Breivik, Bill O’Reilly, Fox och Jon Stewart

5 augusti, 2011 klockan 09:44

Jon Stewart i satirprogrammet Daily show har tagit upp 22 juli-attentaten i Oslo – eller snarare hur den Murdochägda ultrakonservativa amerikanska tevekanalen Fox News skildrat dem. Kanalens ledande profil Bill O’Reilly säger att Breivik inte kan vara kristen, ”ingen som tror på Jesus kan begå massmord”.
Stewart jämför pedagogiskt med O’Reillys slutsatser då det gällt en muslimsk attentatsman. Inte samma logik precis. Och han ger exempel på Breiviks korstågsretorik.
I en fortsättning (härunder) häcklar Jon Stewart alla de republikaner som talar om att de känner sig förföljda och sätter det i relation till den flodvåg av hatböcker som vällt ut från den kanten mot liberaler. ”Det är inte tillåtet att vara kristen i USA”, säger en dam på tepåsekanten och får rådet av Stewart att om hon känner sig ensam under julen kan hon ju alltid käka på någon kinesrestaurang.

Dela

Om Landskrona i New York Times

4 augusti, 2011 klockan 22:11

Landskronafamiljen Ahlgren används av New York Times som ett exempel på hur antiinvandringspartier vunnit framgångar i olika delar av Europa. Michael Ahlgren (bilden) har en svensk flagga tatuerad på axeln och gör ingen hemlighet av att han röstat på sverigedemokraterna. I Landskrona har var tredje person invandrarbakgrund. Arbetslösheten är högre än i de flesta andra städer. Och i valet 2006 röstade var fjärde landskronabo på sverigedemokraterna, vilket blev en alarmklocka för det politiska Sverige.

Men, skriver NYT, partiet har gått tillbaka sedan andra partier tagit över en del av partiets frågor. Man intervjuar också Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, som arbetar med en omfattande treårig studie med 20 forskare om vad som skett i Landskrona.

– Landskrona belyser mycket av problematiken för städer som går från industriepoken till en postindustriell era, säger Salonen. Han menar att det som visar sig i Landskrona är problem som är synliga i hela Västeuropa: ”Det är framtiden.”

Artikelns utgångspunkt är massmorden i Oslo och hur Anders Behring Breiviks 22-juli-attentat hänger samman med främlingsfientliga partier och idéströmningar i de nordiska länderna. Tidningen intervjuar partisekreteraren Björn Söder som tar starkt avstånd från morden i Norge. Men på partihögkvarteret i Kristianstad där han finns har någon med graffiti skrivit: ”Vi minns Norge”.

Tidningen länkar också till sverigedemokraternas rasistiska film i valrörelsen förra året med invandrarkvinnor i burkas som trängde sig förre en äldre kvinna till de sociala myndigheterna.

NYT:s artikelserie utifrån 22 juli-attentaten är ett tecken på hur stort det internationella intresset är för detta hatbrott i ett fredligt nordiskt land, ett attentat riktat både mot socialdemokratin och mot invandrargrupper.

Kanske avgörs Nordens framtid i städer som Landskrona – och Oslo.

Dela

Det anonyma näthatet

2 augusti, 2011 klockan 11:02

Har de etablerade medierna bidragit till att skapa plattformar för högerextrema och främlingsfientliga grupper på nätet? Frågan har ställts på sin spets efter terrorattentaten i Oslo. Men vad jag vet fortsätter de flesta svenska tidningar – också HD – att acceptera anonyma kommentarer till artiklar och blogginlägg. Bidrar de etablerade medierna genom sin hållning till att skapa en grogrund för rasism och främlingsfientlighet? Ja, det menar jag.

Andra debattörer har hävdat att det är en fråga om yttrandefrihet att tillåta anonyma blogginlägg. I så fall har tidningarnas insändare- och debattsidor aldrig haft yttrandefrihet. Där kan man oftast uppträda anonymt, men redaktionen vet vem som ligger bakom pseudonymen, som genom meddelarskyddet inte lämnas ut.

Yttrandefrihet i en demokrati handlar inte om rätten till att spy ut sitt hat över folkgrupper eller individer. I en demokrati står en person upp bakom sina åsikter, låt vara att det kan finnas enskilda fall då anonymitet är viktig. Men i så fall måste redaktionen ha debattörens namn och adress.

Det är ett uppmuntrande tecken att ”enskilda nyhetsorganisationer i ljuset av 22 juli-massakern börjat omvärdera sin redaktionella politik” för nätdebatter, skriver i Svenska Dagbladet Sigurd Allern, professor i journalistik i Oslo och Ester Pollack, docent i journalistik. De menar att nätdebatten sällan har med yttrandefrihet att göra:

”Det är som att se ner i ett avloppsrör. Utskällning ersätter argument. Många reflekterande röster i samhällsdebatten undviker i dag att delta i sådana forum, tonläget är för hatiskt.”

Allern och Pollack menar också att normala journalistiska principer måste styra också nätdebatten.

”Har du en mening du anser förtjänar offentlig uppmärksamhet, så måste du också öppet våga stå för den. Undantag kan accepteras, men redaktionen skall då ha debattörernas namn och adress.”

Norska Aftenposten har nu stängt sin öppna kommentarsfunktion. Alla inlägg förhandsgranskas. Men det är ingen rimlig långsiktig lösning på problemet att låta kvalificerade journalister ägna kvällar och nätter till att läsa kvalificerad gallimatias på nätet.

Dela

Nämndeman Hellborns främlingsfientlighet

30 juli, 2011 klockan 22:19

Erik Hellsborn, sverigedemokraternas politiker i Varberg, uppmärksammas av New York Times, efter sitt uttalande om att i ”ett norskt Norge hade tragedin aldrig inträffat”. NYT citerar Hallands Nyheter, som skrivit om det inträffade och om Hellsborns uppdrag som nämndeman i Migrationsdomstolen i Göteborg.

HN skriver också om hur samme Hellsborn uppträtt i Varbergs kommunfullmäktige i en tröja med texten ”ge oss Sverige tillbaka” och om hur han på sin blogg tipsat om en bok där en nazist skjuter ihjäl invandrare, judar och politiker, vilket Hellborn tyckte var ”bra underhållning”.

Den av Hellsborn hyllade boken är utgiven 2003 av ett förlag med vitmakt-anknytning. Dess ”hjälte” startar i ett då framtida 2011 ett personligt raskrig som kulminerar med en massaker på en judisk mediefamilj och en avrättning av statsministern ”Göran Påhlsson”. Innan dess har ”hjälten” skjutit ihjäl invandrare, som kallas ”stilettnegrer” och andra kränkande öknamn, i Göteborg.

– Jag tror inte att vanliga människor som inte är intresserade av politik skulle ha något utbyte av den. Det är ju framför allt människor med vissa politiska uppfattningar som kan finna något värde i den, sa Hellsborn till Expo.se.

New York Times gör europeiska kopplingar till attentatet i Norge. I Frankrike hyllade Jacques Coutela, en ledamot i Front National, massmördaren Breivik som ”en ikon” på sin blogg. I Italien instämde europaparlamentarikern för Lega Nord Mario Borghezio i Breiviks åsikter om det mångkulurella samhället. Både Borghezio och Coutela fick dock repressalier av respektive partiledningar.

Sverigedemokraternas försök att visa upp något slags demokratiskt ansikte krackelerar när figurer som Erik Hellsborn visar sitt sanna ansikte. Nu ska nämndemannen sluta blogga, sägs det. Och Migrationsdomstolen ska utreda om Hellsborn kan sitta kvar som nämndeman.

Dela

Skapar Sveriges krig islamofobi?

29 juli, 2011 klockan 12:22

De högerextrema utbrotten av hat på nätet har kopplats samman med den norske massmördaren Anders Behring Breiviks åsikter i hans så kallade manifest, genomsyrat av islamofobi och främlingsfientlighet och av antidemokratiskt hat mot socialdemokratin.

Men det finns ett annat perspektiv. Det så kallade kriget mot terrorismen definierar muslimska grupper och länder som motståndare.

Sverige deltar i kriget mot talibanerna i Afghanistan. Och i krigspropaganda demoniseras fienden, de andra, muslimerna. Därmed definierar både medier och makthavare muslimer som ett problem.

Minns regeringens dubiösa utredning om Rosengården, skriver Jan Fredriksson i ett mejl till mig.  Där utpekades delar av de svenska muslimerna som ett problem. Hela vårt samhälle genomsyras av en misstänksamhet mot muslimer som särskilt får näring ur västvärldens krig mot länder där motståndarna är muslimer.

Frågan är, skriver Jan, ”kan vi föra ett orättfärdigt krig mot islamister utan att vi mentalt påverkas?

Till det kommer också de etablerade partiernas agerande, i synnerhet sådant som folkpartiledaren Jan Björklunds populistiska och islamofobiska utspel om slöjförbud under valdebatten för ett år sedan.

Det här är viktiga frågor nu när islamofobin i vårt tiotal inte sällan påminner om antisemitismen i Europa under 30-talet.

Dela

Ordens laddning, massmordets praktik

28 juli, 2011 klockan 19:27


”Man verkar just nu trots allt sluta tala om honom som ”en ensam galning”. Jag tror att insikten har börjat sjunka in att en ”ensam galning”, vare sig han heter John Ausonius, Lee Harvey Oswald eller Behring Breivik, aldrig är ensam. Den ”ensamme galningen” verkar i ett sammanhang, i ett nät spunnet av ord och meningar.”

Ola Larsmo, författare och ordförande i Svenska Pen, skriver i torsdagens Dagens Nyheter om hur språket kan bana väg för massmord. Han tar fasta på begreppet ”hatespeech”. Larsmo har försökt orientera sig i Behring Breiviks hopplösa ordmassa till ”manifest” för att finna sammanhang. Han förfäras av hur Breivik, likt många svenska högerextremister och de många anonyma hatarna i bloggosfären, ger orden nya betydelser.

”Men det bokstavligen skrämmande i hans vinglande text är att se hur han hela tiden tycker sig delta i en Debatt – och ofta en svensk sådan. Han rör sig i ett intellektuellt sammanhang. Han citerar många av de böcker och webbsajter som varit centrala för den svenska nyrasismens framväxt. Och man kan följa hur själva språkspelet ser ut, hur ord som ”Europa”, ”kulturmarxister”, ”feminist” och ”islam” laddas med särskilda, allt värre betydelser. Anledningen till att man ska och bör granska detta osammanhängande dokument är att det visar just hur det rasistiska språkspelet ser ut. Hur ordens laddning skruvas upp fram mot massmordets praktik – som till sist skildras som ”nödvändigt”.”

En diskussion som belyser det Larsmo skriver pågår på Flashback, som kallar sig ”Sveriges största forum för yttrande- och åsiktsfrihet samt självständigt tänkande”. Många hyllar här massmördaren Behring Breivik som en hjälte. Så här skriver signaturen Tradgaardsvalsen:

”Stoltenberg tycker det är helt okej att negrer och araber våldtar norskor, säljer knark och förgiftar ett folk. Anders Behring Breivik tyckte annorlunda. Han kunde, likt många andra, sitta hemma och se på nyheterna och knyta näven och säga ”Ja, vänta bara tills jag får gå och rösta nästa gång för då ska ni få se på fan!”. Eller så kunde Anders Behring Breivik göra en heroisk gärning för att visa att han bryr sig om sitt folk. … Anders Behring Breivik jag tänder ett ljus för dig och din heroiska insats!”

Diskussionen på Flashback om Breivik är en hjälte eller inte pågår och har nu 2000 inlägg. Här ges uttryck för hatespeech av värsta slag, än värre än i citatet ovan. Återigen med Ola Larsmos formulering skruvas ordens laddning upp till massmordets praktik.

I inlägg 1942 skriver signaturen Statligkontroll:

”Anders Behring Breivik kan se in i framtiden. Tänk om det blir så att Europa är totalt islamiserat eftersom en muslim har en lika stark röst som vem som helst i ett demokratiskt samhälle. Och så ni vet så håller muslimer sin religion och kultur mycket starkare än vad svenskar i allmänhet gör. Viva la Sverabia!”

”Det krävs mer än en hatisk kultur för att skapa en massmördare”, skrev Elin Grelsson i Göteborgs-Posten i tisdags.

”Men att inte se den långa tradition av terror, som extremhögern står för, är ett skolexempel av historielöshet. Att inte kunna sätta in gärningsmannens åsikter i deras nutida kontext är att blunda väldigt hårt. Oerhört många som kämpar för ett öppet samhälle har upplevt hatet, hoten och det verbala, eller faktiska, våldet.”

Hon vidgar perspektivet. De hatiska tiraderna finns inte bara på sådana forum som Flashback eller Politisk inkorrekt utan också i kommentarerna till många mediers ledare, debatt och kulturartiklar. Eftersom de modereras tas de flesta bort, också här på min blogg. Men de är inget udda fenomen utan en vardaglig företeelse. Och det är skrämmande.

”Det som skulle vara ett forum för läsardialog och interaktion har förvandlats till ett rasistiskt, homofobiskt och kvinnohatiskt klotter till varenda ledare och debattartikel.”

Elin Grelsson menar att vår likgiltighet inför hatkommentarerna känns skrämmande efter händelserna i Norge.

”Inte för att varenda hatkommentar kommer från en potentiell massmördare, utan för att vi stått med hatet upp i halsen så pass länge att mördarens språk känns som vardagsmat.”

Hur ska det demokratiska öppna samhället hantera allt detta hat? Och hur ska vi bättre kunna visa inlevelse gentemot särskilt de muslimska grupper i Sverige som är måltavlor för alla dessa främlingsfientliga och rasistiska grovheter?

Dela

Trollen fram i ljuset

27 juli, 2011 klockan 19:21

SD-politikern Erik Hellsborn i Varberg beskyllde i sin blogg ”islamiseringen” och ”massinvandringen” för att ligga bakom massakern i Norge. Nu lägger han åtminstone tillfälligt ner bloggen. ”Även om jag fortfarande inte anser mig ha gjort något fel så står det klart att min blogg efter gårdagens negativa publicitet kan vara till skada för partiet”, säger han, sedan sverigedemokraternas ledning tagit avstånd från hans åsikter.

Den sortens åsikter är förstås inte rumsrena i ett riksdagsparti, inte ens i SD. Ändå är det Hellborn skrev åsikter som många av partiets kärnväljare hyser och som som gång efter annan luftas i hatiska anonyma inlägg i bloggosfären, där stämningen ofta kan påminna om den i Tyskland före Kristallnatten.

De andra högerextrema och främlingsfientliga partierna i Norden beklagar terrorattentatet. Sannfinnländarnas partisekreterare Jussi Halla-Aho  nämns i Anders Behring Breiviks manifest och var en av mördarens mejladressater. Breivik beskrev honom som en likatänkande. Nu slår Halla-Aho ifrån sig. Breivik var under många år medlem i norska Fremskrittspartiet och aktiv i dess ungdomsförbund. Partiledaren Siv Jensen tycker att det nu ”snarare är tid för att sörja än att diskutera”. I söndags sa hon till NRK att det var lika avskyvärt som bombdåden att vissa medier ”försöker koppla samman mannens illdåd med Fremskrittspartiet”.

Kvar står det faktum att Breviks manifest innehåller många ideologiskt långtgående beröringspunkter med Sverigedemokraterna, skriver Svenska Dagbladet på nyhetsplats. Massakrerna på unga  politiskt aktiva människor på Utøya hänger nära samman med det främlingsfientliga åsiktsklimatet, med demokratiföraktet och den grova islamofobin i de här kretsarna. Mitt i sorgen efter det ohyggliga som skedde i fredags finns också det faktum att trollen kommit fram i ljuset.

Låt oss hoppas att det går som i sagorna.

Dela

Nätet och hatet

26 juli, 2011 klockan 14:02

Internet filtrerar fram hat, skriver den norske socialantropolgen Thomas Hylland Eriksen i en artikel i Svenska Dagbladet. Den norske massmördaren Anders Behring Breivik levde socialt ett enstöringsliv medan han skapade sin identitet på nätet. Där är det möjligt att anonymt ge utlopp för främlingsfientlighet, rasism och hat – och att finna likasinnade, som ser världen precis som man själv.

På sin facebooksida hade Breivik 7000 ”vänner” och han medverkade på den islamfientliga sajten Dokument.no, med bortåt 40 000 unika veckobesök. Han levde virtuellt på nätet, men i övrigt ett för andra närmast osynligt fysiskt liv tills dess att han i fredags med bomber och vapen klev ut i verkligheten.

Hylland Eriksen skriver om hur internet kan bli ett redskap för ”människor med fundamentalistiska böjelser att förverkliga sin potential”. På nätet är det lätt att tro att man befinner sig i en stor åsiktsgemenskap, även när man rör sig bland anonyma perifera virrpannor.

Till detta bidrar också nätets sökfunktioner som när vi söker information filtrerar den så att de resultat som ligger överst påminner mest om vår tidigare sökhistoria.

”Det betyder att om en miljöaktivist och en oljedirektör söker på ”klimatförändringar”, så får de ganska olika träfflistor. Båda får sin världsbild bekräftad.”

Nätet fragmenteras därmed, skriver Hylland Eriksen. Vi som brukar nätet får ett tunnelseende, där vi i mycket får våra tidigare uppfattningar bekräftade och slipper att bli överraskade. Så skapas smala subkulturer. En högljudd sådan är alla de anonyma hatare, som angriper i synnerhet ”mångkulturalismen” (vilket besynnerligt begrepp), islam och muslimer, på ett sätt som saknar respekt för människors lika värde.

Breivik kan enligt den norska strafflagens paragraf 102 dömas för ”Brott mot mänskligheten”, besläktat med ”folkmord”. Det förefaller verkligen rimligt.

Hela världens intresse fortsätter att fokusera på massmorden av politiskt aktiva ungdomar på Utøya. Här al-Jaziras tisdagsrapport:

Norway police to widen investigation – Europe – Al Jazeera English.

Dela

Samtalen om massmördaren

25 juli, 2011 klockan 19:55

Alla samtal den här julimåndagen tycks handla om terroristattentaten i Oslo. Lars Ohly inleder sitt sommarprogram med kloka reflexioner. Läser helsingborg-SSU-aren Natasa Mirosavics sorgesamma blogg. Jag lyssnar också på radions Studioett där mediernas bevakning diskuteras. Massmördarens främsta syfte var förmodligen inte att döda så många som möjligt utan att få maximal uppmärksamhet för sin person och sin främlingsfientliga och högerextrema  ideologi. Har medierna gjort precis det Breivik önskade sig? Medierna – också jag här på bloggen – sprider de stylade bilder han lagt ut på nätet av sig själv i olika munderingar och vidarebefordrar uppgifter om hans 1500-sidiga bisarra manifest ”2083 A European Declaration”.

Breivik var mån om den självbild han ville förmedla och tog dussintals självporträtt i olika uniformer, som alla publicerades på nätet – och nu sprids av medierna. Innan bilderna togs gick han till solarier och skönhetssalonger. På bilden ovan lämnar han i en polisbil måndagens rättegång, där han sa att han ”ville rädda Europa från islam” och påstod att de fanns två terrorceller som han arbetat tillsammans med.

Under åren före 22 juli-attentaten förberedde sig Breivik genom att lära sig hur man tillverkar en bomb samtidigt som han tillbringade lång tid med att skriva inlägg på högerextrema och islamofobiska webbsidor. Han var också en entusiastisk anhängare av staten Israel.

För de flesta väcker mördarens bakgrund och ideologi djup avsky. Men hur är det i den främlingsfientliga nischkultur som han kommer från? Kan det vara så att medierna i de här kretsarna skapar en profet och en martyr? Eller fungerar det tvärtom så att uppgifterna om massmördaren får fler människor att distansera sig från de nordiska främlingsfientliga miljöer där han ideologiskt hör hemma?

Frågorna måste ställas. Det finns inga enkla svar.

Efter självmordsbombarens attentat i Stockholm diskuterades utförligt hotet från islamistisk terrorism i Sverige. När en norsk högerextremist är den skyldige handlar det för många om ”en ensam galning”.

Blir stående på en gata i Höganäs i ett långt samtal med vännen Håkan. De främlingsfientligas framgångar också i de nordiska länderna beror på att vi saknar samhällsbyggande utopier, menar han. Vi tillhör båda den generation som växte upp i ett Sverige, där folkhemmet byggdes, där reformer skapade rättvisa och ett mänskligt samhälle. I dag har de sociala skyddsnäten monterats ner, många far illa och längtar tillbaka till andra tider. Missnöjesyttringar leder till att många rotlösa sällar sig till de främlingsfientliga, utan att vara rasister.

Anders Behring Breivik ville med våld och massmord skapa ett Norge utan muslimer och ”främlingar”. Hans visioner väcker den djupaste fasa.

Men vad är det för samhälle vi vill ha?

Attentaten riktades mot det socialdemokratiska partiet men också mot det demokratiska politiska systemet. Norges statsminister Jens Stoltenberg har med stor värdighet talat om att attentaten måste besvaras med demokratibyggande. Det finns inget alternativ.

Dela