Fredspriset till EU en skandal

10 december, 2012 klockan 10:07

Nobels fredspris utdelas i dag till EU. Ett tjugotal europeiska stats- eller regeringschefer är på plats i Oslo, vars hela centrum därför avspärrats av polis.

Men priset strider fullständigt mot intentionerna i Nobels testamente, där det stipuleras att fredspriset ska ges till någon som verkat för nedrustning. EU verkar tvärt emot för upprustning. Ingen kritik förekommer mot att två av medlemsländerna har stora innehav av kärnvapen. Och vid toppmötet den 14 december väntas EU-ledarna bland annat att enas om att utveckla en mer konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri.

Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter kallar priset för en ”skandal”.

– Nobels fredspris syftar uttryckligen till nedrustning. EU är den enda samling stater som har upprustning inskrivet i sitt fördrag; att gradvis förbättra sin militära kapacitet. Och nu – som tack för priset! – så ser man till att den där upprustningsambitionen blir verklighet. Det är verkligen en skandal!

Den norske fredsforskaren och fredsaktivisten Fredrik S. Heffermehl kräver att den svenska Nobelstiftelsen ska ingripa och förhindra att priset och prispengarna delas ut till EU. I ett upprop skriver han att det norska stortinget missbrukar anförtrodda pengar för sin egen politiska agenda, som är den rakt motsatta till Nobels uttalade avsikt.

Bilden från en demonstration i Oslo på söndagen.

Dela

EU ovärdigt Nobels fredspris

12 oktober, 2012 klockan 11:53

Den norska Nobelkommitténs beslut att tilldela EU Nobels fredspris är inte bara olustigt utan en grov kränkning av Nobels intentioner med priset, att stödja nedrustning.

Den norske fredsforskaren och fredsaktivisten Fredrik S Heffermehl skrev i sin kritiska bok Nobels fredspris. Visionen som försvann (2011) att den norska Nobelkommittén använder priset till stöd för norska politiska och kommersiella intressen, i uppenbar konflikt med ordalydelsen i testamentet om att fredspriset skulle tilldelas den som bäst verkat för …

”…folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser.”

Årets pris ger återigen Heffermehl rätt, precis som när Barack Obama fick fredspriset, trots att han var USA:s överbefälhavare i två koloniala krig i Asien. Den norska Nobelkommittén borde inte ha fortsatt ansvar för prisets utdelande.

Det är sant att EU bildades som ett fredsprojekt. EU spelade också en avgörande viktig roll när organisationen efter det kalla krigets slut bidrog till att integrera de östeuropeiska länderna i ett nytt Europa, något som fick mig själv att bli anhängare av EU.

Dagens EU står tyvärr för en rad obehagliga värderingar. Hanteringen av den ekonomiska krisen i länder som Grekland och Spanien har varit bedrövlig, med finansiella och fiskala krav som dåligt kompletterats med social förståelse och samhällsbyggande åtgärder. Många greker och spanjorer känner sig förmodligen kränkta av priset, trodde en kommentator i CNN:s direktsändning av pristillkännagivandet.

EU bidrog också till att skapa krig på Balkan under Jugoslaviens sönderfall, genom dålig konflikthantering. Nu skapar EU nya konflikter genom att ha olika tidtabeller för regionens olika länder. När Kroatien accepteras långt före Serbien, för att inte tala om Bosnien, skapas orimliga nya ekonomiska klyftor mellan länderna, i sig konfliktkällor som kan lägga grunden till framtida krig.

För några veckor sedan besökte jag den bosniska staden Tuzla, där bland annat svenska FN-trupper gjorde en viktig fredsbevarande insats under kriget. På torget där fanns nu en stor affisch (bilden ovan) som propagerade för EU-trupper, alltså exit FN in med EU-soldater.

Bertha von Suttners och Alfred Nobels tankar om ”Ned med vapnen!” står för helt andra värderingar än dagens EU.

Dela

Nobelpriset till Mo Yan och Tranans förlag

11 oktober, 2012 klockan 21:58

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Nobelpriset till den kinesiske författaren Mo Yan är glädjande på många vis. Det är bra att priset går till en icke-västerländsk författare, världen är större än Europa och USA. Har själv inte läst något av pristagaren men ser fram mot det och gläds åt att  genom hans romaner kunna få inblickar i livet på den kinesiska landsbygden.

Tranans förlag har introducerat Mo Yan på svenska. Tranan med eldsjälen Styrbjörn Gustafsson som förlagschef har gett ut tre romaner av Nobelpristagaren, översatta av Anna Gustafsson Chen och tryckta i små upplagor, under hösten kommer förstås snabbt i nytryck av Det röda fältet, Vitlöksballaderna (2001) och Ximen Nao och hans sju liv.

Bokförlaget Tranan startade för 20 år sedan och var i början inriktat på att översätta asiatisk litteratur till svenska. Mo Yan är direkt knuten till Tranan.

De stora svenska förlagen är i alltför stor utsträckning inriktad på kommersiell anglosaxisk litteratur. Småförlagen, ofta i kulturpolitisk motvind, står för mycket av utgivningen av kvalitetslitteratur i Sverige, särskilt från världen utanför västerlandet.

 

Dela

Får Julian Assange asyl i Ecuador?

14 augusti, 2012 klockan 22:37

Wikileaks grundare Julian Assange (t v) har sedan den 19 juni hållit sig undan på Ecuadors ambassad i London och sökt asyl i landet för att undvika utlämning till Sverige. Brittiska The Guardian återger på tisdagskvällen uppgifter som tyder på att Ecuadors president Rafael Correa (t h) under innevarande vecka kommer att bevilja Assange asyl.

Även om så skulle ske återstår en olöst fråga, hur Assange ska kunna lämna ambassaden över brittiskt territorium utan att gripas.

Assanges öde har efter anklagelserna om sextrakasserier/övergrepp i Sverige förvandlats till en fars, där hans person kommit i fokus i stället för livsviktiga Wikileaks. Om Assange börjar ett nytt liv i Ecuador kommer vad som hände i Stockholm aldrig att bli juridiskt prövat, vilket är olustigt. Vad som sker sedan går inte att sia om. Kan Wikileaks hämta sig? Kommer Ecuador att kunna motstå trycket från USA vad gäller Assange?

Den moderna krigföringen förs mer och mer med vapen som aldrig kan rapporteras eller beskrivas av krigskorrespondenter, inte bara obemannade drönare. Läckor, som de från Wikileaks, är de viktigaste informationskällorna för världens antikrigsrörelser. Utan läckor kan krigsförbrytelser sällan eller aldrig avslöjas. Genom sitt arbete hittills har därför Wikileaks mer än de flesta organisationer gjort sig förtjänt av Nobels Fredspris.

Till skillnad från många andra tror jag att Julian Assanges fruktan för att utlämnas till USA och där riskera livslångt fängelsestraff är högst realistisk och psykologiskt begriplig. Därför är de svenska juridiska myndigheternas fyrkantiga hantering av fallet beklaglig. Så mycket enklare allt hade blivit om de nödvändiga förhören hade genomförts i Storbritannien.

 

 

 

 

 

 

Dela

Tranströmers tick-tack-tacksamma klockor

6 oktober, 2011 klockan 14:43

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Två nya och vackra Tranströmer-böcker har legat på mitt nattduksbord den gångna sommaren, dels författarens samlade verk, Dikter och prosa 1954–2004 och dels Staffan Bergstens Tomas Tranströmer, ett diktarporträtt, en inkännande och grundlig introduktion i Tranströmers författarskap. Också därför är jag både glad och djupt rörd över att årets litteraturpris nu mer än välförtjänt gått till den svenske poeten. ”Han ger oss nytt tillträde till verkligheten”, sade Svenska Akademiens ständiga sekreterare Peter Englund vid tillkännagivandet. Det är lätt att instämma.

Kjell Espmark har skrivit om ”det förtätade ögonblicket” i Tranströmers poesi, i bilder som med Ezra Pounds ord ”åskådliggör ett intellektuellt och känslomässigt komplex i ett enda ögonblick”. Bergsten menar vidare att Tranströmers särart ligger i hans liknelser och metaforer, men också i språkets alliterationer och assonanser, ord som börjar på samma bokstav eller har liknande ljudkombinationer.

Det som kan låta krångligt är enkelt. Tranströmer är en poet som det är lätt att läsa och läsa om, i den förtätade tiden.

Lyssna på Tomas Tranströmer. I filmen ovan intervjuas han och läser ur Från levande och döda prosadikten Näktergalen i Badulunda, som bland annat handlar om ”tiden som strömmar ned från solen och månen och in i alla tick tack tick tacksamma klockor”. Här under läser han Madrigal:

Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Dela

Thaçi, Kosovos maffia och Natos lögner

24 januari, 2011 klockan 22:30

Kosovos premiärminister Hashim Thaçi har under lång tid varit en av de ”största fiskarna” i organiserade kriminella nätverk i landet, enligt hemliga Natodokument, skriver brittiska The Guardian. Trots det har USA och andra västmakter gett honom politiskt stöd. På tisdagen väntas Europarådet begära en utredning utifrån påståendena att Thaçi var ledare för en maffialiknande grupp som smugglade vapen, droger och mänskliga organ under och efter Kosovokriget 1998-99.

Hashim Thaçi och andra ledare inom UCK, Kosovos befrielsearmé, sägs ha utövat kontroll med våld över heroinhandeln. Thaçi sägs också vara ansvarig för att en grupp serbiska fångar mördades vareftyer deras njurar såldes på svarta börsen.

Natodokumenten som nu läckt är från 2004, då Kosovo fortfarande var ett FN-protektorat. 2008 fick Kosovo status som självständig nation. Thaçi omvaldes i december till Kosovos premiärminister. Han har under alla år varit starkt uppbackat av Nato, där man under lång tid alltså känt till anklagelserna mot honom. På bilden från 2008 ler president Bush förbindligt mot samme Thaçi, som togs emot i Vita Huset. Bush bör ha varit informerad.

Martti Ahtisaari, den f d finske presidenten, var FN:s speciella sändebud under den process som ledde till Kosovos självständighet. Han fick för detta Nobels fredspris 2008.

Xhavit Haliti, en annan av dagens ledande politiker i Kosovo, med nära band till Thaçi från UCK, anklagas i samma rapport för organiserad brottslighet i stor skala, från början för att finansiera självständighetskriget mot Serbien, där Nato ingrep med bombningar 1999.

Om uppgifterna i The Guardians artikel stämmer kommer Kosovokriget i ett nytt ljus. En sak är uppenbar, mycket återstår att skriva innan historien om Jugoslaviens sönderfall kan läggas till handlingarna. För det kosovoalbanska folket är förstås de här ohyggliga avslöjanden en total katastrof.

Dela

Gilgamesh, Darwish och Adonis på bibblan

7 oktober, 2010 klockan 16:51

Jafar Hasan Aboud spelade på det lutliknande stränginstrumentet oud medan Alàa Rashid och Rayam Aljazairi läste och gestaltade arabisk poesi på arabiska och på svenska. Torsdagens lunchpoesi i Stadsbibliotekets Café Birger bjöd på en rad höjdpunkter, från Gilgamesheposet, via Tusen och en natt till den palestinske poeten Mahmoud Darwish och Nobelprisaktuelle syrisk-libanesiske Adonis. I mitt huvud dök minnen från musikkvällar i Kairos Khan el-Khalili upp i tankarna, så som bara musik kan vidga världen.

När minuterna tickade ner mot ett kunde vi som var där i högtalarna lyssna på när Peter Englund på Svenska Akademins vägar kungjorde att priset gick till en peruansk-spansk författare som sett sin bästa dagar. De arabiska författare som många hade hoppats på blev återigen förbigångna, inte bara Adonis utan också författare som algerisk-franska Assija Djebar, egyptiska Nawal El Sadaawi eller marockansk-franske Tahar Ben Jelloun. Inte Afrika söder om Sahara kom heller ifråga.

Den där timmen i Café Birger svävade Adonis ande förbi, samtidigt som dörrar öppnades till en fascinerande musikvärld som det så sällan ges tillfälle att lyssna på här i kalla Norden.

Dela

När jag träffade Mario Vargas Llosa

7 oktober, 2010 klockan 14:57

Den spansk-peruanske författaren Mario Vargas Llosa får årets Nobelpris. En gång tillhörde Vargas Llosa världens ledande författare, med romaner som ”Det gröna huset” (1979) och ”Tant Julia och författaren” (1981).  Äregirighet drev honom in i politiken och författaren blev en av huvudkandidaterna i det peruanska presidentvalet 1990.

Vargas Llosa vann första valomgången men förlorade i den andra och avgörande mot den japanskättade politikern Alberto Fujimori. Den senare vann kortsiktig popularitet genom det brutala kriget mot gerillan Sendero Luminoso, Den Skinande Stigen, men slutade sin korrupta karriär genom att gå i landsflykt och per fax från Japan avsäga sig presidentposten. Och Vargas Llosa gick i exil i Europa med svansen mellan benen. Så där har politiker länge betett sig i Peru, med blick mest för maktens personliga privilegier.

Som ung var Vargas Llosa anhängare av Fidel Castro och den kubanska revolutionen. Vid tidpunkten för presidentvalet hade han åsiktsmässigt blivit en neoliberal hårdför konservativ politiker. Han betraktade Perus stora indianska befolkning som ”primitiv”, förordade långtgående privatiseringar och hårdföra ekonomiska neddragningar på ett sätt som skrämde landets fattiga. Den begåvade författaren hade förvandlats till en medioker högerpolitiker.

Efter det misslyckade presidentvalet har Mario Vargas Llosa mest bott i London och Spanien, han har numera dubbelt spanskt och peruanskt medborgarskap. Om Svenska akademin hade velat se världen utanför den västerländska sfären hade man inte valt Mario Vargas Llosa som heller inte på något vis kan jämföras med tidigare latinamerikanska pristagare som Pablo Neruda (1971), Gabriel Garcia Marquez (1982) eller Octavio Paz (1990).

Mario Vargas Llosas ”Den sanna berättelsen om kamrat Mayta” kom på svenska 1987, i översättning av Jens Nordenhök. Författaren besökte i samband med publiceringen av den då nya romanen Sverige. Driftiga Anita Linde på Gleerups i Lund engagerade honom till en författarträff en majkväll i bokhandeln. Efteråt var vi en åtta-nio som åt middag tillsammans med Mario Vargas Llosa, bland andra poeten Lasse Söderberg, Sydsvenskans kulturredaktör Nils Gunnar Nilsson och översättaren Kjell A Johansson. Skrev efteråt i min dagbok att Vargas Llosa onekligen är en intressant personlighet men att han verkade ha blivit ganska konservativ med åren. Jag passade också på att få en dedikation i mitt ex av romanen, som jag nu kan ställa i hyllan bredvid andra signerade av mera värdiga Nobelpristagare som Octavio Paz, Joseph Brodsky, Orhan Pamuk och Günther Grass.

Dela

Huvudnyheter

Se biofilmer från SF att köpa eller reservera här