Livets lyckohjul

23 september, 2010 klockan 11:46

Rädda Barnen har ett lyckohjul, med all världens länder inlagda efter storlek. Nu ska jag återfödas. Jag snurrar på hjulet.

Det stannar på Nepal. Nu är jag en nyfödd i Nepal.

Anna Leithe från Rädda Barnen berättar om vad som väntar mig när jag växer upp i bergslandet Nepal.
Barnaga är tillåten där. 31 procent barnarbetar. Analfabetismen är 51 procent. Barnäktenskap ingås av 51 procent. I landet råder vad som benämns extrem fattigdom, 31 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.

Jag drar ett djupt andetag. Så ser vår värld ut. Varje människas förutsättningar beror på i vilket land och i vilken klass hon eller han är född.

Dela

Obama i Indonesien?

21 januari, 2009 klockan 23:15
Obama i Indonesien?

Obama såg presidentinvigningen på TV från Indonesien. Nja, inte den riktige Barack, han var ju i Washington, men hans indonesiske lookalike, 34-årige Ilham Anas. Denne har ”från vissa vinklar” likhet med USA:s 13 år äldre nye president. Anas tjänar nu pengar som lookalike och har fått nationell uppmärksamhet i ölandet.

Många indonesier är mycket intresserade av Barack Obama, som ju som pojke levde och gick i skola i Djakarta under fyra år. Hans mamma hade då skiljt sig från Barack Obama sr och gift om sig med den indonesiske muslimen Lolo Soetero.

Dela

Martin Luther King skulle 15/1 fyllt 80 år

14 januari, 2009 klockan 13:24

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Martin Luther King skulle i morgon den 15 januari ha fyllt 80 år. Han var bara 39 år när han mördades i Memphis den 4 april 1968, efter att ha fått Nobels fredspris fyra år tidigare som den dittills yngste pristagaren. Många minns hans stora tal 1963 ”I had a dream” framför Lincolnmonumentet  i USA. Det är inte lika lätt att minnas att delar av den tidens USA var genomsyrat av rasistiska värderingar, som King med icke-våld framgångsrikt bekämpade. Youtubefilmen ovan ställer samman bilder från den tidens rasistiska USA med Kings och medborgarrörelsens kamp.

I dagens USA är King en ikon, en person som ingen ifrågasätter. Tredje måndagen i januari nära hans födelsedag, har blivit en nationell helgdag. Också i Sverige firas dagen, på initiativ av Kristna Fredsrörelsen och Svenska Baptistsamfundet.

Dagens USA är ett annat än Martin Luther Kings. Barack Obama anknöt i sin presidentkampanj ofta till Martin Luther King och Medborgarrättsrörelsen och väckte hopp om förändring och social rättvisa i stora delar av USA. Dagen efter MLK-dagen tillträder han sitt ämbete. I en annan youtubefilm nedan knyts Obamas retorik samman med Martin Luther Kings.

Den elfte januari skrev jag en längre artikel på det här temat i HD/NST.

PS: Torsdag 15.1 kl 18 lämnar jag bloggen åt sitt öde för att tala om ”Från Martin Luther King till Barack Obama” på Helsingborgs stadsbibliotek. Det blir också sång av Royal Gospel Choir från Slottshagskyrkan. Kristna fredsrörelsen i Helsingborg och Helsingborgs Baptistförsamling arrangerar. Café Birger, fri entré.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Dela

Tunnelbanan, Veolia och folkrättsbrott i Jerusalem

8 januari, 2009 klockan 12:01

Veolia, ett transnationellt företag med huvudkontor i Paris, har stor verksamhet i Sverige och ansvarar bland annat för stadsbussarna i Malmö, men också för rader av järnvägar runtom i landet och sedan år 2000 för Stockholms tunnelbana. Företaget har lämnat anbud för att kunna fortsätta driva Stockholms tunnelbana under de närmaste åtta åren.

Samtidigt är Veolia inblandat i ett stort spårvägsbygge i Israel (bilden ovan) mellan västra Jerusalem och illegala judiska bosättningar på ockuperad mark i östra Jerusalem, säger den kristna biståndsorganisationen Diakonias Joakim Wohlfeil:

”– Att svensk offentlig sektor samtidigt handlar från företag som deltar i folkrättsbrott i andra delar av världen undergräver därmed Sveriges utrikespolitiska hållning, säger Joakim Wohlfeil.

FN:s säkerhetsråd har i ett flertal resolutioner slagit fast att östra Jerusalem är område under utländsk ockupation. Det är vidare fastslaget att den internationella humanitära rätten är tillämplig på de ockuperade palestinska områdena, inklusive östra Jerusalem. Israel är därmed bundet att följa den fjärde Genèvekonventionen från 1949 samt Haagreglementet bifogat Haagkonvention IV från 1907.”

Diakonia är ”… en kristen biståndsorganisation som tillsammans med lokala partner arbetar för en varaktig förändring för de mest utsatta människorna i världen”.

Upphandlingen i Stockholm avgörs den 20 januari. Bara två företag återstår, franska Veolia och MTR från Hongkong. Många kräver att Veolia måste ta ett etiskt ansvar och har startat en namninsamling.

I sammanhanget måste man också krasst fråga sig om inte tunnelbanan, driven av ett Veolia som fortsätter verksamheten i de ockuperade områdena, kan bli ett mål för terrorister.

Al-Jazira har belyst Veolias verksamhet i Jerusalem i nedanstående nyhetsinslag från den 11 december.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Dela

Mediekriget, Gaza och sanningen

4 januari, 2009 klockan 19:18

Krigets första offer är sanningen.

Strax före lördagskvällens markoffensiv in i Gaza konfiskerade den israeliska armén tusentals mobiltelefoner från sina egna soldater för att hemlighålla attacken. Gazas inhemska telefonnät är nära kollaps, skriver AP. Under söndagen erövrade israeliska trupper Hamas TV-station Al-Aqsa och använde den till att sända budskap till Hamasledarna, att de skulle ge upp kampen.

På söndagseftermiddagen rapporterar BBC:s korrespondent utanför gränsen till Gaza och beklagade att de israeliska myndigheterna vägrat låta henne resa in i krigszonen. De stora TV-bolagen använder vinjetter som ger en aning om perspektivet i nyhetsarbetet. ”Kriget mot Gaza”, skriver Al-Jazira. ”Markattack i Gaza”, rubricerar BBC. CNN talar om ”Krisen i Mellanöstern”.

I december utvisades den amerikanske professorn Richard Falk från Israel. Falk är FN:s specielle människorättsobservatör och skulle ha granskat situationen för mänskliga rättigheter på Västbanken och i Gaza. Nu mera än någonsin borde han ha varit på plats.

I en artikel i Huffington Post på söndagen skriver Falk om ”katastrofen i Gaza”. Falk påminner om att det bara är sex månader sedan Hamas föreslog en förlängning av vapenvilan på upp till tio år. Falk kritiserar USA:s regering och skriver att folket i Gaza är offer för den mest inhumana politik, som skapar vad Israel själv kallat ett ”totalt krig” mot ett i grunden försvarslöst samhälle, som ”saknar de mest elementära försvarsmöjligheter och är fullständigt sårbart för Israels attacker med F-16 bombplan och Apachehelikoptrar.

Det här innebär grova brott mot internationell humanitär lag som den formulerats i den fjärde Genèvekonventionen, fortsätter Falk.

Detta är ett totalt krig mot en försvarslös befolkning som ingenstans kan fly, ett krig där den israeliska armén gjort allt för att försvåra eller förhindra normal nyhetsbevakning, medan allt fler människor lemlästas och dödas. Det är svårt att tänka sig en mera fasansfull situation, där 1 500 000 människor utsätts för  terror och grövsta tänkbara militära våld.

På TV-bilderna flammar söndag kväll stora bränder i Gaza. När telefonnäten sannolikt ganska snart har förstörts klipps alla band av mellan omvärlden och Gaza, där slakten kan fortsätta utan besvärande uppmärksamhet.

Dela

Rapporter från kriget i Gaza

4 januari, 2009 klockan 11:07

Gaza

Israel släpper inte in journalister i det inneslutna Gaza, där markoffensiven nu pågår. Men rapporter från kriget kommer ut, trots det, framförallt därför att den arabiska TV-kanalen Al-Jazira har korrespondenter med nätverk på plats.  Jag följer deras webbutgåva (//english.aljazeera.net/), där korta rapporter från krigets helvete läggs ut kontinuerligt. Strax efter tio söndag morgon läser jag:

• AJ:s korrespondent i Gaza City rapporterar om en paralyserad stad. Gatorna är tomma, skolor, universitet och kontor är alla stängda. (för en timme sedan)

• Vittnen i Gaza rapporterar att israeliska trupper nu gått in i stadskvarter och genomsöker hus efter hus. (för en timme sedan)

På israeliska dagstidningen Haaretz hemsida (www.haaretz.com) rapporteras om israeliska bomber mot en moské i Gaza. Anmärkningsvärt är att Haaretz fått denna nyhet från Al-Jazira.

• Israeliska trupper bombade en moské i den nordliga Gazastaden Beit Lahiya, dödade 13 och skadade 33, enligt palestinsk sjukvårdspersonal. En av de skadade, som varit i moskén för att be, Salah Mustafa, berättade för Al-Jazira att moskén var full av människor. ”Det var ohyggligt”, sa han, medan han kämpade med att inte tappa andan.

Nya notiser kommer till Al-Jaziras webbsida medan jag skriver:

• För två minuter sedan förstördes en större vattenledning i Gaza, vilken svarar för 30 000 människors vattenförsörjning.

• För en minut sedan dödades fem palestinier och 40 skadades efter artilleribeskjutning av ett affärsområde.

För ett sekel sedan var var tionde som dog i krig civil, under andra världskriget varannan, i vår tids krig beräknar FN att nio av tio döda är civila.

Israels markinvasion mot en innesluten civilbefolkning i Gaza som ingenstans kan fly blir i realiteten ett krig mot civila, med fasansfulla dödssiffror och ett ohyggligt lidande.

Ännu två notiser från Al-Jazira förflyttar mig tillbaka till krigszonen:

• AJ:s Sherine Tadros rapporterar från Shifa-sjukhuset i Gaza om kaos och överbeläggning, om hur läkare försöker behandla patienter på golvet utan utrustning.

• Korrespondent Ayman Mohyeldin skriver att Gaza delats i två delar. Kolonner av stridsvagnar, artilleri och trupper har tagit sig från öster genom Gazaremsan till havet i väster.

Är detta verkligen Hamas fel, som USA:s president George W Bush hävdar efter att ha hindrat FN att anta ett uttalande med krav på vapenvila i Gaza?

Dela

50 år efter Fidels revolution

1 januari, 2009 klockan 20:11

Den förste januari 1959 störtades Kubas diktator Fulgenico Batista (bilden t h) av Fidel Castros revolutionärer. 50-årsminnet uppmärksammas i tidskriften Manas nya nummer (6/2008), där författaren René Vázquez Diaz, med kubansk bakgrund, skriver om den USA-stödda ”Batistadiktaturens sista dagar”. Vázquez Diaz påminner om Batistas urskillningslösa plundring av landet och om hans överste Esteban Ventura, ”en elegant professionell torterare”.

Torteraren Ventura flydde till USA och mottogs vänligt av USA:s myndigheter och grundade vaktbolaget ”Preventive Security Service and Investigation”. Det gjorde också Batistas mordiske polischef Rolando Masferrer.

Den USA-stödda Batista-regimens fall har påverkat USA:s utrikespolitik alltsedan dess. Kuba har varit en ”fix idé för USA”, skriver Vázquez Diaz. Han frågar sig om Barack Obama till slut kommer att bryta den svarta traditionen och då också ge upp Guantánamobasen och koncentrationslägret där.

Tidskriften ”Världens Historia” (18/2008) tecknar också bakgrunden till den kubanska revolutionen. Med numret följer Oliver Stones dvd-film ”Looking for Fidel”. Stone tar till synes upp vilka ämnen han vill med den åldrade kubanske ledaren, som med slagfärdig glöd ger honom raka svar. Stones frågor präglas av ett ganska konventionellt amerikanskt perspektiv på Kuba. Han samtalar egentligen inte utan vänder sig till tolken med sina nedskrivna frågor. Det här är ingen film som ger en fördjupad bild av Kuba, däremot växer ur Stones tafatta intervju fram en levande bild av Fidel Castro på gott och ont.

”Suite Habana” är en av de bästa dokumentärfilmer jag vet. Den kubanske filmaren Fernando Pérez skildrar i en lyrisk och mästerlig film utan dialog, men med stadens ljud, tio människor i Havanna under en enda dag. Det börjar med några scener vid John Lennon-statyn i centrala staden. När jag ser filmen är jag alldeles förunderligt där i Havanna …

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Inledningen till Fernando Pérez dokumentärfilm ”Suite Habana”

Dela

Gaza värre än Sarajevo

31 december, 2008 klockan 13:38
Gaza
Bild från ett flyktingläger i södra Gaza efter ett israeliskt missiliangrepp, från Jordan Times 31/12

Kunde 2008 ha slutat värre än med de israeliska luftangreppen mot Gaza? Känslor av fasa och stor bedrövelse blandas.

Jag ser bilderna på stridsvagnarna som förbereder en markinvasion mot den inneslutna enklaven och kommer att tänka på de bosniskserbiska angreppen mot Sarajevo under början av 1990-talet.

Från Sarajevo flydde människor i tunnlar. På samma sätt försöker människor fly i tunnlar från Gaza. Men tunnlarna bombas av israeliska attackhelikoptrar. Inga hjälporganisationer eller journalister kommer nu in i Gaza. Vi vet inte vad som händer, bara att antalet döda växer.

Gaza är värre än Sarajevo. Och omvärlden tycks stå handfallen.

Israel avvisar förslag till humanitär vapenvila. Och civila drabbas. Detta är ett krig mot en innesluten civilbefolkning, varav många levt i åratal som flyktingar, jag kan kan inte tänka mig något mera ohyggligt. Det är ett krig som inte kan vinnas, som bara har förlorare.

Richard Falk, FN:s speciella sändebud för Mänskliga rättigheter i de ockuperade territorierna, pekar på de massiva kränkningarna av krigets lagar som den israeliska armén gör sig skyldig till:

• Kollektiv bestraffning. Hela Gazas befolkning, 1.5 miljoner människor, straffas för handlingar begågna av ett fåtal militanta grupper.

• Civila mål. Luftangreppen har riktats mot civila områden i ett av världens mezst tättbefolkade områden.

• Oproportionerligt militärt våld. Israels luftangrepp har inte bara förstört varje polisstation, som arbetat för den demokratiskt valda regimen i Gaza. Hundratals civila har dödats eller skadats. Minst ett angrepp träffade grupper av studenter på väg hem från universitetet.

Se hela Richard Falks uttalande:

http://www.zmag.org/znet/viewArticle/20097

Dela

Bruno S återfunnen i Berlin

29 december, 2008 klockan 20:49

Gatumusikanten Bruno Schleinstein i Berlin porträtterades under julhelgen i en stort uppslagen artikel i New York Times

http://www.nytimes.com/2008/12/25/arts/design/25abroad.html?pagewanted=1&_r=1&sq=bruno&st=cse&scp=1.

På webbutgåvan hör jag honom spela dragspel, en gammal tysk visa om Mamatschi” (“Kära mamma”), som handlar om en liten pojke som längtar efter en häst. I sången hörs också Stilla natt, spelad med små klockor. Den i dag tandlöse och slitne Bruno S spelar hemma i sin lägenhet. Bruno S, det har alltid varit hans artistnamn.

Den tyske regissören Werner Herzog gjorde 1974 filmen ”Kaspar Hauser”, om en autistisk pojke som växt upp instängd i en mörk källare. Tre år senare kom ”Stroszek – Balladen om Bruno S”. Båda verken hör till filmhistorien och i båda har Bruno S titelrollen. I Stroszek spelar han en gatumusikant som släpps ur fängelset och slår följe med den prostituerade Eva. Han sitter och spelar framför soptunnorna på en bakgård. Tillsammans med en äldre man emigrerar Bruno S och hans flickvän till USA, frihetens land där gatorna är gjorda av guld. Trion hamnar i ett amerikanskt ingenmansland nära gränsen till Kanada.
Den brittiske kritikern Jonathan Romney på Independent on Sunday har kallat filmen ett skoningslöst drama på temat Europas dröm om Amerika:
”Den är en brutalt genomskinlig dröm om frihet: USA kläs av all mystik och visas fram som en andlig ödemark. … När en kyckling i slutet dansar maniskt till en kakafoni av munspelsmusik och tjut från hillbillies, är det kanske den outhärdligaste och grymmaste bild av människans situation som någon filmskapare någonsin har visat upp för sin publik.”
På julaftonskväll såg jag om ”Stroszek” på dvd. Filmen håller, den drabbar lika mycket i dag som för trettio år sedan. Och nu inser jag att det finns ett annat drama, det om den verklige Bruno S, en svart saga om människans villkor i vår tid.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Bruno S spelar dragspel på en bakgård i Berlin i ”Stroszek”, 1977.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Den dansande kycklingen i slutscenerna i ”Stroszek”, från USA.

Dela

Samuel Huntington död

28 december, 2008 klockan 13:57

Det kalla kriget utkämpades mellan kommunismen och kapitalismen, tills den senare ideologin segrade 1989. Efter Sovjetunionens upplösning skulle följa en civilisationernas kamp, hävdade den amerikanske statsvetaren Samuel Huntington i sin ”Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning” (1996).

Huntington tolkade konflikter och krig på Balkan, i Tjetjenien och i Indien som konfrontationer mellan den muslimska och icke-muslimska världen. Efter den elfte september användes hans teser till att definiera ”kriget mot terrorismen” som en konfrontation mellan väst och den muslimska världen.

Civilisationernas kamp kommer att dominera världspolitiken, skrev Huntington. Gränserna mellan civilisationerna kommer att bli framtidens slagfält.

Huntingtons teser väckte enorm debatt. Han fick frän kritik, bland annat av Edward Said och Noam Chomsky (lyssna till Chomskys synpunkter nedan). Många använde Huntingtons idéer för att rättfärdiga USA:s krigföring mot den muslimska världen.

Samuel Huntington, dog på julafton, 81 år gammal. Det vore nog bra om hans idéer kunde följa med honom i graven.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Noam Chomsky kommenterar Samuel Huntingtons ”Clash of Civilizations”

Dela