Teapartygynnare köper tidningar?
Kommer Teapartyrörelsens största finansiärer, miljardärerna bröderna Koch, att köpa upp en kedja med några av USA:s mest inflytelserika tidningar? Läs mer
Kommer Teapartyrörelsens största finansiärer, miljardärerna bröderna Koch, att köpa upp en kedja med några av USA:s mest inflytelserika tidningar? Läs mer
Hugo Chavez, Venezuelas karismatiske, populistiske och kontroversielle president, avled på tisdagen. Omdömena om honom skiftar. Från amerikanskt håll har beskyllningarna mot honom varit rabiata, särskilt därför att Chavez nationaliserade amerikanskt oljeägande i landet. För det borde han förstås hyllas. USA plundrade under decennier Latinamerikas länder på deras råvaror. Läs mer
Al-Jaziras engelskspråkiga tevekanal håller i dag samma klass på sina nyhetssändningar som BBC World News och är oftast bättre än amerikanska CNN.
Framförallt har kanalen inneburit ett delvis nytt perspektiv i nyhetsrapporteringen, vilket var välbehövligt. Med sitt motto åsikt mot åsikt och ambitionen att låta alla sidor komma till tals har Al-Jazira ofta varit vassare och mera fördjupande än de andra globala tevekanaler.
Al-Jazira kan ses över hela världen, liksom BBC och CNN, men bara på ett fåtal platser i USA, där kommersiella distributörer behandlar al-Jazira som ett terroristnärtverk.
I dagarna har al-Jazira köpt nyhetskanalen Current TV, som startades av kretsar kring och med förre vicepresidenten och miljöaktivisten Al Gore. Gore, skriver Svenskan, stannar som styrelseordförande i kanalen, vilken ombildas till al-Jazira-America, med – hoppades man – 60 miljoner amerikanska hushåll som tittare. Om inte annat borde det kunna förmedla en mera nyanserad bild av arabvärlden i USA. Den nya TV-kanalen ska ha huvudkontor i New York, med redaktioner bl a i Los Angeles, Miami och Chicago. Personalstyrkan i USA väntas fördubblas till mer än 300 anställda.
Men så enkelt ska inte al-Jazira kunna ”infiltrera” USA!
Current TV har distribuerats av Time Warner, ett av sex kabelnätverk, som kontrollerar det amerikanska TV-utbudet. Time Warner vidarebefordrar i dag bl a Russia Today, kinesiska CCTV och andra internationella TV-kanaler. Nu vägrar TW att förmedla al-Jaziras sändningar. Frågan är om amerikanerna någonsin kommer att få se al-Jazira, annat än via datorernas playfunktioner. Så fungerar ”yttrandefriheten” i USA, där det i det här fallet inte ens tycks räcka med pengar.
Danny Schlechter kommenterar för mediachannel.org de smutsiga affärerna och påminner om hur George W Bush under irakkrigets tredje år diskuterade med Tony Blair om möjligheten att bomba al-Jaziras högkvarter i Doha. En av TV-kanalens fotografer spärrades för övrigt under flera år in i Guantánamofängelset.
I al-Jaziras egen rapport (se här) om köpet citeras också utrikesminister Hillary Clintons positiva omdöme om nyheterna via al-Jazira, ”it’s real news”.
Publicerat, det ena och bästa av Sveriges Radios hittills två medieprogram sändes för sista gången under trettonhelgen. Programledaren Åke Pettersson, som under tre decennier genom samtal och reflexion fördjupat kunskap om medier och samhälle, tackade för sig genom att intervjua P1-chefen Cecilia Bodström. Varför lägger du ner Publicerat, undrade Åke Pettersson. Svaret blev makthavarens obehagliga undvikande maktspråk, ingenting i sak.
– Vi förnyar alltid P1:s tablåer …
Demokratin i Sverige har allt mera kommit att handla om vilka frågor som får genomslag i medierna. Mediernas strukturer förändras i den digitaliserade världen. Allt fler personer har blivit ”nyhetsundvikare”, berättade medieprofessorn Ingela Wadbring i första delen av programmet. Också därför är mediegranskning så viktig – och samtidigt allt mera undanträngd.
Bodströms nerläggning av Publicerat, radions vassaste medieprogram, är ett svek mot radiolyssnarna – mot demokratin och mot Public Services grundidé.
I detta sista Publicerat belystes också det faktum att allt större del av P1:s program görs i Stockholm. Medierna var det sista rubricerade P1-programmet inom SR:s organisation i Malmö. Följden blir ensidighet och 08-tänkande i negativ mening. Två av P1:s bästa överlevande – so far – program görs dock av produktionsbolag i Malmö, OBS Kulturkvarten och Filosofiska rummet.
Vapenvilan i Mellanöstern har varat ett dygn. Både palestinierna i det sönderbombade Gaza och de israeler som den gångna veckan levt med skräcken för raketanfall kan andas ut, åtminstone tillfälligt. Vapenvila är inte fred, men vapenvila är det tillstånd där man skulle kunna börja bygga fred. Hur ska det kunna gå till? Vilka är de små första förtroendebyggande möjliga stegen, undrar jag.
Svenska medier under torsdagen ställer dåligt den frågan. I stället funderade någon i radions annars så kompetenta Studioett över vem som ”vunnit”, som om kriget vore en boxningsmatch.
Och i Rapport är Sverigedemokraternas utnämningar förstanyhet medan nyhetsprogrammet under tre-fyra minuter låter reportrar i Gaza och i Tel Aviv fråga ”folk på gatan” om vad de känner på vapenvilans första dag. I Tel Aviv blir svaret att Israel borde fortsatt att bomba. I Gaza säger någon att hon hatar judar och tycker att Hamas har vunnit. Svaren är förutsägbara och givna så som man frågat – och beklämmande och manipulativt slapp journalistik.
Men vad kan man göra? Vad kan vi göra? Jag tänker på Ship to Gaza som med ickevåld utmanar den israeliska ockupationen av Gaza, den ockupation som är källan till så mycket mänskligt lidande. En oförglömlig dag i somras for jag med organisationens segelskepp Estelle från Malmö till Helsingborg, en dag när Gaza kom till Helsingborg.
På lördag kl 14 arrangeras i Helsingborg en manifestation mot kriget och mot ockupationen av Gaza.
I dag har 23 människor dödats i Gaza, varav 14 var kvinnor och barn, rapporterar BBC. De israeliska angreppen på den inneslutna befolkningen har på krigets femte dag varit mera omfattande än någon tidigare dag. Dödssiffran uppgår nu till 69 palestinier och tre israeler. I sin blogg Palestine from my eyes ger Shahd Abdusalama sin indivuella död tillbaka genom att ange namn och ålder på krigets offer.
Många västmedier skildrar kriget ensidigt. Svenska Aktuellt inledde söndagskvällens sändning med att tala om ”konflikten mellan Israel och Gaza” och lät Israels premiärminister Netanyahu tala om utvidgat krig för att få slut på raketattackerna, som om det vore något slags rimlig reaktion. Agenda fortsatte med samma beklämmande enögda analys, som om en markinvasion vore en ”lösning”. Dessbättre finns den kompetente svenska korrespondenten Samir Abu Said inne i Gaza och kan ge krigets ohyggligheter ett ansikte.
På söndagen angrep Israel bland annat ett mediehus, där flera radio- och tevebolag haft sina redaktioner, en uppenbar krigsförbrytelse. Åtta palestinska journalister skadades. Israel vill uppenbarligen slå sönder möjligheterna för i synnerhet internationella medier att inifrån Gaza bevaka kriget, på samma sätt som 2008/09.
Richard Falk, FN:s specielle rapportör om mänskliga rättigheter i Palestina, skriver på söndagen om den snedvridna mediebevakningen. Han nämner särskilt New York Times som i rubriker pekar ut Hamas som angriparen och Israel som attackerat. Falk skriver att detta är en fullständigt orwellsk omdefiniering av verkligheten. De som har anledning att frukta för sina liv är den försvarslösa palestinska befolkningen, även om det finns israeler som också drabbas av kriget.
”Det finns en väldig skillnad i de båda sidornas kapacitet att vålla skada och lidande. Israels militära dominans är total.”
Ford påminner också om att våldet mot folket i Gaza pågått sedan mitten av 2007 genom ockupationen och blockaden av området.
Det är alarmerande att också Jerusalem nu drabbas av kriget, skriver Falk. Men han påminner om den FN-rapport som publicerades i slutet av av augusti och ställde frågan om Gaza kommer att vara beboeligt år 2020, med tanke på hur grundläggande infrastruktur, inte minst el och vatten, slagits ut. Den förstörelsen påskyndas av de israeliska attackerna de senaste dagarna.
Är det så Israel tänker lösa frågan om Gaza??
IPad-tidningen The Daily grundades av tidningsmogulen Robert Murdoch i februari 2011 med
syftet att genom avancerad specialteknik erövra läsplatteanvändarna. ”Tidningen” har ett format som är direkt anpassat till iPadens förutsättningar, med elegant nyhetsgrafik och många filmade inslag.
Enligt brittiska The Guardian, som citerar The New York Observer, har det första året inte varit lyckosamt. Förlusten sägs vara hela 30 miljoner dollar. Det heter att tidningen ska utvärderas efter presidentvalet den 6 november. Mycket talar för en nerläggning då.
Men The Dailys chefredaktör Jesse Angelo slår ifrån sig, talar om osanna rykten, om glada annonsörer och 100 000 nöjda prenumeranter.
Journalistiskt har tidningen knappast varit nydanande och lutat åt sensationshållet, även om den också innehållit en hel del bra inslag.
Slår pendeln åt andra hållet nu, tillbaka mot de papperstidningar som vågar satsa på kvalitet, bra läsning och bilder?
New Orleans största och bästa dagstidning, Times-Picayune, hade i mars 2005 en
vardagsupplaga på 257 000. Sen kom orkanen Katrina och år 2010 hade stadens befolkning sjunkit med 29 procent jämfört med år 2000, skriver The Economist.
Tidningens upplaga minskade ännu fortare och var i maj i år nere i 134 000. Tidningsledningen har nu beslutat att i höst upphöra med daglig utgivning. I fortsättningen ger man ut tidningen tre dagar i veckan, onsdagar, fredagar och söndagar.
Därmed blir New Orleans den största staden i USA som saknar en daglig tidning.
Samma företag som äger Times-Picayune äger också de största tidningarna i tre städer i Alabama, i Birmingham, Huntsville och Mobile. Också dessa tidningar övergår till fådagarsutgivning och digital publicering.
När nyheter nu främst publiceras digitalt får det negativa konsekvenser för demokratin,
skriver The Economist. Mellan 2001 och 2010 hade delstaterna Louisiana och Alabama de lägsta siffrorna för internetanvändning – och bland de högsta i USA då det gäller korruption.
Vad händer i ett samhälle när ingen längre hör vakthunden (de tryckta tidningarna) skälla, undrar tidningen.
Tillgången på prinsesstårta i Ockelbo var kvällstidningarnas huvudnyhet för några dagar sedan. I dag har man på
redaktionsmöten tänkt till så det knakar. Aftonbladet skriker ut BRÅKET OM NAMNET och Expressen braskar på med HERMAN UTFRYST AV HOVET.
Lilla Kvällsposten har en sensationell nyhet (visserligen har den redan publicerats som notis i HD för några dagar sedan men, ja) att SÅ BYGGER SOFIERO LEKPLATS ÅT ESTELLE. Men KvP har missuppfattat det hela.
Blaskorna bara ljuger och hittar på. Det är inget nytt. Det här handlar inte om journalistik utan om obeskrivligt obegåvade och helt påhittade löpsedelsrubriker med minimal verklighetsanknytning.
I krig och katastrofer tenderar många medier att stödja makten okritiskt. Under
Irakkrigets inledning rättade också annars självständiga stora medier in sig i leden bakom krigspresidenten Bush och alla hans lögner för att motivera kriget.
I Sverige är det förstås annorlunda. Eller?
Svenska Dagbladet har under fem dagar granskat omständigheterna kring massvaccineringarna mot svininfluensa 2009 och de över 150 barn som till följd av vaccineringen drabbades av narkolepsi, med risk för livslånga allvarliga men. Det har varit lysande journalistisk om ett angeläget ämne.
I torsdagens Svenskan skriver tidningens redaktionschef Martin Jönsson om hur medierna fungerade under 2009. Han utgår från rapporten Pandemin som kom av sig – om svininfluensan i medier och opinion, av medieforskarna Marina Ghersetti och Tomas Andersson Odén vid JMG/Göteborgs universitet. Rapporten utgår från ett stort material, 574 helsidor om svininfluensan i de fem största dagstidningarna.
Forskarna kommer fram till att mer än hälften av artiklarna hade en alarmerande ton och att det fanns inslag av spekulation i över en tredjedel. Samtidigt saknades nästan helt granskning och ifrågasättande.
Således skrev Aftonbladet i en rubrik ”Pesten sprider skräck i världen” medan Dagens Nyheter några dagar senare diskuterade hur företag skulle kunna fungera om halva personalstyrkan blir sjuk och några dör – som om detta vore ett tänkbart normalscenario. Så skapades en potential för panik.