”Man verkar just nu trots allt sluta tala om honom som ”en ensam galning”. Jag tror att insikten har börjat sjunka in att en ”ensam galning”, vare sig han heter John Ausonius, Lee Harvey Oswald eller Behring Breivik, aldrig är ensam. Den ”ensamme galningen” verkar i ett sammanhang, i ett nät spunnet av ord och meningar.”

Ola Larsmo, författare och ordförande i Svenska Pen, skriver i torsdagens Dagens Nyheter om hur språket kan bana väg för massmord. Han tar fasta på begreppet ”hatespeech”. Larsmo har försökt orientera sig i Behring Breiviks hopplösa ordmassa till ”manifest” för att finna sammanhang. Han förfäras av hur Breivik, likt många svenska högerextremister och de många anonyma hatarna i bloggosfären, ger orden nya betydelser.

”Men det bokstavligen skrämmande i hans vinglande text är att se hur han hela tiden tycker sig delta i en Debatt – och ofta en svensk sådan. Han rör sig i ett intellektuellt sammanhang. Han citerar många av de böcker och webbsajter som varit centrala för den svenska nyrasismens framväxt. Och man kan följa hur själva språkspelet ser ut, hur ord som ”Europa”, ”kulturmarxister”, ”feminist” och ”islam” laddas med särskilda, allt värre betydelser. Anledningen till att man ska och bör granska detta osammanhängande dokument är att det visar just hur det rasistiska språkspelet ser ut. Hur ordens laddning skruvas upp fram mot massmordets praktik – som till sist skildras som ”nödvändigt”.”

En diskussion som belyser det Larsmo skriver pågår på Flashback, som kallar sig ”Sveriges största forum för yttrande- och åsiktsfrihet samt självständigt tänkande”. Många hyllar här massmördaren Behring Breivik som en hjälte. Så här skriver signaturen Tradgaardsvalsen:

”Stoltenberg tycker det är helt okej att negrer och araber våldtar norskor, säljer knark och förgiftar ett folk. Anders Behring Breivik tyckte annorlunda. Han kunde, likt många andra, sitta hemma och se på nyheterna och knyta näven och säga ”Ja, vänta bara tills jag får gå och rösta nästa gång för då ska ni få se på fan!”. Eller så kunde Anders Behring Breivik göra en heroisk gärning för att visa att han bryr sig om sitt folk. … Anders Behring Breivik jag tänder ett ljus för dig och din heroiska insats!”

Diskussionen på Flashback om Breivik är en hjälte eller inte pågår och har nu 2000 inlägg. Här ges uttryck för hatespeech av värsta slag, än värre än i citatet ovan. Återigen med Ola Larsmos formulering skruvas ordens laddning upp till massmordets praktik.

I inlägg 1942 skriver signaturen Statligkontroll:

”Anders Behring Breivik kan se in i framtiden. Tänk om det blir så att Europa är totalt islamiserat eftersom en muslim har en lika stark röst som vem som helst i ett demokratiskt samhälle. Och så ni vet så håller muslimer sin religion och kultur mycket starkare än vad svenskar i allmänhet gör. Viva la Sverabia!”

”Det krävs mer än en hatisk kultur för att skapa en massmördare”, skrev Elin Grelsson i Göteborgs-Posten i tisdags.

”Men att inte se den långa tradition av terror, som extremhögern står för, är ett skolexempel av historielöshet. Att inte kunna sätta in gärningsmannens åsikter i deras nutida kontext är att blunda väldigt hårt. Oerhört många som kämpar för ett öppet samhälle har upplevt hatet, hoten och det verbala, eller faktiska, våldet.”

Hon vidgar perspektivet. De hatiska tiraderna finns inte bara på sådana forum som Flashback eller Politisk inkorrekt utan också i kommentarerna till många mediers ledare, debatt och kulturartiklar. Eftersom de modereras tas de flesta bort, också här på min blogg. Men de är inget udda fenomen utan en vardaglig företeelse. Och det är skrämmande.

”Det som skulle vara ett forum för läsardialog och interaktion har förvandlats till ett rasistiskt, homofobiskt och kvinnohatiskt klotter till varenda ledare och debattartikel.”

Elin Grelsson menar att vår likgiltighet inför hatkommentarerna känns skrämmande efter händelserna i Norge.

”Inte för att varenda hatkommentar kommer från en potentiell massmördare, utan för att vi stått med hatet upp i halsen så pass länge att mördarens språk känns som vardagsmat.”

Hur ska det demokratiska öppna samhället hantera allt detta hat? Och hur ska vi bättre kunna visa inlevelse gentemot särskilt de muslimska grupper i Sverige som är måltavlor för alla dessa främlingsfientliga och rasistiska grovheter?