I väntan på den stora härdsmältan?

17 mars, 2011 klockan 21:04

Torsdagskvällens rapporter från det katastrofdrabbade Japan har blivit allt mera dystra. BBC World betecknar de japanska myndigheternas åtgärder för att att förhindra en stor härdsmälta med radioaktivt utsläpp som desperata och antyder att man förlorat kontroll över utvecklingen. Många lämnar nu Tokyo, världens största stad. Människor väntar i flera hundra meter långa köer för att söka visum till Kina. SVT:s reporter flyger hem från Japan för att undvika att hamna i det kaos och den panik som blir följden om Tokyo med 35 miljoner invånare drabbas av radioaktivt nedfall – eller enbart om människor fruktar det.

Japan, en av världens största och ekonomier ett högutvecklat land är trefaldigt drabbat, av jordbävningen, av tsunamin och av vad som kan utvecklas till världens största kärnkraftskatastrof. Bilden ovan visar den förstörda reaktor fyra i kärnkraftverket i Fukushima.

Det som via televisionen går att följa timme för timme är fasansfullt, ett slags väntan på en stor härdsmälta och möjligen ett ohyggligt utsläpp som inte tycks kunna hejdas. ”Bränslestavarna i reaktor fyra täcks inte längre av vatten”, konstaterar man.

Jag minns demonstrationerna här hemma i Sverige mot kärnkraft för länge sedan, hur vi skanderade ”Vad ska in, sol och vind” och ”Asea atom släng dom i ån” medan vi gick mot Barsebäck i tusental, efter att hemma i storfamiljen ha jobbat med banderollerna och pluggat energialternativ i studiecirklar.

Allt var så oskuldsfullt den gången. Vi var väl pålästa, vi talade om tänkbara katastrofer, vi skrattade med Tage Danielsson åt hans sannolikhetsmononolog. Men att det som tycks kunna hända nu i Japan en gång skulle kunna bli en realitet, det trodde jag nog aldrig ändå.

Dela

Duscha bort strålningen??

17 mars, 2011 klockan 14:09

”Det är en styrka att vi har en spänstig diskussion”, sa Svensk Kärnbränslehanterings vd Claes Thegerström, när han på onsdagen presenterade SKB:s förslag till sluförvaring av kärnavfall, ett dokument som omfattar sju tusen sidor.

Anders Wijkman, den ende i SKB:s styrelse som inte är knuten till något kärnkraftsbolag, ville vänta med ansökan för att genomföra ytterligare undersökningar. Det var Wijkmans avvikande mening som SKB:s vd fann spänstig.

Frågan har utretts i trettio år, från svallvågorna av Harrisburgkatastrofen till dessa ödesmättade dagar när desperata räddningsstyrkor försöker förhindra härdsmältor vid en eller flera av de sex reaktorerna vid det japanska kärnkraftverket Fukushima Daiichi.

Medan länder som Tyskland, Schweiz och Kina reagerar dramatiskt på händelserna i Japan verkar SKB låtsas som om allt är som vanligt, liksom politiker som Maud Olofsson, Jan Björklund och Carl Hamilton.

I dagarna presenteras också uppgifter om att svenska kärnkraftverk ska öka effekten i reaktorerna (Oskarshamn ska leverera 28 procent mera el) genom att höja effekten och öka temperaturen i bränslet till nära nog temperaturen för en härdsmälta, vilket innebär minskade säkerhetsmarginaler. Den svenske IAEA-experten Frigyes Reisch kommenterade i onsdagens Aftonbladet:

– Politikerna vet inte vad de sysslar med. De vill ha mer billig el och struntar i att man tvingas närma sig temperaturen för härdsmälta.

Oavsett den fortsatta utvecklingen i Japan visar den gångna veckans händelser i Japan återigen hur ohyggliga konskvenserna blir av nukleära olyckor. I Japan visste man att reaktorerna låg i geologiska sprickzoner, man hade pengar, kunskaper och teknik för att vara helgarderad. Och ändå gick det som det gick.

Per Kågeson, konstaterar på DN debatt att Sverige måste skrota de äldsta reaktorerna, till dem hörde som bekant Barsebäck. Artikeln visar att debatten om kärnkraftens vara eller inte vara måste gå vidare. I Svenska Dagbladet skriver miljöpartiets Maria Wetterstrand att ”Kärnkraft är ingen klok lösning”. Hon påminner om att regeringens beslut förra året syftade till att tiotalet nya reaktorer skulle byggas i Sverige vilket skulle bygga in Sverige i kärnkraftsamhället för ytterligare minst 75 år. ”Även den mest entusiastiske kärnkraftskramare har anledning att tänka efter”.

En person som tycks vara av det slaget, en äkta kärnkraftskramare,  uttalar sig på dn.se. I en kommentar på torsdagen till att flera av räddningsarbetarna insjuknat hastigt säger Eva Forssell-Aronsson, professor i radiofysik, att hon inte är orolig.

” Jag tror inte det kommer inte att bli några dödsfall. Den strålning som sitter på huden är bara att duscha bort”.

Katastrofen i Fukushima Daiichi räknas nu av både franska och amerikanska myndigheter som en sexa på den sjugradiga skalan, steget under Tjernobylolyckan.

I de värst drabbade områdena kring Fukushima har nu tusentals människor, de flesta äldre, tagit sin tillflykt till skyddsrum eller isolerade i tätade bostäder – på obestämd tid. Den officiella siffran på antalet döda är hittills 15 000. Snö och kyla försvårar räddningsarbetet i zonen. Bilden ovan från Otsuchi visar hemlösa offer som värmer sig mot kylan vid en eld. Och nu råder den brittiska regeringen sina medborgare att lämna Tokyo.

Dela

Den hotade megastaden Tokyo

16 mars, 2011 klockan 10:51

Världens största stad Tokyo, med omkring 35 miljoner invånare, ligger bara 25 mil från den havererade reaktoranläggningen i Fukushima Daiichi. Nu rapporteras också i Tokyo förhöjda nivåer av radioaktiv strålning.

Befolkningen har börjat hamstra sådant som mat, vatten, stearinljus och ansiktsmasker (bilden visar en mataffär i Tokyo med tomma hyllor efter hamstring). Svenska UD avråder från icke-nödvändiga Tokyoresor.

Värsta tänkbara scenario är så kusligt att få vågat formulera tankar åt det hållet. Men vad händer om stora mängder radioaktivitet läcker ut från en eller flera av de havererade reaktorerna och ogynnsamma vindar för utsläppen mot huvudstaden?

Om Tokyo blir obeboeligt för människor – vart ska befolkningen ta vägen? Ingenstans. Det går inte ens i ett högteknologiskt samhälle att på kort tid evakuera så många personer. Och i ö-riket Japan är förutsättningarna ur det perspektivet extremt ogynnsamma. Vad händer då? Kan vi göra något, vi som lever långt från sprickzonerna.

Japan är det enda landet i världen som har utsatts för en kärnvapenattack. USA:s båda atombomber mot Hiroshima och Nagasaki dödade mer än 200 000 människor och minnet av bomberna och den långvarigt livshotande radioaktiva strålningen har satt djupa ärr i det kollektiva japanska medvetandet. Många ohyggliga minnen väcks till liv av den senaste veckans katastrofer, av jordbävningen som blev en tsunami som slog sönder flera så kallat säkra kärnkraftverk. Nu hotar dödlig radioaktivitet åter stora delar av den japanska befolkningen. Var kärnkraften som tillväxtmotor värd det priset?

Attacken den 11 september riktades mot New York, en annan av världens trettiotal megastäder (med över tio miljoner invånare). Allt större andel av mänskligheten lever i någon av världens 500 miljonstäder. I deras slum och skyskrapor formas framtiden – men kanske också undergången.

Bara en sak är säker. Händelserna i Japan dessa marsdagar kommer att liksom elfteseptemberattentaten kasta mörka skuggor över mänsklighetens framtid.

I Tyskland har man redan dragit i nödbromsen och beslutat att omedelbart tillfälligt stänga landets sju äldsta kärnkraftverk.

Dela