Kultur

Eftersom jag är en tråkmåns kommer jag inte att ägna lördagskvällen åt att titta på den svenska schlagerfestivalens final, en av av årets pseudonyheter.

Men jag har mina egna favoriter Buranovskiye Babushki, som kommer att representera Ryssland i årets Eurovision Song Contest 2012 med ”Party For Everybody”, som det svänger härligt om (se filmen ovan).

Ryssland röstade på självaste kvinnodagen fram denna suveräna grupp med sjungande mormödrar från en by i den avlägsna Udmurtiaregionen, som ligger i centrala Ryssland och är mest känd för sin tillverkning av kalashnikov-kulsprutor.

De sex babusjkorna är klädda i traditionella kläder och sjunger på en blandning av det finsk-ugriska språket udmurtiska och engelska med speciell rysk dialekt. De fick stående ovationer vid tävlingskonserten.

Mormor Olga, den äldsta i gruppen, berättade att deras stora mål var att sjunga ihop tillräckligt med pengar för att bygga en kyrka hemma i byn. Det kommer att gå vägen!

”Trista sevärdheter” heter en ny bok av författaren och reseskribenten Johan Tell. Underrubriken är ”121 platser ovärda en omväg”. Bland de 121 platserna finns Årjängstrollet, en kombinerad turistbyrå och utomhusscen i Värmland, ”Sveriges lägsta punkt” (belägen bakom en bensinmack i Kristianstad) och så monumentet i Kvidinge, väl kvalificerat i sammanhanget.

Kvidingemonumentet till minne av kronprins Carl Augusts död 1810 hör onekligen till Sveriges tristaste sevärdheter. Det står på platsen där kronprinsen föll av hästen när han inspekterade Skånska Husarregementets på Kvidinge hed.

Statens fastighetsverk förvaltar ”statens egendomar, våra nationalbyggnader och fria marker; slott och kungsgårdar”. Man ska spara och sälja ut eller privatisera som det heter på nysvenska. Tomarps kungsgård hör fullständigt obegripligt till det man vill göra sig av med. Annat är det med det fula monumentet. Det vill man anslå pengar till för att bevara och för att kunna putsa klorna på lejonen.

Det här bisarra förslaget väcktes för något år sedan. Det har ännu inte realiserats men vad jag vet inte heller avskrivits.

Under sovjettiden fanns i de flesta östeuropeiska städer bastanta monument över socialismens hjältar, huggna i sten, gjutna i brons. När Litauens självständighet återvanns 1989 – 1991 flyttades Marx och Engels från paradplatserna till bakgårdarna. En stor Leninstaty på ett centralt torg i Vilnius drogs omkull och statyfällningen blev en handfast symbol för kommunismens fall

Samma Leninstaty fick senare tillsammans med en bataljon monument över Marx, Engels och de andra ikonerna nytt existensberättigande i Grüto Parkas, nära gränsen till Vitryssland. En litauer som tjänat en förmögenhet på svamp samlade ihop utrangerade monument från hela landet och placerade ut dem i en vacker naturpark.

Karl Marx skulle antagligen ha gillat det, han har sagt:

– Historien upprepar sig alltid, först som tragedi sedan som fars.

Monumenten i parken är inte bara fars utan också en påminnelse om förhållandena i det sovjetdominerade Östeuropa under den totalitära kommunistiska perioden för alls inte länge sedan. Bara en mil bort, i Lukasjenkas Vitryssland, är statyer och monument som de här fortfarande blodigt allvar.

Nostalgimat serveras i parkens restaurang, borsjtj, rysk rödbetssoppa, i plåttallrik med blecksked.

Slaget vid Helsingborg 1710 var en orgie i mördande. 8 000 soldater dog tillsammans med hundratals civila. Staden förstördes. De flyende danska snapphanarna behandlades med stor grymhet.

”Deras straff och död var att spetsas. Ett glödgat spjut stacks genom nedre delen uppåt ryggraden ut i nacken, hvarpå uslingen fästes vid en påle utmed allmänna landsvägen …”

Så skrev i en bok 1885 Emil Key, postmästare i Helsingborg och pappa till Ellen Key.

Där hängde de på spjuten, de döda snapphanarna, en kvarts mil utanför staden. Vilken syn. Mörkrets hjärta i Helsingborg.

De flyende danskarna slaktade sina hästar, styckade kadavren och slängde dem i brunnarna för att förgifta vattnet.

Året efter slaget drabbades Helsingborg av pesten, med flera hundra offer, och av svält, åkrarna blev inte sådda. 1719 bodde här 700 personer i en ”rövarkula”. Den gången var stan som Gaza, fast i mindre skala.

På Stortorget i Helsingborg står den ansvarige staty, Magnus Stenbock. Den nationalistiska statyn påminner om svenskarnas seger över danskarna 1710, en seger som var ett folkligt nederlag. På sockeln finns präntat:

”Snillrik fältherre. Tapper krigare. Ädel Menniska. Stor i segern. Större i olyckan.”

Vilket hyckleri. Vad har slaktaren från Ringstorp på torget att göra?