Thaçi, Kosovos maffia och Natos lögner

24 januari, 2011 klockan 22:30

Kosovos premiärminister Hashim Thaçi har under lång tid varit en av de ”största fiskarna” i organiserade kriminella nätverk i landet, enligt hemliga Natodokument, skriver brittiska The Guardian. Trots det har USA och andra västmakter gett honom politiskt stöd. På tisdagen väntas Europarådet begära en utredning utifrån påståendena att Thaçi var ledare för en maffialiknande grupp som smugglade vapen, droger och mänskliga organ under och efter Kosovokriget 1998-99.

Hashim Thaçi och andra ledare inom UCK, Kosovos befrielsearmé, sägs ha utövat kontroll med våld över heroinhandeln. Thaçi sägs också vara ansvarig för att en grupp serbiska fångar mördades vareftyer deras njurar såldes på svarta börsen.

Natodokumenten som nu läckt är från 2004, då Kosovo fortfarande var ett FN-protektorat. 2008 fick Kosovo status som självständig nation. Thaçi omvaldes i december till Kosovos premiärminister. Han har under alla år varit starkt uppbackat av Nato, där man under lång tid alltså känt till anklagelserna mot honom. På bilden från 2008 ler president Bush förbindligt mot samme Thaçi, som togs emot i Vita Huset. Bush bör ha varit informerad.

Martti Ahtisaari, den f d finske presidenten, var FN:s speciella sändebud under den process som ledde till Kosovos självständighet. Han fick för detta Nobels fredspris 2008.

Xhavit Haliti, en annan av dagens ledande politiker i Kosovo, med nära band till Thaçi från UCK, anklagas i samma rapport för organiserad brottslighet i stor skala, från början för att finansiera självständighetskriget mot Serbien, där Nato ingrep med bombningar 1999.

Om uppgifterna i The Guardians artikel stämmer kommer Kosovokriget i ett nytt ljus. En sak är uppenbar, mycket återstår att skriva innan historien om Jugoslaviens sönderfall kan läggas till handlingarna. För det kosovoalbanska folket är förstås de här ohyggliga avslöjanden en total katastrof.

Dela

Långa skuggor efter Balkankrigen

15 december, 2010 klockan 17:34

Daytonavtalet undertecknades i går för femton år sedan. Dessa dagar avled en av de drivande krafterna bakom avtalet, den amerikanska diplomaten Richard Holbrooke. I samband med hans död nämndes Dayton, annars höll de flesta medier låg profil då det gäller femtonårsminnet av ett avtal som ledde till eldupphör men inte till samhällsbyggande och demokratifördjupning. På gårdagens kultursida i HD skrev jag det här.

I dag rapporterar många medier om att Kosovos premiärminister Hashim Thaci (bilden) inte bara anklagas för valfusk i den gångna helgens val där hans parti segrade. Nu utpekas han av Europarådet som ledare för en maffialiknande organisation, skyldig till bland annat mord och organhandel under slutet av 1990-talet.

Hashim Thaci och fyra andra medlemmar i organisationen ska personligen ha varit delaktiga i bland annat mord, kidnappning och misshandel. Thaci pekas ut som ledare för en omfattande handel med heroin, och i rapporten beskrivs också hur serbiska fångar i ett läger blev mördade för att man skulle kunna skära ut deras njurar. Njurarna såldes sedan på svarta marknaden.

Thaci var ledare för den kosovalbanska gerillan UCK, som under förspelet till Natos bombningar fick stöd av Clintonregimen i USA – efter att bara ett halvår tidigare utpekats som terroristorganisation. Det tidigare dominerande partiet LDK, lett av Ibrahim Rugova, förespråkade i det längsta ickevåld men marginaliserades av USA och de europeiska Nato-länderna, som 1999 bombade Serbien och Kosovo.

Både Dayton och Kosovo är exempel på dålig konflikthantering av det internationella samfundet och i synnerhet av USA. 1990-talets förödande krig rev upp djupa sår på Balkan och ännu i dag kastar krigen långa skuggor över människors vardag.

Jag saknar en debatt om krigen och om fredsprocessen. Fortfarande tror många att det rörde sig om medeltida etniska krig. Mycket mera uppstod krigen ur konflikter mellan politiska maktgrupperingar, i landet och internationellt. Också Sverige var en part, Jugoslavien var den tredje största kunden till svensk vapenindustri.

Det viktigaste Europa kan göra nu är att samtidigt och så fort som möjligt integrera alla de länder som fötts ur Jugoslavien i EU. Om det sker med fördröjning skapas nya klyftor och konflikter ur ekonomiska skillnader.

Dela