Kultur

Nordiska bokens dag genomfördes för första gången på den danska sidan av Sundet, i Helsingørs ett år gamla Kulturværftet, vars stora sal var i det närmsta fullsatt. En stor del av publiken bestod av svenskar och det var en ovanlig syn att skåda en karavan av bokensdagsbesökare gåendes från färjan till det fräsiga kulturvarvet. Många var där för första gången.

Nordiskt samarbete har allt mer reducerats till tomma ord med få praktiska insatser. Därför är initiativet från Föreningen Norden i Helsingborg och dess drivande ordförande Arne Johansson extra välkommet. Planerna är att evenemanget framöver vartannat år ska genomföras i Helsingborg och vartannat i Helsingør.

Till vardags är det allt färre helsingborgare som i dessa dagar besöker tvillingstaden. Annat var det för 25-30 år sedan, då Helsingør bara låg fyra km bort och var den stad dit man for både för att köpa ost, kött och vin och för att roa sig. Numera går folk ut i Helsingborg och de nya växelkurserna har gjort Helsingør ointressant som alternativ till Väla.

På bilden några av de deltagande författarna, från vänster Jan Guillou, Hanne Örstavik (Norge), Christina Hesselholdt (Danmark) och Föreningen Nordens Per Johansson, som tillsammans med Lars Svenson ledde författarsamtalen. Därutöver deltog Einar Mar Gudmundsson (Island)  och finlandssvenske Philip Teir.

Läs om evenemanget på måndagens kultursida, där Gunnar Bergdahl rapporterar.

Nordens förenta stater?? Kan man slå samman de fem nordiska länderna till en förbundsstat, där Sverige blir något som liknar en delstat i USA eller Tyskland?

Gunnar Westerberg, samhällspolitisk chef på Saco, historiker och författare, pläderar entusiastiskt för tanken om en nordisk union i sin skrift Förbundsstaten Norden, Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets årsbok 2010. En nordisk förbundsstat skulle med 25 miljoner invånare bli en av världens tio – tolv största ekonomier. De nordiska ländernas historia och kultur är sammanflätad. Näringslivet agerar redan ofta nordiskt och ekonomiskt är de nordiska länderna i många avseenden sammanflätade.

Stormaktsintressen har historiskt förhindrat sådana tankar, skriver Wetterberg, som menar att situationen efter det kalla krigets slut är annorlunda. Nu finns möjligheten och första steget borde vara, skriver han, en förstudie av möjligheter och problem med målet att inom 15 till 20 år bilda just Förbundsstaten Norden.

Svårigheter finns. Kan de övervinnas? Danmark och Norge är med i Nato. Norge är inte med i EU. Går det att skapa en nordisk valuta? Vem ska vara statschef, ska Norden bli republik eller monarki? Och hur blir det med huvudstaden, Köpenhamn eller ett något slags nytt nordiskt Brasilia i Småland?

Dagens nordiska samarbete är obegripligt blekt. I festtalen omnämns Helsingborg och Helsingör som tvillingstäder, men i realiteten är det mycket längre än fyra km mellan Kärnan och Kronborg. Och hur många i nordvästskåne förstår egentligen danska?

Samtal på Dunkers lördag 22 oktober kl 14 med Gunnar Wetterberg och mig själv Sören Sommelius kommer inte minst att handla om nordiska frågor och om vi på allvar ska börja ställa in oss på Nordens förenta stater. Är det över huvud taget en bra idé? Varför inte!

Norden behöver en gemensam kultur-TV-kanal, skrev riksdagsledamoten Mats Johansson (M) och stortingsrepresentanten Olemic Thommessen (H) på söndagens DN.Debatt. De båda politikerna argumenterade för en ”Arte-Nord”-kanal, i samarbete med den fransk-tyska kulturkanalen Arte, som har funnits sedan 1992. På fråga från tidningen Journalisten har representanter för Arte redan sagt att man är mycket intresserad av ett samarbete.

De kommersiella företag som förmedlar TV-utbudet är totalt inriktade på engelskspråkiga kanaler som dussinvara. Det är snudd på omöjligt att få in en tysk eller fransk kanal, för att inte tala om danska, norska och finska sändningar, om man inte är beredd att betala skyhöga extraavgifter. Någon statlig politik i sammanhanget har knappast existerat.

Arte i det skick den finns nu är en fri och okodad satellitkanal. Jag själv abonnerar dyrt på Canaldigitals utbud och därmed utesluts sådant som Arte, franska TV5 eller tyska ZTV. Det är bedrövligt och ibland verkar det av TV-utbudet att döma som om Sverige inte ligger i Europa utan i en besynnerlig amerikansk extradelstat. Så starka är de amerikanska mediebolagens monopolintressen, som hittills inte ens kompletterats av några inhemska svenska politikers ambitioner.

Det nordiska samarbetet har när det gäller kultur ofta mest varit tomt prat. Om en Arte-Nord kanal realiseras och blir tillgänglig över hela Skandinavien skulle det innebära att många nya fönster öppnas både till våra grannländers kultur och till tysk och fransk kultur. Det handlar mycket mera om vilja än om pengar, som Johansson och Thommessen skriver.