Den spansk-peruanske författaren Mario Vargas Llosa får årets Nobelpris. En gång tillhörde Vargas Llosa världens ledande författare, med romaner som ”Det gröna huset” (1979) och ”Tant Julia och författaren” (1981).  Äregirighet drev honom in i politiken och författaren blev en av huvudkandidaterna i det peruanska presidentvalet 1990.

Vargas Llosa vann första valomgången men förlorade i den andra och avgörande mot den japanskättade politikern Alberto Fujimori. Den senare vann kortsiktig popularitet genom det brutala kriget mot gerillan Sendero Luminoso, Den Skinande Stigen, men slutade sin korrupta karriär genom att gå i landsflykt och per fax från Japan avsäga sig presidentposten. Och Vargas Llosa gick i exil i Europa med svansen mellan benen. Så där har politiker länge betett sig i Peru, med blick mest för maktens personliga privilegier.

Som ung var Vargas Llosa anhängare av Fidel Castro och den kubanska revolutionen. Vid tidpunkten för presidentvalet hade han åsiktsmässigt blivit en neoliberal hårdför konservativ politiker. Han betraktade Perus stora indianska befolkning som ”primitiv”, förordade långtgående privatiseringar och hårdföra ekonomiska neddragningar på ett sätt som skrämde landets fattiga. Den begåvade författaren hade förvandlats till en medioker högerpolitiker.

Efter det misslyckade presidentvalet har Mario Vargas Llosa mest bott i London och Spanien, han har numera dubbelt spanskt och peruanskt medborgarskap. Om Svenska akademin hade velat se världen utanför den västerländska sfären hade man inte valt Mario Vargas Llosa som heller inte på något vis kan jämföras med tidigare latinamerikanska pristagare som Pablo Neruda (1971), Gabriel Garcia Marquez (1982) eller Octavio Paz (1990).

Mario Vargas Llosas ”Den sanna berättelsen om kamrat Mayta” kom på svenska 1987, i översättning av Jens Nordenhök. Författaren besökte i samband med publiceringen av den då nya romanen Sverige. Driftiga Anita Linde på Gleerups i Lund engagerade honom till en författarträff en majkväll i bokhandeln. Efteråt var vi en åtta-nio som åt middag tillsammans med Mario Vargas Llosa, bland andra poeten Lasse Söderberg, Sydsvenskans kulturredaktör Nils Gunnar Nilsson och översättaren Kjell A Johansson. Skrev efteråt i min dagbok att Vargas Llosa onekligen är en intressant personlighet men att han verkade ha blivit ganska konservativ med åren. Jag passade också på att få en dedikation i mitt ex av romanen, som jag nu kan ställa i hyllan bredvid andra signerade av mera värdiga Nobelpristagare som Octavio Paz, Joseph Brodsky, Orhan Pamuk och Günther Grass.