Homer Plessy steg på spårvagnen och fängslades

21 oktober, 2012 klockan 01:32

Delstaten Louisianas historia skildras i Cabildopalatset vid Jackson Square i New Orleans. Slaveriets kusliga historia synliggörs, bland annat med en stor bild från en av de många stora slavmarknaderna i New Orleans (nertill). Rekonstruktionen, tiden efter slaveriets avskaffande belyses hyggligt. Men den viktigaste medborgarrättshändelsen i New Orleans och den som fått mig att besöka det för dagen nybonade museet skildras ensidigt och fördomsfullt, berättelsen om Homer Plessy som en dag 1892 steg på en spårvagn ”endast för vita” och hamnade i fängelse.

Plessy är en lika viktig person i den svarta medborgarrättsrörelsen som Rosa Parks, som 1955 i Montgomery Alabama vägrade resa sig i bussen för en vit passagerare. Polis fängslade henne och hennes fall fördes till Högsta domstolen, som avgjorde att de segregerade bussarna stred mot författningen. Den unge Martin Luther King blev nationellt uppmärksammad efter den framgångsrika bussbojkotten.

Också Plessys fall gick till Högsta domstolen. I fallet Plessy vs Ferguson 1896 fattade domstolen det förödande beslutet om ”lika men åtskilda”, som legaliserade rasism och segregering ända till 1955 och Rosa Parks.

På museet finns ett foto på en av de domare som dömde Plessy, han hette faktiskt White. Däremot saknas en bild på Plessy, här ovan finns en från det tillfälle när han förs till fängelset. Plessy omtalas på museet som ”svart med ljus hy”, men det sägs inget om att han bara var 1/8-dels svart. USA:s raslagar på den tiden låg nära nazismens syn på ”raser”.

Ingenstans i New Orleans finns en staty över den modige Homer Plessy. Dock satte myndigheterna 107 år efter det att han steg på spårvagnen år 2009 upp en skylt på platsen.

 

 

 

Dela

Gazaläkaren som inte hatar besöker Sverige

13 februari, 2012 klockan 09:02

Den palestinske läkaren Izzeldin Abuelaish besöker i nästa vecka för första gången Sverige. Den i Gaza bosatte läkaren pendlade under många år mellan Gaza och det israeliska sjukhus där han arbetade. Under Israels krig i Gaza 2008-09 anlitades Abuelaish av en israelisk TV-station för att rapportera om förhållandena i Gaza, från sitt hem i flyktinglägret Jabalia.

Medan han i januari 2009 befann sig i direktsändning fick han beskedet att hans hus beskjutits av en israelisk stridsvagn och att hans tre döttrar hade dödats, tjugoåriga Bisan, 15-åriga Mayar, 13-åriga Aya och läkarens 17-åriga brorsdotter Nur Abuelaish. Två av döttrarna fick sina huvuden avslitna.

Trots händelsen beslöt sig Izzeldin Abuelaish för att inte hata utan fortsätta att arbeta för att bygga broar och är i dag en röst för fred i Mellanöstern. Han har nominerats till Nobels fredspris och hans bok “I shall not hate: A Gaza Doctor´s Journey on the Road to Peace and Human Dignity” har översatts till 15 språk.

Israel attackerade under 22 dagar runt årsskiftet 2008/09 Gaza. Över 1300 palestinier dödades, liksom 13 israeler.

Dela

Martin Luther King-dagen i Helsingborg

15 januari, 2012 klockan 21:03

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Martin Luther King-dagen firas den tredje måndagen i januari som nationell helgdag i USA, i år den 16 januari, i anslutning till Kings födelsedag den 15 januari. Det är en dag som betonar alla människor lika värda oavsett bakgrund och som påminner om Kings arbete mot segregering och rasism.

Många amerikaner använder dagen till frivilligt arbete i medborgarrättsrörelsens anda, ”a day of service”, ”a day on, not a day off”. Det gjorde Barack Obama 2009. På Kingdagen, som råkade vara dagen före hans presidentinstallation, kavlade han upp ärmarna och målade väggar på ett hem för föräldralösa barn.

Filmen ovan visar King sista tal, den 3 april 1968. Han är hotad till livet och beskriver att han varit på bergets topp. Som alla vill jag leva ett långt liv, säger han. Men det är inte det viktigaste. Ni som ett folk kommer att ta er till det förlovade landet, även om jag som person kanske inte kommer att vara med er.

Dagen efter mördades King i Memphis, ett mord som aldrig blev uppklarat. I dag söndag skulle han ha fyllt 83 år.

Kingdagen celebreras numera också allt mer i Sverige. Årets Martin Luther King-pris delas ut till Mehdi Gharbi (bilden t h) som från sin lägenhet i Sollentuna redigerat nättidningen Tunis News, som spelade en viktig roll i den tunisiska revolutionen, en rörelse som genom ickevåld förändrade världen.

I Helsingborg talar fredsforskaren Jan Öberg (t v) på stadsbiblioteket kl 18 på måndagen om ”Väpnade insatser eller ickevåld i Sveriges engagemang i internationella konflikter?”. I mötet medverkar även Michaela Tehagen, flöjt och Boel Toresdotter Hansen, gitarr samt Stig Fred, recitation. Arrangörer är Kristna Fredsrörelsen i Helsingborg och Helsingborgs Kristna Råd. Fritt inträde.

Dela

Bradley Manning förbrytare eller hjälte?

18 december, 2011 klockan 11:10

Bradley Manning var bara 22 år när han läckte hundratusentals dokument, till whistleblower-webbsidan Wikileaks. Nu har rättegången mot honom inletts i USA, efter det att han tillbringat det mesta av 18 månader i total isolering. Någon verklig rättegång är det inte fråga om ännu, endast inledande förhör i en militärdomstol på en militärbas.

För sitt mod riskerar han att dömas till livstids fängelse, anklagad för att läckt amerikanska statshemligheter och för att ha ”hjälpt fienden”. Högljudda debattörer har krävt dödsstraff för ”landsförrädaren”.

Manning mördade ingen, skriver demokratiaktivisten Charles Davis på den arabiska tevestationen al-Jaziras webbsida. Det var Manning som offentliggjorde den kusliga videon med helikopterattacken i Bagdad 2007, då 12 obeväpnade personer slaktades, däribland två Reutersjournalister. Hade Manning i stället varit den som höll fingret på avtryckaren uppe i Apachehelikoptern hade han inte behövt stå till svars för sin handling, skriver Davis.

Hade Manning gett order om den missilattack i Jemen som 2009 mördade 14 kvinnor och 21 barn hade han inte heller ställts inför rätta, ingen skulle ha känt till hans namn. Men genom att offentliggöra dokument om dessa och många andra grova amerikanska krigsförbrytelser har han väckt rättfärdig opinion mot de amerikanska krigen och mot övergrepp och mord på civila.

Det är ingen tillfällighet att Daniel Ellsberg, som 1971  offentliggjorde Pentagondokumenten om USA:s krigsförbrytelser i Vietnam, nu ger Bradley Manning sitt helhjärtade stöd.

Både Ellsberg och Manning är modiga visselblåsare och individer som hjältemodigt och med ickevåld stått upp mot krigets vanvett.

Dela

Freedom Riders mot Veolia på Västbanken

11 december, 2011 klockan 19:27

Sex palestinska ”Freedom riders” gick den 15 november i år nära den judiska bosättningen Psagot upp på en segregerad israelisk buss, ”endast för judiska bosättare”, som i Veolias regi går från den ockuperade Västbanken till östra Jerusalem. Gränspolis och soldater omringade bussen vid  checkpointen Hizmeh. Palestinierna arresterades och fördes till polisstationen i Atarot. Filmen ovan från aktionen och från en solidaritetsmanifestation i Baltimore i USA, arrangerad av Jewish Voice For Peace.

Badee Dwak från Hebron, en av de arresterade demokratiaktivisterna, sa:

”Företag som Veolia och Egged är direkta medbrottslingar i den israeliska kränkningen av våra medborgerliga rättigheter. De transporterar bosättare från ockuperat land på vägar som vi sällan kan använda till platser som vi inte kan ta oss till, också Jerusalem.

Dessa företag bör bojkottas, inte bara i Israel utan i hela världen. Det är en moralisk skyldighet att göra slut på deras medverkan i israelisk apartheid.”

De palestinska demokratiaktivisterna har inspirerats av den amerikanska medborgarrättsrörelsen ”Freedom Riders”, som för femtio år sedan med icke-våld och civil olydnad bekämpade rasistisk segregering i den amerikanska södern genom att försöka åka med bussar ”endast för vita” och låta sig arresteras. Bilden underst visar en buss från den amerikanska aktionen men med inlagda palestinska slagord.

Aktionerna i USA blev framgångsrika och ledde till nya lagar som förbjöd segregering på buss- och tågstationer liksom på flygplatser. Det här var på John F Kennedys tid, när Robert Kennedy var justitieminister. Läs mera i min blogg från i våras här.

Palestinska Freedom Riders har en Facebooksida, med mer information.

Stort tack till Bea, som i kommentaren till min tidigare blogg ”Veolias Öresundståg och tågen i Israel” gav mig den länk som berättade om de palestinska Freedom Riders.

Till sist: När multinationella Veolia nu gått in i Öresundstrafiken efter DSB First, varför tog politikerna inte hänsyn till företagets solkiga och demokratiskt helt oacceptabla agerande i Israel?

Dela

Tjugo år sedan Sovjet föll samman med en suck

8 december, 2011 klockan 18:12

Sovjetunionens kollaps kan knytas till den 8 december 1991, då ledarna för Ryssland, Vitryssland och Ukraina skrev under ett avtal om upplösning av unionen. Några veckor senare, den 25 december, lämnade Michail Gorbatjov posten som Sovjetunionens siste president. Han hade strävat efter att göra om imperiet till en federation, men fler och fler sovjetrepubliker utropade i stället sin självständighet. De nya staterna bildade en ekonomisk union OSS, utom Estland, Lettland och Litauen.

För Sverige var det viktigaste att de baltiska länderna återuppstod, med särskilda relationer till Skandinavien, men också att det militära hot från öster, som många siat om, gick upp i rök.

Flaggan med hammaren och skäran halades från Kreml utan fanfarer och tal. Imperiet upplöstes med en suck, skriver The Economist. Trots långvarigt totalitärt styre upplöstes imperiet inte genom våld. På Moskvas gator dog tre unga män under den misslyckade kuppen i augusti 1991. Annars var imperiets upplösning relativt fredlig, mera ickevåld än våld.

De postsovjetiska konflikterna, särskilt i Kaukasus, präglades däremot av utdraget våld, med omkring 200 000 döda. Och det nya Ryssland blev knappast den demokrati många hoppades på, delvis som en följd av USA:s och västvärldens negativa politik.

Dela

3 x 11 september

9 september, 2011 klockan 10:18

Våld kommer aldrig att besegra våld, skriver den chilenskamerikanske författaren Ariel Dorfman i DN:s kulturdel. Medan det offentliga samtalet dessa dagar fokuserar på Nine-eleven, dvs al-Qaidas attack år 2001 mot World Trade Center i USA, påminner Dorfman om två andra händelser samma dag.

Den 11 september 1973 störtades Salvador Allendes demokratiskt valda regering i Chile i en fascistisk statskupp, stödd av USA och ledd av Augusto Pinochet. Diktatorn bemöttes i Chile med ickevåld, skriver Dorfman.

Landet som stulits från oss togs tillbaka centimeter för centimeter … tills vi slutligen slog honom i en folkomröstning.

Dorfman påminner om en tredje elfteseptember. 1906 talade den dagen för första gången den unge Mahatma Gandhi i sydafrikanska Johannesburg om sin ickevåldsfilosofi eller satyagraha, som senare skulle leda till Indiens självständighet och som influerade Martin Luther King och USA:s medborgarrättsrörelse. Med Gandhis ord:

Våld kommer att segra över våld först när någon kan bevisa för mig att mörker kan skingras med mörker.

Världen efter den 11/9 diskuteras på Dunkers kulturhus i Helsingborg lördag 10/9 kl 14. Medverkar gör Ingela Olsson, Othman Al-Tawalbeh, Per Jonsson, Maja Gullstrand och jag själv, Sören Sommelius.

Dela

Övergreppen mot Ship to Gaza

4 juli, 2011 klockan 23:50

Den grekiska regeringens försök att hindra fartygen i Ship to Gazas konvoj att lämna grekiska hamnar är beklämmande. Grekland vill göra upp med Israel om att hjälpen ombord på Ship to Gazas fartyg ska kunna transporteras till Gaza ombord på grekiska fartyg, skriver israeliska Haaretz. EU tycks stillatigande spela med i detta smutsiga spel och från den svenska regeringen har jag inte hört några invändningar.

EU:s och för den delen den svenska regeringens hållning gör oss medskyldiga i den folkrättsstridiga kollektiva betraffningen av Gazas befolkning. Varför ska ”vi” ställa oss på den israeliska ultrakonservativa regeringens sida mot det palestinska folket? Jag känner mig beklämd.

Ship to Gaza Sweden skrev på måndagen brev till den grekiske premiärministern Giorgios Papandreou:

”Hur är det möjligt att Din regering kan nedlåta sig till att vidta åtgärder mot oss och vår fredliga solidaritetskonvoj som om det var vi som bröt mot lagen och kränkte människors rättigheter?”

I fredags hejdades det amerikanska fartyget The Audacity of Hope och på måndagen stoppades kanadensiska Tahrir (bilden) av den grekiska kustbevakningen på väg ut ur en hamn på Kreta.

Två av konvojens fartyg har i grekiska hamnar utsatts för sabotage, av allt att döma iscensatta av Israels ökända säkerhetstjänst Mossad, med ett långt register av internationella kriminella handlingar till stöd för Israels nationella intressen, skriver Richard Falk, FN:s specielle rapportör om palstiniernas mänskliga rättigheter.

Trots alla dramatiska omständigheter kring Ship to Gaza är min uppfattning att många internationella medier tonat ner sin bevakning av konvojen, som om den här unika internationella solidaritetsaktionen mot Israels mångåriga extrema övergrepp mot den palestinska befolkningen i Gaza inte vore värd att rapportera om.

Två stater, Israel och Grekland, saboterar en internationell ickevåldsaktion mot grova människorättskränkningar, med moraliskt stöd från både USA och EU. Hur är detta möjligt?


Dela

Irish eyes are smiling …

21 maj, 2011 klockan 10:30

Drottning Elisabeth II har i veckan besökt Nordirland och Republiken Irland och både i Belfast och i Dublin talat om den sorgliga historien mellan Storbritannien och Irland, en historia med mycket ”som inte borde ha hänt”. Även om hon inte direkt bad om ursäkt så innehöll det hon sa en stark vilja till försoning. Hennes tal fick stående ovationer och The Guardian rapporterar att drottningen oväntat blivit idol på Irland. Det var första gången på ett sekel som en brittisk monark besökte Irland. På filmen ovan syns hon tillsammans med Irlands president Mary McAleese.

Drottningen inledde sitt tal med några ord på gaeliska, ”A Úachtárain agus a chairde” (”president and friends”), vilket bara det var en alldeles oväntad markering, som sedan följdes av tankar på att lösa upp historiens knutar för att skapa harmoniska och fördjupade grannrelationer. Dagen efter skrev Irish Independent:

Det var ett gripande tal, förmedlat med kristallklar röst och efter skålen stod hela salen upp och applåderade. Det var inte bara en artig applåd utan en applåd som kom från hjärtat som uppskattning inför den bro som drottningen själv byggt … hon utstrålade som kvinna känslan av att historiens börda för henne just blivit mycket lättare.

Drottningens tal är ett ovanligt exempel på vilken otrolig kraft viljan till försoning kan ha när det gäller att lindra konflikter. Rätt ord i rätt sammanhang har större kraft än väpnade arméer.

För några år sedan besökte jag Belfast i Nordirland och såg de stora muralmålningar, som fungerade som inslag i propagandakriget mellan protestanter och katoliker. I den protestantiska delen av staden fanns ett hav av i sammanhanget aggressiva brittiska flaggor och så en röd gavelvägg som med brittisk-nationalistiska förtecken hyllade Elisabeth (se bilden). På målningen finns en sång inskriven, med orden: ”To Us Our Queen Was Dear: Because She Had A Soldier’s Heart”.

Den väggen måste nog målas om nu, när den 85-åriga drottningen inte längre har ett soldathjärta utan står för fred, icke-våld och försoning.

Irish eyes are smiling, skriver The Guardian efter drottningbesöket, som i den kommande veckan följs av ett annat besök, när Barack Obama kommer till ön.

Dela

Libyen behöver fredsskapande civila insatser

10 mars, 2011 klockan 21:42

Fredsforskaren Jan Öberg skriver om Libyen och undrar varför det inte finns några diskussioner om civila insatser för att hantera den djupnande krisen i landet. Det skulle kunna handla om medling, fact-finding uppdrag, hearings och annat – på uppdrag av EU eller FN. Det enda som tycks diskuteras är upprättandet av ickeflygzoner, vilket är en krigshandling, som inte kommer att lösa krisen utan kommer att leda till en militär intervention längre fram.

”Allt handlar om Libyen = 3,5 % av världens oljetillgångar, dubbel så stora som USA:s, ingenting handlar om fredsskapande och konfliktläkande åtgärder.”

På sin blogg skriver Richard Falk, ordförande i Nuclear Age Peace Foundation och knuten till Jan Öbergs TFF, Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, i samma anda. Han påminner om hur militära interventioner under de senaste årtiondena lett till det ena misslyckandet efter det andra, med stort mänskligt lidande till följd.

Det gäller särskilt västliga krigshandlingar i den muslimska världen under det senaste halvseklet. Falk betonar att beslut måste fattas av FN:s säkerhetsråd och att internationella lagar måste följas.

Har världen ingenting lärt av krigen i Vietnam, Irak och Afghanistan, undrar Falk. Han förfäras över de amerikanska republikaner (bland dem förre presidentkandidaten John McCain) som tycks vilja satsa miljarder dollar på ett nytt krig i Libyen –  samtidigt som man drastiskt skurit ner inhemska välfärdssystem:

”Det finns en oroande (amerikansk) beredvillighet att gå in med pengar och vapen i en ny konflikt, till synes för att visa att den imperialistiska geopolitiken inte är död, trots alla uppenbara tecken på USA:s nedgång.”

Under tiden fortsätter Muammar Gaddafi-trogna trupper att attackera rebellerna. På torsdagskvällen kom ett gemensamt fransk-engelsk uttalande där man krävde att Gaddafis attacker måste upphöra omedelbart. Bilden ovan visar rebeller nära Ras Lanuf, utsatta för bombardemang.

Dela