I väntan på den stora härdsmältan?
Torsdagskvällens rapporter från det katastrofdrabbade Japan har blivit allt mera dystra. BBC World betecknar de
japanska myndigheternas åtgärder för att att förhindra en stor härdsmälta med radioaktivt utsläpp som desperata och antyder att man förlorat kontroll över utvecklingen. Många lämnar nu Tokyo, världens största stad. Människor väntar i flera hundra meter långa köer för att söka visum till Kina. SVT:s reporter flyger hem från Japan för att undvika att hamna i det kaos och den panik som blir följden om Tokyo med 35 miljoner invånare drabbas av radioaktivt nedfall – eller enbart om människor fruktar det.
Japan, en av världens största och ekonomier ett högutvecklat land är trefaldigt drabbat, av jordbävningen, av tsunamin och av vad som kan utvecklas till världens största kärnkraftskatastrof. Bilden ovan visar den förstörda reaktor fyra i kärnkraftverket i Fukushima.
Det som via televisionen går att följa timme för timme är fasansfullt, ett slags väntan på en stor härdsmälta och möjligen ett ohyggligt utsläpp som inte tycks kunna hejdas. ”Bränslestavarna i reaktor fyra täcks inte längre av vatten”, konstaterar man.
Jag minns demonstrationerna här hemma i Sverige mot kärnkraft för länge sedan, hur vi skanderade ”Vad
ska in, sol och vind” och ”Asea atom släng dom i ån” medan vi gick mot Barsebäck i tusental, efter att hemma i storfamiljen ha jobbat med banderollerna och pluggat energialternativ i studiecirklar.
Allt var så oskuldsfullt den gången. Vi var väl pålästa, vi talade om tänkbara katastrofer, vi skrattade med Tage Danielsson åt hans sannolikhetsmononolog. Men att det som tycks kunna hända nu i Japan en gång skulle kunna bli en realitet, det trodde jag nog aldrig ändå.





