många år tortyr vid förhör, det råder numera ingen tvekan om det. Och ordern kom från högsta ort.

En fånge blev lagd bunden till händer och fötter och naken under flera veckor, först på på en brits senare i en stol i ett kallt rum. Han utsattes för musik på högsta volym, misshandlades återkommande, förhördes några timmar varje dag, fick ingen mat annat än flytande näringslösning. Han utsattes för så kallad waterboarding, som expresident Bush godkänt som förhörsmetod. Obamas justitieminister Eric Holder har däremot utan omsvep förklarat att waterboarding är tortyr.

Abu Zubaydah, en namnkunnig fånge, berättar hur han regelbundet stängdes in timvis stående i en kistliknande mörk trälåda där han knappast kunde andas. När han togs ut, fortfarande naken, sparkades han mot väggarna …

Vad för slags information gav förhören med Zubayda? Allt fanns inspelat på nittiotalet videoband av CIA. Men nästan alla band förstördes, sannolikt för att undanröja bevis för tortyr.

Zubaydah var inte ensam med sina torterare och förhörsledare, skriver Danner. Från rummet fanns direkta förbindelser med höga CIA-tjänstemän på andra sidan världen. De var de som bestämde om fången skulle tvingas förbli stående under 48 timmar. Och CIA informerade nyckelpersoner som Condoleezza Rice och ex-vicepresident Dick Cheney.

George W Bush, ytterst ansvarig, ljög återkommande om vad han visste, både i sina tal, vid presskonferenser och i rapporter till internationella myndigheter, konstaterar Mark Danner.

Nu kräver ledande amerikanska politiker att man ska upprätta en Sanningskommission för att utreda hur amerikansk lag kränkts i behandlingen av fångar, från Guantánamo till Abu Ghraib.

Det kan bli en smärtsam process, tror Mark Danner. Utifrån vad vi vet nu, skriver han, agerade tjänstemän på order från den högsta politiska auktoriteten, USA:s president.

Beslutet att avveckla Guantánamo fattades av Barack Obama under hans första dag som president.

Lika stor uppmärksamhet har inte ett annat lika viktigt beslut fått.  Den 30 januari förnyades inte legoknektsföretaget Blackwaters kontrakt i Irak. En av krigets vidrigaste aktörer rensades bort. En motivering var den oprovocerade massaker, då Blackwateranställda slaktade 17 irakier på öppen gata.

På bilden här ovan syns en Blackwaterhelikopter på uppdrag över Bagdad.

På måndagen meddelades att Eric Prince (bilden), mannen som grundat Blackwater, har lämnat posten som vd på det blodsbesudlade företaget, nu omdöpt till Xe. Blackwater/Xe har tills nu två dussin flygplan i Irak och ett tusental anställda, uppger CNN.

Den ännu inte fyrtioårige multimiljardären Prince, ensamägare till Blackwater/Xe, och hans företag anklagas också för världsomspännande vapensmuggling.

Den nya Obamaadministrationen röjer uppenbarllgen i Bushregimens smutsiga byk. Men alla gillar inte det. Al-Jazira rapporterade på måndagen att CIA tillstått att man förstört 92 band inspelade under förhör med terrorister.

Människorättsorganisationer i USA hävdar att de förstörda banden har innehållit bevis för olagliga förhörsmetoder och tortyr. Obamas nye justitieminister Eric Holder (bilden), har ju tagit kraftigt avstånd från användningen av s k waterboarding (som Bush försvarade) och andra former av tortyr.

”Flera tidigare fångar från Guantánamobasen som USA släppt tidigare är nu aktiva terrorister”, heter det i ett TT-telegram publicerat bland annat i måndagens HD/NST, skriver av Karl Vicktor Olsson.

I en sidoartikel – utan källhänvisning – heter det att minst elva frisläppta före detta fångar i Saudiarabien har ”flytt och gått med i utländska terrrorganisationer”.

I min blogg från den 4 februari, ”Bill O’Reilly om Obama och Guantánamo”, citerade jag en rapport om den här sortens vaga och ospecifierade uppgifter om före detta fångar, gjord av ansedda mediegranskande FAIR, Fairness and Accuracy in Reporting. Det är bland annat den Bushvänliga TV-kanalen Fox som spritt den här sortens information, särskilt kanalens stjärnnamn, Bill O’Reilly. Jag blir förskräckt när jag ser hur TT okritiskt återger uppgifter, som måste betraktas som desinformation och inslag i kampanjen mot president Obamas beslut att stänga lägret.

Pentagon har lämnat många av de här uppgifterna, skrev FAIRs Peter Hart i den nämnda rapporten.

”På förfrågan har det hänt att man lämnat namn på folk som aldrig varit i Guantánamo, än mindre frisläppts. I några fall har man stämplat personer som deltagit i en dokumentär, vilken visats vid Cannesfestivalen.”

Om de här personerna verkligen var terrorister, borde Bushadministrationen inte haft några problem med att hålla kvar dem, fortsätter FAIRs Peter Hart. Om de inte var terrorister men blev det efter att ha suttit i Guantánamo i åravis, då visar det att Guantánamo är problemet snarare än lösningen.

I TT:s artikel namnges en enda person, Said Ali al-Shihiri. Hans tragiska livsöde skildras på Wikipedias engelska utgåva. Han greps i december 2001, vid gränsen mellan Pakistan och Afghanistan, vid den tidpunkt då USA betalade ett högt pris för alla utlämnade ”terrorister”. Han blev en av de första fångarna i Guantánamo. Efter sex år utan rättegång överfördes han i november 2007 till ett saudiskt fängelse. Det finns olika uppgifter om hans öde därefter. I en intervju i Saudi Gazette den 29 januari i år säger Sahiris pappa att sonen verkade ha anpassat sig till ett vanligt liv när han försvann i oktober 2008. Uppgifter i en propagandavideo från al-Qaiida hävdar att han nu är andreman i organisationen i Jemen. al-Qaidas video är TT:s enda angivna källa.

Stängningen av Guantánamo är kontroversiell i kretsar i USA. Många har intresse av att sprida desinformation. Svenska TT borde vara medveten om de förutsättningarna, särskilt nu när det förekommer en debatt om Sverige ska ta emot tidigare fångar från lägret.

Bilden ovan visar fångar som anländer till Guantánamos Camp X-Ray i januari 2002.

Ännu en skandal relaterad till Guantánamo avslöjas i söndagens The Observer. Det gäller den trettioårige fången Binyam Mohamed, med etiopiska rötter (bilden). Efter fyra år i Guantánamo väntas han bli frisläppt under den kommande veckan och transporterad till Storbritannien, skriver den brittiska tidningen.

Tidningen avslöjar att amerikanska utrikesdepartementet via det brittiska utrikesdepartementet utövat påtryckningar på en engelsk domstol att inte behandla CIA-dokument om tortyr av fången. Det amerikanska brevet, avsänt i augusti förra året, hävdar att ett offentliggörande av CIA-dokumenten skulle utgöra ”ett allvarligt hot mot USA:s säkerhet”.

Dokumentet väckte våldsam vrede bland de brittiska domarna, som uppfattade det som ett direkt hot från USA mot Storbritannien. Möjligheten finns dock att engelsk underrättelsetjänst är medskyldig till tortyren.

Mohamed greps i Pakistan 2002 och överlämnades till USA som ”misstänkt terrorist”. Han transporterades mellan CIA-fängelser i Afghanistan, Pakistan och Marocko innan han anlände till Guantánamo 2004. I Marocko torterades han regelbundet med en rakkniv som skar i hans penis. I Afghanistan hölls han inspärrad i ”ett mörkt hål” med musik på högsta nivå utan uppehåll, skriver Andy Worthington i sin ”The Guantánmo files: The Stories of the 774 Detainees in America’s Illegal Prison”.

Genom ännu ett konkret fall visas hur användningen av tortyr inte bara plågar en individ utan korrumperar rättsväsendet, i det här fallet både i USA och i Storbritannien. Ytterst ansvarig är George W Bush.

”Tonårsterroristen” Omar Khadr var femton år (bilden) när han sommaren 2002 greps av amerikanska soldater. Det var ett under att han levde. Soldaterna hade skjutit flera salvor mot den plats varifrån man trodde att en granat avfyrats som dödligt skadat den amerikanske serganten och tvåbarnspappan Christopher Speer, som senare avled av skadorna. Pojkens kropp var genomborrad av kulor, men han klarade sig.

Khadr fördes till Guantánamo, där han nu är 22 år gammal, den yngste kvarvarande fången. Som kanadensisk medborgare är han också den ende västerrlänningen i fängelset. Han har anklagats för att ha tränats av al-Qaida och för att ha lagt ut minor på en väg som användes av amerikanska trupper. Det sistnämnda sägs ha filmats på en video, skriver CNN, men Pentagon har vägrat låta någon se videon.

Khadrs rättegång skulle inletts i januari. Men den har blivit uppskjuten efter president Obamas besked att lägret ska läggas ner. Om Khadr förs till sitt hemland Kanada kommer han sannolikt att friges, efter att suttit fängslad sju år. I Kanada skildras han som ett offer, högst rimligt. Förs han till USA väntar troligen livstidsstraff.

”Omar är inget hot”, säger hans försvarsadvokat Nathan Whitling, som nyligen besökt honom i fängelset. ”He’s a good kid …, han är en bra grabb”.

För ett halvår sedan frisläpptes sju timmars filmning med dold kamera av förhören med Omar Khadr i Guantánamo (se kommentar till denna video nedan). Khadr hävdar att han utsatts för olika former av tortyr, bland annat genom att tvingas bära en mask som framkallade kvävningskänslor och fick honom att svimma.

Khadr är en av 245 kvarvarande fångar i fängelset, som av många beskrivits som ett koncentrationsläger. Barack Obama skrev på sin första dag som president under ett beslut att lägret ska stängas inom ett år.

”Bara några timmar efter det att president Obama gått ut med att han vill stänga Guantánamo (förkortat Gitmo) bekräftades att den 35-årige Sahid al-Shahiri har återupptagit terroristaktiviteter i Jemen”, sa den amerikanska TV-kanalen Foxs ankare Bill O’Reilly (25/1).

O’Reilly är känd eller ökänd som hårdför utfrågare på nationella och stora TV-kanalen Fox, som stått Bushregimen mycket nära. Han är en av många i medierna som attackerar Barack Obama. Men inte med argument och fakta.

– Vi kan lägga den här killen till 61 andra namn på terrorister från Guantánamo som släppts och återgått till att vara terrorister, fortsatte Bill O’Reilly.

O’Reillys uttalanden har granskats av Peter Hart från den mediekritiska organisationen FAIR. Till en början stämmer inte siffran 61. Pentagon har vagt sagt att 18 återgått till terrorism, men utan att ange namn. På förfrågan har det hänt att man lämnat namn på folk som aldrig varit i Guantánamo, än mindre frisläppts. I några fall har man stämplat personer som deltagit i en dokumentär, vilken visats vid Cannesfestivalen.

Om de här personerna verkligen var terorister, borde Bushadministrationen inte haft några problem med att hålla kvar dem, fortsätter FAIRs Peter Hart. Om de inte var terrorister men blev det efter att ha suttit i Guantánamo i åravis, då visar det att Guantánamo är problemet snarare än lösningen.

Barack Obama undertecknade under sin första dag i ämbetet ett beslut om att Guantánamo ska stängas inom ett år. För de flesta i Europa är det lika välkommet som självklart. Men i USA finns det talföra mediepersoner med positioner som står för radikalt andra värderingar och kommer att göra allt för att bekämpa den nye presidentens initiativ och då inte bara vad gäller Gunatánamo.

Nedan ett smakprov på O’Reilly, från hans show två dagar senare än citatet ovan, den 27/1. Ämnet är ”hatkampanjen mot Bush” och Guantánamo.

[refuse-all-have-a-happy-holiday-in-guantanamo-bay]

President Bushs tortyrfängelse på Kuba kommer att stängas inom kort. För de några hundra fångar som ännu förvaras där blir det nu sista julen i Guantánamo.

Den danska regeringen har med stor iver sänt soldater till USA:s krig i Irak. Nu har man fått en förfrågan om Danmark kan tänka sig att ta emot fyra av de fångar som kommer att överföras från det ökända fängelset. Regeringen säger nej. Man deltar i Bushs krig men tycker att Obamas avveckling av lägret är ”USA:s ansvar”.