Black Hawk för miljarder, inga polishelikoptrar
Hundratalet fordon var inblandade i en av de värsta trafikolyckorna i Sverige någonsin på Tranarpsbron i mitten av januari. Flygbilder från luften tog och publicerades av medierna. Men räddningsarbetet försvårades och försenades därför att det inte fanns en enda stationerad polishelikopter i Sydsverige. Polisens närmsta helikopter befann sig i Göteborg och vädret där förhindrade att helikoptern kom i luften.
Jag tänker på de saknade helikoptrarna över Tranarpsbron när jag läser i Svenskan att de första av försvarets 15 nya Black Hawk-helikoptrar levererats i dagarna av det amerikanska företaget Sikorsky Aircraft Corporation. Priset är 4,7 miljarder eller dryga 300 miljoner per helikopter. Läs mer
Dela
Svenska kärnvapen?
Sverige är så långt inblandat i Nato-samarbete att ett fullt medlemskap skulle vara helt odramatiskt, brukar det heta. På
DN-debatt söndag skriver Anders Ferm och Maj-Britt Theorin att det förhåller sig precis tvärtom. Läs mer
Dela
Varför nobbar Sverige FN för Nato?
Svensk försvarspolitik har havererat, skriver Pierre Schori på Aftonbladets kultursida. Ena dagen får vi höra
att det dyra försvaret inte kan skydda mer än vissa utvalda delar av Sverige under kort tid, högst en vecka. Nästa dag beslutas hastigt att inköpa 60 nya ”Super-Jas”-plan för 90 miljarder.
Tredje dagen håller Folk och Försvar sitt återkommande möte i Sälen, med Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen som huvudtalare. Sveriges försvarsminister Karin Enström talade sig varm för utökat svenskt samarbete med Nato utan att med ett ord beröra FN.
Ett utökat samarbete med Nato vore, skriver Schori, ett strategiskt och politiskt misstag i en tid då FN skriker efter fredsbevarande trupp från Europa. Det finns inget folkligt stöd för svenskt Nato-medlemskap. Många upplever det som ett svek mot svenska traditioner att sända svenska soldater till Afghanistan under Natoflagg och amerikansk ledning – och samtidigt säga nej till livsviktiga FN-insatser. Att Sverige skulle få ett delansvar för Natoländernas kärnvapen är bara en obehaglig konsekvens i sammanhanget.
Till saken hör att Östersjön 2013 är ett fredligare hav än någonsin och att Ryssland är EU:s viktigaste handelspartner.
Den senaste tidens förvirrade och ofta vilseledande försvarsdebatt påminner om nyspråket i George Orwells roman 1984, fortsätter Schori och citerar Storebror i 1984: ”Krig är fred”.
Dela
Kärnvapen bör förklaras olagliga
Tidskriften Läkare mot kärnvapen tar i årets första nummer (131 jan-feb 2013) upp den
ödesmättade frågan om hur missväxt efter kärnvapenkrig skulle kunna hota en miljard människors möjligheter till överlevnad. Också ett begränsat kärnvapenkrig där 100 bomber av Hiroshimastorlek användes (motsvarande 0,5 procent av världens kärnvapenarsenaler) skulle leda till dramatiska klimatförändringar, kraftigt minskade skördar och en global svält som skulle skapa en ideal grogrund för fasansfulla epidemier.
Vid ett kärnvapenkrig skulle många dö av tryckvågen, av brännskador och strålningsskador. Än värre blir följderna av åtföljande rubbningar av det globala klimatet, som kan framkalla en ”kärnvapenvinter” med global svält och världsomfattande epidemier.
För några år sedan gjorde forskare en studie av följderna av ett tänkt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan, som skulle kunna följas av en global temperatursänkning på 1,250 C, som består över längre tid. I provinsen Hejlongian i Kina, där 36 miljoner bor, skulle risskörden helt slås ut första året efter ett sådant krig, som skulle få väldiga konsekvenser på skördarna också i Europa och USA. Artikeln är faktarik, trovärdig och fasansfull, också därför att de här frågorna sällan eller aldrig diskuteras.
34 stater i FN:s generalförsamling antog den 22 oktober 2012 ett uttalande som krävde att kärnvapen skulle förklaras olagliga och att alla länder måste sträva efter en kärnvapenfri värld. Schweiz, Danmark och Norge var bland de länder som skrev under. Inte Sverige.
Jan Larsson, ordförande för Svenska Läkare mot Kärnvapen, går i tidskriftens ledare till fränt angrepp mot den svenska regeringen och särskilt mot utrikesminister Carl Bildt, ”som väljer att att inte stödja arbetet för mänsklighetens överlevnad”.
De senaste dagarna har många röster höjts för ett svenskt Natomedlemskap, vilket skulle länka samman svenska soldater med kärnvapenstaternas arméer. Jag är övertygad om att det om något strider mot vad de flesta svenskar vill.
Se filmen ovan från norska ICAN, International Campaign to Abolish Atomic Weapons.
Dela
Du skall icke dräpa, Alf Svensson
I en debattartikel i Svenska Dagbladet på lördagen pläderar Alf Svensson, förre ledaren för kristdemokraterna, för att Sverige
ska gå med i Nato. Hans inlaga är skriven inför den årliga konferensen Folk och Försvar, som öppnar på söndagen i Sälen, där politiker, militärer och opinionsbildare möts. ”Kanske är det så att den svenska allmänna opinionen inte är mogen än. Men politiska ledare måste våga gå före. … Sverige är ett icke-Nato-land som är med i Nato.”
Folket är inte moget, menar Svensson. Han och andra politiker ska uppfostra oss. Vilken bisarr uppfattning av demokratibegreppet, särskilt i en fråga som är så laddad och så förknippad med svensk nationell identitet, att Sverige har stått utanför krig från 1809 och fram till vårt engagemang med Nato-länder i det koloniala och misslyckade kriget i Afghanistan.
I lördagens Konflikt på P1 intervjuades den nye chefen för SIPRI, Stockholms Fredsforskningsinstitut, den tyske nationalekonomen Tilman Brück som beskrev den internationella insatsen i Afghanistan som ett stort misslyckande:
”För att kunna lösa säkerhetsproblem måste man också förstå och göra något åt de underliggande sociala och ekonomiska faktorerna”.
I Afghanistan har USA varje år använt hundra miljarder dollar till krigföringen, vilket är sju gånger mer än Afghanistans bruttonationalprodukt. Hur mycket bättre kunde inte de pengarna ha använts, vilket också gäller den svenska militära insatsen.
Sverige skulle internationellt kunna spela en annan och fredsbyggande roll genom att stå utanför Nato. Den nuvarande inordningen under Nato utan demokratiska beslut är olustig. Folket är mera moget än stridisen Alf Svensson.
Hur har du det med sjätte budet, Alf Svensson?
Dela
Sverige avslutar kriget i Afghanistan
Sverige avslutar de svenska krigsinsatserna i Afghanistan redan till sommaren. Från juni 2013 blir den svenska basen Mazar-e-Sharif en lednings- och underhållsbas för kraftigt reducerade enheter från Sverige, Finland, Norge och Lettland, skriver Svenska Dagbladet. De fyra länderna har i dag 1400 soldater i fem provinser. Till sommaren 2013 återstår 460, varav 202 svenska soldater. Inga av de svenska soldaterna ingår då i stridande förband.
Innan Sverige gick i krig i Afghanistan, under Nato-befäl med ett svagt FN-mandat, levt i fred sedan 1809, med politiska ledare som i internationella sammanhang verkat mot krig och för fredliga lösningar på konflikter.
Vad har de svenska trupperna åstadkommit i Afghanistan? Inte mycket som blir bestående. Hur mycket mera meningsfullt hade det inte varit om Sverige i linje med landets långa fredstradition hade satsat allt på samhällsbyggande med fredliga medel, med Afghanistankommittén som administratör och inte Nato.
Som fredsbevarande trupper hade svenska soldater kunnat spela en viktig roll. Men som ”fredsframtvingande” har de svenska soldaterna blivit en skamlig del av Natos krig.
Afghanistankommittén utbildar bland annat barnmorskor i provinsen Samangang. Den första kullen, 18 elever tog sin examen i juni. Den 29 september inledde en andra kull en tvåårig utbildning.
Rozama Alizada på bilden härunder tog sin examen i somras. Hon har nu arbetat i två månader i en liten och provisorisk klinik i ett lerhus i byn Shirikyar, Samangang. Under den perioden har hon förlöst tolv barn.
Dela
Natoflyg åter över Lappland
Återigen har Nato tagit kontrollen över Lappland, eller Lapistan, som området kallas med obehaglig amerikansk militär vokabulär. Sedan några
dagar genomförs Nordic Air Meet, som pågår 27/8 – 7/9. Under nästan två veckor kommer stridsflygplan från USA, Storbritannien, Finland, Danmark och Schweiz till Lappland för att öva luftstrid. 54 av 65 stridsflygplan ska kunna vara uppe i luften samtidigt.
För inte så länge sedan gick det riktigt illa över Kebnekajsemassivet, när ett norskt plan störtade i en glaciär. Risken för liknande olyckor i de orörda svenska fjällområdena kan inte uteslutas. Övningen i sig måste innebära miljöskador genom buller och andra former av föroreningar. Regeringen säljer ut ovärderliga naturvärden när stora delar av Lappland förvandlas till militära övningsområden.
Just den här tiden på året är den allra bästa för den som vill vandra i ”fjällen”. Men vem vill vandra under en bullermatta av Natoflygplan? Varför lyssnar inga till samernas klagomål över störd rennäring? Vad är viktigast, orörd svensk fjällvärld eller Natos flygövningar??
Nato ut ur Norrbotten heter ett nytt nätverk som protesterar mot att Sverige uppträder som en vasall till Nato och tillåts öva i Lappland. På bilden Lars O Nilsson från Nätverket i Luleå.
Stefan Lindgren i Föreningen Afghanistansolidaritet har anmält Försvarsmakten till Diskrimineringsombudsmannen, DO, för att man använder ordet Lapistan:
– Det är kränkande mot muslimer eftersom ändelsen ”-istan” för tankarna till muslimska länder.
Läs min tidigare blogg i ämnet här.
Dela
Har Lapistan skänkts till Nato?
Nato flyger åter in över Lappland i slutet av augusti, skriver Svenska Dagbladet. Under Natoövningen Loyal arrow 2009 döptes Lappland om till Lapistan. Svenskans grafiska bild visar vilket väldigt område till söder om Umeå som upplåtits till Nato.
I mars i år gick det fruktansvärt illa när ett norskt Herculesplan som övade lågflygning störtade rakt in i Kebnekajsemassivet.
Flottiljadjutant Johan Brolin från F21 i Luleå, menar att det norrländska näringslivet jublar över Natoövningarna, som innebär hotellnätter, restaurangbesök och hyrbilar.
Den amerikanske majoren Travis Swan citeras av tidningen:
– Vi har ett gigantiskt träningsområde, förmodligen det bästa jag någonsin sett. Vi kan flyga på låg höjd överallt.
Samiska renägare drabbas svårt av de lågflygande stridsflygplanen, som får renar att fly i panik efter fjällsidorna. Samernas riksförbund menar att lokalbefolkningen får betala notan och att både fjällmiljön och rennäringen tar stryk. Organisationen menar att försvarsmakten kört över samerna fullständigt.
Vem har störst rätt till Lappland, Nato eller samerna, måste man fråga sig.
Dela
Sverker Åström, Jan Eliasson, FN och Nato
Sverker Åström har avlidit 97 år år gammal. Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap i
Göteborg, hyllar honom kärleksfullt i sin blogg :
”Sverker Åström började, enligt egen utsago, varje morgon på sin ålders höst med att läsa Carl Bildts blogg. Läsningen gjorde Sverker Åström så upprörd att han fick kraft att på pin kiv leva vidare åtminstone en dag till. Vi var många som därför önskade Carl Bildt ett synnerligen långt och hälsosamt liv.”
Åström avskydde, skriver Ulf Bjereld, den populistiska diskurs som gick ut på att Sverige ”egentligen” aldrig varit neutralt och att neutralitetspolitiken bara varit lögn och bedrägeri.
Sverker Åström var också en diplomat som personifierade tron på Förenta Nationerna. Jag lyssnade på honom när han 2005 besökte Helsingborgs stadsbibliotek, där han talade i cafeterian om då 60-årsjubilerande FN och om om sina erfarenheter av Dag Hammarskjöld. Han var hemma hos Hammarskjöld den dag telefonen ringde med erbjudande om ett jobb, via atlantkabel från New York. Ett samtal som ändrade historien.
Med hela sin person stod han för FN:s värderingar och för Sveriges viktiga roll i FN. Den rollen har övergivits under de senaste decennierna, då ledande politiker från Persson till Reinfeldt och Bildt bara varit intresserade av att till vilket pris som helst fösa in Sverige i Nato. I dag har Sveriges FN-engagemang tunnats ut och marginaliserats. Sverige säger nej till önskemål från FN om fredsbevarande trupper, för att i stället delta i Natos krig i Afghanistan.
Som en händelse utnämndes samma dag som Sverker Åström avled Jan Eliasson till vice generalsekreterare i FN. Det känns nästan som ett järtecken i skyn. Och båda dessa händelser, dödsfallet och utnämningen inträffar den 26 juni, den dag då FN-stadgan skrevs under. I en bra intervju i Sydsvenskan berättar Eliasson om sin syn på FN och sitt kommande uppdrag.


