Världsekonomin kantrar. USA är på väg ut från scenen och in kommer Kina, som den nya sköna världens ekonomiskt starkaste ekonomi. Det är lätt att dessa sensommarveckor få sådana tankar. Redan är Kina världens största biltillverkare och det land som efter USA har flest miljardärer. Den som lever får se, men det är nog mera frågan om när än om om.

Den kinesiska filmen ”Piano in a Factory” (se trailern ovan) visades på Lilla filmfestivalen i Båstad på söndagen. Efter  filmens premiär i Kina i mitten av juli har den setts av sex miljoner biobesökare. På filmfestivalen i Shanghai fick filmen pris för bästa film, bästa regi, bästa manliga respektive kvinnliga huvudroll. Och redan dagen efter den kinesiska premiären lanserades den på den amerikanska marknaden, berättade den kinesiske filmvetaren Teng Jimeng före visningen. Då hade Kinakännaren Agneta Engqvist satt in filmen i ett sammanhang, detta att Kina vill återta sin ställning som världens största ekonomi och ledande civilisation. Om man läser tecknen i ”Piano in a Factory” innebär det också att Kina utmanar Hollywood.

Filmen utspelar sig i ett sönderfallande industrilandskap, vackert i sitt förfall. Ett par skiljer sig. Vem ska få vårdnaden om det piano-begåvade endabarnet, industriarbetaren eller mamman med pengar? På gjuteriet tillverkar pappans arbetskamrater i en akt av solidaritet ett piano, man gjuter ett piano! Och i slutscenen spelar flickan i industrihallen på sitt nya piano. Ungefär så.

Det här är en storproduktion, med påkostade masscener, som för tankarna både till Bollywood och Hollywood. Industriarbetarnas orkester går inte av för hackor i den här internationella samproduktionen, där musiken spelar stor roll, med ryska sånger och sydkoreanska skådespelare.

Vi har vant oss vid att de alltför få kinesiska filmer som visas i Sverige ofta varit sofistikerade konstfilmer. Piano in a Factory är något annat, konstfull men också kommersiell. Regissören Zhang Meng förhåller sig till människors villkor i Kina i ett skede av dynamisk samhällsomvandling och lägger tjockt med färg på penseln. Kanske ger hans film också en smygtitt in i den filmiska framtiden.