ESC – intetsägande och meningslöst

Dela denna artikel

16 maj, 2013 klockan 22:16

704x396(ByMaxScale_TopLeft_Transparent_True_True)

Vännen Per Assarson i Ängelholm mejlar mitt under torsdagskvällens sändning av Melodifestivalens andra semifinal nedanstående salva mot ESC, som…  ”… en allmän, smaklös och kommersialistisk gröt! Här saluförs dessutom en kulturellt tomt urvattnad, enkelspårig och för fattiga deltagare ruinerande samt hypernationalistisk sörja!” Kultur-Sören öppnar bloggen för en gästskribent. Läs mer

Vad kan vi göra? Lära av Malmö!

Dela denna artikel

15 maj, 2013 klockan 07:45

Helsingborgs stagnation är till stor del politiskt vållad. Politiker utan visioner, utan förståelse för kulturens betydelse för en stads utveckling, har satsat på kortsiktiga ekonomistiska lösningar.

Borgerliga idealister byggde stora delar av stadens kulturliv. Borgerliga nyliberala icke-humanister håller på att snabbt förstöra det. En stad utan kultur saknar själ, den blir ointressant. Helsingborg har sitt specifika geografiska läge, skönheten med havet och naturen. Men det räcker inte för att skapa en levande och livfull stad.

När de stora partiernas politiker ville bygga Saltkristallerna protesterade många helsingborgare genom att skriva på namnlistor och debattera på insändarsidorna. Det var ett demokratiskt hälsotecken. Men politikerna lyssnade inte.

När politiker inte är lyhörda för att politik utvecklas i ett fingertoppskänsligt samspel med medborgare och väljare är det illavarslande. Många väljare mister tron på demokratin som ett medel till förändring.

Vad kan vi göra? Till att börja med vore det en god idé att studera och lära av hur Malmö lyckades vända en negativ utveckling till det staden står för i dag. Helsingborg borde kunna vara en (nästan) lika levande stad som Malmö!

Dagens Helsingborg är en stad på jakt efter en identitet. Ett kongresshus ger ingen identitet, inte heller ett lyxhotell.

Häromdagen skrev jag om ”Kunskap, kultur och mångkultur”. Vore inte det ett koncept värt att realisera!

Fotnot: Detta är den sjätte och avslutande bloggen i Kultur-Sörens serie Helsingborg på dekis?.

Kunskap, kultur, mångkultur?

Dela denna artikel

12 maj, 2013 klockan 20:05

Kring millennieskiftet var utvecklingen dynamisk i Helsingborg. Sommaren 1999 genomfördes utställningen Bo 99, vars namn anspelade på legendariska H55. Samtidigt fick staden ett nytt bostadsområde Norra Hamnen, som ytterligare markerade Helsingborgs havsnära identitet. Kajpromenaden, stråket längs hamnar och stränder, blev en självklar mötesplats för helsingborgare med olika bakgrund, ett vardagsrum under milda sommarkvällar, ungefär som ströget och corson i sydeuropeiska städer.

År 2000 invigdes universitetsfilialen Campus, som i dag har 4000 studenter. Efter Campus följde Dunkers kulturhus som stod färdigt 2002.

Helsingborg hade dessförinnan förlorat sin identitet som gränsstad. Med Campus och Dunkers kunde man lovande skönja en ny, Kunskap och Kultur. Med det omvandlade och dynamiska Söder var det frestande att lägga till ett tredje begrepp, Mångkultur.

I Malmö skedde något liknande. Per Svensson skildrar i sin bok Malmö – Världens svenskaste stad hur stora projekt avlöste varandra, som Öresundsbron, Bo 01, och Turning Torso. Han pekar på invigningen av den världskände arkitekten Henning Larsens nya stadsbiblioteket försommaren 1997 som ”vändpunkten i Malmös samtidshistoria. Det var då en ny identitet och ett nytt självförtroende tog form.”

På liknande vis går det att peka på en – fastän negativ – brytpunkt då Helsingborgs positiva utveckling avbröts, avskedandet av Niels Righolt som chef för Dunkers kulturhus 2007. Under hans fem år som chef hade Dunkers varit ”en aktör i det nationella och internationella konstlivet”. Av intentionerna återstår en politiskt vållad ruin, det ska vara ”familjeinriktning och foto”.

Hur fungerar Campus i dag? Jag vet inte, men har känslan av att universitetsfilialen inte integrerats i staden, Helsingborg har knappast blivit någon studentstad. Och Söder är inte längre prioriterat i stadsplaneringen efter den skrotade Södertunneln, förutsättningen för H+, och attackerna mot Folkets Hus.

Fotnot: Detta är den tredje bloggen i Kultur-Sörens serie ”Helsingborg på dekis?”. Serien fortsätter.

Hur illa mår Helsingborg?

Dela denna artikel

11 maj, 2013 klockan 11:21

350px-Helsingborg_Färjestationen

Det mesta har gått snett i Helsingborg det senaste decenniet. I dag fokuseras debatten om Helsingborgs urbana utveckling på ett halvmiljardsprojekt som de flesta helsingborgare ogillar och som mött massivt folkligt motstånd. Lyxhotellet vid Norra Hamnen och kongressanläggningen är till för näringslivet, inte för helsingborgarna.

Nästa stora satsning, 300 miljoner ur Dunkers kulturmärkta fonder, ska i strid med testamentet användas till ombyggnad av idrottsplatsen Olympia. Man kan bli fotbollshatare för mindre.

Helsingborgs framtid låg i H+satsningen, som varit det mest fantasieggande urbana projektet i Helsingborg någonsin. Men luften har gått ur H+ sedan tunneln inte kunde få statlig finansiering och visade sig ”för dyr” för kommunen.

Samtidigt är två av mötesplatserna för yngre helsingborgare hotade, musikhuset The Tivoli och Folkets Hus på Söder. Förutsättningarna för det fria kulturlivet utanför de stora institutionerna är miserabla. Helsingborg är inte längre någon attraktiv stad för unga människor.

Hotet mot Folkets Hus bidrar också till ytterligare segregering i en stad mera kluven än de flesta, där det mångkulturella Söder missgynnas när det gäller urban utveckling.

De styrande politikerna bäddar för Sverigedemokraternas stormtrupper, för att travestera moderate Christian Orsings retorik i kommunstyrelsen.

SJ har slutat trafikera Helsingborg. Det gör tågresor till Stockholm tidsödande och obekväma med tågbyten. Och det försvårar den halvlånga pendling som allt fler lever med, eftersom pågatågen på många sträckor fungerar som obekväma ”mjölkatåg”. Man pratar gärna spårvagn i Helsingborg, men planeringen saknar prioriterat tempo. I praktiken prioteras nästan jämnt bilismen.

I Malmö har utvecklingen efter tillkomsten av Öresundsbron varit den rakt motsatta. Staden har integrerats i Stor-Köpenhamns arbetsmarknad och Köpenhamns kulturutbud har blivit lätt tillgängligt. Den nya stadstunneln med nya centrala stationer har förändrat människors dagliga villkor i stora delar av staden.

Fotnot: Detta är den andra bloggen i Kultur-Sörens serie ”Helsingborg på dekis?”. Serien fortsätter.

Grattis Malmö!

Dela denna artikel

8 juli, 2012 klockan 10:36

Eurovisionsfinalen 2013, Eurovision song contest, kommer att genomföras i Malmö den 14 – 18 maj , tillkännagav Sveriges Radios vd Eva Hamiltonsöndagen. ”Mångkulturella Malmö är den idealiska staden för det här internationella evenemanget”, menade hon.

Det är lätt att hålla med. Malmö är i många avseenden Sveriges mest spännande stad, den plats där Sverige mer än på andra ställen möter världen. Visst finns problem men också kreativa förutsättningar i levande urbana miljöer. SR:s beslut känns helt riktigt och det är lätt att säga ”grattis Malmö”, som under några dagar kommer att få Europas blickar riktade mot sig.

Bilden från Baku i maj när svenska Loreen vann årets Eurovisionfinal.

 

 

 

Huvudnyheter